Det droppar från stuprännorna.
Vårsolen kikar in genom lägenhetsfönstrena i köket och vardagsrummet.
Men i barnrummet är persiennerna halvt neddragna.
Carl William Abbott är bara fyra dagar gammal och sover i barnsängen som pappa Cam själv snickrat ihop på SSAB.
Frun Malin lutar sig över sonen och kikar till honom.
– Han har sovit väldigt mycket första dagarna så det har varit skönt, säger hon.
20 dagar har passerat sedan Cam Abbott åkte på en ny tackling mot huvudet. Den här gången från Frölundabacken Erik Gustafsson, som med axeln träffade Luleåforwarden i ansiktet.
Mellan 2010–2012 var Cam Abbott borta 16 månader helt från ishockey och även bitvis i perioder under den tiden.
Dubbla hjärnskakningar, en i november 2010 mot Färjestad och en i mars 2011 mot Skellefteå, satte sina spår.
Bland annat besökte Cam Abbott Pittsburgh Penguins hjärnspecialistdoktor Michael Collins under hösten 2010 för att hitta alternativa metoder för att komma tillbaka. Han har bland annat hjälpt storstjärnan Sidney Crosby att göra comeback.
Men på hemmaplan fanns också Sveriges, och en av världens ledande specialister på området, Yelverton Tegner som Luleås lagläkare.
Då handlade det om att vänta ut skadan och med små medel göra framsteg i processen att bli fullt återställd.
Nu sitter vi här igen.
Livssituationen har förändrats.
Cam har gift sig med sin Malin och nu har familjen utökats med en till medlem.
– Jag vill inte bli ett nummer bland de spelarna som tvingats lägga av på grund av hjärnskakningar och som i dag lider av symptomen de fick under sina hockeykarriärer, säger Cam Abbott.
31-åringen försökte göra comeback under kvartsfinalserien mot Frölunda, men insåg att han fick kasta in handduken. Symptomen ville inte ge med sig.
Och nu är han inne i processen igen med ett mål – att bli frisk igen.
Men den här gången är Cam Abbott betydligt lugnare och känner inte samma frustration.
– Jag har huvudvärk till och från, kan inte träna för fullt igen och det måste bli bra innan jag kan fundera på att spela igen. Jag har försökt pressa litegrann för att se hur jag reagerar. Under slutspelet vilade jag en vecka och körde sedan. Det gick bra i en halvtimme, men sedan var jag tvungen att lägga mig ned. Det bara snurrade i huvudet. Nu får jag i alla fall sova, men huvudet uppträder märklig och det är väl så med huvudskador.
Relationen till tvillingbrodern Chris är stark.
Och det blir väldigt påtagligt när jag frågar vad han betyder. Cam Abbott samlar sig, svarar med ett par korta meningar, men tappar sedan orden och ögonen blir tårfyllda.
– Det är tufft att sätta ord på... Vi är bästa vänner och har spelat ishockey tillsammans i 25 år.
Hur hanterar du känslorna och var hittar du styrkan efter senaste skadan?
– Jag måste vara optimistisk. Jag har mycket att vara tacksam för, men jag är besviken på hur säsongen slutade för både mig och laget, säger Cam Abbott och fortsätter:
– Jag har en underbar fru som vet vad som är viktigt för mig, hur nära jag och Chris står varandra, mina lagkamrater i Luleå Hockey. Allt det här hjälper mig.
Hur är känslan att ha blivit pappa?
– Obeskrivligt. Jag kan inte ta mina ögon ifrån honom. Jag är verkligen tacksam. Det blir väldigt annorlunda och en stor förändring i livet.
Vad kan du säga till Luleåfansen i dag, hur mår du?
– Fansen har varit underbara. Speciellt deras stöd, sms jag fått från folk och banderollen de satte upp i Coop Arena inför andra kvartsfinalmatchen mot Frölunda – det betyder oerhört mycket för mig och hjälper mig på vägen.
Hur länge kan du vänta innan du tar ett beslut om framtiden?
– Jag ser inga fördelar med att ta ett beslut innan jag är helt återställd. Det är också ett beslut att inte ta något beslut, säger Cam Abott och fortsätter:
– Jag behöver vara säker på att jag tar rätt beslut för min framtid. Om det är att spela med Chris, eller om han ska spela själv, eller vad det blir får vi se. När beslutet kommer förstår ni säkert varför.