22 juli.
Några SHL-lag har gått på is.
Några gör det kommande vecka.
Och Per Ledin har redan kört mer isträning än de flesta övriga SHL-spelare.
Men står ut jobb tills vidare.
En av sönerna kör för fullt ute i Coop Norrbotten Arenas A-hall med hockeyskolan.
Pappa Per försöker undvika de pass där sonen är med för att inte störa honom.
Blicken är skarp, alert och lyser av revanschlusta.
– Äldsta gruppen är lite roligare att vara med i, säger 36-åringen.
Där står han nu. Full sommarträning med hockeyskolor och Luleås juniorlag.
Dessutom drog han förra veckan iväg på en hockeyresa med husbil ned till Karlskoga tillsammans med kompisen Marcus Westerlund.
– Vi tog "Mackans" husbil och det blev en riktigt bra resa. Jag tog med en av mina söner och "Mackan" likadant. Men jag var inte där i form av pappa – utan för att träna, säger Per Ledin, blickar ut över isen och fortsätter:
– Det blev tre ispass per dag. När kroppen är fräsch är det ganska lätt att klara alla momenet. Men just för att få träna teknik när varenda muskelcell håller på att spricka.
Och det här är något som han har med sig från utvärderingssamtalet med Lars "Osten" Bergström. Luleås sportchef erbjöd inte honom något nytt kontrakt.
– Jag måste bli ännu mer intensiv, starkare, mer explosiv och tappa vikt för att bli snabbare. Jag måste vidareutveckla skridskoåkningen för att bli rörligare på isen.
Sedan lade han upp en plan för det hela – och den har inneburit en annorlunda försäsong.
– Jag har lagt grunden med J18 och J20 under ledning av Stefan Höök. Bra kondition, styrka och nu går vi in mot is. Jag går på is med J20. Nu ska jag hitta ett bättre skridskotryck och en bättre balans för att försöka bli mer rörlig och därmed vara ett större hot. Och jag känner att jag hela tiden utvecklas.
Hur mår du i situationen som är?
– Jag mår bra. Jag måste kliva in och spela en bra ishockey. Jag ser det inte svårare än så. Jag måste också visa att jag vill utvecklas, säger Ledin som vill ta död på snacket.
– Nummer ett tror folk att jag flyttat hem för att sluta cirkeln. Andra uppfattningen är åldern och den tredje att jag är alldeles för dyr. Vad ska jag göra om folk har den uppfattningen? Jag måste ta död på myterna och göra någonting annorlunda. Jag kan ta inte ansvar för andra som är i min ålder, men jag känner själv att jag fortfarande utvecklas, har inga fysiska problem och kan träna för fullt. Jag sitter inte bara på en testcykel för att jag har ont i ljumskarna eller har dubbla knäskydd.
Ingen stress över familjebiten när du står utan kontrakt?
– Tack och lov har jag en fantastisk fru. Luleå deklarerade ganska tidigt att truppen var full. Jag har sorterat ut att det som har varit har varit. Jag måste bara gå vidare och fokusera på det jag kan påverka. Frun och våra tre barn (9, 11 13 år) är inställda på att jag drar. Vi har förklarat för barnen att pappa inte kommer att bli kvar.
Och drivet är det inga frågetecken kring. Likadant vad gäller den personliga utvecklingen.
– Det är därför jag valde det här med skridskoteknik. Samma sak att jag fått tävla med J18 och J20. Så länge jag ligger med i toppen där och gör personbästa så utvecklar jag kroppen. Sedan får folk tycka och tänka vad de vill. Men jag är beredd att göra de här små bitarna.
Per Ledin tror också att det kommer en lösning, så fort lagen sätter igång med sitt matchande. Rent logiskt dyker det upp ett passande förslag.
– Jag har bytt agent som är mer fokuserad på KHL och mellaneuropa. Min förra hade mer av sin marknad i Nordamerika. Snart går vi in i matchspel. Rent statistiskt sett under hösten så kommer det att bli en–två långtidsskador i varje lag, en–tre som inte levererar, utlänningar som inte håller, spelare som kommer sent på grund av skattemässiga skäl. Det är en annorlunda situation att inte ha kontrakt, men det är inget som skrämmer mig. Det är en kittlande tanke att verkligen bestämma sitt eget öde.
Han är samtidigt stolt över vad han uppnått de senaste åren på rinken. Både i HV71 och Luleå Hockey.
– Jag kommer aldrig kliva in och göra 50–60 pinnar på en säsong. Men i vintras gick jag mot min poängmässigt bästa säsong hittills, killarna jag spelat med i HV och Luleå har sedan fått chansen i landslaget. Det är ett kvitto på att jag gör mina kedjekamrater bättre.
– Visst tänkter jag ibland att armskadan (Färjestads Ole-Kristian Tollefsen tacklade hans armbåge ur led) ställde till det för mig. Jag kan inte påverka det mer än att jag drar lärdom av det. Jag känner inte av skadan idag, men jag tänker ibland på vad jag hade kunnat göra annorlunda i just den situationen för att undvika det.