Direkt efter studierna vid Operahögskolan i Stockholm debuterade Birgitta Svendén 1981 på Kungliga Operan, där hon gjort roller som Dorabella i Cosi fan tutte, Cherubin i Figaros bröllop, Carmen, Drottning Christina i Hans Gefors och Lars Forssells uppmärksammade Christina och många, många fler.

 

Debut i Bayreuth
Redan 1983 debuterade hon i Bayreuth och inledde därmed sin internationella karriär som Wagnersångerska i första hand, något som inte bara lett till många år vid Bayreuthfestspelen, utan också till att hon varit flitigt engagerad vid världens stora operascener. 1988 debuterade hon på Metropolitan - hon har blivit kysst av Pavarotti i Rigoletto - och hon har vid sidan av sina operaengagemang gjort många konsertframträdanden, både i Sverige och internationellt.

 

Självklart är hon hovsångerska och sedan 2005 rektor vid Operahögskolan i Stockholm, dessutom styrelseledamot av Musikaliska akademien och hedersdoktor vid Luleå Tekniska universitet. Birgitta Svendén sitter också med i Norrbottensakademien och för några veckor sedan ansvarade hon för scenpresentationen under den så kallade Noakdagen i Piteås nya konserthus. Där kunde man också höra henne sjunga, bland annat tillsammans med Musikhögskolans kammarkör, något som fick henne att jämföra akustiken i Acusticum med Metropolitans.

 

Fantastisk kvalité
- Det är alltid trevligt att kunna övertala sina utländska kollegor att göra ett gästspel i Stockholm och se att den här scenen kan hålla en fantastisk kvalité på internationell nivå. Jag känner också att jag går in i ett skede där Operan befinner sig i stark utveckling. Min företrädare Menno Feenstra har breddat repertoaren ordentligt och vi hade en fantastisk premiär i lördags, säger Birgitta Svendén apropå Mats Eks kritikerhyllade regidebut på Operan med Orphée.

 

- Ofta är det just de olika konstellationerna som är avgörande för att magin uppstår i en föreställning eller att den uteblir.

 

- Jag tror på den här processen där man frigör mycket kreativitet hos varandra när man kommer från olika områden. Och konstområdet är ju i dag ganska brett, och det tror jag vi ska fundera på: finns det andra infallsvinklar?