Förra året orkade 634 kvinnor kliva fram ur den mörka tillvaron i ett försök att göra slut på eländet. Nästan två stycken - varje dag.

 

Och ökningen har varit dramatisk de senaste tio åren. Brottsförebyggande rådets statistik är en skrämmande läsning (se faktaruta). 1998 fick polisen in 439 anmälningar om kvinnomisshandel, sedan dess har den tråkiga kurvan pekat brant uppåt.

 

Inger Lindsund är ordförande på kvinnojouren Iris i Luleå och hon har sett ökningen från nära håll. Den hemska verkligheten är i dag att de inte kan ta emot alla hjälpsökande kvinnor.

 

Förra året nekades hela 24 hjälp på grund av platsbrist. Den siffran var året innan sju stycken.

 

För Inger Lindsund är siffrorna inte på något sätt överraskande. Men hon försöker trots allt se positivt på situationen.

 

- Annars hade jag inte jobbat med det här och jag vill se en förändring. Det positiva är att kvinnor har börjat anmäla men samtidigt så tror jag att mörkertalet är mycket större med kvinnor som inte anmäler. Jag tror det är gånger fem. För det är väldigt mycket skuld och skam.

 

Skammen hänger tungt
Totalt inkom 2187 samtal från hjälpsökande kvinnor till kvinnojouren Iris förra året. Av dessa var 406 nya kontakter.

 

- Det är inte så ofta som de kommer akut, när dom är alldeles blå. Utan dom har tagit mod till sig efter att ha ringt flera gånger.

 

Då har samtalen ofta handlat om en påhittad väninna som har haft problem. Skammen hänger tung över dem. Men efter några samtal börjar kvinnorna berätta.

 

- Alla fall är unika fall. Men alla fall är också väldigt lika när det gäller händelseförloppet och vad de har varit utsatta för. När dom kommer så upplever dom att "det här har ingen varit med om tidigare och det är bara jag som känner så här", säger Inger Lindsund.

 

- Först och främst är det viktigaste att dom bli trodda, att vi inte ifrågasätter deras historia. Utan att vi lyssnar på dom.

 

Genomsnittsålder på kvinnorna som sökt sig till kvinnojouren Iris är 31 år. Fysiskt och mentalt misshandlade kvinnor som alltid får rådet att ta kontakt med polisen.

 

- Vi uppmanar alltid att anmäla och finns det skador så ska dom dokumenteras. Absolut.

 

Hon berättar sedan att civilklädda poliser ofta kommer upp till kvinnojouren när förhören ska genomföras och inte tvärtom. Där är miljön lugnare för de utsatta kvinnorna.

 

- Det tycker jag är jättebra att polisen gör här i stan.

 

Det ökade antalet anmälningar visar på att samhället är på väg åt rätt håll tror Inger Lindsund.

 

- Även om det inte leder till en fällande dom så är det viktigt. Men det är glädjande att kvinnor vågar anmäla, att det inte är okej och inte lagligt.

 

Kontakterna med just polisen har ökat från 197 2006 till 323 förra året. Men dessa hoppas Inger Lindsund slippa helt framtiden.

 

- Vi jobbar egentligen för att vi inte ska behövas. I ett sunt samhälle ska en kvinnojour inte behöva finnas.