Två dödsolyckor har nu skett inom loppet av mindre än ett dygn, på två av
länets huvudvägar. På torsdagen omkom två personer och tre skadades i en frontalkollision mellan två personbilar på E 4 öster om Kalix. Och natten till fredagen dödades en person och en skadades, också efter en möteskollision, men denna gång på E 10 i närheten av Kangis vid Överkalix.

 

Exakt vad som skett vid dessa två olyckor är ännu oklart. Men Lars-Aarne Nilsson, länsordförande för Motormännens Riksförbund, är säker på sin sak när det gäller olyckan på E 4. Den hade kunnat undvikas om mitträcken funnits på plats.

 

 

Helt säker kan man inte vara, på samma sätt som ett helt säkert vägnät är en omöjlighet. Statistiken talar dock ett tämligen oroväckande tydligt språk; de senaste åren har antalet offer i den typ av olyckor som det var frågan om i de här två fallen, mötesolyckor på vägar utan mittvajerräcken, ökat i Norrbotten; från 3 omkomna 2003 till fem omkomna 2006 och 2007. Antalet svårt skadade har samtidigt fyrdubblats mellan 2003 och 2007.

 

Inte heller är intresseorganisationen Motormännens Riksförbund ensamma
om att peka ut stora brister i säkerhet och kvalitet på Norrbottens vägar.

 

I Vägverkets länsplan för transportinfrastrukturen i Norrbotten 2004-2015 står det att "omedelbara och kraftfulla åtgärder krävs för att återhämta det eftersläpande underhållet". Ändå fortsätter det att släpa efter.

 

 

Så Lars-Aarne Nilsson har helt rätt när han riktar kritik mot det faktum att norra Sverige är satt på undantag när det gäller
säkerheten på våra vägar. Planeringsarbete pågår visserligen hos Vägverket
för att bredda och sätta upp mitträcken på delar av de två nyss olycksdrabbade vägarna, men som vanligt, alltför vanligt, är pengar ett problem.

 

Det borde det inte vara. Bland allt onödigt som staten sysslar med finns också det som är nödvändigt och viktigt, och till det hör att sörja för en god infrastruktur i hela landet.

 

Som Vägverket skriver på sin hemsida: "Ett väl fungerande vägnät är nödvändigt för Sverige". Vilket egentligen är så självklart att det inte ska behöva sägas. Men uppenbarligen behövs det. Bland alla krav som reses på politiska insatser glöms en av politikens kärnuppgifter, att upprätthålla en god infrastruktur, alltför ofta bort.

 

 

Lika ofta verkar det falla bort ur beslutsfattarnas minne att svenskar, och inte minst norrbottningar, faktiskt är ett bil-
buret folk. Många politiker brinner för
stora järnvägsprojekt, det är särskilt inne nu, och regeringen har överösts med kritik för att den omfördelat medel från järnvägen till vägnätet.

 

Och visst, gärna mer även av nya satsningar på järnväg. Men först behövs det bredare, bättre och säkrare vägar.