Basketbloggen

Kurirens basketblogg består av sportreportern med basket som specialämne - Mimmi Åkerlund

Vill ni tipsa oss om något, maila: mimmi.akerlund@kuriren.com 

Ett avsked med basketfeeling i bagaget

Luleå Två basketlag med färgstarka karaktärer både på och utanför planen. Fantastiska drabbningar, öronbedövande jubel och magisk basketpublik. Dessa bilder kommer jag bära med mig nu när min arbetsperiod på Kuriren börjar gå till ända. Det känns dock något abrupt att avbryta en relativt intensiv bevakning mitt under pågående säsong, men jag har som tur är redan upplevt den maximla känsloladdning som en SM-final innebär under vårens praktik. Den kommer jag aldrig att glömma och det är även den jag har i åtanken nu när jag lämnar både tidningen och staden för den här gången.

Under hösten är det dock basketherrarna i BC som fängslat mig allra mest och som med sina otroliga hemmamatcher gett mig några storartade idrottsupplevelser. Det har alltid varit glada miner i intervjuerna efteråt, mycket tack vare att laget aldrig förlorat. Lirare som Anzuluni och Massamba har skapat en riktig feststämning gång på gång och berikat min tillvaro som sportjournalist i Luleå. Jag, precis som många andra tror verkligen på BC i år. De har alla förutsättningar för att gå hela vägen till SM-guldet. För Luleå baskets del så kommer troligen Udominate stå i vägen och det blir nog ytterst svårt att rubba giganterna från Umeå den här säsongen.
Svaren får vi när vårens slutspel och eventuella finalserier sätter igång på nytt. Då kommer jag förmodligen njuta av livet på en helt annan plats i världen, men jag lär inte glömma den sport som faktiskt fick mig att bo och verka här i Luleå. En sport som fick mig att känna en samhörighet med Norrbotten och som jag stolt kunde framhäva bland mina söderländska vänner. Sporten blev helt plötsligt jobbet och den känslan får jag verkligen tacka stadens båda basketlag för.

Tack för den här tiden och förhoppningsvis kan jag någon gång vända tillbaka för att återigen glädjas åt en riktig härlig segerintervju med ett spralligt nyförvärv, uppleva en dumförklaring av tränaren för en känslig fråga, eller lyckas klura ut lagkaptenens nya klubbadress. Basketen har på många sätt blivit en stor del av mitt liv under den gågna halvåret och den känslan hade jag inte velat vara utan.

Hade nu riktigt gött och njut av landets bästa basketatmosfär. Den lär i alla fall jag minnas oavsett vilken idrott som kommer hamna i mitt blickfång framöver.

 

// Viktor Appelqvist

 

 

En försiktig start

Luleå Ikväll gjorde till sist Dakota Whytes ersättare debut i matchen mot Visby. Candice Warthen var med i laget som plockade hem femte raka segern och hon var såklart i blickfånget under större delar av matchen. Allt det där som hon förknippas med, d.v.s. den låga tyngdpunkten, snabbheten mot korgen och det vassa trepoängsskyttet lyste allt som oftast med sin frånvaro. Det var en väldigt försiktig amerikansk guard som klev in på planen och det var nästan som att hon var lite rädd för att göra bort sig ibland.

Kanske var dock förvätningarna lite väl stora. Candice hade ju inte spelat någon riktig basketmatch på väldigt länge och att bara gå in och leverera direkt, är nog lite väl mycket begärt. Det krävs dock att hon hittar rätt så fort som möjligt och framförallt känner sig tillräckligt säker i laget för att våga kliva fram i rampljuset. För det är ju precis hennes kvalitéer som Luleå behöver.

Jag väntar nu med spänd förväntan på matchen mot Udominate. Där krävs det ju verkligen att hon direkt från matchminut ett visar att hon faktiskt vill vara en av svenska basketligans största stjärnor. Kapaciteten finns ju där, men frågan är om självförtroendet kan byggas upp tillräckligt fort. Förutsättningarna finns även dem, då hon ju efter Visby-matchen uttryckte en stor glädje över sina nya lagkamraters inställning. Det är dock Candice själv som ska lysa klarast av alla och det måste hon nog förstå om detta ska kunna klassas som en succévärvning från coach Visscher när vi summerar säsongen.

Med stor spänning väntar jag nu på den match som kommer säga en hel del om vart Luleå står just nu. Nu borde ju laget vara tillräckligt samspelta för att kunna utmana Udominate och med en förväntad spetsspelare i Candice så är det dags att verkligen sätta sig i respekt hos lokalrivalen. För vill man ha en chans i en eventuell finalserie, så måste laget redan nu påminna fjolårets finalomståndare vem som faktiskt har en titel som Sveriges bästa basketlag att försvara. 

 

// Viktor

 

Basketsagor kan formas

Luleå Nyheten om att herrarnas högstaliga i basket öppnas upp och att lag från Superettan nu kan ta sig upp genom sina resultat är ett mycket välkommet beslut. Såklart att basketligan inte ska vara något undantag, utan istället vara ett mål som även mindre klubbar kan sikta på att uppnå. Ett seriespel ska ju bygga på nerven som skapas i att ett lag faktiskt kan ta sig hela vägen upp till den högsta serien eller ramla ur densamma. Nu när klubbarna i Superettan även tycks ha den organisation som krävs för att spela i högsta serien, så är det verkligen en regeländring som känns helt rätt i tiden.

Snart finns därmed förutsättningarna för att det även ska finnas liknande framgångssagor hämtade från basketens finrum som många övriga sporter kan stoltsera med (Boden handboll är ju bara ett fint exempel från länet.)   Möjligheterna för den lilla föreningen med den rätta organisationen att tillsammans klara av att nå till den absoluta toppen kan snart bli ett faktum även inom basketen.

Jag har full förståelse för att den högsta ligan varit stängd, då de mindre klubbarna från serien under ändå inte kunnat eller velat ta steget upp, men nu när de har växt till sig så måste ju de sportsliga resultaten få styra.
 I framtiden kommer vi kanske kunna skriva om ett LF Future som med små medel kan ta sig hela vägen upp där BC Luleå redan finns. Det vore en väldigt fascinerande utveckling som bara blivit möjlig tack vare förbundets nya regler. Hoppas bara att det får önskad effekt och att vi alla kan njuta av den glädje som de mindre klubbarna alltid utstrålar efter en succéartad bragd- uppflyttning till den yppersta basketeliten.


// Viktor Appelqvist

Frälsaren på väg ?

Luleå Snart anländer den spelare som Luleå kan ha suktat efter hela hösten. Någon som kan få upp farten i ett något trögartat lagbygge om man jämför med förra säsongen och som kan bära laget mot en första seger mot Sveriges just nu i särklass bästa basketlag.

Snabbhet, låg tyngdpunkt och en säkert distansskytte ! Dessa kvalitéer är något som Luleås nyförvärv Candice Warthen visar prov på i de highlights-videos som finns på amerikanskan. Förhoppningen är naturligtvis att denna spelare ska kunna bidra med just detta och framförallt med en helt annan effektivitet än vad Dakota Whyte lyckades åstadkomma i Luleå-tröjan. Om Warthen verkligen kan få ut sin fulla potential när hon anländer så ser jag framför mig hur hon smyger sig igenom Udominate fyrtorn gång efter gång och lägger i just de där poängen som Luleå behöver för att vinna mot sin största rival.

Det verkar vara en tjej med karaktären av att våga gå rakt mot korgen och verkligen utmana sina motståndare. En spelare som verkligen visar vägen för sina övriga lagkamrater och som på så sätt kan tillföra en rejäl vinnarmentalitet. Det återstår nu att se om Warthen är den superguard som kan lyfta Luleå till att utmana Udominate om SM-titeln när allt ska avgöras under våren eller om hon kommer gå i samma sorgliga fotspår som Whyte. Jag tror på det förstnämnda och hoppas på en stor portion basketgodis från en väldigt liten men ack så talangfull lirare.

Warthen har i samband med en tidigare intervju i Arizona beskrivit sig själv som en person som ibland har svårt att gå utanför sin komofort-zon. Men när hon väl trivs på ett nytt ställe så visar sig det genom mycket skratt, dans och många leenden. Låt oss därför hoppas att Luleå ska kunna frambringa all den basketglädje som lagets nya amerikanska alltid eftersträvar och att hon ska känna sig bekväm omgående med sin nya miljö

Efter ett julfirande på norrbottnisk mark så kommer Warthen därmed förhoppningsvis vara laddad för att ta Luleå tillbaka upp på tronen som landets mest fruktade motstånd. För en highlight-video kan väl inte ljuga ?!

 

https://www.youtube.com/watch?v=W_XZIEkcn38

 

 

// Viktor Appelqvist

 

 

Tack för showen

Luleå Då kom stunden när BC Luleå till slut skulle få känna på hur det känns när toppkonkurrenten firar en seger i Luleå Energi arena…. trodde jag, men oj så fel jag och säkert många med mig hade. Den självklara frågan så här i efterhand: Hur tusan kunde Luleå vinna hemmamatchen mot Norrköping ?

De sista minuterna av matchen var som att kastas in i en torktumlare och fullständigt svepas med i spelarnas galna flow. Det var den mäktigaste uppvisning i effektivitet som jag bevittnat hittills. Tempot skruvades upp till max och alla var som i trans. När dessutom Anzuluni fullbordade vändningen med en helt otrolig enhands-dunk som skulle platsa på vilken topplista i NBA som helst, ja då kunde jag inte hålla mig ifrån att slå med båda nävarna i pressbordet. Det var total eufori.

 

Fram tills dess hade allt sett så trögt och sömnigt ut. Luleå hade ryckts med i Norrköpings sävliga tempo och började spela statisternas roll ju längre matchen led. Men då hände helt plötsligt något magiskt. En spelare som varit mil från rubrikerna än så länge ville visa att även han kan avgöra matcher. Tim Kearney gick in och trodde verkligen på segern när allt såg som mest hopplöst ut. Han tog skotten som vände matchen och av bara farten så fick hela laget upp ett makalöst spel. Kearney var mannen som visade vägen och alla andra ville följa med på resan.

Jag ska villigt erkänna att just denna lirare varit allra längst ner på min lista av Luleås viktigaste spelare, något som bottnar i en relativt intetsägande och karaktärslös aura. Han har verkligen kommit i skuggan av alla showmen på planen, men den här kvällen så var det just Tim som överbevisade mig och fick publikens allra största applåder. Helt välförtjänt!
Efter matchen hyllade Quinton Upshur sitt lag och var helt lyrisk över den energi som laget fick mot slutet. Han berättade om sina egna dunkar på ett så målande sätt att jag nästan såg repriserna av hans flygfärder i efterhand. Att få höra hans drömmar om att någon gång få göra om samma bedrifter i NBA, var därför ingen överraskning. Kan han spela så här varje match, så vem vet…

Jag hade dock förberett mig på en helt annan sinnesstämning hos mina intervjuobjekt. Min egna spontana analys i halvtid var: En medioker match från båda lagen. Ett tag var spelet så risigt att en av Luleå- spelarna studsade bollen på sin egen fot,varefter Norrköpings lirarna i den efterföljande kontringen passade bollen mellan benen på sina egna medspelare. Det var nästan så man fick gnugga sig i ögonen och fråga sig själv om det verkligen var två topplag som gjorde upp i svenska basketligan.

Allt detta var dock snabbt glömt när de sista minuterna av matchen blev en enda stor orgie av fantastiska prestationer som fick den mest tystlåtne norrlänningen i arenan att skrika ut sin glädje.

Ändrat försvalspelt hit och chockade Norrköpings-spelare dit. Många hade sina teorier om vad som tog Luleå till ett efterföljande glädjerus. Men med den här tillställningen i minnet så börjar jag nästan tro på en ande som vilar över Luleås hemmaborg och som gör att laget inte kan förlora. En ande vars välmående styrs av den stämning som skapas i hallen. En bättre förklaring än så går nästan inte att hitta. Låt oss därför se hur länge anden kommer trivas i Luleå, men med fansens hjälp så kan det nog bli ett bra tag till.

 

// Viktor

 

Redaktionella bloggar

Läsarbloggar