Logga in
Logga ut

Basketbloggen

Kurirens basketblogg består av sportreportern med basket som specialämne - Mimmi Åkerlund

Vill ni tipsa oss om något, maila: mimmi.akerlund@kuriren.com 

Ett avsked med basketfeeling i bagaget

Luleå Två basketlag med färgstarka karaktärer både på och utanför planen. Fantastiska drabbningar, öronbedövande jubel och magisk basketpublik. Dessa bilder kommer jag bära med mig nu när min arbetsperiod på Kuriren börjar gå till ända. Det känns dock något abrupt att avbryta en relativt intensiv bevakning mitt under pågående säsong, men jag har som tur är redan upplevt den maximla känsloladdning som en SM-final innebär under vårens praktik. Den kommer jag aldrig att glömma och det är även den jag har i åtanken nu när jag lämnar både tidningen och staden för den här gången.

Under hösten är det dock basketherrarna i BC som fängslat mig allra mest och som med sina otroliga hemmamatcher gett mig några storartade idrottsupplevelser. Det har alltid varit glada miner i intervjuerna efteråt, mycket tack vare att laget aldrig förlorat. Lirare som Anzuluni och Massamba har skapat en riktig feststämning gång på gång och berikat min tillvaro som sportjournalist i Luleå. Jag, precis som många andra tror verkligen på BC i år. De har alla förutsättningar för att gå hela vägen till SM-guldet. För Luleå baskets del så kommer troligen Udominate stå i vägen och det blir nog ytterst svårt att rubba giganterna från Umeå den här säsongen.
Svaren får vi när vårens slutspel och eventuella finalserier sätter igång på nytt. Då kommer jag förmodligen njuta av livet på en helt annan plats i världen, men jag lär inte glömma den sport som faktiskt fick mig att bo och verka här i Luleå. En sport som fick mig att känna en samhörighet med Norrbotten och som jag stolt kunde framhäva bland mina söderländska vänner. Sporten blev helt plötsligt jobbet och den känslan får jag verkligen tacka stadens båda basketlag för.

Tack för den här tiden och förhoppningsvis kan jag någon gång vända tillbaka för att återigen glädjas åt en riktig härlig segerintervju med ett spralligt nyförvärv, uppleva en dumförklaring av tränaren för en känslig fråga, eller lyckas klura ut lagkaptenens nya klubbadress. Basketen har på många sätt blivit en stor del av mitt liv under den gågna halvåret och den känslan hade jag inte velat vara utan.

Hade nu riktigt gött och njut av landets bästa basketatmosfär. Den lär i alla fall jag minnas oavsett vilken idrott som kommer hamna i mitt blickfång framöver.

 

// Viktor Appelqvist

 

 

Ett planerat farväl

Luleå  

 Är det här den planerade slutscenen ? Att Anna Barthold ska avsluta sin landslagskarriär på sin hemmaplan i Luleå. Jag tror faktiskt det. Efter många om och men så beslutade sig Barthold för att fortsätta sitt landslagsspel även över detta EM-kval och förmodligen såg hon i spåkulan att det fanns en chans att avsluta på bästa möjliga sätt. Med en landskamp på den arena där hennes älskade fans kan ge henne den hyllning som hon verkligen förtjänar.

Hon är en av de allra viktigaste pjäserna i det landslag som tar sig an Finland ikväll och oavsett utgång så kommer hon få stor uppskattning av sina egna hemmasupportrar för sina insatser i det svenska landslaget . Det känns verkligen som ett värdigt avslut. Chanserna för Sverige att gå till EM är minimala och därför blir det med allra största säkerhet Bartholds allra sista landslagsuppdrag.

 En era sluts samtidigt som en ny får se dagens ljus. Det är nog många Luleå-supportrar som kan glädjas tillsammans med Allis Nyström åt hennes debut. Hon berättade för mig hur länge hon kämpat för att detta skulle kunna bli verklighet och även om hon fortfarande såg lite spänd ut i sammanhanget så kommer den känslan säkert förvandlas till en skön lycka och harmoni under hennes första minuter som landslagsspelare . Hon tar vid där Barthold slutar och vem vet, kanske är det just Allis som leder detta svenska landslag mot nya framgångar om några år. Som rumskompisar i både landslag och klubblag så borde ju det finnas alla förutsättningar för lite tips från någon som vet hur man gör.

Kom då ihåg att det var den här kvällen som ett kapitel tog slut och ett nytt började !

// Viktor

Veteranen och debutanten

 

Basketslöjan- en meningslös diskussion

Luleå När 18-åriga Noha Berhan inte fick spela basketmatcher för sitt Huddinge på grund av sin slöja så väckte det starka reaktioner hos många. Nu står det dock klart att internationella basketförbundet FIBA ger svenska basketspelare dispens för att bära huvudbonader fram till januari, vilket innebär att Noha kan göra säsongsdebut. Men skulle hon verkligen behöva vänta fram tills nu ? Knappast.

Det är för mig helt oförklarligt att denna regel överhuvudtaget existerar och är fortsatt intakt för övriga världen. För vad innebär egentligen beslutet att bara ge Sverige dispens fram till januari ? Kommer Noha bara kunna glädjas åt ett fåtal matcher fram till årsskiftet för att återigen behöva sätta sig på bänken trots att hon mer än någonsin vill spela och hjälpa sitt lag ?

 Frågorna återstår och jag är långt ifrån nöjd innan basketförbundet faktiskt går ut och tillåter slöja för alla spelare oavsett nivå, land eller tidsram. Det nuvarande beslutet känns som ett mycket fegt förhållningssätt bara för att göra oss här i Sverige nöjda. Svenska basketförbundet pressade på och FIBA kändes sig tvingade att reagera, men utan några större utsvängningar. Jag ser framför mig hur förbundets pampar har diskuterat den här fråga och vridit sig i stolarna över riskerna att ta ett för dem obehagligt beslut.

Men varför finns det inget mod att förstå situationen och fullständigt häva de uråldriga reglerna. Det måste finnas någon som vågar förstå att ett beslut av denna karaktär skulle vara en stor lättnad för större delar av idrottsvärlden. Det skulle vara ett positivt steg mot en mer jämlik idrottsvärld samt ett sätt att själva skapa sig andrum för att inte behöva diskutera denna fråga något mer.

Och de som faktiskt vill ha kvar förbudet, de förstår inte vad idrott bör handla om och har därmed absolut inget att komma med i en idrottslig diskussion.

Det mest påtagliga i den här debatten är det faktum att Noha Berhan omöjligen är ensam om att vilja kunna spela basket i slöja. Hur går det då för alla andra spelare runt om i världen ifall förbudet står kvar ? Dessa måste förmodligen rätta sig i ledet och ge upp drömmen om en karriär som basketspelare. De stängs ute tack vare sin religion , men var det inte idrotten som faktiskt skulle förena snarare än att utesluta ?

Alla pratar ständigt om att idrotten ska skapa glädje och gemenskap åt alla. Att alla ska få möjligheten att utöva sin idrott på sina villkor. Därför är det hög tid att världens olika idrottsförbund också eftersträvar denna vision i sitt arbete och börjar inse att en spelare med slöja eller utan slöja inte har någon betydelse på en basketplan.

// Viktor

Dags att dra igång igen !

Luleå Efter en lång tids uppehåll så är nu basketbloggen tillbaka. Under tiden som Kurirens ordinarie basketexpert Mimmi Åkerlund är mammaledig så har jag Viktor Appelqvist fått den stora äran att driva den här bloggen framåt.   Men vem är då jag ?

Blandar ni småländsk envishet med polsk urkraft och en gnutta göteborsk dialekt på det, så får ni svaret. Jag är en sportslig allätare som numera kombinerar sportjournalistik i Norrbotten med att själv genomföra ytterligare en säsong som en mycket tävlingsinriktad badmintonspelare. I tolv år har jag ägnat mitt liv åt att hoppsmasha in fjäderbollar och bevakar nu liknande spänstfenomen när dunkarna haglar tätt i Luleå-Energi arena. 

Mina basketkunskaper sträcker sig så långt som en barndomsdröm om att bli basketstjärna. Vid sex års ålder var basketbollen min allra bästa vän och jag spenderade otaliga timmar under basketkorgen hemma i Kållered. Basketen glömdes dock bort med åren för att först nu hitta tillbaka till mitt hjärta.

Jag är förmodligen också den mest lyckligt lottade journalistpraktikanten någonsin, då jag lyckades passa in mina två praktikveckor på Kuriren i samband med förra säsongens nervkittlande finaldrama mellan Luleå och Udominate. Jag kastades direkt in i den sportjournalistiska hetluften och fick möjligheten att ta del av sportens allra häftigaste ögonblick. Ett guldfirande på hemmaplan. Man brukar prata om att sluta på topp, men varför inte börja på topp. Den praktikkänslan lär jag aldrig glömma.

Nu har jag på bara några månader gått från praktikant till medarbetare på sportredaktionen och det har hittills varit mycket intressant att följa utvecklingen i Luleås båda basketlag.

Med Luleå baskets guldkantade finalavslutning i färskt minne så känns det något underligt att nu se hur Udominate tagit över taktpinnen fullständigt. När man ser matcherna lagen emellan så förstår man dock varför. Effektivitet, tyngd, snabbhet och karaktär. I alla spelets aspekter så har Udominate skaffat sig ett enormt övertag och den stora frågan är om Luleå hinner komma ikapp under säsongens gång. Kanske har Visscher ett äss i rockärmen när de avgörande ögonblicken börjar smyga sig på framåt våren, men i dagsläget är skillnaden fortfarande stor. Jag tror dock verkligen på David Visschers ord om tålamod. Luleå basket behöver hitta sitt rätta jag med alla nya spelare och laget har ju faktiskt en hel säsong på sig att förbereda sig inför det kommande slutspelet.

Efter mina inledande samtal med Luleå-tränaren så måste jag medge att hans entusiasm och engagemang förmodligen är helt rätt för Luleå att gå. Det är en tränare som ställer höga krav på sina spelare, men som samtidigt kan ha förståelse för att prestationerna inte riktigt finns där hela tiden.

 

En ganska rolig detalj under laget senaste match i Eurocup var Jens Tillmans val av sittplats i hallen. Luleås ex-tränare ville förmodligen smälta in bland oss journalister och valde att slå sig ner på pressläktaren. Så varför inte välkomna Tillman till andra sidan som ett hett nyförvärv till Norrbottens journalistkår. Tillvaron hade minst sagt blivit ännu mer spännande och vi hade nog kunnat leverera anekdoter från basketvärlden på löpande band. För trots att han fick bevittna hur Luleå förlorade för tredje gången mot Umeå-lagets maskineri så verkade det som att han trivdes rätt bra i vårt sällskap.

Jens Tillman som basketjournalist ! Smaka på det kära läsare !

Inte så höga förväntningar

Luleå Vad kan vi förvänta oss av Luleå Baskets nyförvärv Ulrica Holmqvist?

Jag vet faktiskt inte.

Hon har säkerligen fått en hel del rutin från sina tre säsonger utomlands, men jag har inte så höga förväntningar. Hon är tuff, men hade gärna fått vara lite längre (186). Å andra sidan är hon ung och har stor utvecklingspotential. Men på förhand känns det inte som någon startspelare. Luleå har Allis Nyström som är klassen bättre.

Holmqvist snittade 8 poäng och 2,8 returer med tjeckiska laget Zabiny Brno den gångna säsongen.

Luleå Basket har tappat Josefin Vesterberg och Danielle Hamilton Carter, vilket innebär mycket längd. Det ska bli spännande att se vad mer David Visscher har att komma med på spelarfronten. Laget behöver storlek för att klara av Eurocup.

 

/Åkerlund

Han borde vara Luleås andraval

Luleå Pratade precis med David Visscher som sa att det är 50/50 att han tar tränarjobbet i Luleå Basket.

Om han inte gör det vem är då svenska mästarnas andraval?

Tommie Hansson eller Fredrik Joulamo skulle jag säga. Jag tror båda har mycket att tillföra, är kunniga och kan tillföra stabilitet som klubben behöver just nu. Personligen skulle jag ha valt Joulamo. Till stor del för att jag tror att han som person skulle passa laget bättre än Hansson. Micke Johansson finns säkerligen också med i leken, men jag tycker att han passar bättre i rollen som assisterande än huvudtränare.

Har snackat både med Hansson och Joualmo och båda verkar sugna.

Men det vet jag att Visscher är också och under torsdagen kommer mest troligt ett beslut från förre Plannja-coachen.

Jag väntar med spänning. Gör du?

 

/Åkerlund

Redaktionella bloggar

Läsarbloggar