Logga in
Logga ut

Bengt Pohjanen

Bengt Pohjanen eli Otun Pänktti oon kolmikielinen kirjailia, filosofiin tohturi, viien lapsen isä ja neljäntoista lastenlapsen farfaari ja murfaari. Pänktti oon kirjottannu hermottoman monta kirjaa, näytelmää, uupperoita, filmiä, lauluja, kääntäny ja vääntäny kieliä. Oon ennen plokanu Kyririssä ja alkaa taasen. Tulkaa fölhjyyn! Minun sähköposti/Min e-post: info@sirillus.se

Vem är jag/Kukas mie olen

Meänmaa  

VEM ÄR JAG?

Vem är jag?
Finns svaret i mitt språk
och vid min gräns, min tro?
Vilken är min plats i tiden,
där jag är – som författare?

Vad är en författare?


Hur skall jag nu sammanfatta mitt liv?
Jag vet: det är en triumf!
Inte för att jag lyckats med mycket!
Inte för alla mina språk, mina gränser,
priser, dikter och sånger, romaner, essäer,
krönikor, översättningar, operor, hus, medaljer,
pengar och honoris causa -
utan för att jag tror!
Jag tror att allt, från vintergator
till en isblomma på vintrigt fönster
bär på en sofiansk och god ordning!

Vad är en författare?
En som betalar priset
för sitt språk, sin gräns, sin tro,
en som bär oanvändbarhetens smak
i munnen?
Vem är jag?
Mitt språk, min tro?
Vad är en författare?
En som bygger gränsens tredje rum,
där människan får plats – även hon.

Kukas mie olen?
Löyänkös vastauksen
kielestäni, rajastani, uskostani?

Mikäs oon paikkani aijassa,
jossa olen – kirjailiana?


Kunkas mie vetäsin yhtheen elämäni?

Mie tiän: se oon suurenmoinen riemuvaunu!
Ei siksi ko mie olen niin paljossa lykästynny!
Ei monen kieleni takia, ei rajani vuoksi,
ei palkintojen, runojen ja laulujen, romaanien,
esseitten, pakinoitten, käänösten, uupperoitten,
talojen, mitalien, rahojen ja honoris causan vuoksi -
ei, mutta siksi ko uskon!
Mie uskon ette kaikki, linnunratoista
jääkukhaan talvisella ruu’ula
kantava sofiaanista ja hyvvää järjestystä!

Mitäs oon kirjailia?
Semmonen joka maksaa
kielestänsä, rajastansa, uskostansa hinnan,
joka kantaa käyttämättömyyen
makua suushaan?

Kukas mie olen?
Uskoni, rajani, kieleni?
Mitäs oon kirjailia?

Semmonen, joka rakentaa
rajan kolmatta tillaa,
missä oon ihmiselle paikkaa -
sillekki. 

 

Resept/Resehti

Luulaja Jag läser Herodotos' Historia med stor behållning. Nu hittade jag en text som jag vill vidarebefordra till alla politiker som vill störta männens förtryckanade makt och skapa ett bättre samhälle.  

Kyros frågade Kroisos: "Hur ska jag få ett slut på detta? Lyderna slutar aldrig att djävlas med andra och de ställer till det för sig själva?" Kroisos svarde: "Förlåt dem! För att de ska upphöra med detta och aldrig mer ställa till det så ska du göra så här: skicka följande order: Männen får inte bära vapen, de ska bära kjol under överrocken och de ska ha nätta skor med snören, deras barn ska spela cittra och de ska dansa. Vidare skall du ge order om att de ska driva bröd- och fikabutik. Då kommer allt att ordna sig, herre konung, alla män kommer att bli kvinnor och de kommer aldrig mer att avfalla från dig och din ideologi."

 

Kyyros kysy Kroisokselta: ”Kunkas tälle saapi lopun? Lyydit ei koskhaan heitä pirruilemasta muitten kans eikä värkkäämästä itten kans.” Kroisos vastasi: ”Anna lyydile antheeksi, ja ette net ei ennää koskhaan luopus sinusta eikä olis sulle vaaralisia, niin lähätä heile sannaa ja kielä heitä kantamasta sota-asheita. Määrää vielä, ette net vaatheitten alla kantava hamevaatetta ja paneva nauhakengät jalkhaan, ja määrää, ette niitten lapset häätyvä oppia pellaahmaan citraa ja tansaahmaan. Määrää, ette net häätyvä pittää pulla- ja nisukauppaa niin kyllä se äkkiä oortnaintuu, herra kuninkas, ja sie kohta havattet, ette kaikki miehet oon muuttunheet vaimoiksi ja niin sie et ennää koskhaan tartte pölätä, ette net sinusta luopuva.”

Typiđk idiot/Siinä vasta itiuutti

Meänmaa  

Läskunnigheten i Meänmaa 1822

Meänmaa Läs och begrunda! Ur visitationsprotokoll.

"År 1822; den 25 och 26 Martii hölls i Muonioniska Kyrka Proste Visitation med Muonioniska och Enontekis Församlingar, hwarvid följande ärenden förehades:

 

§: 1:

 

Sedan den wanliga Guds tjänsten den 25. i innewarande Månad som war Mariae Bebådelse dag, för sig gått, Så företogs förhöret, hwarvid Visitator beträddes af Districts Prosten och kyrkoherden i Kauressuando eller Enontekis på Kongl: Swenska sidan belägne Församling, Herr Zachris Grape och kyrkoherden i Muonionniska och Enontekis föramling Herr Mathias Kohlström, hwilka äfven Asisterade wid den dagen förut som war den 5:te Söndagen i Fastan, förrättade Muonioniska egen Kyrkas inwigning till dess Heliga bruk, och som till dessa helgdagar uti betydlig Folckmängd ifrån Kittilä och Swenska Enontekis samt äfwen ifrån Pajala Kapell på Swenska sidan och till och med ifrån Koutokeino i Norrige infunnit sig, så blev nödigt, att anställa Förhöret i Choret, då först Nyggarena ifrån Enontekis med dess husfolck, derefter Lapparena ifrån nämnde Församling och följande dagen den 26:te äfen Muonioniska och sedan Nedre Muonioniska by samt sist nästlidne årets Skrifte Barn och alla tillstädes komna yngre Barn upkallades, hwilka alla förhördes så uti minne som utanläsning och begreppet, hwarunder förspordes att läsningen här ej war sämre än annorstädes, och att såwäl äldre som yngre som begått Nattwarden, läst i allmänhet förswarligen innantill och utantill Luthers Cateches samt Svebelii Spörsmål och och gåfwo åtminstone de flesta nöijaktiga swar på de frågor dem förestäldes, i afseende på begreppet likwäl inhämtades, att Lapparena woro mindre för sig komna i bokläsning, och att de flestas af dem begrepp i Salighets läran äfwen war sämre än Böndernas, hwilket kommer deraf, att detta Folcket"

Duka Solens bord! Tuukatkaa Aurinkon pöytä!

 

Valår! Duka Solens bord! 

 

Herodotos berättar i sin bok Historia
om Solens bord, som fanns i Etiopien.
Utanför en stad fanns en äng och ett bord,
fullt av kokt kött av alla fyrfota djur.
På natten gick politikerna ut
och lade köttet på Solens bord.
På dagen kunde vem som helst
gå dit och äta sig mätt av bordets läckerheter.
Politikerna hade fått folket att tro
att det var jorden som alstrade köttet
och jorden var politikernas givmilda hand.

Dostojevskij gestaltar samma tema
i berättelsen om Storinkvisitorn
i Bröderna Karamazov.
Folket får sin mat ur
Storinkvisitors hand
utan att veta att denne
tagit den från folket.

Den finske diktaren Paavo Haavikko
skriver i en dikt:
Staten äger ingenting,
inte ens skatterna.

Så, bästa politiker,
duka Solens bord!
Röstboskapen är lika
lättlurad nu som då!

 

Vaalivuosi tuukatkaa Aurinkon pöytä!

Herodotos kertoo kirjashaan Histuuria
Aurinkon pöyästä, joka seiso Etiooppiassa.
Kaupunkin ulkopuolela oli karkea ja pöytä,
jolla oli nelijalkasten lihhaa.
Yölä politiikot menit
ja panit lihhaa pöyäle.
Päivisin kuka vain saatto mennä
ja syä vattan täythöön pöyän antimista.
Politiikot olit saahneet kansan uskon,
ette maa tuotti liharuat
ja maa oli politiikkojen armelias käsi.

Dostojevski käsittellee sammaa teemaa
tarinashaan Suurinkvisiittorista
teoksesssa Karamazohvin veljekset.
Kansa saapi ruokaa sen käestä
siinä luulossa, ette se oon sen tuottamaa.

Haavikko sannoo yhessä runossa,
ette valtio ei omista mithään,
ei ees koottuja veroja.

Niin, politiikot, tuukatkaa
Aurinkon pöytä ja pistouvatkaa!

Äänestyskarja oon yhtä hyväuskonen
nyt niinku silloin!

Varför ringde ministern till Snell?/Miksis ministeri soitti Snellile?

Meänmaa  

Varför ringde ministern till William Snell?

Den 7 oktober 1938 fick läraren William Snell ett telefonsamtal från ecklesiastikdepartementet. Det var ministern själv, Artur Engberg, som meddelade att han dagen innan utsett Snell till statens folkskolinspektör i Tornedalen. Domkapitlet i Luleå och skolöverstyrelsen hade förordat en annan sökande. Varför hade ministern utnämnt Snell? Därför att William Snell och hans medkämpar, Ture Keskitalo, Edvin Mäkitalo, Artur Mäkitalo, Gunnar Wänkkö, Axel Forslund, Henrik Henriksson och Emil Kemi hade försvarat finskan. Den svenska regeringen var på samma linje. Motståndarna till finskan i Tornedalen var vår egen medelklass: poliser, tullare, präster och lärare. Dit hörde även en totalitär ideologi som också fick folk att överge sin identitet i väntan på nya tider. Dessa gjorde allt för att sätta stopp för statens arbete för finskan i Tornedalen. Varför ringde ministern till Snell? Därför att han staten ville försvara rätten att tala finska i skolan. Våra egna herrar ville det inte. Själv har jag i snart 40 år arbetat i Snells anda. Staten har varit till stöd och hjälp. Våra egna herrar har varit det största hindret. Och är det även idag. Det största problemet för mitt omfattande arbete kommer från en självutnämnd riksorganisation med totalitära rötter. 

Miksis ministeri soitti Snellin Villiamille?

Lokakuun 7. päivä 1938 Snellin Williami sai soiton Ruottin eklesiastikministeriöstä. Ministeri Artur Engberg soitti itte ja onnitteli Snelliä ko tämä päivää ennen oli nimitetty koko Meänmaan kouluinspehtööriksi. Luulajan tuomikapituuli ja kouluylihallitus oli ehottannu toista. Miksis ministeri oli nimittänny Snellin? Siksi ko Snell ja sen suomenkielen puolesta taistelevat kaverit Ture Keskitalo, Edvin Mäkitalo, Artur Mäkitalo, Gunnar Wänkkö, Axel Forslund, Henrik Henriksson ja Emil Kemi olit valtion linjala ja se oli ette suomenkieli säilys Meänmaassa. Vastustajat tulit meän omilta herroilta: polisit, tullimiehet, papit ja opettajat ja kans polittinen ääriaate, joka ootti uutta aikakautta. Nämät vastusit lujasti suomenkieltä. Miksis ministeri soitti Snellile? Valtio oli meän puolta. Itte olen kohta 40 vuotta tehny työtä Snellin ja hänen kaverien hengessä. Valtio oon mulle olut tukena, meän omat herrat vasthaan. Niin oon tänäki päivänä. Herrat ei sanohneet Snelille päivää. Meän omat herrat, jokka johtava ommaa teerijokihallitusta, niin sanottua riikinjärjestöä, jonka juuret oon totalitaarisessa aatheessa. Eikä se ole siittä muuttunu. Päivää ei sano. Ihhailevva väkivaltasia.

Redaktionella bloggar

Läsarbloggar