Bengt Pohjanen

Bengt Pohjanen eli Otun Pänktti oon kolmikielinen kirjailia, filosofiin tohturi, viien lapsen isä ja neljäntoista lastenlapsen farfaari ja murfaari. Pänktti oon kirjottannu hermottoman monta kirjaa, näytelmää, uupperoita, filmiä, lauluja, kääntäny ja vääntäny kieliä. Oon ennen plokanu Kyririssä ja alkaa taasen. Tulkaa fölhjyyn! Minun sähköposti/Min e-post: info@sirillus.se

Vem är jag/Kukas mie olen

Meänmaa  

VEM ÄR JAG?

Vem är jag?
Finns svaret i mitt språk
och vid min gräns, min tro?
Vilken är min plats i tiden,
där jag är – som författare?

Vad är en författare?


Hur skall jag nu sammanfatta mitt liv?
Jag vet: det är en triumf!
Inte för att jag lyckats med mycket!
Inte för alla mina språk, mina gränser,
priser, dikter och sånger, romaner, essäer,
krönikor, översättningar, operor, hus, medaljer,
pengar och honoris causa -
utan för att jag tror!
Jag tror att allt, från vintergator
till en isblomma på vintrigt fönster
bär på en sofiansk och god ordning!

Vad är en författare?
En som betalar priset
för sitt språk, sin gräns, sin tro,
en som bär oanvändbarhetens smak
i munnen?
Vem är jag?
Mitt språk, min tro?
Vad är en författare?
En som bygger gränsens tredje rum,
där människan får plats – även hon.

Kukas mie olen?
Löyänkös vastauksen
kielestäni, rajastani, uskostani?

Mikäs oon paikkani aijassa,
jossa olen – kirjailiana?


Kunkas mie vetäsin yhtheen elämäni?

Mie tiän: se oon suurenmoinen riemuvaunu!
Ei siksi ko mie olen niin paljossa lykästynny!
Ei monen kieleni takia, ei rajani vuoksi,
ei palkintojen, runojen ja laulujen, romaanien,
esseitten, pakinoitten, käänösten, uupperoitten,
talojen, mitalien, rahojen ja honoris causan vuoksi -
ei, mutta siksi ko uskon!
Mie uskon ette kaikki, linnunratoista
jääkukhaan talvisella ruu’ula
kantava sofiaanista ja hyvvää järjestystä!

Mitäs oon kirjailia?
Semmonen joka maksaa
kielestänsä, rajastansa, uskostansa hinnan,
joka kantaa käyttämättömyyen
makua suushaan?

Kukas mie olen?
Uskoni, rajani, kieleni?
Mitäs oon kirjailia?

Semmonen, joka rakentaa
rajan kolmatta tillaa,
missä oon ihmiselle paikkaa -
sillekki. 

 

Flopp/Floppi

Meänmaa  

Jaha, då är jag medgrundare
och medansvarig för floppen
vid Kolari gamla tullstation,
där politruker från Pajala
och finska Kolari
gjorde av med 25 mille,
eller var det 27?
Jag har förgäves sökt
NSD och Kuriren
för att få en ursäkt för
och rättelse av en artikel
i dagens NSD och Kuriren,
men jag befarar att
det bara blir värre:
De utser mig snart till medgrundare
av och ansvarig för Kaunisvaaragruvan också.

 

No niin, nyt mie olen
vasthuussa flopista
Kolarin vanhaala tulliasemalla,
missä Pajalan ja Suomen Kolarin
politrukit haaskasit 25 miljoonaa,
vai oliko peräti 27?
Mie olen onnistumatta freistanu ottaa
yhtheyttä NSD:hen ja Kurirenhiin,
ette net pyytävä antheeksi,
mutta mie pölkään, ette
se mennee vain värremäksi:
Kohta net kirjottavva,
ette mie olen ollu perustamassa
ja sitä tietä vasthuussa
Kaunisvaaran kruuvaflopistaki.

Antheeksi, Ruotti!

Meänmaa  

Antheeksi, Ruotti rakas!


Mie en taia kuulua Tornionlaakson minuriteethiin.
Mulla ei ole tarpheeksi paljon Blut und Bodenia.
Eikä punajuuria.
Minun juuret oon Belgian Juutalaisissa,
Valuniassa, suomenruottalaisissa,
ruottalaisissa, pirkkamiesten kampsuherroissa
ja suomalaisissa.   

Mie ei taia kuulua Tornionlaakson minuriteethiin
Multa ko ei ole mitattu kalloa eikä koppaa.

Eikä mulla ole uhritikkuria,
mie menin kohluun meänkielisennä
ja jätin koulun kakskielisennä.
Opettajat olit kaikin mulle siivot.
Slöitiopettaja Siipe osasi vain suomea
ja se oli hyvä tullimiesten ruottinkielisille lapsile.
Net opit meiltä äkkiä suomen.
Niistäki tuli kakskielisiä.

Haaparannala mie sain jymnasistinä
kehittää suomenkieltäni.
Niin minusta tuli kolmikielinen ja nyt
mie olen makustellu kymmentä kieltä.

Valtio ei ole meilä käyny
kieltämässä suomenkieltä.

Mie en taia kuulua minuriteethiin.
Valtio ei tartte multa pyytää antheeksi.
Pikemin mie hääyn pyytää valtiolta antheeksi
kaikesta rajanylittävistä luntreijauksista;
koijauksista ja joppauksista. 

Mie en taia platsata minuriteethiin.
Minun ainua meritti oon
se ette meänkieli oon minun äitinkieli
ja se ei näytä olevan se pohja
jolle minuriteetti rakentuu.
Eikä syy siihen, ette olhaan minuriteetti.

Niin mie hääyn piiain ottaa eron
minun minuriteetistä.
Ja erota ilman katkeruutta.
Hääyn vain nöyrästi tunnustaa:
Met emmä taihneet koskhaan
mennäkhään yhtheen,
aivan oikeasti!

 

 

Ursäkta, Sverige!

Meänmaa  

Jag platsar nog inte i den tornedalska minoriteten.
Jag har inte nog med Blut und Boden.
Jag har mina rötter bland judar i Belgien,
valloner och finlandssvenskar,
svenskar, birkkarlar och finnar.

Jag platsar nog inte i den tornedalska minoriteten.
Jag har inte blivit skallmätt.

Inte heller har jag någon offerkofta,
jag gick till skolan som
meänkielispråkig och lämnade den som
tvåspråkig. Lärarna var alla snälla.
Slöjdlärare Siibe kunde bara finska
och det var en tillgång för
tullmännens svenskspråkiga barn.
De lärde sig snabbt vår finska.
Så blev de också tvåspråkiga.

I Haparanda fick jag som gymnasist
utveckla finskan.
Så blev jag trespråkig och har nu
smakat på tio språk.

Staten har inte varit hem till oss
och förbjudit oss att tala finska.
 

Jag platsar nog inte som minoritet.
Staten behöver inte be mig om ursäkt.
Det är jag som behöver be staten om ursäkt,
för allt gränslöst luntreijeri, för koijeri och jopperi.
Ursäkta, Sverige!

Jag platsar inte som minoritet.
Min enda merit är att
jag har meänkieli som modersmål
och det är tydligen inte det
som är minoritetsgrundande.

Så jag måste nog göra slut med min minoritet.
Och skiljas utan bitterhet.
Bara ödmjukt erkänna:
Vi blev aldrig ihop,
på riktigt!

 

 

Public Service

Meänmaa  

Public service
Luppio den 2 juni 2017

Public service är som samvetet,
ett helt objektivt organ som är vad man spiller i det.
I Kronobergs län gillar samvetet en snaps efter kyrkan
medan det i Jönköpings län gillar kaffe
och dömer supen som dödssynd.
Public Service i Tornedalen är som överallt i världen:
I Vitryssland, Kina och Venezuela,
ett objektivt organ – som varit både rymligt och trångt.
Vad skulle hända om Bertil Isaksson
skulle kandidera till riksdagen 2018
och avsluta en intervju med meänradio så här:
Vi hörde Bertil Isaksson intervjua Bertil Isaksson.
Det gick an på Lassinanttis tid.
Lassinantti intervjuade Lassinantti.
Han kom in i riksdagen.

Samvetet är ett elände.
Så ock Public Service eftersom det är precis vad man spiller i det.
Och å andra sidan hur skulle vi klara oss utan samvete?
Utan Public service? Som lär oss vad vi ska tänka,
tycka, känna och eventuellt rösta på.

Fyra faktorer har räddat vårt språk
och vår kultur i den här ordningen:
Laestadianpredikanterna
Poikkinaitut – kvinnorna från Finland
Sveriges radio – Pohjoskalotti
och svenska staten
som gett oss stora möjligheter
att alltid lära oss finska/meänkieli.
Om vi så önskat.
För snart 60 år sedan var vi
hundratals meänkielitalande
gymnasister i Haparanda.
10 var på den av staten erbjudna
undervisningen i finska.
Varför kom ni inte dit?
Och allra sist:
Vem har mätt skallar på vem?
Det låter jag vara osagt,
men våra barnmorskor tryckte
till fontanellen på oss nyfödda
för att vi inte skulle bli
ariska äggskallar.
Och himlens salighet har vi förvägrat
svenskarna …

 

 

Public service
Luppio 2. kesäkuuta 2017

Public service oon ko omatunto,
se oon puolueeton instansi,
joka tottelee valtaa ja aijanhenkeä.  
Public Service oon Tornionlaaksossa
sammaa ko Valko-Venäjällä, Kiinassa ja Venezuelassa:
puolueeton ääni – joka oon salliva ja sulkeva.

Lassinantin aikana se oli salliva:
ko se oli raatiussa töissä,
se pyrki valtionpäivile
ja päätti yhen Pohjoskalottiohjelman näin:
Me kuulimme Ragnar Lassinantin
haastattelevan Ragnar Lassinanttia.
Nyt se oon sulkeva:
se oon kaikile auki
paitti väärile, joita oon paljon.
Turhan paljon.

Omatunto oon vaaralinen,
se tottelee yliminnää, valtaa ja aijan pahhaa henkeä.
Mutta toishaalta:
kunkas met ilman sitä pärjäisimmä?
Sööre puris puuroa,
tietämättä ette puuron pureminen
oon syntiä?
Mistäs met ilman Public servicetä tietäsimmä,
kunka aatela oikein,
mitä tuntea,
kuka oon oikea ja kuka väärä,
ketä äänestää ja ketä ei.  
Kenen kokkoukshiin mennä,
kenen ei.

Neljä faktoria oon varjelheet meänkieltä:
Lestaatialaiset saarnamiehet,
Poikkinaitut,
Pohjoskalottiohjelma
Ruottin hallitukset,
jokka oon antanheet
maholisuuen meile oppia
ja kehittää meän kieliä:
Ruottia, suomea ja meänkieltä.
Joka näin halusi.
Kohta 60 vuotta aikaa
meitä oli satoja jymnasistiä
Haaparannala.
Meitä oli 10 suomenkielen tiimala.
Missäs muut olit?
Miksis että tulheet?
Siksi ko tet halvatta kutoa
uhritikkuria, ette tet että ole saahneet
oppia meänkieltä.
Ja lopuksi:
kukas oon kalloja mitanu,
paitti Lundberg?
Mene ja sano,
mutta meän parmuskat
painoit meiltä sulareikää
ko synnyimä,
ettei meistä tulis
ruottalaisia munapäitä.
Ja taihvaan autuueen met
suljima ruottalaisilta …
 

 

 

Redaktionella bloggar

Läsarbloggar