• tisdag 27 september 2016
  • Mediesällskapet
  • Familjeannonser
  • Lunchguiden
  • Grannar
  • Karriär i norr
  • Lokus
  • Lohts
Utlandskollen Hockeybloggen Hockeybloggen
Vädersponsor:

Hockeybloggen

Vi som driver Norrbottens-Kurirens ishockeyblogg är Simon Norberg, Kent Vikström, Konrad Olsson. Här håller vi koll på SHL, SDHL och övriga hockeyvärlden. Diskutera också gärna med oss på twitter: @HockeybloggenNK.

Luleå bygger nytt

Luleå kim

Ut med Sebastian Meijer och Kim Karlsson. Meijer har vi avslöjat sedan tidigare och i dagens Kuriren avslöjar vi att Luleå vill låna ut Karlsson till allsvenskan.
Det går inte att ta miste på den prägel som Osten och Rönnqvist vill skapa kommande säsong. Karlsson har inte klarat att ta nästa steg den här säsongen och för hans egen utveckling är det bättre att backa en ruta och få speltid istället för att ligga på gränsen till laget och få i snitt 8 minuter per match. Det utvecklar ingen spelare.

Tungt och fysiskt 2012/2013. Där faller spelare som Meijer och Karlsson bort. Den förstnämnde offrar sig hänsynslöst och hade en bra formtopp inför slutspelet, men när det blir mer fysiskt, som i slutspelet, föll båda dessa spelare bort ur matchbilderna. Liksom Jonas Berglund och Daniel Mannberg, som fick nya kontrakt innan slutspelet drog igång. Jag skulle inte bli förvånad om vi ser fler utlåningar.

Osten söker med ljus och lykta efter Karl Fabricius som lyckats hålla sig undan så här långt. Luleås sportchef vill i alla fall ha till ett möte och jag räknar in Fabbe kommande säsong. Om han inte, rent ekonomiskt, skulle få ett bättre erbjudande i någon av de nystartande KHL-klubbarna Prag eller Milano.

AIK gör en beundransvärd insats mot Skellefteå, som får dras med sin ackilleshäl. Att egentligen vara bäst, men kliva ut med ena skridskon. En sjunde avgörande är en sjunde avgörande och jag tror inte på någon 8-2-repris. Sedan ser jag inte vilket lag som ska kunna rubba Brynäs om inte Färjestad lyckades. Luktar SM-guld hela vägen till Luleå för Lavanders gäng.

Jimmy Landström

Ha en fortsatt trevlig påskhelg!!

önskar Hockeybloggen

Utlandskollen

31-årige Fransson har fått en bra start på säsongen i Genève-Servette.

Säsongen är ju i startgropen i de flesta ligor. Så Tänkte passa på att göra en lite utlandssvepning för att se vad några av tidigare Luleå Hockey-stjärnor levererat inledningsvis.

Johan Fransson – Genève-Servette

Ett mål och tre assist på sex matcher har det hittills blivit för Johan Fransson som gör sin andra raka säsong i Genéve i Schweiz.

Under fjolåret kom han upp i 22 pinnar på 39 matcher. 

Niklas Olausson – Kärpät 

Kärpät har fått en trevande start i ligan och bara spelat in fyra poäng på fyra matcher. Olausson som anlände sent till laget har snittat en poäng per match (2+2) och har utgjort en farlig duo tillsammans med förre Luleåspelaren Mika Pyöräla.

Linus Omark – Salavat Yulayev

Tre mål och elva målgivande passningar för Omark på 13 matcher gör att Övertorneåsonen placerar sig på en tiondeplats i hela KHL:s poängliga. Ligaledaren är den ryska storstjärnan Sergei Mozyakin på 17 pinnar. I övrigt har hans Salavat annars gått rätt dåligt i ligan och placerar sig först på elfte plats i Eastern conference.

Linus Klasen – Lugano

Med tolv poäng på åtta matcher (2+10) leder Linus Klasen hela poängligan i NLA trots att hans Lugano gått knackigt inledningsvis med bara tio inspelade poäng på åtta matcher.

Per Ledin – Lausanne

Inte debuterat för Lausanne ännu. Men laget har gått som tåget och leder hela ligan efter åtta matcher och 20 inspelade poäng.

 

Jag har säkert missat någon spelare men kommer göra fler utlandskollar framöver.

Tack för att ni tog er tid!

/Simon Norberg

Missen kostade Luleå segern

Luleå

Det var stundtals trångt i utvisningsbåset. FOTO:Robert Granström/TT

Luleå Hockey åkte till Skellefteå Kraft arena och var det bättre laget över 60 minuter.

Den meningen har man inte kunnat skriva många gånger sedan Skellefteås intåg till högstaligan.

Men så var det i lördags.

Men ineffektiviteten bet norrbottningarna i svansen än en gång. Vi såg det i CHL, vi såg det delvis mot Skellefteå i fredags och vi såg det igår. Luleå har problem med att omförvandla sitt spelövertag till mål.

Skillnaden i derbymatcherna var helt enkelt att västerbottningarnas spetsspelare producerade.

Jocke Lindström gör mål när han vill i den här ligan. Det är i alla fall känslan.

Annars var allt som vanligt. Jimmie Ericsson var i händelsernas centrum. Slewfooten på Mikkelson var inte snygg och två matchers avstängning var ett bra beslut av disciplinnämnden. 

Men än en gång missade domarna situationen på banan. Ericssons avstängning kommer inte att hjälpa Luleå direkt.  Det är bra att spelare blir avstängda när de kliver över gränsen, men då ska det också uppmärksammas under spelet. 

Hade Ericsson fått lämna banan i förtid hade Luleå vunnit lördagsderbyt. Det är jag nästan säker på. 

***

I övrigt kan man väl säga att Luleås två matcher gett en fingervisning om att laget kommer vara att räkna med.

***

Filip Gustavsson - Wow vilken kille. 18 år och fullkomligt cool-lugn. Bara passa på att njuta av grabbens målvaktsspel innan han lämnar för NHL om ett par år. Luleå står bra rustade på den posten med Gustavsson som backup till seriens kanske bästa målvakt.

***

Disciplinnämnden har fått jobba inledningsvis.

Bedömningarna på Sigalets och Figrens checking to the head-matchstraff känns vettiga. Fem matcher och en saftig bot på det. Då tänker man sig för nästa gång. Toppbetyg till Disciplinnämnden än så länge!

***

Hatten av för Luleå/MSSK:s hockeydamer. 26-5 i målskillnad och 18 inspelade poäng av 18 möjliga. Michelle Karvinen var enligt rapporter helt magnifik under söndagens match där Brynäs krossades med 5-1.

/Simon Norberg

Trötta kritiken mot World Cup

Luleå Nu är det som bekant en feting till turnering som pågår där borta. I Toronto närmare bestämt där World Cup till slut har återupplivats. En del har hänt sedan sist turneringen avgjordes 2004. Då körde man på åtta lag och mer eller mindre samma tävlingsupplägg som nu.

På de tolv år vi väntat (ett orimligt långt uppehåll) har NHL ändrat en grej som fått en hel del att skruva på sig. Det är två kombinationslag med i stället för nationer som det brukar vara. U23-landslaget från Nordamerika och Team Europe med de bästa spelarna från Europas svagare nationer.

 

Förhandssnacket om World Cup har varit tudelat. Dels har vi folket som är redan frälst och hockeymedia som målar upp det som "tidernas turnering" och "tidernas Tre Kronor". Sedan har vi gruppen av hockeyskeptiker som har ett intresse för sport men av någon anledning har gjort det till en grej att slentriandissa hockeyn. En förklaring till detta är det stora utbud av sport som gör att man i dag kan se så otroligt mycket, jämfört med de reglerade och innehållsfattiga dagarna på 80-talet. Då kunde en sportintresserad person konsumera allt som sändes och fortfarande känna sug efter mer.

Skeptikernas kritik mot World Cup är främst att de två blandlagen gör det hela till mer av ett jippo än en riktig turnering. Patrick Ekwall kallar dem för låtsaslag och Olof Lundh skriver att "Pengarna är målet" i en krönika hos Dagens Industri.

 

Jag stör mig på detta då det är lite för platt och enkel kritik mot ett nytt tänk. Fråga er själv hur goda minnen man har från den senaste upplagan av World Cup? Då syftar jag inte på att Sverige coachades av Hardy Nilsson och blev bortkontrade av Tjeckien. Jag syftar på att turneringen i sig blev en parentes och inte alls särskilt intressant för andra än de redan inbitna. Kvaliteten på spelet sjönk i och med att ett då blekt Slovakien var med och att Tyskland fyllde ut den sista platsen. Båda dessa lag förlorade alla matcher och hade en målskillnad på -9 respektive -11.

Med det i baktanken undrar jag om det inte är klart mycket bättre att gör som man gjort nu och samlat ett lag med de bästa spelarna från Europa? Juniorlaget har jag varit skeptisk till men resultaten visar att man håller god klass. Frågan är då om någon saknar ett Tyskland som given strykpåse? Ett annat alternativ hade då varit att spela som i Canada Cup med sex lag där alla möter varandra för att varje match ska betyda något. Inte som i OS som i där gruppspelet i praktiken tenderar att bli tre träningsmatcher och sedan en utslagsmatch där en liten tuva (Vitryssland) kan fälla en stor björn (Sverige).

 

Sedan har vi de som dissar turneringen eftersom "NHL bara vill tjäna pengar". Syftet med World Cup är väl i grunden att de bästa spelarna ska få mötas och mäta sig med varandra. Det är så en turnering blir relevant. Annars blir det bara kuriosa av allt likt hockey-VM eller fotbollen i OS. Den trötta kritiken om att NHL bara vill marknadsföra sig själv är tyvärr lite för platt. Vi ska vara glada att det ens blir en turnering att följa.

"Tänk om det nordamerikanska U23-laget möter Kanada i en final? Kommer de unga kanadensarna i U23-laget att ge hundra då?", frågar sig Peter Forsberg. Är det då någon skillnad jämfört med klubblagshockeyn undrar jag? En kille som vuxit upp med att supporta Toronto Maple Leafs kan som bekant draftas av en annan klubb och möta just Toronto. Kommer han att ge hundra då?

 

OS i Sotji blev en spelmässig besvikelse efter den underhållande turneringen i Vancouver 2010. Nu får vi World Cup som håller en klart högre genomsnittlig sportslig nivå än tidigare. Det ideala är ett OS på stor rink var fjärde år och ett World Cup på liten rink var fjärde år.

 

/Konrad Olsson

Lagacé skadad - så tränade Luleå

Luleå

Jacob Lagacé kunde inte delta på tisdagsträningen på grund av att han på styrkepasset just innan isträningen åkte på en, enligt Stefan Nilsson, lindrigare skada.

Återstår att se om han är tillbaka i full träning imorgon.

I hans ställe klev Kennedy in bredvid Junttila och Harju. Samarbetet de tre emellan såg dessutom rätt bra ut! 

Det tränades väldigt mycket försvarsspel/anfallsspel i en zon. 

*Petter Emanuelsson ser bättre och bättre ut för varje träning..

*Isac Lundeström lyser av självförtroende på träningarna. Hade det inte varit för juniorgallret hade jag aldrig gissat på att killen är 16 bast..

 

Så här tränade Luleå:

Sweatt-Mouillierat-Hedman

Harju-Kennedy-Junttila

Emanuelsson-Falk-Lundeström 

Fabricius-Mastomäki-Forsberg

(Rydahl, Toolanen)

Backpar: 

Todd-Mikkelson

Jaros-Melart

Sandström-Schira

Nässén-Amnér

Själin

Målvakter:

Lassinantti/Gustavsson

Masiello

 

Fyrfaldigt leve

Luleå Då var den seriepremiären över och det blev väl inte riktigt vad vi hade väntat oss efter Luleås missräkning i CHL. 35 procent av spelarna i C Mores stora enkät tippade som ni kanske läst att Linköping kommer att ta hem SM-guldet.

16 procent i samma enkät tror att Luleå blir säsongens negativa överraskning, men som spelet såg ut denna afton lär så inte bli fallet.

I de matcher jag sett Luleå spela på försäsongen har det sett rätt trögt ut samtidigt som resultaten inte har varit med heller. Målproduktionen har varit för låg och känslan har varit tydlig att detta är ett lag som lär få hålla till i den nedre mitten. Mot ett odisciplinerat Linköping bjöds man på power play och levererade. Bill Sweatt klev fram där och hans kedjekamrater i form av Kael Mouillierat och Anton Hedman var alla mycket bra.

När sedan Garrett Roe stod för matchens klantighet kom såklart också 2-0 från Julius Junttila. Vi var säkert många som blev något överraskade när Anton Hedmans forcering till 3-0 godkändes, trots den fysiska kontakten med målvakten Marcus Högberg, som gjort bättre matcher. Jag pratade med Kael Mouillierat efter matchen och han hade frågat några lagkompisar som inte heller trodde målet skulle godkännas.

Tre mål alltså inom drygt sex minuter var allt som krävdes för att Luleå skulle ha denna match i sin hamn. Resten tog Joel Lassinantti hand om. Han utsågs av spelarna i SHL-enkäten till seriens bästa målvakt och levde upp till det. Linköping hade sina ströchanser men imponerade inte utöver det.

Annars en väldigt solid insats från hemmalaget där lägstanivån var hög på alla parter. Frågan är bara vilket som är det riktiga Luleå? Det vi såg i CHL eller det vi såg i dag? Framtiden får utvisa.

***

5 450 blev publiksiffran men det gapade flera tomma hål på läktarhåll. Där osade det mer en genomsnittlig seriematch än seriepremiär. Kredd ändå till hemmafansen som höll i gång efter sin årliga marsch från centrum.

***

Annars hyllades Mr. Målskytt, Lars-Gunnar Pettersson före matchen som en av de första i LHF Heroes. Sånt gillar vi.

***

Noterbart i övrigt är att den förre Luleåspelaren Konstantin Komarek inledde målskyttet i SHL med sitt mål för Malmö mot Frölunda.

 

/Konrad Olsson

  • Twitter
  • Hockeybloggen

Redaktionella bloggar

Läsarbloggar