• fredag 30 september 2016
  • Mediesällskapet
  • Familjeannonser
  • Lunchguiden
  • Grannar
  • Karriär i norr
  • Lokus
  • Lohts
Schluuda schvamla, Alice Bah Kuhnke! Heitä... Bengt Pohjanen Bengt Pohjanen
Vädersponsor:

Hockeybloggen

Vi som driver Norrbottens-Kurirens ishockeyblogg är Simon Norberg, Kent Vikström, Konrad Olsson. Här håller vi koll på SHL, SDHL och övriga hockeyvärlden. Diskutera också gärna med oss på twitter: @HockeybloggenNK.

Några ord med Harju...

Luleå harju

Pratat med Johan Harju som befinner sig med landslaget i Tjeckien.

Känslan att vara med i Tre Kronor igen?

– Roligt att vara tillbaka i landslaget när jag haft en mellansäsong. Jag kom inte in med så höga förhoppningar eftersom att jag inte var påtänkt från början. Skönt att få bevisa att jag kan spela ishockey.
– Hjalmarsson och Olausson fick besked mycket tidigare än mig. Mårts ringde helgen innan första lägret och då hade jag redan bokat mig med laget till Milano, så jag fick åka på den resan och sedan kom jag till landskamperna i Norge.
– Grabbarna (Olausson och Hjalmarsson) fick åka och träna i Segeltorp och missade resan, så mitt upplägg blev bra.
En räkmacka med andra ord.
– Ja, de andra var inte så nöjda. ”Olle” och Hjalmarsson försökte rösta sig in till resan, men de var tvungna att följa med till Segeltorp.
Hur var Milano?
– Klart det var roligt att göra sista resan med grabbarna. Vi hade jättebra väder och fotbollen var grym (Milan–Barcelona, Champions League, 0–0).
Har du hunnit vara hem någonting mellan träningsveckorna i Tre Kronor?
– Vi är inne på fjärde veckan. Vi har varit hem några helger fram och tillbaka. Mest varit hem och bytt väska. Men det är svårt att lägga upp det på något annat sett. Man tappar direkt om man är borta två–tre dagar från is. Men det har varit roligt och en grym glädje att få vara med.
Hur lång betänketid behövde du när Mårts ringde?
– Inte speciellt länge. Det var ett positivt besked och grymt kul att få chansen när jag inte haft min bästa säsong.
Vad säger du om kedjekamraterna Pettersson och Lundqvist?
– Vi har ju spelat ihop i några veckor nu och fått några landskamper tillsammans. Vi hittar varandra bra och det är bra fart.
Skillnaden nu mot elitseriesäsongen?
– Svårt att peka ut det direkt. Det är ett litet annat tänk, en lite annan ishockey.
Hur passar landslagets spel dig bättre än spelsystemet i Luleå Hockey?
– I landslaget handlar det om att våga och alla ska spela sin hockey. Det man är bra på ska man utnyttja och det brukar oftast bli bra om alla får göra det dom är bra på. Den som kan dribbla ska dribbla och den som kan åka skridskor ska göra det.
– Det blir en bra kombination om alla får ha sin roll.
Vad säger du om att Ottawa åkte ur Stanley Cup-slutspelet och fler NHL-svenskar blir tillgängliga?
– Klart man följer vad som händer där borta, men jag försöker fokusera på mitt eget spel och hoppas att det räcker.
Hur är det att dela rum med Omark?
– Jag är ordningsvakten. Linus är ganska slarvig och slänger grejer överallt. Men han har blivit betydligt bättre än förut. Nu ser det inte ut som ett pojkrum längre.

Jimmy Landström


Stora daldansen

Luleå Då var Kuriren på plats i arenan och väntar på nedsläpp i någon slags skugga av det feta mötet en bit bort. Basketpremiären gör att hockeyn känns lite som en andrasport just denna kväll. Leksand kommer till Coop Norrbotten Arena och det är anmärkningsvärt sett till deras galna säsong som tog dem tillbaka till SHL.

Deras material är egentligen inte vidare starkt och Luleå ska såklart vinna detta. Länsbekantingar som den förre sjusovaren Johan Porsberger och Tobias "Lill-Foppa" Forsberg ska vi ha några extra ögon på.

 

Luleå spelar nästan exakt samma lag som i derbyt sist när Skellefteå vann två raka. Enda skillnaden blir att Isac Lundeström tar Gustav Rydahls plats. Lundeström bjöd på några glimtar av sin höga potential i premiären mot Linköping men är uppsatt som extraforward nu. Viktor Amnér får alltså INTE chansen att göra SHL-debut i Luleås tröja denna gång. Pontus Själin går före. Kan tänka mig att Amnér hade velat spela mot sin gamla klubb.

På läktarhåll ser det rätt glest ut så här minuterna innan nedsläpp. Snackar vi serielunk redan?

Nu släcker man ner och snart kör vi i gång. Jag hoppas att kunna komma med några rapporter här i pauserna. Sedan något efter matchen också. Själva matchrapporteringen hittar ni här.

***

Då var vi klara med akt ett och vi har 3-1. Är det rättvist? Ja, det tycker jag. Detta har varit en något blaskig period där klasskillnaden mellan lagen är uppenbar. Att möta sämre lag brukar gynna skickliga spelare men i Luleå är det forwardstanken Anton Hedman som klivit fram. Han har bufflat (just innan tekning med Tobias Forsberg), skjutit, blivit utvisad och målat. Två gånger om. Lägg därtill en flippassning från Gretzkyläge.

Leksand har skjutit fyra skott och deras mål kom sedan Brendan Mikkelson gick bort sig en aning. Eric Castonguay fick iväg vad som såg ut att vara ett löst skott men det singlade ändå in bakom Joel Lassinantti.

Ett power play har vi sett för Luleå men det slarvades bort på grund av två felpassningar. Målnollan spräcktes annars av Craig Schira. Är lite besviken för att fansen ännu inte börjat med denna sång vid dessa tillfällen. Kommer att kampanja för detta ändå till Gud hör bön.

***

Blev inte så mycket skrivet om den andra perioden och där fick vi inte så mycket intressant att skåda. En hel del tid gick åt att få ena målburen på plats och ni hör hur det åter. Annars kunde Kael Mouillierat snurra in ett mål tidigt och sedan lyckades Petter Emanuelsson hitta en lucka bakom Atte Engren som jag inte trodde fanns.

Engren har inte gett ett överdrivet säkert intryck i denna match. Joel Lassinantti däremot har gjort vad han kunnat. Åtta skott på 40 minuter är vad det är. Leksand saknar spets för att hävda sig.

***

Då var det över för denna gång i ishallen formerly known as Delfinen. Luleå-Leksand slutade 5-1 och särskilt mycket mer än så behöver inte sägas. Leksand var förra säsongen ett bättre mittenlag i Hockeyallsvenskan under förra säsongen. Så mycket bättre är man egentligen inte nu och så stora växlar av denna match kan man inte dra för Luleås del.

Det positiva är att Tim Kennedy verkar vara spelklar och har en viss kemi med sina fellows från Nordamerika. Jag frågade Skuggan på presskonferensen kring förstafemman men han verkade inte helt nöjd, med just denna match från den femman. Annars klev Anton Hedman fram och även Craig Schira ska plussas.

Karl Fabricius fick en födelsedagssång och Petter Emanuelsson hittade ett mål från en död vinkel. Överlag kan vi inte säga för mycket om denna insats då Leksand helt enkelt bjöd på för svagt motstånd.

 

/Konrad Olsson

Spela bara powerplay

Luleå

Christian Jaros slipade till sin defensiv och har sedan dess varit given i Luleås backbesättning.

På torsdag kommer nykomligen Leksand på besök i Coop arena. För Viktor Amnér som fått se de tre första matcherna från läktarplats borde torsdagens match vara en bra möjlighet till att få begå säsongsdebut.

Leksand är som bekant också Viktor Amnérs förre detta arbetsgivare. 

Kollegorna Kent Vikström och Anton Olofsson tog förövrigt ett snack med Amnér och "Skuggan" efter lagets träning idag. Texten kan ni läsa här.

Där säger Amnér bland annat: "Klart jag inte hade tänkt mig att jag inte skulle få spela de första matcherna."

Jag ska ärligt säga att jag också är lite förvånad över att han stått helt utanför truppen inledningsvis.

Han borde i första hand vara värvad som en tillgång offensivt. Och då tänker jag främst i powerplay.

Den offensivt skicklige backen gjorde under fjolårssäsongen 46 poäng på 49 matcher i allsvenskan och var en stor bidragande orsak till att dala-laget hade fina 21,74 procent i powerplay under grundserien.

25 av Amnérs 46 poäng kom i just powerplay.

Det ska sägas att av Luleås alla backar är Amnér kanske den som är osäkrast i det defensiva spelet. Det är förmodligen också orsaken till varför han inte fått spela ännu. Tränarna vill helt enkelt slipa till hans defensiv innan de vågar släppa ut honom till match. 

Ge honom chansen direkt säger jag.

I premiären mot Linköping var Linus Nässén sjundeback och i bägge tillställningarna mot Skellefteå var det Själin som fick den uppgiften. Inte i någon av matcherna fick de spela särskilt mycket. Och för två så unga killar är det inte särskilt utvecklande.

Ska Luleå spela på sju backar anser jag att Amnér är den som är bäst lämpad för att vara sjundeback då han har en spetsegenskap man kan utnyttja.

Låt han växa in i SHL-kostymen genom att enbart spela powerplay inledningsvis. Därigenom får han självförtroende och då kommer det defensiva på köpet. Som det är nu bör 27-åringens självförtroende vara lågt.

Med tanke på vad Amnér ändå visade upp för kvalitéer i powerplay under försäsongen tycker jag inte det finns någon vänsterfattad spelare i laget som är bättre än honom på offensiva blå. 

Men vi har genom åren sett andra backar som fått stå tillbaka länge pågrund av bristande defensiv.

Marcus Fagerudd är en. Christian Jaros (fram till jul ifjol) en annan, Dean Kukan en tredje. 

Nu underlättade utlåningar både Kukans och Jaros utvecklingar. Medan Fagerudd aldrig riktigt lyfte.

/Simon Norberg

 

Fiaskot kring "fiaskot"

Luleå Jaha, nu någon gjort igen. Det gastas om fiasko i (kvälls)tidningarna efter att Tre Kronor åkte ur World Cup i söndags. Det blev en gruppseger efter en stabil seger mot Ryssland, en mindre stabil seger mot Finland och sedan en flaxig poäng mot Nordamerika.

Det är inget ont om det egentligen. Bästa matchen kom mot det bästa motståndet och av den mer sansade efteranalysen kan man dra sina slutsatser kring det. Den sakliga kritiken efter förlusten mot Europas samlade styrkor var att Tre Kronor blev för passivt och avvaktande i stället för att spela på sina styrkor.

Att vara ett reaktivt lag behöver inte vara negativt och historiskt sett har det också varit vad Sverige kunnat nå framgångar via. Sverige har sällan material för att spela ut de bästa och så var heller inte fallet i denna turnering. Styrkorna fanns främst i den starka backsidan och en av världens bästa, men allt samtidigt allt äldre, målvakt i Henrik Lundqvist.

Ryssarna hade sina styrkor på forwardssidan och där gjorde Tre Kronor den bästa matchen också då den andra parten bjöd upp till dans ordentligt. Mot ett Europa som saknar den offensiva spetsen blev det mer ängsligt, avvaktande och otydligt.

Frågan är då om inte den avvaktande stilen var en klok approach då ett Kanada på förhand var det starkaste laget och nu också nått final. För ett mer offensivt vinklat Sverige hade sannolikt hamnat steget efter Kanada. Vi pratar ändå ett land med ett ojämförbart djup i fråga om spelarmaterial. Kombinerar du det med en klar spelidé och spelare som köper sina roller blir det väldigt svårt. När det dessutom är klasspelare på alla positioner blir det uppförsbacke för motståndarna.

Ser vi på Sverige är det ytterst få av forwardsen som hade tagit en plats i Kanadas trupp. Nicklas Bäckström hade utmanat men så många fler är det egentligen inte. Sedinarna bland de bästa i sin ålderskategori men deras karriärspeak kom vid skiftet mellan 00- och 10-tal. Loui Eriksson är en pålitlig NHL-spelare och Filip Forsberg är ännu inte uppe bland de allra bästa. Det saknades helt enkelt en förstakedja med spets som hade kunnat leda laget då Bäckström och Forsberg inte nådde de höjder som vi alla hade hoppats på.

Det är inte riktigt samma kvalitet som fanns med den gyllene generationen då Forsberg, Sundin, Alfredsson, Näslund, Modin, Zetterberg, Renberg och gänget alla var med. Nu lär de äldsta 80-talisterna fasas ut och de yngre får ta över.

Hade något kunnat göras annorlunda då? En John Klingberg hade funnits med i min trupp då det saknades en högerskytt i power play ofta. Den talangfulle Oliver Ekman-Larssons förmåga fick vi inte se mycket av och Erik Karlsson nådde inte samma höjder som under OS 2014. Kanske skulle en speedig spelare som Marcus Johansson ha tillfört något mer tillsammans med Bäckström men sannolikheten för att det skulle ändrat mycket är låg.

 

Att Sverige ryker mot ett på förhandstippat Europa var en överraskning. Det är en missräkning sett till att Sverige är det näst bästa laget på pappret. Men vi har såklart det märkliga gnället från tabloiderna om fiasko. Eller till och med ett gigantiskt fiasko, som klickfiskare Wennerholm kallar det. Jag förvånas ständigt över denna rätt endimensionella efteranalys som görs när kring matcher likt denna. För vi hade trots allt en match som gick till förlängning där ett ynka mål hade avgjort utfallet. Att då ens prata om ett fiasko blir närmast parodiskt med tanke på vilken liten marginal som lika gärna hade kunnat ta Sverige till en final.

Sedan kommer en ny märklig drapa där landslagschefen Tommy Boustedt sågas. Anledningen till detta är ett två förluster i bronsmatcherna JVM, kvartsfinalförlusten i VM och eftersom Leif Boork hamnat på kant med spelare i Damkronorna. Att JVM-lagen har några mindre talangfulla generationer än tidigare ska vi kanske inte prata om. Eller att laget som spelade VM senast var svagt. Eller att Leif Boork trots allt har en någon slags idé med sitt ledarskap.

 

Att se nyanser och väga orden kanske är svårt men då slipper i alla fall tyckandet bli en simpel kamp för att gapa högst och på så sätt generera mest "buzz". Då kanske kan fokusera oss på riktiga fiaskon.

 

/Konrad Olsson

Utlandskollen

31-årige Fransson har fått en bra start på säsongen i Genève-Servette.

Säsongen är ju i startgropen i de flesta ligor. Så Tänkte passa på att göra en lite utlandssvepning för att se vad några av tidigare Luleå Hockey-stjärnor levererat inledningsvis.

Johan Fransson – Genève-Servette

Ett mål och tre assist på sex matcher har det hittills blivit för Johan Fransson som gör sin andra raka säsong i Genéve i Schweiz.

Under fjolåret kom han upp i 22 pinnar på 39 matcher. 

Niklas Olausson – Kärpät 

Kärpät har fått en trevande start i ligan och bara spelat in fyra poäng på fyra matcher. Olausson som anlände sent till laget har snittat en poäng per match (2+2) och har utgjort en farlig duo tillsammans med förre Luleåspelaren Mika Pyöräla.

Linus Omark – Salavat Yulayev

Tre mål och elva målgivande passningar för Omark på 13 matcher gör att Övertorneåsonen placerar sig på en tiondeplats i hela KHL:s poängliga. Ligaledaren är den ryska storstjärnan Sergei Mozyakin på 17 pinnar. I övrigt har hans Salavat annars gått rätt dåligt i ligan och placerar sig först på elfte plats i Eastern conference.

Linus Klasen – Lugano

Med tolv poäng på åtta matcher (2+10) leder Linus Klasen hela poängligan i NLA trots att hans Lugano gått knackigt inledningsvis med bara tio inspelade poäng på åtta matcher.

Per Ledin – Lausanne

Inte debuterat för Lausanne ännu. Men laget har gått som tåget och leder hela ligan efter åtta matcher och 20 inspelade poäng.

 

Jag har säkert missat någon spelare men kommer göra fler utlandskollar framöver.

Tack för att ni tog er tid!

/Simon Norberg

Missen kostade Luleå segern

Luleå

Det var stundtals trångt i utvisningsbåset. FOTO:Robert Granström/TT

Luleå Hockey åkte till Skellefteå Kraft arena och var det bättre laget över 60 minuter.

Den meningen har man inte kunnat skriva många gånger sedan Skellefteås intåg till högstaligan.

Men så var det i lördags.

Men ineffektiviteten bet norrbottningarna i svansen än en gång. Vi såg det i CHL, vi såg det delvis mot Skellefteå i fredags och vi såg det igår. Luleå har problem med att omförvandla sitt spelövertag till mål.

Skillnaden i derbymatcherna var helt enkelt att västerbottningarnas spetsspelare producerade.

Jocke Lindström gör mål när han vill i den här ligan. Det är i alla fall känslan.

Annars var allt som vanligt. Jimmie Ericsson var i händelsernas centrum. Slewfooten på Mikkelson var inte snygg och två matchers avstängning var ett bra beslut av disciplinnämnden. 

Men än en gång missade domarna situationen på banan. Ericssons avstängning kommer inte att hjälpa Luleå direkt.  Det är bra att spelare blir avstängda när de kliver över gränsen, men då ska det också uppmärksammas under spelet. 

Hade Ericsson fått lämna banan i förtid hade Luleå vunnit lördagsderbyt. Det är jag nästan säker på. 

***

I övrigt kan man väl säga att Luleås två matcher gett en fingervisning om att laget kommer vara att räkna med.

***

Filip Gustavsson - Wow vilken kille. 18 år och fullkomligt cool-lugn. Bara passa på att njuta av grabbens målvaktsspel innan han lämnar för NHL om ett par år. Luleå står bra rustade på den posten med Gustavsson som backup till seriens kanske bästa målvakt.

***

Disciplinnämnden har fått jobba inledningsvis.

Bedömningarna på Sigalets och Figrens checking to the head-matchstraff känns vettiga. Fem matcher och en saftig bot på det. Då tänker man sig för nästa gång. Toppbetyg till Disciplinnämnden än så länge!

***

Hatten av för Luleå/MSSK:s hockeydamer. 26-5 i målskillnad och 18 inspelade poäng av 18 möjliga. Michelle Karvinen var enligt rapporter helt magnifik under söndagens match där Brynäs krossades med 5-1.

/Simon Norberg

  • Twitter
  • Hockeybloggen

Redaktionella bloggar

Läsarbloggar