• söndag 1 maj 2016
  • Mediesällskapet
  • Familjeannonser
  • Lunchguiden
  • Grannar
  • Karriär i norr
  • Lokus
  • Lohts
Jag är tveksam Hockeybloggen Hockeybloggen
Vädersponsor:

Hockeybloggen

Vi som driver Norrbottens-Kurirens ishockeyblogg är Jimmy Landström, 36, och André Samuelsson, 30. Här håller vi koll på SHL, allsvenskan och övriga hockeyvärlden. Diskutera också gärna med oss på twitter: @HockeybloggenNK och @samuelsson85.

Några ord med Harju...

Luleå harju

Pratat med Johan Harju som befinner sig med landslaget i Tjeckien.

Känslan att vara med i Tre Kronor igen?

– Roligt att vara tillbaka i landslaget när jag haft en mellansäsong. Jag kom inte in med så höga förhoppningar eftersom att jag inte var påtänkt från början. Skönt att få bevisa att jag kan spela ishockey.
– Hjalmarsson och Olausson fick besked mycket tidigare än mig. Mårts ringde helgen innan första lägret och då hade jag redan bokat mig med laget till Milano, så jag fick åka på den resan och sedan kom jag till landskamperna i Norge.
– Grabbarna (Olausson och Hjalmarsson) fick åka och träna i Segeltorp och missade resan, så mitt upplägg blev bra.
En räkmacka med andra ord.
– Ja, de andra var inte så nöjda. ”Olle” och Hjalmarsson försökte rösta sig in till resan, men de var tvungna att följa med till Segeltorp.
Hur var Milano?
– Klart det var roligt att göra sista resan med grabbarna. Vi hade jättebra väder och fotbollen var grym (Milan–Barcelona, Champions League, 0–0).
Har du hunnit vara hem någonting mellan träningsveckorna i Tre Kronor?
– Vi är inne på fjärde veckan. Vi har varit hem några helger fram och tillbaka. Mest varit hem och bytt väska. Men det är svårt att lägga upp det på något annat sett. Man tappar direkt om man är borta två–tre dagar från is. Men det har varit roligt och en grym glädje att få vara med.
Hur lång betänketid behövde du när Mårts ringde?
– Inte speciellt länge. Det var ett positivt besked och grymt kul att få chansen när jag inte haft min bästa säsong.
Vad säger du om kedjekamraterna Pettersson och Lundqvist?
– Vi har ju spelat ihop i några veckor nu och fått några landskamper tillsammans. Vi hittar varandra bra och det är bra fart.
Skillnaden nu mot elitseriesäsongen?
– Svårt att peka ut det direkt. Det är ett litet annat tänk, en lite annan ishockey.
Hur passar landslagets spel dig bättre än spelsystemet i Luleå Hockey?
– I landslaget handlar det om att våga och alla ska spela sin hockey. Det man är bra på ska man utnyttja och det brukar oftast bli bra om alla får göra det dom är bra på. Den som kan dribbla ska dribbla och den som kan åka skridskor ska göra det.
– Det blir en bra kombination om alla får ha sin roll.
Vad säger du om att Ottawa åkte ur Stanley Cup-slutspelet och fler NHL-svenskar blir tillgängliga?
– Klart man följer vad som händer där borta, men jag försöker fokusera på mitt eget spel och hoppas att det räcker.
Hur är det att dela rum med Omark?
– Jag är ordningsvakten. Linus är ganska slarvig och slänger grejer överallt. Men han har blivit betydligt bättre än förut. Nu ser det inte ut som ett pojkrum längre.

Jimmy Landström


Jag är tveksam

Luleå Det har varit mycket basket den senaste veckan och då har det blivit långt mellan inläggen i bloggen.
Till att börja med, stort grattis till Luleå Basket. Det brukar talas om att vi svenskar är bäst i världen på att vara sämst när det gäller. Luleå Basket gjorde säsongens bästa match i säsongens sista och avgörande möte.
Imponerande jobb av Jens Tillman och övriga laget.

På hockeysidan händer det saker hela tiden.
Per Kenttä har tackat för sig som tränare i Asplöven efter tio år. Hans betydelse för norrbottnisk ishockey de senaste säsongerna är ovärderlig och Luleå Hockey har honom att tacka för mycket. Nu fortsätter han som sportchef. Vilket väl egentligen betyder att han ska göra allt utöver tränarrollen i klubben. Det fungerar ju så där uppe.
Jag tror de får svårt att ta sig tillbaka till allvenskan. Laget ska byggas med lokala spelare och tyvärr finns inte tillräcklig kvalité för att ta sig uppåt och jag tror att de kommer få ännu svårare att locka skickliga spelare till Haparanda i division 1.
Men Asplöven har överbevisat hockeysverige förr och jag hoppas de gör det igen.

Luleå Hockey presenterade sin nya tränarstab i fredags. Den ska ledas av Stefan "Skuggan" Nilsson som backas upp av Anders Burström och Petter Lasu Nilsson. Gusten Törnqvist fortsätter som målvaktstränare och Petter Pettersson som fystränare.
Det finns en utbred kritik mot Luleås nya huvudtränare och jag ställer mig till det skeptiska ledet. De senaste två säsongerna är det han som har haft det övergripande ansvaret för grundspelet och powerplay och det finns många delar i spelet med puck som jag ställer mig kritisk mot. Jag tror helt enkelt inte att det är framtidens ishockey.

Redan när "Skuggan" var juniortränare fanns det röster som ifrågasatte honom. Spelare och ledare som arbetat tillsammans med honom vittnar om att det inte handlar om något demokratiskt ledarskap. Den ledarstil som han använde sig av då kanske inte heller var särskilt lämpad för att jobba med ungdomar. Men det var några år sedan. Han har säkert utvecklats mycket sedan dess. Jag tycker att drevet som förs på sociala medier mot honom som person och ledare övergår alla rimliga proportioner. Att han kan ishockey råder det inga tvivel om. Det jag ställer mig tveksam till är hans förmåga att få andra att begripa vad han vill förmedla och att få en hel grupp att sluta upp bakom honom. Där har nuvarande tränartrojkan en hel del att bevisa.

Någonting jag är desto mer tveksam till är spelarna som ryktas vara på väg till Luleå.
Jag kan inte begripa vad "Osten" och ledarna ser i en spelare som Gustav Rydahl. En som har betydligt mer att bevisa än samtliga av tränarna.
För att inte tala om Andreas Falk.
En spelare som passerat sin topp på karriären och som är på dekis. Som har sina största styrkor i defensiven. En spelare som inte har någon koppling till orten och som garanterat kostar en slant att locka upp.
Ska han stå i vägen för Christopher Mastomäki, Isak Lundeström och Anton Toolanen. För det lär bli effekten och i mina ögon är han inte tillräckligt bra för att vara en topp-två-kedjespelare.
Ännu värre är det om de värvar in en spelare utifrån, betalar en respektfull summa och placerar honom som fjärdecenter.

Om argumentet är att de vill ha bättre konkurrens så finns det billigare spelare i allsvenskan, med potential att bli bättre, som hade klarat av att göra samma jobb.
Det verkar nästan som att "Osten" har en klar bild över hur ett lag ska byggas och den rubbar han inte på.
Låt mig då påminna om att största skälet till varför Frölunda slog ut Luleå var för att laget var för trubbigt och långsamt.
Nu har de fått en chans att spetsa till truppen. Grovjobbarna och krafthockeyn finns redan. Karl Fabricius, Johan Forsberg, Anton Hedman, Christopher Mastomäki, Jacob Lagacé. Det behövs inte mer. Vill de ha storlek måste det vara spelare med en stor portion skicklighet också.
Luleå hade en chans att spetsa till truppen, Byta ut Granström och Sylvegård mot mer skicklighet. Men istället ser den ut att bli ännu trubbigare.

Nå, nu väntar jag till spelarna står under kontrakt innan jag börjar svinga yxan. Men det känns som ett stort steg bakåt.

André Samuelsson

En farlig utveckling

Luleå Oskar Fredriksson lämnar alltså Kiruna IF.
Men inte för att spela allsvensk ishockey - vilket han definitivt har kvalitéer för att göra. Nej, istället talar allting för att han hamnar i Kiruna AIF i division 2.

Laget har sedan många år tillbaka delat in Kirunaborna i två läger.
AIF var arbetarnas lag och IFK var tjänstemännens lag. Min kollega, Håkan Stridblom, är uppväxt på orten när rivaliteten var som störst och har berättat många ocensurerade historier från den tiden.

Den här övergången kan ge fyr åt bortglömda - eller snarare gömda - känslor.
Personligen är jag orolig för utvecklingen i Kiruna. För några år sedan kändes det som att staden hade någonting bra på gång. Ett hockeylag i division 2, ett lag i division 1 och ett hockeygymnasium som skulle utveckla talanger.

Men någonstans på vägen gick klubben bort sig.
Vad jag har hört från ungdomssidan så finns det ett stort missnöje mot hur Kiruna IF har hanterat talangerna och en effekt av det var att de i år tvingades att lägga ner J20-laget på grund av spelarbrist.

Samtidigt som missnöjet mot Kiruna IF växte så klev Kiruna AIF in i bilden och aviserade sin satsning. De har givetvis dragit nytta av den här situationen och har några av dessa missnöjda individer i klubben.

Problemet är bara att Kiruna AIF inte har något juniorlag.
De är beroende av den begränsade spelarupplagan som finns i Kiruna och staden har inte plats för två A-lag i division 1. Och innan Kiruna AIF har en ungdomsverksamhet att falla tillbaka på har de i ärlighetens namn ingenting där att göra heller. Men truppen är definitivt tillräckligt bra att slåss om platsen redan nu och det oroar mig.

Nu verkar det som att Oskar Fredriksson - kanske division 1:s bästa forward -  väljer att gå till AIF. Klart är att han är - ursäkta uttrycket - åt helvete för bra för serien- men vad skälet är kan bara han svara på. Där finns redan brorsan Joel. Kanske lockar det att spela med honom.

Jag är rädd för att det här är en övergång som enbart delar och skadar Kiruna.
Redan nu har deras bästa lag tappat slagkraft och det gynnar ingen.

André Samuelsson
     

Allt över 25 poäng är bonus

Luleå I dag presenterade Luleå Hockey sitt första nyförvärv.
Det blev Kärpäts snabbe forward Julius Junttila.

I veckans hockeypodd gav jag min syn på honom som spelare.
Utan tvekan är det en exceptionellt bra skridskoåkare. I den kategorin kommer han tillhöra ligans främsta. Han klarar också av att göra saker i hög fart. Däremot ser jag honom som en ganska ineffektiv spelare. I alla fall i de matcher som jag har sett och det har ändå blivit ett par. Fysiken är också ett frågetecken.

Däremot har han spelat tillsammans med väldigt bra ishockeyspelare de senaste åren.
Joonas Donskoi och Joonas Kemppainen (båda spelade i NHL den här säsongen) och i år har han bland annat spelat bredvid supertalangerna Sebastian Aho och Jesse Puljujärvi. Inte hela säsongen, men under delar.

Det är en egenskap som visar på mångsidighet och att han har lätt att anpassa sig efter omgivningen.

Nu är det lite annorlunda förutsättningar. Lite mer isyta än på många av Finlands rinkar. Ett mindre defensivt inriktat spel. På så sätt tycker jag att det är en intressant spelare, men allt över 25 poäng är en bonus som jag ser det. Jag gillar däremot att fart och skicklighet verkar vara prioriterat. Det är i alla fall intrycket som personer inom hockeysfären verkar ha kring Luleås planerade sätt att spela ishockey på - i alla fall med tanke på vilka spelartyper som de verkar intresserade av.

Ilari Melart förlänger. Också en spelare som vi pratade mer om i podden. Vet hur klubben och laget fungerar. Har hittat bra kemi med Christian Jaros.
Däremot betyder också den förlängningen att utrymmet på backsidan börjar bli trångt och att en back som Jan Sandström kommer få svårt att fylla en roll som ordinarie back. I alla fall om ytterligare en back ska in - vilket jag utgår från då LHF helt saknar en offensiv powerplayback. Laget tappar oerhört mycket i kraft om det bara finns tvåvägsbackar i uppställningen.

Mer om både Melart och Junttila i veckans hockeypodd:

André Samuelsson

 

Sillynytt och truppen 16/17

Luleå Luleå Hockey har precis presenterat Ilari Melart på förlängning och Julius Junttila som plockas in från Kärpät. Kuriren är på plats i Uleåborg så ni får mer intervjuer inom kort på kuriren.nu om dessa två pjäser. Det jag gillar hittills är framtidstänket. Nässen, Lundeström, Toolanen för att nämna några. De kommer att få chansen och målvaktssidan ser ruggigt intressant ut. 

Så här ser truppen ut i dagsläget:

Målvakter, 3:

Joel Lassinantti

Oscar Massiello

Filip Gustavsson

Backar, 6:

Ilari Melart

Christian Jaros

Brendan Mikkelson

Craig Schira

Pontus Själlin

Linus Nässen (ny, junior)

Forwards, 11:

Julius Junttila (ny, Kärpät)

Karl Fabricius

Johan Forsberg

Christopher Mastomäki

Jacob Lagace

Johan Harju

Victor Ekarv

Anton Hedman

Isac Lundeström (ny, junior)

Anton Toolanen (ny, junior)

Bill Sweatt

Kommentar: Micke Johansson, Färjestad, ryktas på väg in. En fullgod ersättare för Lucas Wallmark och en nyckelspelare i powerplay. Kan Osten kroka Anssi Salmela när han ändå är i Uleåborg så ser det bra ut på backsidan. Minst två backplatser och tre forwardsplatser återstår att fylla. Matt Anderson stannar i Djurgården men Johansson är av en annan kaliber och en skickligare hockeyspelare. Linus Klasen har många rykten kring sig, men har två år kvar på ett drömkontrakt i Lugano. Jag ser inte någon SHL-klubb som har råd eller bör använda pengarna till att lösa ut honom. Lasta in dessa i ungdomsverksamheten istället. Klasen kommer när tiden är inne. Karlskronas Jesper Olofsson ser ut att hamna hos rivalen 13 mil söderut. Närmare Ö-vik när sambon vill vara hemma och de väntar barn.

Jimmy Landström

Dags att tänka om

Luleå Jag har varit ledig en vecka och följde Luleås uttåg på distans. För mig var det uppenbart att den stora skillnaden mellan Luleå och Frölunda var passningsspelet. Frölundas passningskvalité var vida överlägsen Luleås vilket gjorde att de klarade av att spela hockey i ett högre tempo som till slut blev för jobbigt att möta.

Även om siffrorna drog iväg i den sista matchen så tycker jag att det var en av de jämnare i matchserien, rent spelmässigt. Däremot var Frölundas effektivitet betydligt vassare jämfört med match fyra och fem då övertaget var ännu större.

När Luleå Hockey gör en analys av säsongen lär den visa på några saker.

Plus: Målvaktsspelet, försvarsspelet, boxplay.

Minus: Passningsspel, powerplay och effektivitet.

I slutspelet var både effektivitet och powerplayspelet bättre - men långt från bra. Särskilt powerplay där spelet lämnade mycket att önska, men på något sätt trillade ändå puckarna in tack vare tur och individuell skicklighet.

Utifrån analysen ska spelare värvas in och bytas ut för att göra laget bättre. Prio måste vara att få in mer skicklighet på backsidan och minst en offensiv back. Det har Luleå hämmats av hela säsongen.

En annan hörnsten blir centerfrågan. Lucas Wallmark lämnar och ska ersättas. I hans ställa måste Luleå få in samma skicklighet och lite mer fart för att göra uppspelen bättre. Uppställningen på centersidan just nu består av:

Jacob Lagacé
Christopher Mastomäki
Victor Ekarv
Isac Lundström
Anton Toolanen

Det är många frågetecken där. Samtidigt en rätt hyfsad grund. Christopher Mastomäki har visat att han klarar av att leda en kedja. Ser honom som en tredje center i första hand, kan mycket väl sluta som topp-två. Jacob Lagacé har kvalitéer, men har inte fått ut potentialen. Borde vara given som andracenter i utgångsläget i alla fall.

Underifrån tycker jag att de ska satsa på unga spelare. Om det är Victor Ekarv eller Isac Lundeström eller någonting utifrån måste avgöras av kvalitén. Men både Toolanen och Lundeström är spelare som måste tas med i beräkningen här.

Det ryktas om Matt Anderson. Helt fel speltyp, enligt mig. Matt Anderson påminner mer om Chris Abbott än Lucas Wallmark. Det är en bra spelare, men han ska inte värvas in som förstecenter. Inte med tanke på att laget redan har två tredjecentrar i Lagacé och Mastomäki sett till klassen. 

Av precis samma anledning känner jag inte att Jonathan Granström är en lika stor förlust som många andra verkar tycka. Han har absolut styrkor som Luleå har haft nytta av, med sitt uppoffrande spel och ledaregenskaper på och utanför isen, dessutom en riktigt vass tekare.

Men han är samtidigt slarvig i markeringsspelet i egen zon och dålig i passningsspelet, både att lägga och ta emot passningar. En sådan spelare ska inte vara förstecenter och det har varit ett svaghetstecken för Luleå att han har fått fylla den rollen under stora delar av säsongen.

På backsidan tappar Luleå Jonathan Sigalet och Marcus Oskarsson. Jan Sandström är ännu inte bekräftad, men jag skulle bli mycket förvånad om han inte blev kvar. Ilari Melart hänger lite i luften. Att ersätta Sigalet med Noah Welch skulle inte heller göra Luleå bättre. Luleå saknar en speskicklig back. En sådan kostar pengar och kräver scouting. Luleå har egentligen fått en gratischans att förbättra backsidan i och med att Sigalet bröt kontraktet. Det frigör både pengar från budgeten och en plats. Hade Sigalet varit kvar hade det blivit svårare då backtruppen hade blivit dyr och bred och spelare som Linus Nässén, Pontus Själin och Christian Jaros är i ett skede av karriären där de måste få speltid. Spelare som också klarar av att spela modern ishockey.

Jag hoppas att Luleå tar lärdom av den här säsongen och tittar på vad som gjort Frölunda och Skellefteå framgångsrika.

Tillför fart och skicklighet för att kunna spela hockey i ett högre tempo, med ett bättre passningsspel. Satsar pengar för att spela den hockeyn, men också satsar på unga spelare som är fostrade i den typen av ishockey.
Det kommer troligtvis innebära en sämre möjlighet till SM-guld 2017, men garanterat en större chans 2018.

André Samuelsson

  • Twitter
  • Hockeybloggen
  • Twitter
  • André Samuelsson

Redaktionella bloggar

Läsarbloggar