Kromad, svart. Boden - den 8 juli 2011, kl 15:39Så här är det: I Lördags lirade Staffan Hellstrand på Boden Alive. Jag var scenchef och hade liksom inte tid till att lyssna på konserterna MEN jag kunde bara inte missa Staffan. När jag väl ställde mig framför scenen började Staffan sjunga låten "Kromad, Svart".
Där stod han, under midnattssolens sken och hans ord lade sig som en varm filt runt mina axlar. Det var så poetiskt, något surrealistiskt och abstrakt. Trettio sekunder in i låten började jag gråta. Sången gick rakt in i hjärtat, och sammanhanget kunde inte ha varit bättre.
LYSSNA! --> Och berätta vad ni tycker.
HELVETE VA BRA! Boden - den 8 juli 2011, kl 09:20Det här, kära vänner, är Mauro Scocco när han är som bäst. PUNKT. Jävla bra låt som producerats av ingen mindre än Josef Zackrisson --> Samma snubbe som gjort Oskar Gyllenhammars platta. Och Perssons Packs platta. Och Titiyo och Theodor Jensens platta. Och Tove Styrke. ETT GENI!!!
BLÄ.Boden - den 7 juli 2011, kl 23:37
Idag är en dyster dag. På ricko. Är varken glammig eller märkvärdig, sitter i gamla och nötta mjukisar med tisha från Winnerbäcks konsert. Livet känns abstrakt, och stundvis lite meningslöst. Tänk så enkelt om man kunde sudda en massa, flytta hem och bli ingenjör. Nog för att jag skulle hata, men ÄNDÅ! För stabilitetens skull. För att slippa ångesten och sena nätter på Pelikans uteservering där vi super till för de pengar skivor och turnéer gett oss. Ångesten över att lämna studion då man vet att det enda som betyder någonting lämnas kvar --> Två inspelningsrum, ett mixerbord och en helvetes massa mikrofoner.
Tänk ett liv med rutiner. Middag 17:00 varje dag och någon som ropar "Honey, Im home!". Så vackert, så tryggt.
Men jag är inte trygg. Jag är labil, komplex och deprimerad mellan varven trots lyckan i mitt liv och självuppfyllandet. Jag älskar mina tisdagsfyllor och livet på scenen. Jag älskar kärleken som uppstår över en natt och dagen efter-hänget vid årstaviken. Jag älskar mitt liv. Tror jag.