"Det ordnar sig" eller att "Jag löser det" är två vanliga uttryck för mig och ibland kan det kännas för andra att det verkar som det ligger på lösa boliner, men det mesta jag tar på mig eller försöker ordna löser sig, ibland i sista sekunden, men jag har alltid en reservplan i beredskap ifall att. Det gäller att bibehålla lugnet inför andra och tro på sin känsla att det fixar sig.

Varför stressa upp i onödan för saker som man inte kan påverka själv utan är tvungen att lita på någon annans åtagande och omdöme. Har någon lovat att ordna en syssla lägger jag över ansvaret på honom eller henne, men ber de om hjälp erbjuder jag de såklart mitt handtag. Jag har arbetat i kvinnodominerande branscher i stort sett hela mitt yrkessamma liv och ibland slutar jag aldrig att förvånas över hur lång tid beslutsmakeriet kan ta innan man kommer till skott. Fler kvinnor än män har ett kontrollbehov som de har svårt att bemästra i en flexibel grupp och det kan i mina ögon vara ett hinder i en utveckling. Sex män och tre kvinnor i samma arbetslag är den bästa konstulationen jag arbetat i hittills, elevgruppen var lustfylld och vi hade en jäkligt go stämning på arbetsplatsen. Beslutsfattandet handlades snabbt, istället för att sitta och diskutera hur man skulle gå och hämta maskrosen på andra sidan vägen, gick någon bara dit och hämtade den, och alla köpte tillvägagångssättet. Har någon tagit på sig en uppgift litar jag fullständigt på att den personen löser den på bästa sätt och jag tänker inte mer på den förrän den presenteras offentligt. Jag tycker det är viktigt att vi litar på varandra, för det mesta stressas problemen fram och arbetsbördan blir större när man känner sig tvungen att dubbelkolla kollegorna. Jag försöker inte krångla till det så mycket utan letar efter en enkelt funktionell och smidig lösning med stänk av en positiv nyans som alla kan ta till sig.

Jag tror inte att ett jämnställt samhälle mellan män och kvinnor kommer att bli verklighet. Hade vi haft en likvärdig lön hade mycket varit vunnet. Den som tjänar mest i förhållandet, oftast mannen, är sällan hemma med tex. vård av barn. Inom mitt yrke ska det vara så jämnlikt som möjligt och sticker man ut framfötterna allt för mycket uppstår det lätt avundsjuka, missunsamhet och korridorssnack istället för att vi kan unna varandra lycka och välmående. Det är i min bransch som någon måste kliva fram och bereda vägen för alla andra med ett rejält lönelyft. Kompetensen finns, men för att "kvinnoyrkena" ska få en högre status krävs det betydligt högre löner.

En man kan vara borta en längre tid och känna harmoni om det bara fungerar där hemma. Visst saknar man den andre hälften, men går det att tjäna en krona extra, så kör man sitt race. En kvinna känner inte samma harmoni fast hon vet att det fungerar hemma. Hon får dåligt samvete för att hon är borta från familjen, och då går känslorna ut över mannen. En man är rakt på sak och sedan är det glömt, men en kvinna säger vad hon tycker men lämnar ett tomrum efter sig som mannen antingen får dåligt samvete över någonting han inte riktigt vet vad hon egentligen tycker och tänker eller som han funderar över en längre tid till bägaren är överfull av flera händelser som lagts på hög, och sedan blir det konfrontation, och då förstår inte kvinnan varför han får utbrott för ingenting. Det är denna ovisshet som gör att en man blir en toffel i sitt förhållande och inte vågar tänka på sitt egna Jag. En kvinna har den mentala styrkan att få en man ur balans och visar sig sällan svag i just det ögonblicket, och det kan få en man att tro att förhållandet är på upplösning och en naturlig osäkerhet träder i kraft. Utan vettiga argument och en bra strategi överlever man inte länge.

Är man hemma alldeles för mycket är det inte bra och är man borta för mycket älskar man henne inte längre, och då är det inte heller bra, så det är förvånandsvärt att en man och en kvinna kan leva tillsammans då vi är så olika som individer. Man kan inte leva med de och man kan inte leva utan de, manligt och kvinnligt fenomen, men visst är det gott att ha de:) 

Jag hade ett struligt förhållande en gång i tiden, det låter som det var innan jordskorpan hade stelnat, och av en slump kom jag över en bok av John Gray "Män är från Mars, kvinnor är från Venus". Den borde vara en handbok i alla förhållanden så förståelsen mellan parterna kan öka och fler tvister kan lösa sig på ett smidigare och förnuftigare sätt.

Man behöver få sina törnar i både uppförsbackar och nedförslut för att man ska våga ta framtida beslut so uppkommer när man hamnar vid ett vägskäl. Jag måste tro på att jag tar rätt beslut som jag inte behöver ångra i efterhand. Jag har många gånger gått min egna väg och inte varit beroende eller styrd av andra människor för att våga prova på något nytt. För att lyckas med målet måste man känna sig stark, vara framåt och tro på sin magkänsla, den brukar sällan ha fel. 

Det ska vara gött å leva och allt behöver inte vara så jäkla allvarligt hela tiden, det är nog stressigt som det är ändå. Ta livet med en klackspark, dela med dig av friheten och njut av kryddorna som finns runt omkring dig. Se möjligheterna i det du tar för dig, och det andra löser sig alltid. Hakuna Matata.            

Episod 6 "Kriminalitet"

Abate och Frihetspartiet är två organisationer som kämpar för harleyåkarna och klubbar som kommer i kläm med rättvisan, och hjälper till att överklaga regler och påföljder. Det som diskuteras flitigt just nu är det sk. västförbudet, men sedan höjs det röster från högre ort mot motorcyklarnas ljud, avgasutsläpp och om en registreringsskylt ska placeras på framgaffeln eller ej. Mc-utställningar, tatueringsmässor, alkoholtillstånd i slutna sällskap och om en klubb söker tillstånd inför en större festlighet eller ett jubiléum blir det ofta avslag från kommunledningen. Avslagen görs mest pga. rädsla för det okända och trycket från allmänheten. Vanliga "kompisklubbar" har slutat annonsera om festligheter för att slippa myndigheternas frihetsberövande. De är som helt galna i sitt arbete och jag önskar att de lägger ner samma energi mot andra samhälleliga orosmoment. En väst med ett etablerat namn på ryggen inger stor respekt och ofta tar de gräddfilen in på de stora nöjesbarerna i storstäderna. Flera kändisar och respekterade personer på viktiga poster besöker mc-relaterade tillställningar. Jag tycker det borde vara lättare för myndigheterna att hålla koll på mcgängen om de fortsättningsvis får bära västen på allmänna platser och då borde spaningen bli mer effektiv.

Kriminella gäng håller andra krininella i schakt, och håller man sig på rätt sida om lagen och följer samhällets regler behöver man inte oroa sig som en vanlig Svensson att man ska råka illa ut. De människor som bor på samma gata som ett mcgäng kan känna sig lugna och trygga, och det finns heller ingen skadegörelse eller inbrott på deras kvarter.

Det finns ett tiotal olika 1%-klubbar i landet och fler är på ingång då de har börjat samarbeta med varandra. Jag tror de flesta gängen har insett att det inte är värt att sitta tolv till fjorton år av livet i fängelset för en misslyckad knarkaffär utan bygger numera sina verksamheter på laglig basis med souvenirförsäljning, egna tidskrifter, medlemskort, mässor, tatueringsstudior, skattepliktig företagsverksamhet eftersom många har enskilda firmor. Sedan försöker även de som många andra att kringgå skattereglerna genom införsel av diesel, tobak och alkohol som ger snabba pengar, men inte så höga straff. Alla föreningar behöver pengar. De klubbar som håller på med brottslig verksamhet som skadar ungdomar och minderåriga, som inte kan skydda sig själva, men även de som genom utpressning- och påhittade "luftfakturor" mot oskyldiga människor ska sättas dit och jagas med blåslampa.

Det är vanligt att 16-18 åringarna som är på "glid" söker sig till dessa organisationer då de saknar en fast punkt i sin tillvaro eller en fadersgestalt att se upp till. Ofta ser man i ett tidigt stadium vilka grabbar som kan tänkas invaggas i denna gemenskap. Det är lätt att ansluta till ett gäng, men betydligt svårare att dra sig ur. Ett personligt bötesbelopp för att avveckla ett påbörjat medlemskap kan kosta mellan 100000-200000 kr och äger du dessutom en motorcykel tillfaller den klubben, och sedan kan kravet också vara att du lämnar bikerlivet. Du kan vara tvungen att sälja cykeln till ett underpris för att du ska ha så lite kontakt som möjligt med andra bikers. Du får en högre status om du går med, men du ska nog veta vad du ger dig in på och fundera mer än en gång om det är värt mödan att bli en prospect. Du kan vara tvungen att ta på dig brott som någon annan medlem har utfört för att visa din pålitlighet. 

Indrivningar är en annan lönsamhet. Den person som blåser människor och företag på bla. Blocket och genom att köpa produkter på kredit eller i andra människors namn blir sällan fällda pga. att det saknas bevis. Du får skylla dig själv är ett vanligt bemötande och de flesta tror gott om folk. Blir bedragaren skadeståndsskyldig till dig kan du glömma att få någon ersättning eftersom flera av dessa personer redan lever på existensminimum och kommer aldrig att ha råd att betala skadestånd som de kontinuerligt drar på sig, trots att de har mycket pengar hemma i byrålådan efter alla deras lönsamma affärer.

Ett tjugotal personer här uppe i norr blev blåsta av en "handlare", genom Blocket, som gjorde bilaffärer i Tyskland. Halva beloppet var de tvungna att betala in för bilen de skulle bli ägare till, men någon bil levererades aldrig. En polisanmälan gjordes och ärendet preskiberades efter en tid pga. att bevis saknades. De som blev blåsta gick ihop och frågade en person om han kunde driva in pengarna till de. 250000 skulle kalaset kosta, pengarna delas 50/50 med klubben. Indrivaren lånade en maffig mercedes och körde ner till Härnösand där "handlaren" bodde. Det tog två veckor och sedan hade alla fått tillbaka sina utlägg, och han har änsålänge vad jag vet inte behövt använda sig av yttre våld vid sina representationer. Rätt eller fel, men jag tror det är ytterst sällan en bedragare gör en polisanmälan mot sina egna brott och skojerier, och han vet nog också om faran med att försöka blåsa folk. Hade jag blivit blåst på ett stort belopp pengar hade jag också försökt på alla sätt och vis få tillbaka mina utlägg. Jag tycker det är korkat att betala in en stor summa pengar till någon om man inte har några som helst garantier på vem mottagaren är, men dessa herrar lärde sig säkert någonting efter detta också.  

En affärsägare i Norrbotten gjorde polisanmälningar på inbrott som skedde nattetid var och varannan helg, men polisen fick ingen bukt på dem. Det försvann tobak, öl, drickor och godis, så med den ransonen som stals förstod säkert också han vilken kategori personer som kunde tänkas ligga bakom brotten. På en festlighet började han prata om stölderna och en man som hörde detta erbjöd sig sina tjänster, och att det skulle kosta fyratusen kronor, men då garanterade han också att inbrotten skulle stoppas. Affärsägaren betalade pengarna och sedan dess har restaurangen lämnats i fred.

En ung utländsk tjej blev mördad för inte så länge sedan i Göteborg. Original Gangsters gick ut på deras hemsida och utbringade en hittelön på 50000 kr om någon kunde ge de ett namn som kunde leda till att den skyldige skulle hittas. Hade jag haft en närstående som hade försvunnit, våldtagits eller blivit mördad hade jag jobbat på bred front, och både polisanmält händelsen och kontaktat andra organisationer som kan tänkas kunna hjälpa mig. Allt för att få fast förövaren så snabbt som möjligt.

I en lågkonjunktur frodas tillväxten av gängen i en extremt hög takt och många ser detta som det enda sättet att kunna tjäna pengar på. Flera har ingen utbildning och står utanför arbetsmarknaden, rastlösheten börjar bli tröstlös, du blir uppmärksammad för den du är oavsett bakgrund eller familjesituation, och sökandet efter kickar i tillvaron lockar. Flera nya utländska gäng har etablerat sig i Sverige och har du levt under ansträngda förhållanden i krigshärjade områden i hela ditt liv blir du mer hårdhudad och är ingen duvunge. En svensk som växt upp i ett vanligt svenskt samhälle under ordnade och relativt trygga former har inte samma överlevnadsinstinkt som dessa herrar, så det är i dessa etableringar kraften borde sättas in. I de stora organisationerna kan det ta upp emot femton år genom hårt arbete för att lyckas nå det yttersta trappsteget och i de mindre seriösa kan du bli fullvärdig medlem efter bara ett och ett halvt år från den dagen du väljer att påbörja ditt arbete. Pengar i plånboken behöver du eftersom du måste fara land och rike runt flera gånger/månad eller att du är tvungen att åka till New York med en dags varsel för att medverka på ett bröllop. Nästa anhalt på resan kan vara en begravning i Australien och då krävs det att man har ett flexibelt liv, och inte är styrd av familj, arbetstider eller en halvkass ekonomi.

En kompis sambo var med sina väninnor och besökte en känd krog i centrala Göteborg. De satte sig vid ett ledigt bord, åt middag och hade allmänt trevligt. Framåt nattkröken dök det upp ett gäng jugoslaver som körde iväg de från bordet på ett aggressivt sätt och sa att det är deras bord. Damerna gick till ordningsvakterna och berättade detta, och de sa att de inte kunde göra någonting. Det är dessa herrar som styr marknaden i storstäderna. Det är modigt av de människor som vågar stå upp mot de eftersom de inte tvekar en sekund att skydda sig själva och upprätthålla deras hårdföra rykte med alla medel som krävs.             

Det kändes som det var nyss Sverige tog OS-guld i ishockey och ikväll drar vinterspelen igång igen i Vancouver. Lika inspirerande att följa OS när det är nätterna man är tvungen att offra då tidsdifferensen är en annan i Canada känns mindre bra. Efter att ha läst tvtablåen finns det en hel del under kvällarna att titta på, så lite tid blir det att spendera framför dumburken. De svenska elitmotionärerna är mästare på att toppa sina formkurvor före och efter dem stora mästerskapen, medan konkurrenterna prickar in dem under de stora tävlingarna. I år tror jag att de svenska skidskyttarna, curlingdamerna och Anja Pärsson lyckas bäst. Det blir herrarna som sviker. Herrishockeyn kommer jag att följa då varje lag har möjligheten att ställa de absolut bästa spelarna på isen och det är nu det visar sig vilket land som är bäst i världen, VM-turneringarna i all ära men jag tycker dem inte håller någon nämnvärd klass. I år vinner Canada OS-guldet och en finalmatch mot USA vore den stora höjdpunkten, och avslutningen på spelen.

Jag såg på nyheterna att en muslim fått skadestånd för att han varit tvungen att ta en kvinnlig arbetsförmedlare i hand. När jag åker utomlands tar jag reda på fakta om landet som jag ska besöka och vad jag som turist bör tänka på, och sedan följa normerna aktfullt och respektera människornas seder och traditioner. Jag söker mig alltid till stråk där den inhemska befolkningen strövar omkring för att ta del av- och inspireras av deras kultur. Det är därför jag åker utomlands, men det är klart att upplevelser, äventyr, sol, bad och billiga priser lockar också. Allt för ofta blir det kulturkrockar när utländska medborgare kommer till ett demokratiskt och "fritt" land som Sverige, och det är kvinnorna och deras döttrar som brukar komma i kläm eftersom vi har en jämnliknare syn på livet här. Går jag på en anställningsintervju eller träffar nya bekantskaper oavsett kön hör det till sunt förnuft att ta människorna jag möter i hand för att göra ett gott intryck. Ett kraftfullt handslag inger respekt, trygghet och förtroende.  

Min sambo har blivit beviljad starta eget bidrag från arbetsförmedlingen, det är därför jag fått den unika möjligheten att vara pappaledig. Unionen är hennes fackförbund och hon har fått komplettera upp sina siffror gång på gång, men nya brev dimper ner i brevlådan här hemma på mer saker hon måste komplettera med. Varje gång en siffra ska ändras tar det ytterligare fyra veckor att handlägga ärendet. Hon har ringt dit ett flertal gånger, de har lovat att ringa upp, men inget händer. Rådet de ger henne är att hon måste låna pengar av vänner och bekanta eller gå till socialen för att be om hjälp. Jag läser dagligen i tidningar om människor som haft detta elände i närmare ett år. Betalar inte jag räkningarna eller gör rätt för mig hamnar jag hos kronofogden och inkasso, där är det ingen som ger mig någon tidsfrist eller har tålamod med mina ursäkter, men det måste på något sätt gå att stämma även dessa instanser och kontorsråttorna bakom skrivborden om man har rätt argument och om handlingstiden drar ut på tiden. Hade jag suttit i samma klister hade jag inte haft vare sig tid eller ork att bara sitta och vänta på att pengarna ska börja rulla in. Får man en anmärkning tar det flera år att få bort den och ska man hyra en lägenhet eller låna till ett hus kräver motparten ett utdrag från detta ekonomiska register om man ska bli beviljad. Ofta undrar jag över vart Sverige är påväg och istället för att lägga energi på humanitär utlandshjälp borde man skänka en del av dessa inkomster till att ordna upp livet för våra egna medborgare.

Som ishockeydomare är du rätt sårbar i vissa situationer och svårast är det att bedöma spelet när U16-lag och juniorer spelar. I stressiga situationer har spelarna ibland ingen riktig koll vart de skjuter iväg pucken. En fd. arbetskollegas pappa, som jag jobbade tillsammans med på en skola i Säffle, dog just av ett sådant skott för bara ett par veckor sedan. Det blev stora rubriker i media, men gångerna då pucken träffar domarna, när ledare och spelare skriker ursinnigt att den jäveln måste flytta på sig nämns aldrig. Strax före jul fick jag en puck i ryggen, som linjeman vid en tekningssituation, från en spelare i Piteås J20-lag när nedsläppet var i piteås zon. Tekaren vinner pucken bak till backen som vänder sig om och skickar iväg pucken som en projektil i försök att göra en crosspassning genom zonen där resten av spelarna befinner sig. Pucken tar i min rygg och styrs till en fri motspelare som står kvar framför mål och bara har att trycka in pucken bakom målvakten. Spelaren skäller på mig och ledaren skriker som en galning efter mig, och sedan när speakern läser upp målskytten hånar han mig med att ropa att de måste skriva en passningspoäng på domaren också. Spelarens dumdristiga försök till uppspel och hans besvikelse i stridens hetta kan jag köpa, men ledarens glåpord ger jag inte mycket för och i mina ögon har han inte kompetensen att leda ett lag. 

Incidenter händer hela tiden i vilken sport- eller vad man än tar för sig, men man måste ha en viss förståelse, ha tålamod, vara pedagogisk, visa respekt och ha i beredskap att sådana här oavsiktliga händelser som jag precis nämnt kan inträffa vare sig man vill det eller ej. 

Däremot har jag ingen förståelse att som fd. polischef, följetången är fortfarande aktuell, under en massa år utrett brott och sexuella trakasserier mot kanske redan sårbara unga tjejer och kvinnor, och när det senare uppdagas att man själv varit värsta grisen och utnyttjat flickor sexuellt genom sin ställning. Detsamma gäller alla våldtäktsmän, pedofiler och kvinnomisshandlare, varför skydda dessa brottslingar från andra interner och placera de med liksinnade i speciella fängelser så de fortsättningsvis får leva i en skyddad verkstad. Dessa beteenden är oftast återfallsbrott även när straffet är avtjänat och kastrera de kan man heller inte göra för då använder de sig säkert av tillhyggen och andra ting som de kommer över istället.

En man utan ett eget fritidsintresse är en odräglig man sa min sambo här om dagen. Jag håller med henne, men har förståelse om hon tycker att jag ibland har lite för många saker på min lyra. Jag tar diskussionen när den uppkommer och mitt liv kretsar runt ishockeyn varje kväll från augusti till mars, och det är en del av mitt liv som inte går att ändra på om jag ska kunna utföra ett helhjärtat arbete. Hockey är en sport som tar mer tid än någon annan idrott och jag kan inte styra över min egna tid i detta sammanhang. Det är majoriteten som bestämmer och de andra får anpassa sig efter detta.                  

Episod 5 "Let´s rock"

Körningen med naturens härliga dofter, lukten av bränd motorolja, den stekheta asfalten och ljudet som slår mot bildörren när man vrider på gashandtaget vid omkörningarna är tjusningen med motorcykelåkningen. Står du som ägare till en Harley Davidson får du ett hjärtligt välkomnande till de träffar du väljer att besöka. Trivselfaktorn går inte att ta miste på, glädjen och skratten människor delar med sig av, som man möter på olika tillställningar, gör mig så otroligt varm inombords. Stilen är blandad, men de flesta är klädda i läder med nitar och fransar, huvtröjor, blänkande smycken, slitna jeans och t-shirts med flames och döskallar. Hel och ren, sedan spelar resten mindre roll.

Oavsett om du är moderat eller vänsterpartist, rik eller fattig smälter du in i gemenskapen. Det viktigaste är att du har en objektiv syn på livet och inte krankar ner på någon som redan ligger. "What you see, what you hear, what you do stays here" är ett bra motto och jag tror att det är därför som många vågar och kan släppa loss i denna ohämmade miljö.

Festligheterna avlöser varandra med jämna mellanrum och har man orken så finns det flera alternativ att välja bland varje helg. Här uppe i norr är det lite tunt med aktiviteter, men i söder där avståndet inte är så långt mellan städerna finns det en helt annan gnista. Traditionerna följs noga genom årets tolv månader och det är under våren och sommaren aktiviteterna accelerar, och avlöser varandra kontinuerligt. Större träffar krockar sällan med varandra.

Det är enklare om du är medlem i en klubb och får inbjudningar via den vägen till olika arrangemang, men som frilansare letar du på bikersidor efter kalendrar som finns ute på etern eller uppsatta i klubblokalerna när du är på ett barhäng. Harley Davidson club Sweden (HDcS) är ett måste om du inte vill vara helt anonym, men har du väl tagit dig till din första festlighet och är framåt på ett inte allt för stötande sätt brukar inbjudningarna komma från klubbfolk som man för en dialog med i baren.

Vårmönstringen med Hising Island MC är en höjdare som var ett återkommande inslag i min agenda när jag bodde där nere. Morgonen består av mcutställning och fikaförsäljning, men egentligen var jag bara där för att jag ville socialisera mig med människor som jag mött förut. Framåt dagen kör de en kortege på mellan åtta och tio mil. Ett långt smattrande band med 600-1000 harleyn som brummar förbi genom göteborgs gator och ut på landsbygden, trafiken lamslås, och på etappens slutmål bjuds det på lättare förtäring på en av harleybutikerna i stan. Kvällens party brukar vara en riktig höjdare i deras rymliga lokal.

HDcS anordnar årligen en internationell träff någonstans i Sverige. För ett par år sedan var den i Kattisavan, ett par mil utanför Lycksele, men trots att campingplatsen ligger avlägset till inräknades 1500 HD:n. Det brukar dyka upp en och annan riskokare (japanare) på träffarna, men då finns det alltid en fålla utanför festplatsen där de kan parkera sin cykel och trava in med packningen över axeln. Det blir lite looserstämpel över det hela;) HDcS har även en nationell fangel och genom de anordnas det varje år ett Superrally någonstans i Europa. Förra året passerade många den norrländska-/finska gränsen då träffen i Seinäjoki bara låg 35 mil från Kalix. Jag tror inte det fanns någon som inte kunde lägga märke till att E4:an var full med harleyn hela denna vecka. Jag kunde inte åka ner eftersom jag väntade tillökning i familjen, men hujja vilken smärta jag hade i bröstet då jag såg, från min arbetsplats som ligger kloss med E4:an, varje HD som passerade. I år är det greklands tur att arrangera och förra året lovade jag mig själv att jag skulle åka ner dit, så den som lever får se om det blir att åka av.

Pokerrun är ett annat lite sportigare alternativ om man vill ha både körning, spänning och spel med i konceptet. Dagen börjar med ett spartanskt frukostbord och en trubadur som spelar i bakgrunden. Man delas in i olika grupper allt eftersom man köper startkort, en person utses till kartläsare och efter slingan finns det några stopp där varje deltagare får dra ett eget spelkort. I starten får du två kort och när du kommer i mål får alla deltagare ett gemensamt kort att lägga till sina egna. Sedan ställer alla upp i en stor klunga som vallas fram och tillbaka, de som har låga kort sållas av och tillslut står den som har bäst hand kvar ute på plan. Ett enkelt och trevligt koncept som inte kräver allt för mycket förberedelsetid. Startavgiften brukar klubben sedan skänka till något officiellt välgörande ändamål. På kvällen är det alltid fest för den som vill.

Min inkörsport till bikermiljön gick via Månsbyn för tjugo år sedan. I Kalix drar förfesterna ut på tiden, så historiskt sett går alla ut sent på kvällningen. Vid halv tolv börjar kön ringla lång utanför Hotell Valhall och sista beställningen brukade göras vid kvart över tolv och då var det dubbla öl som gällde, baren stängde alltid halv ett och hotellet hade öppettid till klockan ett. Vad hände sedan då man var på G, och inte ville gå hem och sova? Ett skrovmål på Frasses och sedan bar det av till mcklubben Outsiders lokaler i Månsbyn, 8 km utanför Kalix. Det var som att flytta hotellet dit och antalet besökare var alltid minst ett hundratal. Taxibilarna gick i skytteltrafik t.o.r. från stán. Disco, liveband, armbrytning, biljard, grillning och förtäring stod på dem nattliga aktiviteterna ända fram mot småtimmarna.   

Nu är det inte så att det vid varje tillställning är fest. Fikaträffar anordnas i många klubblokaler varje vecka, gemensamma körningar, mcutställningar, tatueringsmässor och swapmeet (bytardag) är andra återkommande inslag som finns. Många kommer körandes på sin cykel när de ska någonstans, så de flesta har även huvudet på skaft när de åker därifrån. 

Alla klubbar kör fester några gånger/år och de flesta hittar på något kringarrangemang runt dem, dagen blir längre och gästerna är mer avslappnade. Priserna varierar inte så värst mycket mellan dem olika lokalerna, men en sammanfattning är att ingen klubb tjänar allt för mycket pengar på sina tillställningar då en öl oftast inte kostar mer än en tjuga. Livebanden kostar en och annan krona. Riktmärket är att alla ska kunna gå dit och ha skoj utan att behöva vända in och ut på plånboken.