Earth Hourpiteå - den 31 mars 2012, kl 20:22Nu släcker vi snart en stund. Det är ännu vår stund på jorden, Det är ack så nödvändigt att vi tillsammans anstränger oss att dra ner på onödig konsumtion, värna jorden, vår enda. En vacker, blå och grön planet som snurrar runt i ett kosmos där liv är något sällsynt... Tillsammans måste vi våga Värna livet, både i det stora och i det lilla. Våga vara ödmjuk för att olika människor väljer olika vägar för sitt miljösparande. Det är så lätt att vi ser andras fel och glömmer var vi själva missar i miljötänket. Det är bara tillsammans vi går i land med att värna jorden.
Handlade lite grönsaker till middagen och gjorde reflektionen att högtider nuförtiden mycket är konsumtionstider - julen är Den Mäktiga Julklappens och Överätandets tid, Påsken är det Stora Godisäggets lyckodagar...Jag föredrar att begrunda föräldraglädjen över ett nyfött barn till jul, och en ordentlig reflektion över den smärta vi människor kan åsamka varandra kring påsk - men också den glädje vi kan ge varandra- och jorden - om vi är rädda om varandra.
Idag har jag haft en härlig dag ute vid Gläntan, en kuststräcka utanför Piteå som snart är reservat. Det är bra! Där kommer det att bli naturstigar, och den vackra naturen skall särskilt uppmärksammas. Idag var det fortfarande en liten snöremsa, och en glad quinna for fram och tillbaka och åkte skidor en sista gång, kanske hennes sätt att säga Hej till våren. jag och min kompis tog oss istället till en bänk med utsikt över fjärden och njöt av solen, en bit god ekochocklad och gladdes åt att vindsnurrorna går - vindkraft är framtid. God helg åt er alla!
kroppen som lärande redskapPiteå - den 19 mars 2012, kl 11:02Musik har alltid varit en viktig del av min identitet, från att jag började sjunga i kör och spela piano när jag gick i lågstadiet till jazz-folkvise-Dylangrävningar på senare år. "Musikantant" brukar jag numera presentera mig som. (även om mitt orinarie jobb som lärarutbildare skulle kunna ge mig namnet "PappersTiger" ibland...det är alldeles för många papper nuförtiden i mitt liv, jämfört med spelade låtar).
Nåväl - Musikant-tanten i mig har till och från funderat på hur jag egentligen lär mig musik, och alltmer tydligt är det att kombinationen kropp och själ och hjärna är nödvändig för att jag skall lära mig någonting. Det spännande med musik är att det hela tiden ligger ett moment av kreativitet på lur när man sätter igång - antingen är det färdigskriven musik som behöver tolkas, målas om, stramas upp eller puffas till. Eller så kommer en liten textsnutt som vill bli tonsatt- eller en melodi som pockar på lite text. Ibland, mitt i lusten att skapa något stannar jag upp och tvekar, jag samlar mod för att fortsätta. Om det går trögt då sätter jag igång kroppen, i en liten dans, i spelande eller, om vädret så tillåter - ut i havet en stund. Då kommer modet att skapa tillbaka. Vur kommer det sig att detta fungerar? har jag tänkt ibland. Rollo May, känd psykolog skrev på 70talet om modet att skapa såhär: vi behöver ett nytt slags fysiskt mod som varken tar sig uttryck i våld eller kräver att vi utövar egocentrisk makt över andra människor. Jag vill förslå en ny form av fysiskt mod, nämligen att vi använder kroppen inte för att utvecklas till muskelknuttar utan för att öva upp vår sensibilitet. Detta innebär att vi utvecklar förmågan att lyssna med kroppen...att värdera kroppen som ett medel för inlevelse med andra människor, som ett uttryck för jaget som någonting skönt och som en rik källa till lust och glädje...
Ja, det är väl det musikanttanten får utlopp för när hon gör en liten havsdans eller drunknar i JS Bachs låtar en stund.
-Vad gör DU för att få igång din kreativitetsmodighet? Det undrar jag. Skriv gärna en kommentar till mig när nedan!