Ja, ja. Jag vet. Jorden är rund och den svävar runt med en väldans fart Men efter att ha sett von Triers ”Melankolia” har känslan av min närvaro på den här planet förändrats. Jag har fyllts av en annan sorts visshet. Som om jag först nu inser att jag är en medresenär och att jag nu också kan uppleva detta svävande i rymden. Som att åka nåt riktigt läskigt på tivoli.

Vet inte om det helt enkelt var dags för denna metamorfos men just nu skyller jag allt på Trier. Och helt lätt är det inte. Vi är ju så jäkla utsatta och det går liksom inte göra så mycket åt saken. Det är bara att åka med. Åka vidare nåra varv till.

Hämtat från sverigesradio.se:

– Här har du ett toppbrott, visar Ingemar Nilsson i Sunderbyn utanför Luleå var älgen har bitit i en tall.

När älgen har betat av trädet blir virket sämre och ger mindre intäkter.

– Från att ha varit prima sågtimmer så blir det dåligt och då förlorar sågverket på det och Sverige i allmänhet eftersom det är en exportvara.

Men det här är inte enbart ett norrlandsproblem. Södra skogsägarna som är en ekonomisk förening av skogsägare som tillsammans äger ungefär hälften av Sydsveriges privatägda skogar ser också betesskadorna öka kraftigt.

...

Enligt det svenska skogsbrukets forskningsinstitut Skogsforsk tappar skogsindustrin i grova mått mellan en halv och en miljard kronor årligen på älgens bete på tall.

Har varit på Havremagasinet i Boden igen och låtit mig beröras. Beröras av Assar Wallenius målningar och Gideon Granbergs träskulpturer.

 Men vad är det jag berörs av ?

 "Samtidskonstens problem har alltid varit bristen på det autentiska och folkkonsten har en trovärdighetsreserv att hämta kraft ur”,  skrev konstnär Björn Larsson på omkonst.com om utställningen ”Annan konst”.

 Eller som Karin Mamma Andersson skriver i katalogen till utställningen som just ni visas på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm - "Förnuftet är konstens fiende, de konstnärer som låter sig styras av förnuftet förlorar all känslighet".

Synkronisitet brukar man kalla händelser som kommer till en mer än att det bara verkar vara slumpen som ligger bakom- ett ”iakttagbart meningsfullt sammanträffande” som det står i wikipedia. Dagens variant hör väl inte till nån av dom vassare men när siffror talar reagerar jag alltid lite extra. Särskilt om siffran 5 är med.

Fick en parkeringslapp bakom Norrbottens museum med tydlig t.o.m.-tid 15:55. En stund senare efter trevligt fika och prat med bl.a. Henrik på museet for jag ned i Kulturens Hus källare. Ny lapp med ett tydligt incheckningsnummer 1555.
Kände mig nödgad att googla. Provade både 1555 och 15:55. Man vet ju aldrig.

Profetior. Anno 1555 - Nostradamus
Fuller's Golden Pride (nr 1555) - Systembolaget.se
1 Corinthians 15:55 : "Where, O death, is your victory? Where, O death, is your sting?"
kl 15:55 Sändes: lör 10 nov  -   Tillgänglig: 6 dagar kvar   -   Längd: 1 min ”Yoko är en fågel, Jakamoko ett bältdjur och Toto en apa”

Lika  glad över denna spännande blandning blev jag då jag såg den stora infartsskylten till Luleå med rubriken ” Jul i kyrkstaden 1-26 dec” under den stora Facebook-handen. Och inte p.g.a. att det snart är jul utan p.g.a färgen på texten -  inte röd, utan blå. En närmast mystisk blå färgton som matchar Gillasymbolen jättebra. Det är som om textfärgen ropar efter jul utan att göra det om du förstår vad jag menar. Ibland är det tydligen bättre att visa det som inte är. Det är väl det man kan kalla poesi.

Gick igenom bilderna från i somras och där, på Noliamässan i Piteå, var han ju. En slags jesusfigur, fast i betongen, i nån av utställningshallarna. Resterna av något bärande fundament, som tagits bort för mer plats, tittade intensivt på mig.

... skulle ut och åka, ingen hade han som körde

Än slank han hit

än slank han dit

än slank han ner i diket

Amen

I sitt sommarprogram nyligen pratade Torsten Flink om vikten av att bestämma sig. Vare sig man är skådespelare eller basebollspelare måste man helt enkelt ha bestämt sig för att bli bra.

Den här Silltruten övertygade – den hade bestämt sig. Den bara stod där. Mitt i korsningen av Svartstensgatan och Östgötagatan i Stockholm.

... att kranen i Södra hamn i Luleå ska målas blå.



Läser på wikipedia: ”Blått ses som tillförlitlig, pålitlig och hängiven och är reformavvisande och högt ansett. Det associeras ofta med djup och stabilitet och symboliserar tillit, lojalitet, visdom, förtroende, intelligens, tro, sanning och himmel. ”

En scen har dröjt sig kvar i mitt inre i snart två månader nu. Å vilken scen sen !

Var ju på Teaterhögskolan avgångselevers föreställning i april på Norrbottens teatern – "Fem på nya äventyr av Herman Lindqvist". Mitt i den förställningen, mitt på scengolvet längst in, kliver präst med brud och brudgum fram genom en slags teaterbåge med färgade lampor. Prästen förkunnar. Det känns mycket trovärdigt.
Strax därpå, från höger, vinglar plötsligt en kvinna i festklänning och högklackat sakta fram. Hon håller ett glas i handen och är mycket, mycket berusad. Vigselakten fortsätter utan att låta sig störas även då kvinnan spyr och faller omkull. Och plötsligt står han bara där till vänster. Jan Långben. En på stället promenerande Jan Långben med mycket mjuka, mjuka rörelser som om han var av gummi hela han.

Helt obegripligt och samtidigt helt rätt. En makalös vacker scen jag aldrig ska glömma.

TUSEN TACK !!!

Var på opera i helgen. Och visst var det en upplevelse om än jag somnade minst tre gånger. Särskilt under andra akten. Kanske var det vinet i pausen som tog ut sin rätt. Kul ändå. Och när jag ändå är i Stockholm kan jag inte låta bli att nämna den lilla närbutiken på Götgatan. Den som ligger precis vid uppgången från tunnelbanan. Nu senast slog det mig hur mycket bättre jag trivs i denna lilla mataffär än exempelvis i hangarerna ute på Storheden. Trångt och kaotiskt med varor överallt. Det är som att kliva rakt in och gå omkring i en färgrik jättemålning . 

Själv målar jag f.ö. som bäst just nu. Har kommit igång riktigt bra efter mer än två års uppehåll. Det har varit mycket framför datorn. Och tänk vilken j-kla skillnad det är att ta fram något med färg och pensel i jämförelse med att använda datorn. Man må kunna nå fram till snarlika bilder oavsett teknik men vägen dit … . det fysiska, dofterna. Närheten. Och som jag sagt många gånger tidigare;
digitala bilder i all ära men att skapa konst med datorn är som att smeka en kvinna med sked.