I väntan på sista matchen för säsongen så sitter jag och funderar över nästa år. Rykten flyger hit och dit just nu och det är många som är osäkra inför framtiden. Tidigare i veckan läste jag ett inlägg på en av våra lokala fotbollsbloggar där det skrevs om BBKs framtid och framför allt om vilka spelare som ska stanna och vilka som borde lämna. Simon Brännström, Fredrik Lundgren och Emil Johansson var alla nämnda som spelare som absolut inte borde spela division 2 nästa år för deras fotbollsframtids bästa. Jag håller nog inte med om det och det känns förhastat att kasta ur sig något sådant. 

Trots att det är ett stort steg bakåt i både kvalité och tempo så hittar jag många fördelar att spela i division 2 för spelare som nämns här ovan. Vi måste komma ihåg att många av BBKs spelare (som också fått väldigt mycket speltid i år) fortfarande är relativt unga och har i viss mån varit tvungna att växa upp för fort på fotbollsplan. All den press och stress som tillkommer är inte alltid lätt att hantera och beviset på det har vi nu när vi åkt ur. Division 2 nämns som något typiskt nedbrytande för ens karriär, när i många fall det faktiskt kan kan ha en positiv effekt, förutsatt att man klarar av att vara professionell och träna hårt i en division 2 miljö. Att vara ett topplag, att vara bollförande, att vara favoriter. Dessa scenarior har inte upplevts i BBK på mer än 2 år. Med det kan självförtroendet, som de senaste åren gått förlorat, hitta tillbaka till spelare som verkligen behöver det. 

Jag vet förstås att de spelare jag nämner uppfyller de krav som division 1 ställer, och dyker det upp en bra möjlighet så är det ju bara att köra. Mitt syfte är helt enkelt bara att försöka lugna ner lite grann, då jag tror att snacket om att "måsta lämna" kan sätta igång en del mindre trevliga tankegångar i redan sorgfyllda huvuden. Att vara ung och göra en riktigt bra säsong i Division 2 kan leda till mycket och faktum är att om man är bra nog, ja då spelar det ingen roll vilken division man spelar i. 

Men first thing's first. Sirius imorrn med en sargad trupp och Desai på vänsterbacken. Hörs.

/JD

Det blir mer och mer glest mellan mina inlägg märker jag. Inte direkt överraskande kanske. Jag mäktar inte ens med inför-rapporter längre. Nåja, jag antar att min brist på inspiration är direkt kopplat till våra resultat, har tyvärr ingen bättre ursäkt än så. Ljuspunkten på helgen (för mig) var definitivt Milans kross. Då resten av Serie A går mållös så bjuder Milan, flaggskeppet, på underbar fotboll med Zlatan som master and commander med utsides passningar från rymden. Vackert. 

Vi stod upp bra mot Umeå idag tycker jag. Det märks att serien är jämn när nästjumbon, under stora delar av matchen, spelar ut serieledande Umeå. Tyvärr dök monstret, förlåt, monstret..nej men..MÖNSTRET upp igen. Mönstret där vi inte jobbar klart situationer i vårt eget straffområde och inte avslutar anfallen så att vi får ställa om i lugn och ro. Vi spelar frejdig och fin fotboll nästan hela matchen men förlorar likväl med 1-3, som så många gånger förut. 

Nu har vi en match kvar av en allmänt förfärlig säsong. Med en bra träningsvecka och bra förberedelser ska vi kunna springa hem seriesegern åt Umeå då vi möter Sirius borta om en vecka. För visst känns det bättre att ha ett norrländskt lag i Superettan igen (trots att de är från Västerbotten)?

HQ i COD med AK47 på Summit nu. Nerd-alert. 

/JD

Det man vill göra är ju att springa och gömma sig. Glömma så fort som möjligt. Och det kanske man borde också. Men det kommer inte jag göra. Om man ser förbi det uppenbart tråkiga så finns det väldigt mycket att lära sig, både på och utanför planen. Enbart en liten del av oss får uppleva den här sortens fruktansvärt tuffa nederlag. Sätten som säcken knyts ihop på underlättar inte heller. Jag har upplevt detta svenario förut, då med Skellefteå -09. Det var inte på samma sätt dock då jag bara spelade halva säsongen och förväntningarna och förhoppningarna var mycket annorlunda. Nu är det inte bara oss själva vi har svikit. 

Att ta sig upp och ur detta nästintill omöjligt mörka hål blir inte lätt. Det kommer krävas mycket, av många. Och mycket mer av många fler. Men om man klarar det, och om det görs på rätt sätt, så kommer man nog ut mycket mycket starkare på andra sidan. Det är förstås en klen tröst för alla inblandade just nu, men vad annars finns det att säga?

Vi kan fortfarande påverkar utfallet i toppen av den här serien och det gäller att vara proffsig. Dessutom är det alltid kul att ställa till det för Umeå och Siriue, tycker jag i alla fall. 

//Godnatt på alla sätt.

Kom just hem från matchen och är hungrig. Fredrik Lundgren åt 5 varmkorvar och lämnade inget åt sina medmänniskor. Nåja, ska bara avhandla dagens händelser lite snabbt och sen äta äppelpaj till middag.  

Skönt förstås. Ingen direkt panik i laget idag, kanske istället lite för avslappnat under vissa stunder i andra halvlek (undertecknad inräknad) men ett uddlöst Hammarby kunde aldrig utnyttja våra bolltapp. Efter matchen fick jag uppleva ett av de mest återhållsamma "hurra"-moment i mitt liv. Det betydde 'härligt, men vi har mycket kvar att göra', och det ser jag som ett gott tecken. Jag tycker även det verkar som om flera spelare har återfått ett självförtroende som inte funnits där förut, ta Johan Nyberg som exempel. Tro är något vi behöver göra för överleva den här säsongen, det styr vår prestation med järnhand just nu. Som tur var är det något som Melke ofta trycker på, och som vi också sakta men säkert börjar ta till oss. Ludde tror till och med att han har bättre högerfot än mig.. 

Juventus - Milan kväll och jag är laddad men orolig. Med en skadelista värdig BBK Fotboll måtte Ibra kliva fram som han gjort så många gånger förut, annars blir det knivigt på nya Juventus Arena. 

Vi hörs,

Jonas

Kom just hem från COOP. Sveriges pålitligaste dagligvaruhandelskedja (bra Wordfeud poäng) försedde mig inte helt oväntat med en perfekt ram till min kopia av Gazzetta Dello Sport, från dagen Milan tog sin 18e Serie A titel. Framför mig i kön till kassan stod en mindre man från Indien (mest troligt) med torkat renkött i ena handen och nyinspelade versionen av The Karate Kid i andra. Helluva night, men ingen direkt likhet i uppladdning. 

Spaghetti Bolognese och Serie A, mer än så behövs inte. Milan behöver poäng, men inte lika mycket som vi behöver dem. Ludde kände på sig att vi var ett bra bet för imorrn och jag delar hans åsikt. Det känns positivt, av någon anledning. Är det alldeles dumt att tro på 5-1? Förmodligen. Men gud vet att 1-0 går precis lika bra.

/Jonas

...och djupa dalar. Så har det sett ut. Eller fine, så många höga berg har det kanske inte varit och de vi faktiskt haft har slutat med tuffa uddamålsförluster. Men ändå.

Kom just hem och är mycket trött. Kände ändå att jag vill skriva av mig lite innan jag somnar. Vi gör idag en ordentlig uppryckning jämfört med förra helgen och det känns lite tufft att åka hem tomhänta. Trots att Dalkurd kontrollerar stora delar av spelet och i slutändadn kanske ser sig som rättvisa vinnare så är det inte långt ifrån att vi snor 1 poäng av serieledarna. 

Jag var oerhört ledsen efter matchen. Men det kändes ändå inte helt hopplöst när jag, efter några regniga minuter i matchens efterspel kom in i omklädningsrummet. Och det gladde mig. Vi gjorde det vi kunde, för en gångs skull. Och trots att det inte ger någon omedelbar tröst så kanske man kan ta med sig det till de 5 sista matcherna. Att vi inte har gett upp.

Vårt resterande spelschema är som ni vet inte enkelt på något sätt. Det som är positivt är att vi har mer att spela för än våra kommande motståndare (Väsby bortsett) och borde kunna skrapa ihop nog kraft för att hålla det spännande in till sista sparken. 

Sov Gott

Det var någon som hade kommenterat på ett av mina senaste inlägg och konstaterade att jag är på tok för slö för bloggvärlden, och lyckades även hitta ett samband mellan det och fotbollen. Jag började fundera lite efter det.

För det första så är jag väl inte som eran traditionella bloggare, utan skriver mest när jag känner att jag har något vettigt att säga. För det andra så är det otroligt jobbigt just nu och det är svårt att hitta inspiration när det nu går som det går. Jag snackade tidigare med Anton Andersson om förra årets liknande situation då han var tvungen att lägga ner bloggandet då det helt enkelt blev för tungt. Jag har väl inte riktigt kommit dit än men jag förstår honom.

Kisse sa idag att vi ska försöka lyfta huvudet och titta framåt istället, mot det vi kan påverka. Vi har satt oss i en jobbig sits och det kan ingen förneka. Men om någon kan gräva sig ur detta så är det väl ändå BBK? Vi har kvar två riktiga 6-poängsmatcher och jag vill tro att det fortfarande är upp till oss. Och det brukar vara en uppmuntrande tanke.

Mindre uppmuntrande är att Milan åker till Camp Nou ikväll för att städa av Barcelona. Jag hörde Ludde mumla något om 5-0 och trots att jag oftast lever i en fantasi värld så är det svårt att inte hålla med, speciellt efter det jag såg från Nesta i helgen. Men Milan är Milan och konstigare saker har hänt. Hoppet är det sista som överger en och därför tippar jag 2-3 där Pato nickar in avgörandet efter 87 min.

Håller just på att varva Bioshock 2, enligt mig en av de bästa serier tv-spelsvärlden någonsin producerat, tillsammans med MGS förstås. Bioshock Infinite ser inte mycket sämre ut. Såg nyss ett helt sjukt imponerande demo från E3 mässan i år. 

En annan sak jag har hunnit göra idag är att skriva klart en låt som jag jobbat med på sistone. Det kan har varit mitt nya AC Milan anteckningsblock som jag köpte igår på COOP för SEK 39,90. Det verkar ha fört med sig sista brisen av inspiration jag behövde. Oj så skönt. 

På tal om Milan, premiär imorgon för grabbarna mot Lazio hemma. Jag och David Andersson är antagligen de enda som egentligen bryr sig. Jag för att Milan är mitt liv och David för att han vill att Lazio ska gå under (Romanista). 

Vi möter Vasalund på söndag om någon har missat det. Jag har svårt att sia om resultatet men är relativt säker på att det hur som helst kommer bjudas på bra fotboll. Jag tror även vi har en bra chans. Vasalund hyllas ofta (med all rätt) för sitt fina spel men verkar i år haft problem med målskyttet och ligger således inte där de vill ligga, det vill säga i toppen. Vi har en uppåtgående trend om man jämför våra senaste resultat med resultat för en månad sedan. Dessutom spelar vi hemma där vi, med några få undantag, har varit svårslagna i år. Mycket tack vare er, det stödet kommer även behövas på söndag.

/JD

Föreställde mig att jag skulle få ur mig en klassisk svenskafans-esque införrapport, men det finns helt enkelt inte nog saker att skriva om. Allt är rätt avskalat. Vi åker till Örebro imorrn och spelar mot Forward kl 15.00. Uppgiften är mycket svår, men inte speciellt svår att förstå. Vi ska ta 3 poäng av ett lag som inte släppt ifrån sig många matcher i år. Väsby United visade dock vägen förra helgen och förhoppningsvis är Forward blinda av revanschlusta lagom till matchen mot Norrbottens stolthet. Vi får klara oss utan några tunga pjäser såsom Emil Johansson och Mattias Ottestig men i deras frånvaro kan man hoppas att andra lika tunga pjäser formas och blir det de ska vara. Vad jag förstår så går det att njuta av Norrstreams eminenta sändning då en eller till och med två av Lindmarks ska vara på plats. 

Nu är det hög till för sömn, ska drömma om 2 skott i krysset. 

/JD

Det blev 3 poäng i Karlstad. Efter 20 primitiva fotbollsminuter kom vi igång ordentligt och belönades med ett mål efter Haris fina avslut. Det är ofta så - inte minst syns det alltsom oftast i smålags spel på träning- att försvarsspelet styr självförtroendet och självförtroendet styr anfallsspelet. Vi låg lågt och tajt och försökte inte med mer än vad som behövdes. Men när man känner sig trygg bakåt så kan man också våga höja insatsen framåt, och på den vägen var det. I slutändan fick det dock se ut hur det ville, vi behövde en vinst och vi tog den. Nu handlar det om att hitta styrkan hemma igen, och det får ni hemskt gärna hjälpa till med. 

Kan detta vara det snyggaste bortdömda målet någonsin?