Vaknade vid 8-tiden av att Felicia längtade efter bröstet. Brevid mig i sängen ligger Fanny i morgonrocken och säger: -Grattis mamma på Morsdag, ska du stiga upp nu...vi har en överraskning åt dig? (Lilla gumman. Hon har alltid gjort något fint kort själv som hon vill ge, och kan knappt vänta). Sedan fylldes sängen av pigga, mysiga barn som ville pussas och säga grattis.

Ja alla barnen hade gjort så fina teckningar, och jag fick även vackra blommor och  träningskläder. Efter frukosten blev det vagnspromenaden, sedan lek på gården. Under dagen hade Fredrik fotbollsmatch...och Fanny sin ridning. Därefter åkte vi till mormor i Avan, där vi åt en god middag och tårta. Trevligt som alltid. Frida fick stanna och sova över. Spännande att få prova sova borta nån gång.

Det absolut viktigaste i mitt liv är familjen, och barnen. Att äntligen få bli mamma efter flera års väntan sedan tonåren, var verkligen min stora lycka! Att få egna barn att sköta om och inte bara låna andras för att jag var för ung. Därför njuter jag också lite extra idag. 

Efter veckans skola och jobb, fick barnen ge förslag på vad de ville göra till helgen. Fredag blev det ju studsmattan, lördag badhuset, och söndag uppvakta mamma. Då frukosten var avklarad och Henry rastad, packade vi oss iväg. Mot Nordpolen! Grannpojken ville också följa med, och eftersom storbilen bara rymmer familjen fick vi köra med två bilar.

Att få bada alla tillsammans var jätte-roligt! Barnen skötte sig så bra, och de som inte kunde simma fick ha armkuddar. Bubbelpolen var en flitig samlingsplats som passade stora och små. På hemvägen blev det färdiglagad lunch på Max, sedan sovstund i bilen för trötta men nöjda små barn.

Tillbaka till Rutvik och startade grillen. Solen strålade...barnen tog av sig kläderna och bytte om till shorts. Nu var det sommar! Sedan hoppade gänget upp i studsmattan, full av energi. Vattenflaskorna stod uppradade på bron för att inte missa någon mun. Senare fick vi både middagsgäster och sovgäster. Avslutade kvällen i soffan framför godisskålen. Jippie! 

Ja då var tiden inne för att ta fram den älskade studsmattan!

Barnen "skrek" av glädje, och den är absolut värd varenda krona flera gånger om. Samma glädje som när tomten knackar på dörren. Tänk om vi vuxna kunde vara så spontana och naturliga, och skrika av glädje då skatteåterbäringen kommer? Grabbarna i huset skriker när det blir mål i hockeyn/fotbollen på tv. Jag själv skriker högt när jag dammsuger och inte hör, och någon smyger in och knackar mig på axeln!! Då studsar jag också en meter eller två.

Pappa Per-Erik är en klippa på monteringen och alla hjälpte till. Den stora fördelen med studsmattan är att barnen har så roligt, får bra balans och kondition. Den stora nackdelen är att ingen vill sluta hoppa och komma in för att äta och sova.

Direkt efter maten var det dags för Fredrik & Fanny att byta om och fara iväg. De var nämligen inbjudna till kvällens heta skoldisco! Tänk om man ändå hade fått bli liten igen och hänga med. Oj vad jag skulle dansa och fnittra. Och kanske till och med spana lite på killarna...

Ännu en dag med sol och värme.

Min dagliga långpromenad är lycka, oavsett väder. Först till förskolan och skolan med barnen (3 på cykel och 3 i dubbelvagnen med ståbrädan), sedan går jag vidare. Eftersom alla barnen är födda samma tid på året (Fanny, Freja, och Felicia har födelsedag tre dagar i rad), har jag varit föräldraledig just denna fina tid varje gång, och det är så härligt! Att få vara ute varje dag, är en frihetskänsla. Det märks tydligt då man börjar om att jobba igen. Även barnen älskar att vara ute, året om, i ur och skur.  

Senare på dagen då alla var hemma igen, tog vi oss en sväng till skoaffären och köpte nya skor. Alla fick prova och välja vilket tog en stund, men till slut hade vi en stor påse med 8 par skor. Halleluja! När vi kom hem skulle de springa fort och testa hur snabba de var. Det är alltid så roligt att se hur stolta barn är över sina nya springskor.

Efter middagen hördes en välbekant melodi spelas...det var den efterlängtade glassbilen som kom för att leverera efterrätten. Tänka sig att den hittar till just vårt hus om och om igen?

Ibland blir det tvära kast mellan samtalen med barnen. Ena stunden är jag i 18-åringens rum och föreläser om alkohol, droger, våld, läxor m.m. I nästa stund är jag hos 10-åringen och pratar om hur onödiga alla dyra mobiltelefoner är och att barnen i Afrika faktiskt svälter...för att sedan trösta 8-åringen som inte kan förstå varför hon inte får en egen häst då hon faktiskt bara har en hund?! 6-åringen vill inte använda sina vindbyxor längre då han ska börja i skolan för det är pinsamt?!  4-åringen tycker att hon kan få vara uppe lika länge som storbarnen, och 2-åringen vägrar att gå på pottan eller att sluta med tutte. Endast babyn är helt utan protester och åsikter - än så länge.

Alla barnen trotsar mer eller mindre, men det går över. Tänker att det kanske kan vara nyttigt med lite motstånd ibland. Då uppskattar man det enkla i livet mycket mera. För att kunna både vara en omtänksam, rättvis, snäll, lekfull, uppfostrande, lyhörd och kärleksfull mamma på samma gång, måste man vara flexibel. Det krävs en hel del tålamod och ork, men eftersom man får så mycket tillbaka av barnens otroliga energi och glädje, är det lätt att tänka positivt!

Så döptes äntligen prinsessan Estelle idag!

Tänk vad roligt för Viktoria & Daniel, att få njuta av den stora dagen som man planerat så länge för. De såg så stolta ut minsann. Det är aningen skillnad på hennes och prinsessan Felicias dop. På slottet har förberedelserna pågått i flera månader och av många viktiga personer som fixat och donat. Själv är man nöjd med att få ut dopinbjudan i tid, få hela familjen uppklädd och välkammad med nyputsade skor, noga struken dopklänning och med rätt färg på rosetten! Såklart en rosa fin doptårta och sången av syskonen i kyrkan. Vad kan värma mer i hjärtat?! Senare en trevlig dopfest med lillan i centrum hela kvällen. Det känns skönt att man har lite rutin på det hela iallafall. Estelle är en månad äldre än vår tjej, och en dag kommer de säkert att träffas på Facebook och prata om just sina dop, så det gäller att tänka på allt!

Vår Fanny mår bra igen, och dagen har varit relativt lugn. Då 3 av barnen varit på förskolan idag fick vi några mystimmar helt för oss själva, så vi passade på att pyssla lite. Dagens enda tillbud var ett glas som tyvärr gick sönder vid middagen, och hamnade mitt under matbordet av alla ställen. Detta bidrog till att jag fick krypa på alla fyra och plocka massor av glas-skärvor och splitter, dammsuga och torka golvet innan alla ens ätit klart! Allt för att ingen skulle hinna skada sig. Barnen tyckte jag såg ut som vår hund Henry när han nosar efter eventuella godsaker som ramlat ner...eller Freja slängt åt honom för att hon är så busig.

Denna soliga dag började och slutade i tvättstugan!

Efter morgonturen, då 3 barn gick till skolan och resten var hemma, blev det lite tvätta och städa, sedan en härlig vagnspromenad i vårsolen. Barnen kan leka ute i timmar, och nu har vi invigt både sandlådan och rutschkanan. Vi åt en god lunch och allt var såå mysigt! På em packade jag in 6 egna barn + en kompis i bilen för att skjutsa Fredrik på fotbollsträningen, och sedan Fanny till tandläkaren. Precis då jag släppt av Fredrik hör jag en ynklig röst längst bak:    -Mamma, jag mår illa. Jag kräks!

Efter ett snabbt agerande är vi tillbaka på E4an igen. Lillasyster Frida babblar oavbrutet:-Mamma vet du, att Fanny kräktes på sina skor, och på mitt finger och hon kan nog inte gå till tandläkaren nu...Ingen fara med Karlsson på taket! Väl hemma blev det mera fart. Bilen skulle skuras, Felicia ammas, Filip ville åka In-lines, Frida somnade kvar i bilen, Freja ville leka i den efterlängtade lekstugan och Fanny fick ta plats på "sjukhusbädden" med hinken som kudde! Sedan ringde Christoffer och behövde lite pengar...När jag hade spolat av både bilstolen, kläder och skor med trädgårdsslangen likt en brandman, och skurat bilen ren, då kom min älskade man hem, glad att se sin utvilade fru och fina barn leka i lekstugan. Tacksamt nog hade han hämtat Fredrik.

Vill bara säga att det inte alltid blir som man tänkt sig eller planerar med barn, men man får ändå se det med glimten i ögat. Det hade kunnat vara värre...Trots detta, har jag aldrig tröttnat på karusellen eller vill byta min vardag mot något annat, för Barn är det finaste som finns!  

...och än i denna skrivande stund går tvättmaskinen varm hos familjen Juuso.

                                                    God natt!

Veckans bloggare är utvald med tanke på att det är Mors dag på söndag. Vi har hittat vad vi betraktar som en supermamma i Helena Juuso från Rutvik. Under den här veckan kommer du få möjlighet att följa med i tillvaron för åttabarnsmamma!
Mycken nöje!
Mikael Leijon