För mig är träning i alla olika former livskvalité och det är ett måste att jag har tid för detta ändamål, fem dagar/vecka, för att jag ska fungera som människa. Jag lovade i mitt föregående inlägg att jag skulle dela med mig av en del av mina träningstips som hjälpt mig att hålla formen som småbarnsförälder. 

Jag är uppvuxen med träning i alla dess former och att vistas ute i naturen under alla årstiderna, så det är ingenting som jag bara kan lägga av med. Det är som ett livslångt lustfyllt lärande om mig själv, och hur jag förvaltar harmonin i mig själv på bästa sättet. Det är faktiskt jag som ska leva och stå ut med mig själv, och därför bestämmer jag över min egen kropp, leverne och hälsa.

Idag har jag en familj som består av två barn, två och tre år unga, en förstående hustru och två mindre hundar. För att det ska fungera hemma och i våran ge-och-ta-relation som man och kvinna är det nödvändigt med rutiner för barnen. Vi har strukturerat upp det så att våra barn somnar klockan sju på kvällarna i sina egna rum och i sina egna sängar, och sover hela nätterna. Ibland kommer de upp till oss på nätterna och lägger sig i våran säng. De stiger upp allt mellan halv sex till sju på morgnarna, så det finns oftast alltid vuxentid för egna nöjen. Träning är mitt nöje som jag prioriterar i första rum och under vissa perioder under året måste jag välja mellan att socialisera mig med mina vänner eller träningen. Skulle jag välja båda delarna skulle det inte gå ihop här hemma. Idag har jag ett arbete som ger mig extra utrymme för att träna och jag tar vara på alla chanser jag får att röra på mig, och med det tempo jag lär har jag oftast tränat klart när jag kommer hem, så då har jag massor med tid att lägga här hemma istället.

Vardagsmotionen som tex. snöskottning, krattning, gräsklippning och städning räcker inte för att räknas in som ett träningspass och har du ett tungt fysiskt arbete behöver även du träna gym och kondition för att stärka kroppen. Genom ett livslångt tränande kommer du att bli en pigg och alert pensionär. 

Alla är vi barn, stora och små, alla är vi barn under samma himmel.

Jag accepterar att vi människor är uppvuxna med olika religioner och att vi har olika kulöra färger på våra kroppar. Låt oss få vara annorlunda. Jag vill att mina barn ska få fira olika avslutningar i kyrkan och jag vill att prästen ska läsa klassiska stycken ur bibeln. Det som hör till traditionerna ska uppmärksammas. Min pojke ska absolut få vara pepparkaksgubbe i luciatåget om han väljer att vara det. Jag kommer fortsätta att baka chokladbollar med mina barn och säga att dem kallas för något helt annat. Min dotter har en mörkhyad docka som hon leker med och den är vackrare än de vita dockorna som hon har. Vi är alla lika men på olika sätt.

Han, Hon och Hen. Enligt min tolkning ska vi använda oss av "könet" Hen i syfte att det ska bli enklare när vi pratar om bägge könen. Annars används Han oftare än Hon, så det har säkerligen med jämställdheten att göra när ordet Hen plötsligt dök upp i tal och skrift.

Offentliga böneupprop i Sverige. Idag skulle det kännas konstigt, men det blir kanske vanligare i framtiden. Vi ska respektera andras kulturer och att de har en plats där de ska få känna tillhörighet. När jag bodde i Åmål var jag medlem i en norrlandsförening och hade alltid Norrlandsflaggan hängandes utanför min villa där jag bodde då. Vi hade fyra träffar varje år och dessa festligheter var otroligt viktiga för mig. Jag kände mig patriotiskt stolt som norrlänning att vara en del av föreningen och jag kan förstå att invandrare som kommer hit vill bejaka sina rötter. Större delen av gruppen var pensionärer men jag hade lika roligt varje gång jag var där och när intressena möts befinner man sig på samma våglängd. 

Narkotikamissbruket ökar bland ungdomarna i Kalix och ännu har det inte kommit något klokt förslag om hur man ska få bukt med dessa problem. Jag läste en artikel om detta i NSD för någon dag sedan och för att hjälpa våra politiker på traven är en billig lösning att öppna en fritidsgård med personal som älskar arbetet med ungdomar. Jag arbetar en hel del med ungdomar i olika situationer och du måste ha bra fantasi om du ska komma på någonting vettigt att göra på fri-tiden i Kalix om du nu inte brinner för något speciellt fritidsintresse. Frågar du ungdomarna säger de flesta att det inte finns någonting att göra.

En alternativ inomhusaktivitet som inte kostar pengar finns det inte idag. En möteszon inriktad mot ungdomar på kvällstid och helger finns heller inte i Kalix.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja...maskineriet har kärvat och jag har haft mina tankar någon annanstans...i mitt senaste inlägg ventilerade jag mina visioner om ishockeyn i Norrbotten och jag är så innerligt glad att Asplöven fick den vakanta allsvenska ishockeyplatsen då Borås HC blev tvångsdegraderade. Asplöven behövs och har haft fler rubriker i medierna än självaste Luleå Hockey i sommar. Det ska bli spännande att se de möta lag som Djurgården, Malmö och Leksand i en del av Sverige (Östra Norrbotten) där ingen egentligen trodde att det skulle vara möjligt med ett lag på denna nivå.

Jag vet inte hur mycket Norrbottens ishockeyförbund gör för att utveckla ishockeyn i hela Norrbotten, men jag hoppas de diskuterar utveckling, framtid, nutid och tar tillvara på spontana ideér för att göra hockeyn i norr mer slagkraftig gentemot lagen i södra regionerna.

Jag tränade Kalix UHC´s J18-lag säsongerna 09-11 och första året bestod juniorserien av tio lag, och efter årsskiftet (11/12) har serien varit bantad till sex lag, varav två av lagen kommer från samma förening. Asplöven, Piteå och Luleå spelar i J18 elit norra. Jag skulle vilja att Norrbotten och Västerbotten slog ihop sina "vanliga" juniorserier för att ge juniorlagen fler matcher mot annat/nytt motstånd. Det skulle bli en injektionskick för alla inblandade.

Jag dömer ishockey på distriktet, men också gjort någon enstaka match på regionen och ser mycket ishockey på olika nivåer under en säsong. De flesta a-lagen spelar bara för att ha roligt, så det finns inga lag som har ambitionen att försöka kvala sig uppåt till en högre division i Norrbotten.

Min karriär i korthet: Jag gjorde a-lagsdebut i Kalix HC 1987, spelade där till -93 då jag flyttade söderut. Blev kvar i södra Sverige till hösten -08 då jag värvades till Kalix UHC för spel i division ett norra med de. Året efter spelade jag några matcher med Överkalix i division två, så jag har spelat tjugofyra a-lagssäsonger på raken och divisionerna har varierat mellan trean till ettan beroende på var jag har huserat. Högsta divisionsspelet gjorde jag i Finland där jag spelade en säsong i Mestis, serien under SM-liiga. Jag har gjort min sjätte säsong som distriktsdomare, två som HD i Värmland och fyra som LM/HD i Norrbotten, så jag har kombinerat dömningen med mitt egna aktiva spel, föreningsdomareansvarig, varit tränare för damlag och juniorlag. Spelat fem inlinessäonger. Jag har fått uppleva mycket ishockey och har en hel del erfarenheter med mig i bagaget.

Du får gärna argumentera för mina ideér eller föra dem vidare till de som utvecklar ishockeyn runt Nordkalotten. Jag tänker så här...

Det finns redan en gemensam åttalagsserie i division ett norra med lag från Norrbotten och Västerbotten. Jag tror inte på att röra den. Sportsligt skulle det bli bättre om den skulle slås ihop med lag längre söderut, men ekonomiskt blir det sämre pga. högre omkostnader med längre resor, förlorad arbetsförtjänster mm. De fyra bäst placerade lagen går vidare till allettan medan de fyra sämre lagen spelar en fortsättningsserie. De två främsta lagen i fortsättningsserien spelar ett för-playoff i bäst av tre om en playoffplats, och de två sämsta lagen i fortsättningsserien får kvala mot divisiontvålag för att hänga kvar i ettan. Alla åtta lagen i ettan får på detta sättet någonting att spela om.

J20-lagen i Norrbotten slås ihop med västerbottenslagen till en gemensam J20-serie. J20-lagen är ett dilemma då dem även kan ingå i en a-lagsserie, men samtidigt förstår jag alla a-lagsspelare som vill slippa J20-lagen i en a-lagsserie då de ännu inte har det rätta psyket för att möta äldre mer rutinerade spelare.

Det finns inget underlag i Norrbotten för att ha en "vanlig" U16-serie samtidigt som det finns lag som spelar i U16-elit-serien. Spännvidden mellan åldrarna i U16- och J18-serien är rätt så bred redan idag. Det kan skilja fem år mellan den som är äldst och den som är yngst i ett och samma juniorlag. Skaderisken blir en högriskfaktor då vuxna möter ungdomsspelare då det kan skilja trettio centimeter i höjd och fyrtio kilo i vikt mellan olika individer.

De fem bästa lagen, som har ambitioner att komma högre upp i seriesystemet, i Norrbotten respektive Västerbotten bildar en tiolagsserie i division två. De tre bästa lagen efter att serien är färdigspelad går vidare till en kvalserie mot de två sämsta lagen i division ett. Dessa fem lag spelar om två platser till nästa års division ett-serie. Såsmåningom blir det förändringar i divisiontvåserien då det vissa säsonger kanske kommer att finnas sju lag från Västerbotten och tre lag från Norrbotten beroende hur många lag som kvalar sig kvar respektive kvalar sig ur.

Lagen som blir över i Västerbotten med omnejd bildar en division tre-serie och de tre bästa lagen i den serien går vidare till en kvalserie mot de tre bästa lagen i Norrbotten, och de två sämst placerade lagen i division två. Lagen bildar en åttalagsserie med två platser att spela om till nästa års division två-serie i potten. I division tre-serien i Norrbotten ingår lag från Norge, Tromsö och Narvik, och lag från Finland. Tidigare fanns det en Nordkalottenserie som jag hoppas kan bli verklighet igen, vet att det skulle gynna alla lagen i våran region då hockeyn runt Nordkalotten inte är den bästa just nu. Man kan sälja liganamnet till tex. IKEA, Northland eller LKAB som är stora företag här uppe. Det finns säkert aspiranter i Finland och Norge också som vill anamma på liganamnet. Regionen norr om Polcirkeln utvecklas enormt idag och varför inte hänga med på tåget.

Många hockeyspelare är hantverkare och nu är det enklare att fånga upp arbetskraft, för ofta är det sysselsättningen som inte går att uppfylla för den som vill flytta upp till Norrbotten. På detta sättet kunde klubbarna leta spelare på annan ort med jobb som lockbete.

Med ett attraktivare seriesystem skulle norrhockeyn lyfta ordentligt. Lagen som spelar i Nordkalottenserien spelar ett separat slutspel som i KHL och NHL. De fyra bästa lagen som kvalificerat sig till semifinal efter utslagningsmatcher spelar sedan en turnering under en helg (fredag-söndag) där alla möter alla. Den som vinner serien blir Nordkalottenmästare. Jag tror att detta upplägg hade varit riktigt kul för lagen för idag finns det inga morötter att spela om i serierna. Innan serien startar betalar alla lagen in en prissumma på ca. 10000 kr och dessa pengar fördelas till en vinstpott som slutsegraren, lagen som kommer tvåa och trea delar på.

Jag är orolig för den negativa trenden som vi har i Norrbotten vad gäller ishockeyn och jag tror att någonting måste hända redan till sommaren för att behålla många äldre spelare som vill fortsätta om det skulle bli en nyansering. Med en divisiontre-serie i Nordkalotten finns det kanske underlag för mindre orter att starta upp lag igen, tänker främst på orter som Jokkmokk, Övertorneå, Pajala och Älvsbyn som med dessa möjligheter kan starta upp lag för äldre årgångar. Tomma ishallar finns redan lite varstans här uppe. Se över speldagarna, så fler matcher lägges på tisdagar, fredagar och lördagar. Jag tror på att fler lag får chansen att spela kval i slutändan, så det blir mer fart i den tristessa serielunken och med viktiga matcher skulle publikintresset öka avsevärt.

Jag vill att förbundet ska säkerställa serierna och sedan gå ut till föreningarna hur det kommer att bli, så det är föreningarna som får rätta sig efter förbundet och inte tvärtom. Vi ligger i en världsunik landsända och borde kunna bredda verksamheterna över landsgränserna. Idag är det många föreningar som brottas med ekonomin och tunna spelartrupper.