Men tyvärr inte för Luleå Hockey, än.

Det är mitt favoritlag i sporten fotboll, Liverpool FC, som har tagit fram ett ny matchtröja. Tanken bakom designen är att ”gå tillbaka till rötterna” och göra fansen nöjda med en tröja som anspelar på föreningens historia. Se och hör nedan hur Steven Gerrard och company framhäver hur viktigt det är att laget spelar i en tröja som fansen känner stolthet över. Att de går tillbaka till ursprungsfärgerna och får en tröja som påminner om 70 och 80-talet.

Klubben har intäkter på drygt 2,5 miljarder kronor, men går back en halv miljard per år ändå. Det är en enorm bolagiserad förening med privata ägare från USA som enbart har vinstintresse i sikte, och de omsätter oändligt mycket mer pengar än Luleå Hockey. Vad gör då de för att försöka öka intäkterna och minska utgifterna? Nej, de tar givetvis inte fram en ny logotyp. De går tillbaka till grunderna och anspelar än mer på föreningens historia. Att spela med något annat än det riktiga klubbmärket på bröstet är naturligtvis otänkbart, precis som för alla andra stora och framgångsrika föreningar i världen.

Studera denna lista och se hur många lag ni hittar som spelar med nyligt framtagna ”alternativa logotyper” på sin tröjor. Inte ett enda lag hittar ni. Varför? Vill de inte tjäna pengar? Givetvis vill dom det, och det gör dom som synes också. Men de vet att det är fel väg att gå. Rätt väg att gå är att spela med originalet. I vad fansen tycker är det riktiga klubbmärket. I vårt fall så är det ”stålmannen”:

I media har man kunnat läsa om en kupp (på vilket sätt är det en kupp att medlemmarna röstar om en sak på årsmötet?) som kan kosta miljonbelopp. Jag tvivlar starkt att det kostar miljonbelopp att byta ut ett gäng tygmärken. För det är det saken handlar om, nu. Nästa säsong ska spelarna ha ”stålmannen” på brösten, inget annat. Låt oss säga att ett tygmärke kostar 100kr, och de behöver byta ut 60 stycken märken på tröjorna. Arbetskraft att sy fast dom kan vi garanterat fixa fram frivilliga till och då hamnar vi på en total kostnad av 6000kr. Det kan jag betala ur egen ficka om det så krävs.

Således blir den totala kostnaden för Luleå Hockeyförening 0 kr.

Bytet kommer alltså att vara helt gratis för föreningen och kommer troligtvis generera ökade intäkter samt goodwill. Det ekonomiska argumentet kan man alltså helt glömma, i alla fall som ett motargument. Att byta ut logotyper på kuvert och annat trams får man ta eftersom så att kostnaden blir obefintlig. Så för att summera det hela så blir kostnaden ingen alls, och troligtvis kommer souvenirförsäljning etcetera öka (de får givetvis fortsätta sälja souvenirer med björnarna också). Dessutom blir det med 100% säkerhet bättre stämning i hallen, då 99% av de engagerade supportrarna kommer få en motivationshöjning av återgången.

Enda ekonomiska förlusten jag kan tänka mig är att om föreningen har ett hemligt avtal med Vinter (reklambyrån som tog fram nya logotypen) och de därför måste ha loggan på tröjorna, men det gör ju loggan till inget annan än en reklamblaffa. Då ska den verkligen bort. Omedelbart. Men klubbdirektörerna har dock lovat att inget sådant avtal finns och det måste man väl kunna lita på. Så då kan vi återigen fastslå att ekonomiska förlusten av ett byte blir noll kronor.

Bara att byta alltså. Tillbaka. Göra saker och ting rätt igen. Sen drar vi på föreningens låt ”Nu kommer Vårat Gäng” och sjunger med i ”å alla är dom stålmän” som aldrig förr.

Det kommer att bli riktigt bra det här!

//Stefan Baudin

Jag vill börja med att gratulera en man som symboliserar både hjärta och stolthet (utöver skönhet). Jag talar givetvis om Mats Lavander som besegrade Skellefteå i finalen och därmed vann SM-guld. Ett stort grattis till dig Mats, och även ett stort tack.

Sämre gick det för oss. Ja, vad hände egentligen? Guldet var ju i princip klart. Snacka om att vi fick lära oss en läxa eller tre. Före kvartsfinalserien så trodde jag till exempel att ena lagets ledning inte får välja domare som passar deras lag, att det är något som de givetvis inte kan påverka. Ack så fel jag hade, vissa lag får tydligen välja domare. Jag trodde även att det inte hjälper att gråta ut i media i syfte att påverka domare och disciplinnämnden. Ack så fel jag hade igen, det fungerar tydligen alldeles utmärkt att påverka via media. Jag trodde även att man fick tackla puckförande spelare som dessutom ser att en tackling är på ingång. Ack så fel jag hade återigen, det ger tydligen fem matchers avstängning. Eller så är det sammankopplat till tidigare punkter, för när samma typ av tackling skedde i sista SM-finalen så blev det inte ens två minuter.

Men alla dåliga ursäkter åt sido så blev vi helt enkelt nedkämpade. AIK spelade enormt uppoffrande och vann rättvist efter ha krigat sönder oss. Men det där kändes nästan surrealistiskt att skriva, vi är ju Luleå Hockey. Vi har Sveriges största hjärtan och vi ger aldrig nånsin upp. Hur kunde detta ske?

Jag läste att en spelare i AIK fått frågan hur de kan ha energi att spela så pass intensivt som de gjorde efter en lång säsong och svarade att de helt enkelt kämpar för klubbmärket på bröstet. Jaha, tänkte jag. Det kunde väl spelarna i Luleå Hockey också gjort lika väl? Men sen slog det mig. Hårt likt en käftsmäll från Sergei Bautin. Spelarna i Luleå Hockey har inget klubbmärke på bröstet. Spelarna i Luleå Hockey har åkt omkring med reklam för någon marknadsföringbyrå på bröstet. Den kallas en ”alternativ logotyp” av de som ligger bakom den,”PR-loggan” av fansen och ”varulven” av folket.

Det officiella klubbmärket (gamla björnen, kallad "valrossen" av folk) har förpassats till axeln, tror jag. Jag kan inte minnas att jag sett den där, men den ska enligt uppgift finnas någonstans på tröjorna i alla fall. Där finns det officiella klubbmärket ja, men var finns det riktiga klubbmärket? Symbolen för vår historia, kultur och tradition. Den som är föreningens själ och hjärta. Den som kallas ”stålmannen”. Denna:

Blotta åsynen av detta stolta klubbmärke ger en rysningar av välbehag. Det spelar ingen roll hur många år som passerar eller hur många logotypbyten de gör, det kommer för evigt bara finnas ett klubbmärke som är det riktiga. Ett klubbmärke som är originalet och som för evigt kommer vara originalet. Ända sedan vi hetat Luleå Hockey så har den symboliserat föreningen och den kommer fortsätta vara den egentliga symbolen för Luleå Hockey så länge vi existerar.

Detta är ett faktum.

Dock så kan man givetvis tycka att den nya "PR-loggan" är snygg och att ”stålmannen” är ful. Jag tycker tvärtom, men skönhet ligger i betraktarens ögon och alla har inte samma smak. Detta är dock totalt irrelevant. Att ”stålmannen” är ett av världens snyggaste klubbmärken har alltså inget med saken att göra, den är helt enkelt vårt riktiga klubbmärke oavsett om man tycker den är hiskeligt ful eller Mats Lavander-snygg. Jag tycker därför det är helt okej att ta fram alternativa logotyper att ha på souvenirer, för folk som gillar sådant, men på spelarnas bröst ska givetvis klubbmärket finnas. Det riktiga klubbmärket som spelarna kan/ska kämpa för.

Det finns även folk som helt enkelt inte bryr sig. De bryr sig inte vad vi har på symbol på brösten eller vilket märke som är det officiella klubbmärket. Sådana människor har jag inga problem med, för de bryr sig inte och skulle alltså inte ha något emot en återgång till ”stålmannen”. För det finns många som bryr sig väldigt mycket. I en tid där spelarna byter klubbar som andra byter underkläder så identifierar vi fans oss inte längre med spelarna i laget. Vi identifierar oss med föreningens namn och symbol. En symbol som aldrig borde ändras och absolut inte tas bort eller bytas ut. Vi identifierar oss med ”stålmannen” och det vore en dröm att åter igen få se den på spelarnas bröst.

En supporter har startat en kampanj på facebook vid namn ”Stålmannen tillbaka 2012” som går ut på att vi ska rösta tillbaka ”stålmannen” på årsmötet och vi i LuleåFans ställer oss helhjärtat bakom detta initiativ. Alla i LuleåFans styrelse samt uppskattningsvis 99% av våra medlemmar vill att ”stålmannen” ska finnas på spelarna bröst och helst även vara officiellt klubbmärke. Om du håller med och vill vara med och påverka så kan du bli medlem i LHF fram till och med den sista april, så om du inte är det redan ser du till att bli det snarast. Årsmötet sker sedan normalt sett i början av juni och jag hoppas att vi ses där.

Vi älskar Luleå Hockey och vi vill Luleå Hockeys bästa.

Vi vill ha Stålmannen tillbaka.

//Stefan Baudin

Nu är det dags igen! Bloggen är tillbaka, ifrån Norrbotten.

Frånvaron har varit lång och svår. För er. För mig har det mest varit skönt att slippa skriva. Anledningarna har varit många; dels att det inte har funnits så mycket upphetsande att skriva om och dels vill man inte kasta pärlor åt svin (no offence), men framförallt att Kung Burra också har gjort ett uppehåll. Vem är jag att sitta och skriva blogginlägg om självaste Anders Burström tycker det är en dålig idé? Men nu ser jag att kungen har gjort bloggcomeback och av ren vördnad samt respekt så gör även jag det.

Det finns en del skumma händelser som skett sedan jag senaste skrev här, men jag väljer att inte lyfta fram dom eftersom jag inte vill skapa någon slags dålig stämning. Jag väljer att inte nämna medias/folks vidriga hycklande vid vissa incidenter, för att inte tala om deras rena lögner, som gör att man tappar lite (mer) av hoppet för mänskligheten. Nä, här ska det (som vanligt) fokuseras på allt det positiva!

Luleå Hockey tog 100 poäng och vann serien i tämligen överlägsen stil. Sug på det en stund. Sen suger ni även på det faktum att varenda gång Luleå Hockey har vunnit serien så har de även vunnit SM-guld. Serieseger för Luleå Hockey innebär SM-guld för Luleå Hockey. Ett statistiskt säkerställt faktum.

Jag spelade 250 kr på SM-guld till Luleå Hockey före säsongen började och grämer mig givetvis något djävulskt nu över att jag inte spelade mer. Mitt spel kommer generera drygt 3000 kr i intäkter och det täcker inte på långa vägar utgifterna för det kommande segerfirandet. Jag räknar med att bara de dagsböter man ofrånkomligt kommer dömas till uppgår till betydligt högre summa än så. Men smakar det så kostar det, och det kommer smaka guld.

Imorgon stundar första kvartsfinalen mot AIK. Detta riktiga och enda AIK i Elitserien (det finns några andra riktiga AIK utanför Elitserien också, till exempel Alviks IK) är ett lag som Luleå Hockey valde att möta. Luleå Hockey valde att möta AIK för att alla andra val än just AIK hade gränsat på dårskap. Jag såg den TV-sända "lottningen" och när experterna i studion dömde ut valet AIK så önskade man att någon kom in i studion och slog samtliga i ansiktet med en rostig spade.

De lokala människor (bloggare) som går ut och säger att AIK är ett dumt val gör det enbart för att i efterhand kunna säga "vad var det jag sa" utifall det otänkbara händer och AIK lyckas vinna, men för att helt sonika skriva "ingen är gladare än jag över att jag hade fel" när Luleå Hockey segrar. De chansar för att kunna skryta, eller visa sin storhet och erkänna att de hade fel men ändå är glada. Ett lömskt men uppenbart trick, för jag vägrar tro att någon kan vara så pass okunnig uti hockey samt helt sakna förståelse för Sveriges geografi och färdmedel.

Jag tror på en enkel seger mot AIK, eftersom det finns ingenting som talar för något annat än en enkel seger mot AIK. Luleå Hockey är överlägsna AIK. Endast århundradets "choke" samt sinnessjuka doser av otur kan förhindra en kross (avdelning ”inte för att jinxa men...”). Jag har dessutom sett fyra av säsongens fem matcher mot AIK på plats och Luleå Hockey har vunnit samtliga. Faktum är att AIK inte har lyckats göra ett enda mål mot Luleå Hockey då Luleå Hockey har haft mitt stöd i ryggen. Man kan konstatera att Luleå Hockey + Stefan Baudin är en övermäktig motståndare. Av naturliga skäl.

Jag tror även på en hejdundrande fest i Delfinen med regn i form av hockeygodis, så se till att masa er dit. Vill ni dessutom vara med och fira guldet i stadsparken så måste ni vara med hela vägen genom slutspelet. Folk som bara glider in på ett bananskal i SM-finalerna kommer att jagas med högafflar längs gator och torg medan renodlade dreamboxsupportrar släpas efter pickups.

Nu blev detta alldeles för långdraget känner jag, så jag återkommer framöver under slutspelet istället. Om det nu inte går åt helvete det vill säga. Då tar jag troligtvis bara bort detta inlägg och så ser ni mig aldrig mer igen.

Men det blir guld, och man blir glad. Så, nu kör vi!

//Stefan Baudin

Ho, ho!

Denna blogg har varit hyfsat inaktiv på sistone. Detta beror till största del på att det helt enkelt inte har funnits något att skriva om. Eller snarare så har inget hänt som gjort en tillräckligt förbannad. Eller lycklig. Vilket känns ganska signifikativt för Luleå Hockey anno nutid. Plus att vi inte har spelat en enda hemmamatch på tre veckor (fråga inte varför spelschemat är så för ingen vet).

Luleå Hockey har dock spelat bra och annat kan ingen påstå. Man vinner matcherna (med 1-2 mål) och när man förlorar så gör man det med bara 1-2 mål. Så har det sett ut varenda match de senast 24 omgångarna. Inga krossar, men inte heller några kollapser. Stabilt, som en maskin. En känslolös maskin som bara maler och maler och maler och maler lite till.

Men man ska väl inte klaga, vi vinner ju! Vi vinner till den grad att vi officiellt är Topp 3 i Europa och det allra bästa svenska laget i Europa. Baserat på Elitserietabellen så skulle Skellefteå AIK kunna kalla sig det för stunden bästa laget i Sverige, men att vara det bästa svenska laget i Sverige känns lite futtigt jämfört med att vara det bästa svenska laget i Europa. Så de håller en låg profil. Lite skamset sådär.

För de får ju inte ens vara med. Nästa år får Brynäs vara med, men inte Skellefteå. För att förstå varför så kan man likna European Trophy med en krog och de olika lagen som gäster. Många krogar har en viss standard och släpper inte in vad som helst. Alla krogar har verkligen inte det, men denna krog har det och det är olyckligt för Skellefteå eftersom de är den där snubben som går ut i Ed Hardy-tröja, gympadojjor och mjukisbyxor. De är alltså risiga douchebags och bör inte släppas in någonstans, men även om de släpptes in så har de uppenbarligen inte råd att betala inträdet ändå.

Johan Fransson har fått mycket kritik för hans insats mot det finska laget Jokerit. Folk undrar i hela Finland en professionell hockeyspelare upprepande gånger kan ge bort pucken till motståndarna och på så vis orsaka förlusten. Jag kan förstå att folk är konfunderade över detta men jag tror att jag vet varför. Johan Fransson är helt enkelt en mycket snäll och godhjärtad människa. En man som inte sparkar på någon som redan ligger ned. Spelarna i Jokerit bor i Finland, vilket den gode Fransson ansåg är straff nog. De ska inte behöva få en förlust i en Europasemifinal också, ty det kan mycket väl vara för mycket sorg att bära för vilken man som helst.

Så medan övriga skäller, väljer jag istället att hylla. Tack för visad solidaritet med människor i nöd, Johan! Det sprider värme och kärlek såhär i juletid.

För det är faktiskt jul nu. Julafton om bara några minuter till och med. Troligen sitter ni med hela familjen samlad och läser detta inlägg som en god start på julaftonsfirandet. Jag hoppas dock att denna läsning inte blir dagens höjdpunkt utan att ni får ett riktigt trevligt julfirande. Även om ni råkar vara en anhängare av Skellefteå AIK. Var inte så arga och bittra hela tiden, insup julstämningen och känn lyckan flöda! Låt inte jultomten ha dött förgäves för våra synder.

Med det sagt hoppas jag på ett fullsatt Delfinen vid den traditionsenliga annandagsmatchen mot Modo. Fullsatt med glada människor som även vågar visa att de är glada. Röda tröjor och tomteluvor utlovas till alla besökare, och bara det måste väl göra även den bittraste av kaffetermosgubbe glad? Vi i LuleåFans tar ej på oss sådana där sponsorartiklar av principiella skäl, men gör det ni övriga. Utan att skämmas. Det blir festligt!

På riktigt alltså, så tycker jag att det är festligt. Jag är inte sarkastisk för en gångs skull. Men passa även på att julbocka in er på kaosresan till Ö-vik den 7:e januari, för ynka 200 riksdaler tur och retur inklusive matchbiljett. Mer info finnes som vanligt på LuleåFans hemsida eller facebook. Nu tror jag i och för sig inte att någon läser här och tack vare det åker med på resan, men i och med detta så har jag gjort mitt bästa. Ni borde följa med i vilket fall som helst, för det kommer bli roligt. Jag lovar.

Avslutningsvis så vill jag och hela LuleåFans önska alla andra Luleåsupportrar en riktigt god jul, och även ett gott nytt år om det visar sig att vi inte ids blogga före det. Vi är bäst, alla andra är sämst.

”Men vad önskar du dig i julklapp?”

Stålmannen tillbaka.

//Stefan Baudin

I strid med varje uns av vett och sans i min kropp så åkte jag i torsdags ner till Skellefteå. Varför i hela fridens namn åker någon till Skellefteå undrar säkert alla spontant i kör. Primär anledning: Luleå Hockey spelade bortamatch mot Skellefteå AIK. Sekundär anledning: Galenskap. Eller galenskap och galenskap. Pliktkänsla snarare. Men det är väl mer eller mindre synonymer.

Det fanns en tid då man såg fram emot bortamatcherna mot Skellefteå, men femtioelva bortamatcher senare så är känslan inte densamma. Nu gör man det mer på rutin, åker troget ner å sjunger ut Skellefteås klack och åker sedan hem med 0-2 poäng. På bara lite mer än ett års tid så har vi spelat 14 tävlingsmatcher mot Skellefteå. Smaka på det ett tag. I fotbollen så har de derbyn 2 gånger per år, i hockeyn så har vi derbyn 14 gånger. Fjorton gånger, ej räknat träningsmatcher. Sedan kliar de sig i huvudet och undrar varför ”världens hockeygalnaste stad” Skellefteå (alltid lika roligt att skriva) har flera hundra tomma stolar i ett derby.

Men om vi ska vara lite positiva för en stund så hade vi faktiskt roligt på denna resa. På grund av bland annat ovan nämnda anledning så var vi en liten men ack så tapper skara som åkte ned. Drygt 70 personer på bussen, som skulle ta sig an tusentals Lundmark och Marklund. Resan dit kändes som en scen från ”Sagan om ringen” när de skulle smyga in i Mordor och vår kamp på läktaren var som taget ur filmen ”300” alternativt ”Mutant Chronicles”.

Primärt budskap: Mot alla odds så segrade vi. Sekundärt budskap: Vi är de goda och Skellefte är det onda mörkret.

På sittplats fanns hundratalet Luleåsupportrar som faktiskt levde sig in i matchen på ett föredömligt sätt. En av dem var en dam som stod upp halva matchen för att sjunga/klappa med i våra sånger och belönades med att vi kastade en av våra halsdukar till henne, vilket verkade uppskattas. En annan var en herre som gjorde likadant och på uppmaningen ”sittplats, ge oss en sång” så hade han den goda smaken att dra igång ”Lulevisan”, vilket givetvis ledde till en både mäktig och vacker allsång. Om någon mot förmodan ej känner till Kristoffer Börlins ”Lulevisan” så har ni slutklämmen nedan.

I väntan på straffläggningen så reste sig dessutom samtliga Luleåanhängare för att stå upp och sjunga/klappa, allt medan Skellefteås ”fanatiska” hemmapublik satt stumma av beundran. Länsförrädarna (som pitebor eller andra norrbottning som stöttar Skellefteå kallas) i publiken svor säkerligen för sig själva över att de valt fel lag att hålla på. Givetvis önskar de också att de fick vara en del av den fantastiska Lulegemenskapen och ha roligt någon gång de med. För sådana är vi Luleåsupportrar. Vi sprider kärlek! Eller åtminstone känslor.

Väl i Norrbotten så firades segern med ett traditionsenligt bad i Jävre. Nollgradigt vatten härdar, när man är gjord av stål. Observera dock att det inte är jag på bilden nedan. Jag är inte på långa vägar så pass manlig.

Men apropå län så kommer en herrans massa rediga malmfältare på besök till Delfinen idag när Norrbottens stolthet Luleå Hockey tar sig an Stockholms stolthet Djurgårdens IF. Det vore trevligt om vi kunde få till lite gammalt hederligt 08:a-förakt. Kustbor och malmfältare enade i ett enda gemensamt illaomtyckande av stockholmare. Mycket vackrare än så blir det inte.

Vår senaste halsduksmodell synes ovan, oerhört professionellt urklippt. Tag chansen och köp er en själva (bakom H-läktaren) för ynka 150kr (ickemedlem) eller 100kr (medlem). Den är inte bara snygg, den är skön också. En halsdukarnas svar på Mats Lavander.

Väl mött i Delfinen, norrbottningar!

//Stefan Baudin

Han var den enda som stod upp för lagets överfallna kamrat, trots att han själv satt skadad högt upp på läktarna. När övriga spelare i Luleå Hockey återigen skämde ut oss alla genom att inte göra någonting alls så tog Cam Abbott sitt ansvar.

För ännu en gång så överfölls en spelare i Luleå Hockey på ett både fult och livsfarligt vis, och ännu en gång så reagerade övriga spelare med obryddhet. Eller om de bara är äckligt disciplinerade. Ordagrant äckligt disciplinerade, eftersom det är äckligt att skåda. Gör något, för guds skull. Stå upp för varandra. Som på den gamla goda tiden. Som Jarmo Myllys. Som Luleå Hockey.

Men Cam Abbott är inte bara en hjälte för att han stod upp för sin lagkamrat, han är även en hjälte eftersom han föregår med gott exempel och är en god förebild för alla. Han tillrättavisade en person som överfallit en annan människa. Han visade upp civilkurage och konfronterade en farlig/galen individ. Han förmedlade budskapet att det inte är okej att skada andra, framförallt inte på ett sådant fegt sätt som Jämtin alltid skadar andra. Med fler människor som Cam Abbott så hade jorden varit en bättre och tryggare plats att leva på.

För detta borde Cam Abbott hyllas. Av alla. Men hur reagerar SHL tror ni? De anmäler honom. Självaste ordförande för SHL anmäler honom, utan att skämmas. Som vi alla vet sedan tidigare så är SHL svensk hockeys största fiende, men nu verkar de även försöka utgöra ett hot mot hela samhället i stort och jag finner inte ord att beskriva hur less jag är på dessa pajasar.

Luleå Hockey borde hissa Cam Abbotts tröja nästa hemmamatch. Bara för att. Jag gjorde dock följande bild, som min personliga hyllning. Skriv gärna ut den och häng upp på väggen, hemma och/eller på jobbet. Motivational poster kallas det.

Men appropå tröjhissningar så var hissningen av Jarmo Myllys tröja faktiskt riktigt bra. Jag hade i vanlig ordning förväntat mig ett praktfiasko, men det blev en lagom nivå på det hela. Det amerikanska stuket med gråtande barn och en halvtimme långa tacktal hade varit för mycket. Dock så hade man kanske kunnat ge publiken lite mer utrymme. Varför inte låta folket ge en ovation på några minuter? Varför avbryta efter tio sekunder? Folkets jubel kostar inte mycket och är garanterat det som betyder allra mest. Så utnyttja det. Men man ska inte klaga, som jag brukar säga samtidigt som jag klagar hela tiden.

Nä. Länge leve Jarmo Myllys och Cam Abbott! Ena en levande legend, den andra en blivande.

//Stefan Baudin

Imorgon Onsdag är det då äntligen dags att hylla alla tiders största Luleåspelare samt legendar på ett hedervärt och riktigt sätt. Jarmo var under många år själva sinnebilden för allt det Luleå Hockey stod för. 

Jarmos tröja borde ha hängt i taket sedan länge men tyvärr har inte styrande inom Luleå Hockey tyckt att det har varit tillräckligt viktigt att hylla sina legender tidigare. Nåväl, det är inte läge att gnälla nu när det äntligen ska ske, och det glädjer mig att vi för all framtid kommer att kunna skåda Nr. 35 i taket

Jarmo är så pass kung att det inte finns tillräckligt med superlativ för att beskriva det. Man kanske rent av skulle döpa om det till "jarmolativ".

Hoppas att vi någon gång i framtiden får skåda en profil likt Jarmo i LHFs färger.

Som en liten "tease" inför vad som komma skall så tänkte jag bjuda på lite sköna filmklipp:

Vi ses på H-läktaren i vanlig ordning kamrater.

/Hermansson

Tydligen så började Elitserien om igen nu. När jag såg att Luleå Hockey skulle spela match så var jag dock lite osäker på om det var en träningsmatch inför en ny säsong eller vad det var frågan om (det var nämligen så länge sen de spelade sist att det inte kändes som en match mitt i en brinnande säsong). Jag minns dock att man var väldigt inne i säsongen och att intresset stod på topp, innan Svenska Ishockeyförbundet i maskopi med SHL bestämde att det var dags att förstöra detta hockeyintresse med en helt menlös träningsturnering i Finlands mörka skogar.

Hur kan det vansinnet få fortgå? Nej jag vet, ingen kan svara på det. Så frågan var mer av retorisk art. Jag förväntar mig således inget svar.

Elitserien började dock om redan igår för fyra av lagen (ett av lagen var Skellefteå som till alla friska människors glädje förlorade), vilket är lite märkligt då de lagen får kortare avbrott än övriga lag. Nej vänta nu Elitserien började ju om redan i förrgår för två andra lag, samt förrförrgår för ytterliga två andra lag (varav ett av dom spelade igen igår), vilket är fantastiskt märkligt. AIK fick ett avbrott på 7 dagar, Luleå fick ett avbrott på 12 dagar. Vet ens någon vilka speldagar det är som gäller i årets Elitserie? Nej. Att bygga upp intresse och locka folk till hallarna verkar ha lika låg prioritet bland svensk hockeys styrande som sportslig rättvisa.

Domarna stod även för en riktigt bra insats under kvällens match. Bland annat så lyckades de råna Luleå Hockey på ett mål (varför kollar de video på en solklar ickespark men inte på detdär? Är det någon ologisk/värdelös regel som förhindrar detta?) och kompenserar sedan för detta med att bjuda Timrå på ett mål. Det är väl någon slags rättvisa i alla fall, tänkte de säkert nöjt för sig själva lyckligt ovetande om att övriga världen rasade över deras inkompetens.

Jag var dock flitig och förde under den tredje perioden statistik över hur många klara målchanser de båda lagen skapade. Jag vet ju att Luleås tränare värdesätter målchanser högre än mål (”det viktiga är att vi skapar målchanser”) så jag tänkte helt enkelt hjälpa till för att få det hela statistiskt säkerställt.

Målchanser under period nummer tre:

Luleå: 47

Timrå: 0,5

Vad jag vill ha sagt med detta: Målchanser i all ära men de är inte så mycket värda om de inte resulterar i mål. Tycker jag. Samt regelboken. Jag anser därför att spelarna i Luleå Hockey bör fokusera lite mer på att förpassa pucken in i motståndarnas målbur istället för att bara skapa ett läge där det finns potential att göra det och vara nöjda så. Om jag hade spelat i Luleå Hockey så hade jag skjutit pucken i krysset så fort jag fick chansen. Men alla är vi olika och gör saker och ting på olika sätt. Det får man väl ta och acceptera antar jag.

Nu tänkte jag dock gå emot mina instinkter och istället vara glad för en stund. På lördag är det nämligen kvällsmatch mot serieledande HV71 och vi bjuds alltså på en moralisk seriefinal. Det lär bli en bra match och vi lär vinna. Bättre lördagsunderhållning än så är svårt att få! Så ta och masa era otränade gluteus maximus till Delfinen vettja.

Men bäst av allt. På onsdag så hissas Jarmo Myllys tröja i taket och legenden själv kommer vara på plats! Det är nästintill obegripligt. Jag är inte troende (eftersom jag är en rationellt tänkande människa) men jag kan föreställa mig att det är ungefär såhär kristna skulle känna om de fick reda på att Jesus återvänder till jorden (med den uppenbara skillnaden att Jarmo Myllys existerar på riktigt).

Så vi ses i Delfinen på lördag och framförallt onsdag! Kamrater.

//Stefan Baudin

Det har spelats en hockeymatch ikväll men det skiter vi i för här kommer det lite efterlängtad derbyhets! Eller förresten. Jag orkar inte.

Alla vet vad som gäller ändå. Jag tänker inte sitta här och lista alla genetiska defekter Skellefteanhängarna har eller alla brott mot både människors och djurs rättigheter som försigår i norra Västerbotten. Den högt aktade professorn Ola Gustafsson har gång på gång presenterat vetenskapliga studier som belyser problemen i/med/kring Skellefteå. Att jag ska upprepa alla välkända problem som de brottas med där nere känns faktiskt inte helt okej. Nej, jag väljer istället att vara schysst och hålla en hög samt vänlig nivå.

Ett populärt smeknamn på Skellefteå och deras fans är ”inavlet”, men jag väljer att inte använda mig av det namnet. Det känns för det första inte så fyndigt (red. anm: namnet ”inavlet” är en fackterm som forskare använder när de ska beskriva innevånare i Skellefteå eller anhängare till deras hockeylag) och för det andra så är ”Skellefteå” ett nog negativt laddat ord som det är.

Jag har dessutom valt att hålla en hög nivå och obildade personer kan säkert uppfatta termer som ”inavlet” stötande, men jag menar inget illa. Det sista jag vill göra är att sparka på folk som inte ens kan dricka vattnet där de bor.

För att lätta upp stämningen än mer så kör vi en video med lite trevligt småprat och sång från BDA-orkestern.

Sådär. Nu är väl alla nöjda och belåtna?

Bra. Jag kan dock meddela att vi inte var så nöjda och belåtna när vi fick nys om att LHF återigen har hyrt ut ståplatsbaren till några storfräsare (som tydligen är betydligt viktigare för LHF än vad vi är, trots att det är vi som är LHF, så det hela är ganska förvirrande). Men det var bara för LuleåFans att ta saken i egna händer.

”Eftersom Luleå Hockey har varit så fantastiskt vänliga att man hyrt ut vår ståplatsbar inför derbyt mot Skellefteå på lördag så kör vi uppladdning på Heroes istället. Portarna slår upp redan kl 11 och hela stället är reserverat från kl 13. Mat + Öl för 80:- och då får man välja mellan Pizza, Pasta, Hamburgare eller Kycklingtallrik. För enbart en stor stark så tar dom 39:-. En LLT-buss kommer att ta oss från Heroes till Delfinen och den går 15.20 från Heroes för endast 20:-/person. Priserna gäller endast för medlemmar. Nu kör vi!”

Det blir således uppladdning på Heroes. Det hade väl varit bättre att göra det i Delfinen så att föreningen får pengarna för ölen vi köper, men när det inte det är möjligt så är det bra att krogar i stan ställer upp. Så tummen upp för Heroes och ni alla är hjärtligt välkomna dit! Det går även bra att lösa medlemskap där så att ni kan åtnjuta våra fantastiska rabatter.

Så att inga missförstånd råder så är det alltså derby på lördag 16:00 (innan någon Skellefteanhängare hinner kommentera så kan jag meddela att vi inte vill höra hur mycket ni saknar erat kära Löven, det var gulligt ett tag men nu börjar det bli smått obehagligt) och det kommer bli en klassisk ”lapp på luckan”. Stämningen kommer givetvis bli smått enorm (men inte lika bra som den kunnat bli på grund av att derbyturister snor plats och syre från de som vill sjunga) och jag känner på mig att det blir en förkrossande Luleåseger både på is och läktare.

Jag känner det i mina ben. En smått obehaglig känsla som övergår till ren smärta när jag till exempel ska gå i en trappa. Om vi bortser från att jag tränade ben igår och att det troligtvis bara är träningsvärk så kan det bara betyda en sak: Episk seger på lördag.

Väl mött i Delfinen och låt känslorna flöda!

//Stefan Baudin

Nej, jag syftar inte på min egna återkomst här på bloggen efter min långvariga Stockholmsvistelse. Jag vet att folk har saknat mig och mina kloka åsikter utan syfte att provocera, men personen jag har i åtanke är betydligt fagrare än vad jag är. Han är Sveriges (troligtvis världens) vackraste människa och han har ett Luleåhjärta av guld.

Personen jag talar om är givetvis Mats Lavander. Eller snygg-Mats som han kallas i folkmun.

Denna legend till människa återvände till Luleå i torsdags och givetvis hyllades han som den hjälte han är. Folk brukar slänga ur sig att vi hånar alla som lämnar Luleå och detta gör oss till barnsliga. Men faktum är att vi hyllar de som hyllas bör, och hånar de som hånas bör. Mats Lavander och Martin Chabada är två färska exempel på spelare som hyllats trots att de spelar för fienden, för att de hyllas bör. Per Ledin och Mikael Renberg är två exempel på spelare som hånades, för att de hånas bör. Väldigt enkelt och logiskt, men vissa människor är helt enkelt inte så bra på att förstå någonting alls.

Jag tänkte förresten skriva att att Mats Lavander var snygg till och med i Brynäs förskräckliga tröjor, men sen kom jag på att Luleå har ännu fulare tröjor i år och man vill ju inte kasta sten i glashus.

Den gula varianten som Luleå Hockey kör med på bortaplan ibland (till exempel när Djurgården krossades på Hovet igår) är dock snyggast i Elitserien, om man bortser från den där enorma vita saken de har på bröstet. Med vårat riktiga klubbmärke (kallad stålmannen) där istället så hade tröjorna varit överlägset vackrast, i världen. En Mats Lavander-snygg tröja alltså.

Av någon anledning har vi tre raka bortamatcher, innan det är dags för derby mot Skellefteå på lördag. Varför vi har tre raka bortamatcher kan man undra, men troligtvis var det bara så pilarna landade när herrarna på SHL söp till och kastade dart i syfte att fastställa spelschemat. Eller om de drog lott, fnissandes som skolflickor över hur konstigt spelschemat blir. För jag hoppas att de inte försökt tänka till och lägga ett logiskt/bra spelschema, ty om detta är det bästa de kan komma fram till så ligger svensk hockey riktigt risigt till.

Men nog med gnäll nu. Vi var nyss på väg rakt ner i Allsvenskan, men efter gårdagens seger så är guldet mer eller mindre säkrat igen. Allt är frid och fröjd, men givetvis ska Niinimaa in i truppen ändå. Det är nästan så att man blir lite orolig när Luleå vinner. Orolig över att det går så pass bra att de väljer att inte ta in Niinimaa. Men nog kommer de att göra det. För det har Osten lovat. I princip. Plus att Hentos brorsa har sagt att det är klart.

Avslutningsvis så vill jag tacka Mats Lavander för allt som han (eller du, om du mot förmodan läser här till min stora ära) har gjort. Han är för evigt en hjälte i våra ögon och endast en övergång till Skellefteå AIK skulle potentiellt kunna förändra detta. Men eftersom Mats har spelat i både Luleå och Löven så lär han inte ens överväga detta hemska/vidriga alternativ, nej.

Jag kan utlova åtminstone ett till inlägg före derbyt på lördag, med lite klassisk derbyhets. Så fortsätt att F5:a denna sida mer eller mindre oavbrutet.

På återseende!

//Stefan Baudin