Jag har förut bloggat om äldreboendet Rönngården plan 2. Om det jag utan att skämmas kallar för missförhållanden. Om en otillfredsställande arbetsmiljö, om boende som inte får vistas ute och om personer som med vitt skilda behov bor tillsammans utan att den enskilda individens unika behov av vård tillgodoses.

Jag står fast vid att min åsikt är att det finns mycket kvar att önska för de som nått ålderns höst i Kalix kommun. Mest allvarligt är de styrandes ovilja att kräva mätbara kvalitetsmål och dess ovilja att konkurrensutsätta den kommunala omsorgen genom LOV. Jag vil tro att ålderdom kan vara en del av livet att se fram emot. Inte en sista förvaring i väntan på slutet.

Vi från moderaterna har gjort en anmälan till Socialstyrelsen. Svaret från dem är att Kalix kommun och Socialnämnden gett tillfredställande svar på de frågor som är ställda kring verksamheten på Rönngården plan 2. Att man kommer att vidta åtgärder som innebär att de människor som bor där skall få tillräckligt bra vård och att deras rättigheter skall tas till vara.

Jag är glad, mitt mål är inte att utse en syndabock eller att ta politiska poäng, får personal och boende det bättre eller helt enkelt bra är jag nöjd. Däremot så kan jag lova att vi inte kommer att lämna denna fråga och bocka av den som löst. Nu krävs det handling och bevis på att det faktiskt blir bättre. Jag kommer att besöka Rönngården plan 2, jag kommer att prata med en väninna och vän som har var sin lägenhet på Rönngården. Vi kommer att träffa personalen och vi kommer inte se detta som ett avslutat kapitel förrän verkligheten speglar teorin eller helst överglänser åtgärdsplaner och politiska svar.

God dag

//Linda Frohm  

Har just kommit hem efter ett givande styrelsemöte med Kalixföretagarna. Vi planerade det kommande årets aktiviteter, beslutade om ämnen inför tillväxtdagen och diskuterade hur näringslivet kan delta i skolans arbete för att öka kompetensen. Vi talade en hel del om attityder, om vikten av att skapa ett samhälle som är inkluderande. Om att en identitet skapar trygghet och motverkar utanförskap. Ord och åsikter som är lätta att hålla med om, ord och åsikter som är lätta att formulera i ett styrelserum men så mycket svårare att översätta till verklig handling. Jag är orolig för den nutid vi lever i och den framtid som morgondagen för med sig. Den kris vi hört talas om på nyheterna, den ekonomiska utmaningen som flera EU länder står inför har börjat märkas på riktigt i vår egen vardag. 2008 hade kunnat bli värre, men vi hade i Sverige en politisk ledning som tog rätt politiska beslut, vi klarade oss bra och Norrbotten har gått som tåget. Nu börjar vår exportindustri på allvar skadas av den minskade köpkraften i Europa. Det leder till varsel, varsel leder till oro. Oron ger utrymme för att politiska partier som rider på människors rädsla att växa. 

Undersökningar visar att 7 procent av Sveriges befolkning sympatiserar med SD. Det är i och för sig inte att jämföra med ett valresultat, MEN det är oroande. Jag hoppas att det vore lika lätt att skapa en känsla av trygghet i människors vardag, som det är att formulera orden i ett styrelserum.... 

Åker hem, sätter mig i TV-soffan tillsammans med min son och ser slutet av andra halvleken mellan Tyskland och Sverige. VM-kval, underläge 4-2. Det omöjliga visar sig plötsligt möjligt, Sveriges landslag trycker in 4-4 i sista övertidsminuten, Lyckan är total, twitter, facebook, nyhetskanalerna. Alla är överens om att Sverige är en lagmaskin, har en lagmoral, är en vinnande enhet där vi tillsammans kan göra underverk. Den där känslan  av att det är vi som vunnit och att Sverige är en nation att vara stolt över sprider sig i hela kroppen. Bragden är inte bara lagets, det är hela nationen som lyckats. Det ger identitet och trygghet. Till och med de mest främlingsfientliga och insnöade individer vi har i vårt samhälle har överseende med att alla i truppen inte har ursvenska efternamn. Att deras familjer kommit till Sverige som invandrare. För en stund så är vi människor som tillsammans gläds och känner stolthet, oavsett konjunkturer eller ursprung.

En av de viktigaste uppgifterna vi har är att klara av att skapa den där känslan. Överbygga utanförskap och rädsla, då rädsla är grogrunden till främlingsfientlighet. Det räcker inte med en bragd av vårt Svenska landslag, här krävs det ett gemensamt ansvar och en gemensam vilja av de 93 procent som vägrar låta rädslan vinna.

God kväll

//Linda Frohm    

Jag kan bara konstatera att jag just nu är inne i en hektiskt men rolig tid. Hösten innebär alltid en massa förberedelser för mig. Skolorna börjar, barnen behöver nya kläder inför höst och vinter. Det skall rensas ute, sommarhus skall vintras, på gravarna skall ljung sättas, barnen byter sommaridrott mot vinteridrott. Helt plötsligt är familjen tillbaka i detaljplanerade veckor, middagslista och nästan ett minutschema för att få allt att gå ihop. Tråkigt - kan tyckas. Skönt tycker jag. Livet är framförallt vardagen och jag trivs med den.

Just denna höst är det extra mycket. På mitt företag är vi inne i den största utvecklingsprocessen vårt företag genomgått sedan vi startade för 12 år sedan. Investeringar som betyder en helt ny fastighet, en utbyggd camping och en verksamhet som måste bli större och mer attraktiv för att bära de nya kostnaderna. Det är utmanande, det är spännande, det är riskabelt.

Politiskt tar mina uppdrag mer tid. Jag samtalar och träffar andra politiker så ofta det går, framförallt politiker som verkar i kommuner där man lyckats bättre än snittet. De flesta kommuner har utmaningar som de behöver arbeta med. Förutsättningarna är så olika. Min åsikt är att Kalix generellt sätt har större möjligheter än de flesta att lyckas med sin verksamhet. Vi har så många fördelar och styrkor som vi inte tar vara på. Framförallt måste vi se till att klara av vår kärnverksamhet, den verksamhet som kommunen ansvarar för. Det är fortfarande för få politiker som ser kommunen som en helhet, som ser bortom nämnder och förvaltningar, som ser budgetens olika kontonummer som vattentäta skott. Framförallt så måste vi få till en ny politik och nya politiska prioriteringar på det sociala området. Vi har en nämnd som inte på långa vägar kommer att klara sin budget, som lägger enorma pengar på att placera unga Kalixmedborgare i olika hem, till stora kostnader. Detta innebär att det inte finns pengar att ta hand om våra barn och våra äldre på ett värdigt och bra sätt. Att inte satsa på barn – och unga fullt ut kommer att leda till att vi fortsatt kommer att få lägga stora pengar på barn och ungdomar som måste placeras i ett sent skede, istället för att vi reagerar och agerar tidigt. Det är inte nämndens fel att det ser ut som det gör. Det är den politiska oviljan att ta riktigt kraftfulla beslut för att få till en vård och en omsorg som håller hög, jämn kvalité. Att göra detta under de förutsättningar som idag finns är och förblir ett omöjligt uppdrag för vår politiska nämnd. Jag vill se en barnomsorg där det finns utrymme för mer pedagogisk verksamhet, en omsorg där barn får vara sig själva och utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Jag vill ha ett familjens Hus med resurser, som är öppet då det mest av allt behövs. Jag vill se insatsstyrkor, där den sociala förvaltningen, skola och polis samverkar. Där man gemensamt och kraftfullt tillsätter resurser när ett barn eller en ungdom är på väg eller redan har valt en väg i livet som leder till kriminalitet och/eller missbruk. Jag vill att vuxna, utbildade personer arbetar och är tillgängliga när barn och ungdomar som far illa behöver det allra mest. Tyvärr inträffar det inte alltid på kontorstid måndag- fredag-. Jag vill att vi skall arbeta för att ha Sveriges bästa äldreomsorg. Där det tydligt framgår vad den kommunala vården garanterat erbjuder mig som boende. Får jag vistas ute, hur länge och hur ofta? Får jag ta del av stimulerande verksamhet? Måste jag ligga med bajsblöja i flera timmar? Hur ofta får jag duscha? Till detta måste vår kommun tillåta valfrihet. Valfrihet att för en brukare, en kund att välja. Dessutom vill jag ha ett Ungdomens Hus, en plats för barn och ungdomar att bara vara. Jag vet att det finns de som tycker att det är en omöjlig önskelista, att det är lätt att lova mycket till alla, men jag HÅLLER INTE MED. Det här är ingen utopi, för mig är detta den lägsta nivå en kommun och dess makthavare borde acceptera.

God kväll 

Linda Frohm

Det har varit en riktigt givande vecka så här långt. Under helgen har jag varit i Stockholm. Började med partiråd på fredagen. Vår statsminister, i sin roll som partiledare höll i mötet. Det är bara att konstatera att det finns mycket att lära från honom. Konsten att med både allvar och med glimten i ögat leda mötet framåt. Det är halvtid i politikens värld. Det är utan tvekan så att valrörelsen står vid dörren. En viktig del i ett demokratiskt samhälle, en möjlighet att ta ställning till vilken politik och vilka företrädare vi alla vill ge förtroende att leda landet Sverige, våra kommuner och landsting. Dessutom har vi ett EU val under samma år . Ett viktigt val med tanke på att EU berör vår vardag mer och mer. Samtidigt så får inte allt detta överskugga dagen som är idag. Vi har valda politiska företrädare och de måste leverera, här och nu. Efter ett givande partiråd var det dags för organisations- och ordförandefokus. Jag lär mig hela tiden nya saker och arbetar hårt för att få in frågor som är bra för ´Norrbotten. Budgeten som levererades från regeringen under veckan för 2013 har flera vinnare. Bland annat vi här i Norrbotten. Att vi sedan hade önskat på mer, att det säkert finns många som tycker att det inte är tillräckligt har jag full förståelse för. Samtidigt så får vi inte glömma att vi har ett extremt svårt ekonomiskt läge globalt sätt och att vi i Sverige skall vara stolta över att alls ha ett reformutrymme att föredela samtidigt som vi sänkt skatterna.

Hemma i Kalix har vi hade vi fullmäktige på måndag. Det var många frågor på dagordningen och en hel del diskussion. Vi från oppositionen försöker påverka besluten och de vägval så långt det går och ibland känns det faktiskt som att vi i alla fall kan påverka. Samtidigt så har vi så få röster i fullmäktige att majoriteten själv bestämmer i varje enskild fråga. Det känns ibland frustrerande, samtidigt som jag känner en ödmjukhet över att det faktiskt på riktigt är väljarna, dvs kommunmedborgarna som bestämmer vilken politik som skall föras och majoriteten vill att det skall vara som det är. Jag skulle vilja förändra så mycket i vår politik. En del som jag verkligen inte är stolt över är vår socialpolitik. Jag har all förståelse för att de inte har resurser, att kostnaderna överstiger intäkterna och därför är det svårt med utveckling. Men jag tror mig veta att vi skulle kunna kapa kostnaderna så mycket om vi satsa våra pengar på tidiga insatser. Det skulle spara så många tårar och trasiga uppväxter.

Moderaterna var ensam om att förkasta förslaget om bildandet av region Norrbotten. Resten av våra politiker tycker att samma församling som alldeles nyss lade ner vår operation i Kalix är lämplig att ges större makt, mer pengar och ansvar för den regionala utvecklingen. Det kanske är helt rätt, det kanske är att blanda äpplen och päron. Det kanske är dubbelmoral från min sida som både är engagerad i och förespråkar Kraftsamlingen som handlar om just regional utveckling och är initierad och finansierad av landstinget? Kanske, men jag röstar inte emot av personliga skäl, jag röstar emot för att det inte finns ett folkligt stöd. För att jag vill representera Kalixbornas åsikt så långt det går, oavsett om de röstat på Nya moderaterna eller inte.

Ser fram emot en helg, då jag bara skall vara ledig. För att kunna göra vägval att stå för, både privat och i politiken krävs det mental näring. Det får jag, här i Kalix och Norrbotten.

God dag,

//

Linda Frohm

Under denna vecka har jag lärt mig mycket. Framförallt av samtal och av att lyssna på andra. På tisdag deltog jag på Kraftsamlingskonferens. Denna gång gick den av stapeln i Haparanda på Folkets Hus. 350 personer från Norrbotten samlades. Alla med målet att vi skall bli fler. Föreläsarna var många och inspirerande..........

Samma dag hade jag styrelsemöte i stiftelsen Elisabeth & Carlo Olsens stiftelse. Stiftaren är den helt underbar person, en kvinna som snart fyller 90 år och som valt att lägga alla sina besparingar på att bli en del i Kalix - och Norrbottens framtid. Det är rörande att lära känna någon med sådan erfarenhet och sådan vilja. Jag kan verkligen tipsa alla att gå in på nätet och läsa om stiftelsen och om sagan från verkligheten om Elisabeth och hennes liv.

Just nu befinner jag mig i Stockholm, har deltagit på Partiråd under gårdagen, idag har vi organisationsforum och i eftermiddag är det dags för Ordförandefokus i dagarna två. Det är nu två år kvar till val. I dagens DN står det att valet kommer att handla om företroende. Om vilken partiledare som har störst förtroende hos väljarna på valdagen 2014. Det är nog en förenklad beskrivning men jag tror att människor vill ha svar, vill ha trygghet och ett tydligt alternativ som innebär regeringsduglighet.

Lokalt hoppas jag på förnyelse. På att vi som engagerar oss politiskt ser till att lyssna på människor och sedan leverera svar. Svar som syns på riktigt, i valprogram som betyder något i människors vardag. Förtroende är ingenting man kan kräva, förtroende är något som man förtjänar. Skall vi i Nya moderater i Norrbotten nå de mål som satts upp krävs det ett ordentligt arbete. Det krävs att fler vill engagera sig och att fler vill ha en förändring och en utveckling. Vill man att allt skall vara som det är, vill man ha det politiska resultat vi har i våra kommuner och i vårt län även i framtiden? Då skall vi fortsätta att göra precis som vi alltid har gjort och på valdagen rösta på samma sätt som vi brukar göra. Men om vi vill ha en förändring krävs det faktiskt att vi politiker arbetar på ett nytt sätt som ger förtroende hos Norrbottningen. Dessutom krävs det faktiskt till hyvene och sist att fler tar en ny ställning vid valurnan.

God dag,

//Linda Frohm    

Efter en hektisk och intressant vecka så har jag tagit ledigt under helgen som var. Jag åkte upp till en by knappt fem mil ifrån Kalix. Jag hade arbetat sent på fredagkväll och när jag väl kom fram var varenda ljus släckt, norrskenet spände över himmelen och luften kändes mer full av syre än vanligt. Det kändes lite som att omgivningen höll andan i väntan på något stort. Så klart inbillade jag mig, men när väckarn ringde just före fem stod frukosten redan framdukad. Första dagen på årets älgjakt. 

Redan sex på morgon sprudlade det av liv och rörelse i hela byn, bilar på väg mot morgonmötet, hundars skall, kvinnor och män påpälsade med välfyllda ryggsäckar  redo för att dra ut i naturen. Själv gick jag en promenad, tog en sväng förbi det hus vi köpt för över ett år sedan och som vi snart måste bestämma om vi skall göra något åt innan det börjar förfalla. Plockade blåbär och tog upp lite potatis. 

Under dessa veckor kommer människor hem till byn igen, folk från hela landet besöker norrbotten och njuter av spänningen och umgänget i skogen och i samband med jakten. Jag kan inte låta bli att tänka på att vardagen snart är tillbaka, att bilarna rullar söderut eller ner mot kusten. Denna del av norrbotten avbefolkas och med den utveckling vi lever i så kommer det inte vara så många jakter kvar innan det inte finns någon bofast befolkning att återkomma till. Det känns sorgligt men samtidigt vill vi alla ha utveckling och nya möjligheter. Vi suktar efter kunskap och globalisering. Det ger människor möjlighet att göra val. Det vanligaste valet är att flytta till tätbefolkade orter, till arbete, till kultur, till puls, till närheten till resten av världen. Vi människor är i många fall till hyvene och sist flockdjur. Att sörja en utveckling framåt eller ens ifrågasätta enskilda människors val hör gårdagen till.

Samtidigt så tror jag på att vi kommer att bii fler i Norrbotten, att alla investeringar som görs i gruvor, i infrastruktur, i tillgänglighet och i nya näringar kommer att innebära att fler väljer den mervärde det innebär att leva i vår del av världen, men det kommer att krävas mycket av varje enskild person. Det kommer inte ske av sig själv utan det vi har en hemläxa att klara av för att bli attraktiva för de som bor här och de människor som har en dröm om att flytta till vårt län. I morgon är det Kraftsamlingskonferens i Haparanda. Den kommer inte innebära att vi automatiskt blir fler invånare men jag tror att det kan vara en del av en helhet som tar oss närmare målet. 

God kväll

Linda Frohm

På tisdag samlades Tillväxtrådet i Boden på Norrigården. Tillväxtrådet är en samling personer som på Landstingest initiativ arbetar med olika frågor mellan Kraftsamlingskonferenserna som äger rum vart annat år. Målet med projektet är att vi skall bli fler i Norrbotten. Tillväxtrådet fungerar som ordförande vid rundabordsamtal på konferenserna. Det är kommunala och statliga tjänstemän, politiker, företagare, anställda från privata sektorn, bankchef,  personer från universitet, från teatern, från kulturlivet, från idrottsrörelsen. Det är kommunalråd, landstingspolitiker och kreatörer i en salig blandning. Jag slås av att det är så mycket bra som görs i Norrbotten på olika håll, att det finns en drivkraft och en vilja. Vi lyfter attityder, vad som påverkar oss, vi diskuterar olika konkreta frågor som vi skall arbeta vidare med. Jag ansvarar för att driva frågan om näringslivsmentorer ute i skolan. Att potentiella arbetsgivare träffar eleverna och samtalar kring näringslivet. Vilka förväntningar arbetslivet har på dem som blivande anställda och vilka förväntningar de har på sina framtida arbetsgivare. Jag tror att det skulle leda till att fler blev studiemotiverade och att det faktiskt gör skillnad att någon utanför skolan finns med i processen som utbildningen faktiskt är. 

Det här med utveckling är både inspirerande och svårt på samma gång. Alla vill vi ha utveckling, men så fort det är dags för att prioritera så blir det genast problem. Någonstans så är vi trygga i det som är idag och all förändring betyder de facto en förlust. Samtidigt krävs att vi vågar se nya lösningar och att vi inser att framtiden är våra unga. Utan de unga kommer utvecklingen att stanna och vi som är vuxna måste bli bättre på att prata med och inte om våra barn och ungdomar. Det ger rätt mycket att se sig själv i spegeln och på riktigt ifrågasätta de attityder jag själv bär med mig och lever efter. Att våga se sanningen är inte alltid lätt.

Jag gläds över den ungdomssatsning alliansen presenterade i veckan. Att satsa på barn- och ungdomar nu är nyckeln till framgång.

God dag

Linda Frohm

Det är inte många som tror att jag menar allvar när jag ihärdigt vidhåller att måndagar är underbara. Just denna måndag – första dagen på älgjakten, med en klarblå himmel och en luft som går så lätt att andas är det ännu mer lätt att känna sig lycklig och tacksam. Tacksam över att ha alla möjligheter att göra något bra av den vecka som kommer, alla möjligheter att bidra.

Har arbetat hela dagen, planerat veckan, höstens aktiviteter på Hotell Valhall. Sett entreprenörerna byta fönster i matsalen och fortsätta förvandlingen av den fastighet som verkligen behövt ett ansiktslyft under lång tid. Det är en stor investering vi just nu genomför och jag känner mig ibland allvarligt orolig över alla kostnader som uppkommer, samtidigt känner jag en stolthet över att vi tagit detta steg. Att vi kan bidra till att den kommun jag lever och verkar i får ett finare centrum och förhoppningsvis blir lite mer attraktivt.

Norrbotten behöver nya investeringar, nya företagare och befintliga företag som kan utvecklas och anställa. Med den självklarheten i tanken är det deprimerande att läsa om Bodens politiska majoritet som väljer att lägga ett besparingsförslag som innebär att slopa LOV. Det innebär att slår undan benen på de företag som startats och som anställt personal inom äldreomsorgen. Det innebär också att man väljer att prioritera bort människors möjlighet till valfrihet. Kanske tycker inte de styrande att människor är kompetenta nog att ta beslut om sin egen vardag. Jag tror att människor är kompetenta och jag är säker på att den generation som i morgon skall konsumera äldreomsorg kommer att ställa krav – krav på kvalité och valmöjligheter.

God kväll

//Linda Frohm

Det har varit en mycket givande sommar. Har i stort sätt arbetat hela sommaren, men också hunnit med att vara ledig, resa och bara vara. Det har varit givande att träffa alla tursiter som besöker Kalix och våra anläggningar. Känns som att vår del av världen är på väg mot en mer positiv framtid där människor vågar tro på just framtiden.

Nu är det äntligen höst eller i alla fall sensommar, livet återgår så sakteliga till vardag med rutiner och arbete. Ibland känns livet som fritidspolitiker och företagare som att leva två separata liv samtidigt. Visst är mycket detsamma, men inom Hotell – och restaurang branschen har jag alldeles nyss lagt en av de absolut mest hektiska perioderna under hela året bakom mig, medan det politiska arbetet går in i en uppstartsfas.

Under veckan som var har jag rest flera hundra mil för att delta på möten både inom näringslivet och i politiken. De första dagarna i veckan spenderade förtroendevalda från VISITA i Skövde. Vi hade styrelsemöte och utvärderade årets avtalsförhandling samtidigt som vi startade upp arbetet för den avtalsrörelse som snart knackar på vår dörr. Vi kunde också konstatera att den momssänkning på mat- och cateringstjänster som genomförts efter årsskiftet redan nu gett 4100 nya arbetstillfällen till branschen, Detta samtidigt som vi har en låg tillväxt och få nyanställningar inom det övriga näringslivet. Det är underbart när reformer verkligen ger effekt och då skall vi komma ihåg att detta bara är början.

Slutet av veckan tillbringade jag i Piteå. Tre dagars konferens med Nya Moderaternas Länsförbundsstyrelsen i Norrbotten. Det var mitt första fysiska möte som länsförbundsordförande. Det var verkligen givande och spännande. Känns som att ta ett avstamp på ett arbete som förhoppningsvis skall ge Norrbotten något.

Väl hemma igen, hade vi styrelsemöte och gruppmöte med vår egen lokala förening. Det slog mig hur mycket fritidpolitiker faktiskt lägger på ett arbete som till stor del är ideellt. Dessutom bygger vår demokrati på att det finns människor som vill dra sitt strå till stacken. Kanske borde vi alla bli bättre på att uppskatta det arbetet, oavsett vilket parti man representerar.

Livet går tillbaka till vardag och till rutiner. Har lovat mig själv att blogga oftare och kortare. Jag älskar att skriva, men inläggen blir lätt så långa att jag knappt orkar läsa dem själv. Att skriva om sådant som händer och berör mig just nu är lite som att sortera i hjärnan och hjärtats arkiv.

God kväll

//Linda Frohm

Jag har haft en helt underbar semester med min familj. Vi har varit en vecka i Kroatien. I en trevlig liten by, med en mysig hamn och härliga människor. Vädret var perfekt och det blev en vecka att minnas med vila, böcker, tävlingar, kortspel, vattenfall och förmånen att få vara tillsammans med familjen. När barnen är små är det så självklart att de alltid finns nära, med tiden blir de äldre och får egna intressen. Egna vänner och egna ”måsten”. Att få en vecka borta från arbete, kompisar och vardagliga göromål är för mig en förmån. Jag har helt enkelt världens bästa barn. Jag är fullt medveten om att alla andra föräldrar också tycker det, men lyckan och stoltheten blir inte mindre för att den är delad:-)....

Väl hemma var vi på bröllop, ett riktigt sagobröllop i vår vackra kyrka. Kärleken måste vara det finaste och kanske mest underskattade vi har. Ibland så känns det som om det onda i vår värld är mer intressant, har större nyhetsvärde och lockar mer. Samtidigt som just kärleken är det enda som växer ju mer vi slösar. Resten av semestern har i stort sätt bara handlat om arbete. På ett sätt är det tråkigt och andra sidan innebär det arbete jag har, det liv jag valt att det inte alltid blir som jag tänkt. Skulle jag verklige vilja ha fem veckors helig ledighet, total kontroll på arbetstider och uppgifter hade jag kunnat välja en annan väg i yrkeslivet. Det finns ingen framsida som inte har en baksida och det är ibland lite lätt att glömma bort.

Det är inte mycket som gör mig så frustrerad som vädret just nu gör. Det är kallt, blåsigt och regnet öser ner. I morgon är det första juli och vi är mitt inne i högsommaren. Privat kan jag tycka att det är mysigt. Efter arbetet ger vädret anledning att krypa upp i soffan, läsa en bra bok, bada bastu och bara vara. Borde sätt blommorna jag ännu inte satt, borde ta ut sängkläder och hänga tvätt, borde klippa gräset och rensa ogräs runt jordgubbarna, men allt detta måste vänta till det torkat upp och vädret blivit bättre. Rent företagsmässigt är vädret en katastrof. Campinggästerna uteblir, terrassen står ensligt tom och stressen över att vår svenska sommar är kort och livsviktig för bolaget ökar. Jag väljer ändå att se framåt. Veckan som kommer bjuder på massor av arrangemang och det finns värre saker att oroa sig för. Politiken tar verkligen bokstavligen time out under sommaren och på dagordningen står återhämtning och semester. Jag tycker att det är bra, alla människor behöver ladda batterierna. Samtidigt så kan jag inte låta bli att tänka på att politik handlar om service, om vardagen, om människors liv och välbefinnande. Vård och omsorg behövs alltid, människor behöver inte mindre stöd för att det står juli i kalendern eller för att tjänstemän har semester. Ungdomsgårdar stängs, verksamheter har sommarlov. Det hör till att åka på semester, besöka sommarhuset, campa eller göra roliga saker, Mitt i detta finns det många som inte har den möjligheten. Skulle jag få möjlighet någon gång i framtiden att ha större makt över allmänna pengar, skulle jag se till att de används då de bäst behövs. Vi finns till för medborgare och då måste vi också vara tillgängliga då de behöver oss som mest. 

God dag

//Linda Frohm