Hur tar du dig tid – hur tar du dig ton?
Seneca i samspråk med Owe Wikström.
 
”Låt alla snillen som någonsin funnits slå sina kloka huvuden ihop, de kommer ändå inte att sluta förvånas över människosinnets blindhet. När det gäller ägodelar låter människor inte andra ta dem i besittning, kommer det till en obetydlig tvist om markgränser och rågångar är de genast redo att ta till vapen. Men när andra inkräktar på deras liv – ja det låter de passera – de söker till och med upp personer som tar deras tid i anspråk. Man finner knappast någon som fritt strör ut sina pengar till allmän fördelning, men hur många människor delar inte ut sina liv åt andra? Man är principfast när det gäller att behålla sin ärvda egendom, men så fort det är frågan om att fördärva tid, ja, då slösar man…” – nya tankar? Alls inte! Det är filosofen Seneca som skriver (4 f.Kr – 65 e.Kr) – för 2000 år sedan.
 
Kulturell utveckling till trots – samma gamla frågor kommer igen och igen – Tid – jag behöver mer Tid! Tid att göra allt dedär roliga och trevliga och intressanta men också – bevars – att hinna städa, sortera, göra fint i trädgår´n och baka och laga mat ”från grunden”.
Alldeles nyss var min tolvårige son nyfödd – och plötsligt har det passerat fyrausen dagar, han är tolv år! Att tiden rusar iväg är visst inte bara för mig -H – snart 70 och mamma till min äldsta väninna Å – sa i telefonen häromveckan att ”jag förstår inte att det har gått så fort det här livet – nu jobbar jag för att bara fylla den med allt trevligt jag kan komma på – barnbarnsveckor, resor till intressanta platser och engagemang i olika stiftelser – men det känns allt lite kort, det här livet”. H har aldrig legat på latsidan, varken när det gäller jobb eller en social fritid. Som sextiotalist väcker det avundsjuka att lyssna på egna och andras föräldrar, de verkar på något sätt ha haft mycket mer tid än vad vi idag kan skrapa fram. Så känner åtminstone jag när jag hör alla fester och bridgeaftnar och vinprovningar och gemensamma badutflykter som de pratar om. Vem hade senast en bridgeafton hemma? Eller maskerad? Monopolafton?
Kanske är det den tekniska utvecklingen som är boven. Mobiler, SMS, MMS, Facebook och Twitter som det hela tiden skall skrivas i och läsas i… hundra TV-kanaler och ständigt ändrade planer. Tacka vet jag en vecka när TV strejkar, bredbandet slås ut och mobilen gått upp i rök! Då blir det liksom en plan plats inne i huvudet, där jag kan ställa ut saker en och en och se lite närmare på dem, ta det lugn och inte låta allt blandas ihop i en enda röra.
Semester – då är det dags att samla ihop sig, samla kraft för ett nytt år.
Så – på semestern läser jag om tid.
Oändligt antal titlar de senaste åren har handlat om tid och hur den kan och bör användas. Som fritidspolitiker blir titlar som ”Maximize your time”, ”Så blir du en effektivare chef/mamma/partner”, mest hetsande. Hur skall jag till exempel lyssna på dem som ringer till mig i egenskap av ordförande i Miljöpartiet och berättar vad de tycker att vi skall driva för slags politik lokalt – men inte vill vara med själv, och vägrar att till mig säga sitt namn? Skall jag välja att gå på offentliga möten, där lokaltidningen ändå inte rapporterar att jag var där, men att representanter för andra partier fanns på plats? Skall jag välja att bemöta insändare som på ett generaliserande sätt drar alla miljöpartister över en kam och fortfarande tror att Miljöpartiet de Gröna är ett enfrågeparti, trots att vi numera har engagerat oss hårt i andra delar av samhällsbygget?
Som småbarnsförälder, distansarbetare med mycket resor och utan släkt i Norrbotten har jag inte hittat ett överflöd av tid inne i mitt stora hus – snarare en och annan dammtuss... Ändå är det saker som känns så nödvändiga att göra NU!!! Inte väntar klimatfrågan på att få sina dellösningar medan jag tittar på TV eller surfar på Blocket eller Facebook, och inte sitter de tiotusentals arbetslösa ungdomarna i Sverige och väntar på att jag skall skörda trädgårdens jordgubbar. Inte Väntar Tiden!
På väg in i medelåldern (jag vägrar tro att jag redan passerat ”bäst före-datum”) har det blivit alltmer aktuellt för mig att få ett grepp om vad som händer sen, när min tid tar slut för gott. PO Enqvist avslutade gårdagens sommarpratande med att citera sin hund ”det är bara En dag du skall dö i ditt liv. Alla de andra dagarna skall du leva.” En nog så god filosofi, om varje dag levs så nära och varsamt som möjligt. Varsamt mot mig, varsamt mot andra. Och om det ger nåt Resultat.
Ja, hur lever jag mitt liv för mig? Hur Vill jag leva mitt liv – Med andra, för andra, med mig, för mig?
Just nu har jag fastnat för ett begrepp i Bodil Jönssons ”Tio tankar om tid”. Det är ”ställtid”, det vill säga den tid det tar att komma igång med det man Verkligen vill få gjort. Ni vet; det skall städas ur bilen. Alltså går man upp, dricker kaffe, läser PT, klipper gräset –vips är det lunch! Nya tag, och med en ansträngning och viljekraft avslutas bilstädningen. Ställtid kan vara alltifrån ett par minuter till några timmar. Det gäller att stå ut med sig själv under den stunden. Att inte tappa fokus. Inte bli sur. Vara nöjd när det är avklarat.
Ibland är jag rädd att alla snabba kontaktytor nöter ner dendär viljan att hålla fokus. Jag tänker på min son och hans generation – kommer de att ha mycket fokus på ytan – hålla koll på två TV-program samtidigt som de pratar i telefon och lyssnar på musik – eller hittar de vägar att få inre tystnad så att det egna, den egna själen – inte andras – träder fram, vågar visa sig, vågar vara avvikande, vågar ifrågasätta, vågar hitta sina egna djup? Jag hoppas det.
 
Författaren Owe Wikström ger mig ändå lite hopp. I ”Det bländande mörkret” skriver han ”Min tanke är att människan är sig tämligen lik. Hon fortsätter att ställa frågor om mening och mål”…lite senare skriver han vad som kan ses som en syskontext till det jag citerade från Seneca: ”Så pressad är den moderna människan att hennes tidsbudget ständigt överskrids. […] Hennes ivriga tittande i almanackan eller på nätet, stressad av att passa telefonen och tider och stunder, kräver därför ett aktivt beslut om hon skall kunna ändra sitt liv. Hon måste medvetet välja bort en mängd av alla de aktiviteter hon både vill, borde och önskar för att kunna erövra åt sig ett eftertänksamhetens område[]man säger ”jo, när jag får tid” eller: ”Bara jag har gjort färdigt det eller det så skall jag”…Problemet är bara att man aldrig kommer att få den tid man planerat för” Wikström menar att man måste säga till sig själv att gå åt ett annat hålla, hushålla med sin tid och ha en stund varje dag med sig själv som är en träning i närvaro och mottagande. Han kallar det för långsamhetens kultur.
 
Jag försöker att praktisera detta. Vissa dagar går det bättre, andra sämre. Men en kort meditation på morgonen, ackompanjerat av ett visst överseende från mig själv för att min ställtid ibland kan vara så lång att jag nästan tappar tålamodet med mig har tränat min uthållighet en bit. Jag vet att jag kan bli bättre, och vill att både privatlivet, mitt arbete och mitt politiska engagemang får färg av min strävan att ta reda på vad jag tycker är viktigt. Men jag vill gärna att vi blir fler som engagerar oss och utmanar de som har andra idéer om vad ett gott samhälle är. Mer om det goda samhället i en annan blogg. Mig når du på :gronahelena@hotmail.com  Jag önskar dig en bra och viktig dag i ditt liv.

Jag är just återkommen från Malmö, det har varit en planeringshelg inom Nord Plusprogrammet. Väldigt intressant och berikande! Fokus i detta nätverk är ekologisk hållbart samhälle, medborgarskap och internationalisering. Det mesta av min tid gick åt att i en grupp planera en internetkurs, som skall följas upp med en intensivvecka i Telemark , april 2013.  Vi har samtalat högt och lågt, på engelska och nordiska, så att vi alla är hesa och hjärnan alldeles matta av alla varianter av "Nordiska". Den sammantaget 20-talet stora gruppen bestod av högskole- och universitetslärare från Grönland, Färöyar, Island, Danmark, Norge, Finland - och Sverige.

Vi diskuterade identitet, migration, och hur komplext ett "sustainable society", dvs ett uthålligt samhälle, formas. Det vi landade i och var rörande överens om var att ett sådant samhälle måste upplevas som tryggt för alla. Och om det skall vara tryggt för alla, omhändertagande för alla och miljövärnande måste alla människor dra åt samma håll. De måste var öppna för varandras behov av olika slag, och accepterande för de olikheter som inte hotar det gemensamma. Vi var också väldigt överens om att vissa gemensamma normer och värden måste respekteras av alla, inte minst för att på det sättet är det mindre risk att en grupp människor sluter sig i en egen gemenskap, som mer eller mindre utesluter deltagande av andra. Detta kan man göra både i åldersgrupper, genusgrupper, religiösa grupper och i ekonomiska grupperingar. Skall det kännas tryggt för alla skall det finnas ytor där man kan umgås på lika villkor.

Ett exempel på ett sådant "tänk" fick vi när vi vallades runt i Bomässeområdet i Malmö. Där hade många arkitekter blivit inbjudna, men de blev inbjudna med lite särskilda villkor, förklarade guiden: istället för att var och en fick en sammanhållen yta att bebygga fick de utspridda tomter lite här och där i området. Så fick de också regler att följa; det skulle både finnas bostadsrätter, hyresrätter, och några större villor. För att få ihop detta var arkitekterna tvungna att samtala mycket med varandra, förhandla, kolla upp hur de andra tänkte bygga på granntomten, avpassa färgläggning och fönster och fasadval efter hur grannarna tänkt det. Slutresultatet blev väldigt lyckat, det är en levande miljö med en skön, trygg känsla, där olika sorters människor bor, med olika behov. Allt med ekologiskt tänk.

Ett hållbart samhälle måste också tänka framåt ett "hur blir det sen -tänk". Hårda fakta får gärna bilda grunden för funderingar kring hur mjuka värden mellan människor och människa miljö skall tillvaratas. Hårda fakta är till exempel att vi alltmer handlar med Kina, och att studenter från Kina kommer hit i rätt hög grad. Även från andra länder i Asien kommer alltfler människor för att stanna i Sverige, och de behöver liksom övriga medborgare känna sig välkomna. Sen tidigare har vi människor med trosinriktningar som islam eller naturreligion, förutom de invandrare som kommer från länder med olika former av kristen bakgrund. I nuläget är det inte så många av den miljard hinduer som befinner sig i Sverige, men över tid kan det nog bli åtskilliga fler, för vi utökar även handel med Indien, som har den största koncentrationen hinduer. Det är rimligt att tro att Sverige, sett över 25 år framåt, kommer att bli betydligt med mångkulturellt än idag.

Vad vet vi då om Norrbotten - jo, att trots att Sverige som helhet ökatmed 1.1 miljoner invånare de senaste 25 åren tappade Norrbotten bortemot 12 tusen invånare. Vi vet att 2018 är antalet människor i Sverige omkring 10 miljoner, och 2042 bortemot 11 miljoner. Man tänker sig att mönstret fortsätter på ungefär samma sätt som från 80-talet, dvs att de allra flesta väljer att flytta till storstadsregionerna. Antalet nya norrbottningar kanske inte blir så stort. Därför är det desto viktigare att de som är på plats redan idag jobbar för att stärka gemenskapskänslan i norr, och att man, precis som Malmöarkitekterna på Bomässan, tränar varandra i samarbete.

Det av flera exempel på hur man kan träna varandra i samarbete och mötas i respekt och omsorg om varandra är dialogmöten, tex som i "Abrahams tält" i Göteborg där judar, muslimer och kristna diskuterar tro. Ett mer handgripligt förslag är Fisksätra, som vill ha ett Guds Hus, där en moské och en kyrka är sammanbundna med en inglasad gång, och där man vill samlas i en gemensam praktisk och ideologisk samverkan. Jag tänker att vi inte är så många här i Norrbotten. Kanske skulle ett "Trons Hus" kunna vara en samlingspunkt för flera religioner, med vissa delar gemensamt och andra mer avpassade för olika behov? På så sätt finns en öppen yta där människor med olika tro kan mötas, fika tillsammans, diskutera kring religion. Ett sådant hus skulle kunna byggas till för framtida behov, kanske redan nu att en buddistisk avdelning skulle vara intressant?

Igår fyllde jag år, och det var en uppskakade händelse - ja, inte just att fylla år, det har jag tränat mig på nu 50 gånger, men det var uppskakande att till morgonbrickan med the och macka bli serverade en DN där en bister man i basker mot en blodröd bakgrund förklarad att "nu skulle minsann Tintin - alla böcker -ut ur Kulturhuset, för det hade han bestämt. De framställde mörkyade människor som korkade.  De visade araber som skurkar, och araber på flygande mattor och annat larv. Jag förstod genast att det då var slut även för Ture Sventon och den mörkögde Omar, Alladin och rövarna, Asterix och Obelix. Sen har vi detdär med tolkningsföreträde...som Jonas Gardell skrev på twitter:

"Tintin, en ung man som har en ”vänskapsrelation” med kapten Haddock, en äldre man som gillar opera, sjömän och manligt sällskap. Jojo!"

-och då kommer vi in på område nummer Två som skulle censureras för Stockholmarnas eget bästa: homofobisk litteratur. Där började jag först se en eventuell ljusglimt, ty:om man då skulle tänka sig att ta bort alla seriemagasin och böcker som marginaliserar och fördummar/framställer kvinnor som korkade, gnällkärringar, sexobjekt, shopaholics. Naturligtvis måste man då sträcka ut det till att förbjuda sådan litteraturs försäljning över huvud taget... och Reklamen!!! Bort med sexistiska bilder på lättklädda damer...Ja då ryker rätt mycket av bibliotekshyllornas innehåll och tidningshyllornas dito...och allt blir ljust och glatt och jämlikt - eller?

Bortagande av historiska dokument, fakta eller fiktion är ett riskabelt företag. Redan på 1800.talet sa Heine att "där man bränner böcker…bränner man till slut även människor. Ham fick rätt. ett par gånger, minst.

Så om varje bibliotikarie själv tog sig rätten att cencurera utbudet i svenska bibliotek vore demokratin allvarligt hotad, som jag ser det Det var den igår. Några timmar, innan Miri tog tillbaka allt, Tintin kom ut på hyllorna och Miri tog en Time.out.

Jag skall fira förnuftssegern med att läsa Ture Sventon. Har han ett förhållande med Omar? Måste jag bry mig, i så fall? Skall jag irriteras av att kvinnorna har biroller i dessa böcker.? Knappast. Nu önskar jag mig ett gott biblioteksår, och att rygg, armar och ben snart fungerar utan sjukgymnastik och tabletter. Kanske vaknar jag som 52åring och har inte längre ont, och inte en enda av mina barndomsböcker har blivit förbjudna på biblioteket under året. För att alla bibliotikarier respekterat att vi lever i en demokrati. Det vore en present så bra som någon.

Så var det dags igen! Fem kvinnor starkt tog vi oss från Piteås delvis snöfläckade skogsskugor till Umeås försommarvärme. Tur med vädret hade vi, de korta stunder vi luftade oss utomhus.  En mängd viktiga frågor diskuterades och beslutades. Vår partisekreterare Anders Wallner betonade att stad och landsbygd måste se till varandras kompetenser och fundera på hur vårt parti ska finna fram till en politik som skall fungera över hela Sverige. Att stad och lands/ glesbygd behöver varandras kompetenser och förmågor för att få ett hållbart Sverige . Man är rätt trött i huvudet eftermintensivläsning av alla motioner och ändringar och propositionen och intensivasamtal med engagerade politiker! Snart fax att sova en stund, för tidig morgontjänst i plenumsalen. Önskar att många fler organiserade sig i politiken, så att demokratin kan värnas.men- jag tror detlossnar ordentligt för Mp i Norrbotten nästa val. Det känns som att det är ett bra läge. Fler och fler käkar eko och prövar sina vegetariska smaklökar och byter oftare än förr till cykel när det är korta sträckor som skall tas. Mångà unga känneratt ökat engagemang för miljön, så det kan bli en klar uppryckning  valet 2014. Nej, nu är det sovdags, tidig morgonsamling imorrn.

Brusa högre, lilla å" skrev J son Lindh för rätt många år sedan...vattenbrus och solglitter och forsar som omgivs av skog är en sällsynthet nuförtiden. Vi behöver en ny plan för skogsbruket!  Det går inteihop att å ena sidan prata att man tänker uthålligt samhälle och å andra sidan tillåta gigantiska kalhyggen. En samordning av det goda stående skog ger behövs, där man räknar med alla ekosystemtjänster.  Riksdagen har fastslagit miljökvalitetsmål,men vi har en bit att gå för att nå det.  Nu sitter jag uppe vid Storforsen norr om Älvsbyn , och det är en fantastisk  upplevelse att höra forsen brusa och ryta av all vattenkraft som rusar ner från fjällen...samtidigt går vi igenom pite kommuns kommande budget, och diskuterar alla partier. Tillsammans. Det är en fin tradition, vilket gör att de diskussioner vi sedan har i fullmäktige är bättre grundade i en helhetssyn på kommunens sammanlagda behov och utifrån kommande krav. Jag skulle önska att rikspolitiken också fördes så,  åtminstone  i frågor som gäller skola och vård/omsorg! Ikväll går jag in i skogen och njuter av något som snart inte finns kvar- om vi inte tänker om och sparar mer skog och viktiga biotoper. Jag vill visa min son och hans generation skall få uppleva hur vackert och inspirerande Norrbotten är  - och kan vara! 

nu har jag varit i Vilnius en vecka och jobbat på ett Baltiskt-Nordiskt samprojekt via Nordplus - oerhört intressant. Och bitvis förfärligt. En av mina kollegor därborta berättade att hennes pappa hade haft elva syskon. Tio sändes bort till Sibirien och försvann. Varför? för att de var välbärgade Litauer. De som gjorde det var inte valda av folket. De tog sig rätten. En märklig logik.

Jag höll föredrag på engelska, vårt gemensamma språk eftersom vi kom från Sverige Norge Danmark Finland Lettland och Litauen. Temat var demokrati och dess yttringar, både inom ett land och mellan länder. Det blev en spännande diskussion vill jag lova!

Vi pratade bland annat om vikten att välja rätt politiker. Så kom jag hem, och mötte den fortsatta skoldebatten om skolorna vid Infjärden. Där man resonerar i ett "dedär politikerna" och "vi andra"perspektiv. Men det är folket i Infjärden som valde 2010. För visst är det så att tex skolintresserade partier som FP och MP har låga röster där, och S har egen majoritet - val efter val, år efter år. Hur kan man då vara överraskad av vad som kommer? Det är S som har planerat och står för det långsiktiga planerandet av skolans ut- eller avveckling (ibland kan det vara bådadelarna). Det är möjligt att hålla flera års framförhållning. Ändå blir det överraskningar. Ändå drar folk "alla politiker" över en kan och kallar oss "dedär" Politikerna som inget begriper... Vad tror man egentligen att ett 3 eller 4%parti kan göra i förhandlingar? Tänk dig att du vill köpa dig en bit mark, du har 3 kronor och motparten har alltid sisådär 53 kronor. I alla lägen, oavsett var du vill köpa marken, om du vill köpa ekologisk mat, om du vill köa vårdtjänster... VILL FOLK HA EN FÖRÄNDRING I NORRBOTTEN FRAMÖVER SKULLE DE KANSKE PRÖVA ATT RÖSTA PÅ ANNAT SÄTT ÄN TIDIGARE. annars händer det kanske inte så mycket nytt, maktbalansen är hela tiden S=mer än 50%, övriga tillsammans mindre än 50%. Alltså är det en stor minoritet som väldigt sällan får vara med och styra samhället.

Så till skolan, skolan som majoritetspolitikerna har format under deccennier. Skolan som miljö är viktig, inte bara var den finns, men för att den öht finns som ett obligatorium.  För varje dag, i hela Sverige går det barn till skolan som blir mobbade, har ont i magen av ensamhetsstress, blir slagna och sparkade - av sina sk. klass-Kamrater. Det finns väl ingen vuxen som med lätta steg skulle gå till jobbet för att träffa en kollega som misshandlat en eller hånat en. Varför skall barn då få stå ut? Att få bort mobbing och utanförskap i skolan och få in lärandelust, gärna med mer estetiska ämnen både som mål och medel - det tycker jag att föräldrarna kan fundera på om de tycker de vill ha . Framöver. efter tex nästa val. Kanske tom på bekostnad av någon byaskola. Nångång.Eller så är de redan helnöjda som det är och kan fortsätta rösta som de och deras föräldrar gjort.

Statistiken kommer att fortsätta säga att det finns tioåringar i min kommun som har ont i magen eller huvudet. Av stress att gå till arbetsplatsen Skolan. Här måste vi gemensamt tänka nytt, tänka mycket mer samarbete hem-skola-klass-fritid! De unga kommer att flytta söderut om vi inte erbjuder en riktigt bra skola. och fler mindre skolor kommer att hotas av nedläggning, på sikt. Jag hoppas vi kan vända trenden. Genom att tänka nytt. och rösta nytt! Ge fler möjlighet att tänka tillsammans.

Vaknade 0550 och har lyssnat på de vårglada fåglarna bakom knuten sedan dess - äntligen känns det lite vårigt i luften!Sonen, 12 år vaknade nyss och efter en kopp the är vi beredda att göra en gemensam familjeparcour - här skall klättras i träd, dippas och jagas i skogen!

Piteå kom som nummer 22 på listan av bra friluftskommuner - det är faktiskt bäst i norrbotten! man blir stolt - men inte nöjd, för friluftslivet måste erövras varje dag - av så många som möjigt...Dessutom måste vi tillsammans jobba för att platser med höga naturvärden bevaras till våra barn och barnbarn. I vissa partier på högersidan höjs rösterna på KS att "nu räcker det med naturreservat, det behövs inga fler" och "detdär med reservat, det var ju nåt man gjorde förr, för att fiska röster"... Såna kommentarer gör mig arg och ledsen. Och får mig att vilja fortsätta i politiken, så att de inte står oemotsagda. Vi har inte mycket gammelskog kvar. Och där vi tar bort den,tar det oöverstiglig tid att återställa... Lönsamhet mäts inte bara i hur många kubik skog som lämnar Norrbotten varje år. Den mäts också i hur man trivs här, och vad vi kan erbjuda turister och inflyttade människor i naturvärden, och vad vi kan njuta av själv. Vi har en, (1!) vacker, fantastisk jord att bebo. Inte flera att slösa med.

Ja, nu blev det lite predikan här, men detta är VIKTIGT! Nu skall vi ut och mysa och busa i skogen, helt utan fläktar, temperaturanläggningar och kyl eller värmeanordningar. Friluftsliv är klimatsmart friskvård - och så är det så j-kla trevligt att se allt liv vakna till och alla våryra fåglar, de är ju lite snabbare i starten än vi människor som väntar till mitten av juni med att tina. Jag får försmak av grillkvällar, med fniss och musik och allsång och stämsång...ligga och läsa på altanen i varmskuggan, med kall hallonsaft - och tystnaden när man tar ett morrondopp i sjön vid 5tiden...LÄNGTAR!

Gick förbi - och in  -i  en av danssalarna på musikhögskolan i Piteå (ja, jag vet att den numera är en avdelning av en avdelning på ltu, men jag började på Musikhögskolan i Piteå, en av de 6 musikhögskolorna så den har en förstarubrik för mig som Musikhögskola.). Kikade in en stund och återupplevde mina balettlektioner som mellanstadietös, i en stor balettsal vid Järntorget i Göteborg. Bara genom att se studenterna dansa återupplivades 9åringen i mig. Andningen blev lugnare och jämnare, nacken mer sträckt, kroppsmedvetenheten starkare.

Forskning tyder på att hjärnan läker när vi sysslar med estetiska ämnen - målar, dansar, sjunger, spelar. Som ett milt, ekologiskt såpvatten sköljer deltagandet bort vardagsdamm och stressfläckar i hjärnans inre rum...Plåstrar om små blessyrer i synapserna, spjälkar tankebrott i hjärnskrynklorna...

Estetiska ämnen bidrar med livslust, med fler nyanser, färger och kvaliteter i den värld vi upplever som vår. Vi blir mer glada i livet, Åt livet. Äter livet med större aptit på kreativa attityder och nya möjligheter. Delar njutning med och tillsammans med andra - en del har turen att få höra Teorb, andra blir lyckliga av Schlager... Kultur är en klimatsmart form av konsumtion skriver vi i vårt partiprogram. Jag skulle vilja lägga till : "att leva i ett bejakande av kultur - både som utövare och publik - är socialsmart. Det leder till ett uthålligt samhälle.

Läs mer tex på denna länk:

http://www.gu-spegeln.gu.se/tidigare_nummer/GUspegeln_nr_3-09/Hjarnan_vill_ha_roligt/

Nu släcker vi snart en stund. Det är ännu vår stund på jorden, Det är ack så nödvändigt att vi tillsammans anstränger oss att dra ner på onödig konsumtion, värna jorden, vår enda. En vacker, blå och grön planet som snurrar runt i ett kosmos där liv är något sällsynt... Tillsammans måste vi våga Värna livet, både i det stora och i det lilla. Våga vara ödmjuk för att olika människor väljer olika vägar för sitt miljösparande. Det är så lätt att vi ser andras fel och glömmer var vi själva missar i miljötänket. Det är bara tillsammans vi går i land med att värna jorden.

Handlade lite grönsaker till middagen och gjorde reflektionen att högtider nuförtiden mycket är konsumtionstider - julen är Den Mäktiga Julklappens och Överätandets tid, Påsken är det Stora Godisäggets lyckodagar...Jag föredrar att begrunda föräldraglädjen över ett nyfött barn till jul, och en ordentlig reflektion över den smärta vi människor kan åsamka varandra kring påsk - men också den glädje vi kan ge varandra- och jorden - om vi är rädda om varandra. 

Idag har jag haft en härlig dag ute vid Gläntan, en kuststräcka utanför Piteå som snart är reservat. Det är bra! Där kommer det att bli naturstigar, och den vackra naturen skall särskilt uppmärksammas. Idag var det fortfarande en liten snöremsa, och en glad quinna for fram och tillbaka och åkte skidor en sista gång, kanske hennes sätt att säga Hej till våren. jag och min kompis tog oss istället till en bänk med utsikt över fjärden och njöt av solen, en bit god ekochocklad och gladdes åt att vindsnurrorna går - vindkraft är framtid. God helg åt er alla!

Musik har alltid varit en viktig del av min identitet, från att jag började sjunga i kör och spela piano när jag gick i lågstadiet till jazz-folkvise-Dylangrävningar på senare år. "Musikantant" brukar jag numera presentera mig som. (även om mitt orinarie jobb som lärarutbildare skulle kunna ge mig namnet "PappersTiger" ibland...det är alldeles för många papper nuförtiden i mitt liv, jämfört med spelade låtar). 

Nåväl - Musikant-tanten i mig har till och från funderat på hur jag egentligen lär mig musik, och alltmer tydligt är det att kombinationen kropp och själ och hjärna är nödvändig för att jag skall lära mig någonting. Det spännande med musik är att det hela tiden ligger ett moment av kreativitet på lur när man sätter igång - antingen är det färdigskriven musik som behöver tolkas, målas om, stramas upp eller puffas till. Eller så kommer en liten textsnutt som vill bli tonsatt- eller en melodi som pockar på lite text. Ibland, mitt i lusten att skapa något stannar jag upp och tvekar, jag samlar mod för att fortsätta. Om det går trögt då sätter jag igång kroppen, i en liten dans, i spelande eller, om vädret så tillåter - ut i havet en stund. Då kommer modet att skapa tillbaka. Vur kommer det sig att detta fungerar? har jag tänkt ibland. Rollo May, känd psykolog skrev på 70talet om modet att  skapa såhär: vi  behöver ett nytt slags fysiskt mod som varken tar sig  uttryck i våld eller kräver att vi utövar egocentrisk makt över andra människor. Jag vill förslå en ny form av fysiskt mod, nämligen att vi använder kroppen inte för att utvecklas till muskelknuttar utan för att öva upp vår sensibilitet. Detta innebär att vi utvecklar förmågan att lyssna med kroppen...att värdera kroppen som ett medel för inlevelse med andra människor, som ett uttryck för jaget som någonting skönt och som en rik källa till lust och glädje...

Ja, det är väl det musikanttanten får utlopp för när hon gör en liten havsdans eller     drunknar i JS Bachs låtar en stund. 

-Vad gör DU för att få igång din kreativitetsmodighet? Det undrar jag. Skriv gärna en kommentar till mig när nedan!