Hur gör man advent? - den 30 november 2012, kl 14:10Hur gör man advent?
Det ska väl inte vara så svårt.
El giganten finns ju.
Jag menar; några ljusslingor..
Kanske värmeljus.
Och vips!
Hur gör man advent?
Tar fram kryddorna.
Saffran, kanel och nejlikor.
Baka baka liten kaka.
Rulla rulla saffransbulla.
Hur gör man advent?
Bjuder hem nån på glöggen.
Sätter på en mysig skiva.
Lyssnar. Njuter
Hur gör man advent?
Lyser upp tillvaron med sin blotta närvaro.
Tror att man har nåt att ge utanför det materiella
En kram, litet tid, en signal, en blick och en varm hand.
Hur gör man advent?
Tar fram den längtan som tryckts undan.
Förväntans tiden är inne.
Man behöver inte skämmas över sin längtan.
Hur gör man advent?
Låter barnen leka och improvisera.
Även vuxna barn.
Hur gör man advent?
Hör rösten! Ser mannen! Jublar och sjunger!
PRINSESSAN ESTELLES DOP - den 19 maj 2012, kl 09:00
PRINSESSAN ESTELLES DOP
Ja nu diskuteras det fram och tillbaka.
Ska SVT verkligen visa prinsessdopet ?!
Vilket scoop !! - skrev någon litet raljerande.
Nyhetsvärde? Vem bryr sig om ett dop i tider som dessa ?
I en rationell, medveten och sekulär tidsålder.
När skaran glesnar och kyrkorna stängs.
Och gudsfromheten är förpassad till forna dagar.
Några skockar;
" Nej.Välkomna flickan till världen
- med litet dyr champagne på nappen! Istället.
Inte så svårt . Lämna Gud, sången, bönen och riten därhän."
Barnet är skapat och heligt, viskar en röst.
Ja visst är barnet fint säger någon annan.
Vem smälter inte för ett litet barn ?
Det må vara av kunglig eller annan börd.
Barnen är heligt, viskar rösten igen.
Oavsett.
Och kommer från Guds tanke och mening.
Som vill hennes liv och hennes väg.
Gud vet hennes verkliga värde.
Bortom slott och herresäten.
Bortom blått blod och fina anor.
Dopet är berättelsen om Guds tanke.
Med oss. Guds omtanke.
Och mening med hela sin skapelse.
Om hur Gud älskade. Och aldrig slutar att älska.
Om hur Gud räddar och omfamnar.
Hur Gud alltid finns med. Oavsett.
Hur Gud ger förutsättningen för livet.
Den som är och bär.
Och tar emot.
Först och sist.
Barnet är heligt.
Och dopet är heligt.
Därför.
PRINSESSAN ESTELLES DOP - den 19 maj 2012, kl 09:00
PRINSESSAN ESTELLES DOP
Ja nu diskuteras det fram och tillbaka.
Ska SVT verkligen visa prinsessdopet ?!
Vilket scoop !! - skrev någon litet raljerande.
Nyhetsvärde? Vem bryr sig om ett dop i tider som dessa ?
I en rationell, medveten och sekulär tidsålder.
När skaran glesnar och kyrkorna stängs.
Och gudsfromheten är förpassad till forna dagar.
Några skockar;
" Nej.Välkomna flickan till världen
- med litet dyr champagne på nappen! Istället.
Inte så svårt . Lämna Gud, sången, bönen och riten därhän."
Barnet är skapat och heligt, viskar en röst.
Ja visst är barnet fint säger någon annan.
Vem smälter inte för ett litet barn ?
Det må vara av kunglig eller annan börd.
Barnen är heligt, viskar rösten igen.
Oavsett.
Och kommer från Guds tanke och mening.
Som vill hennes liv och hennes väg.
Gud vet hennes verkliga värde.
Bortom slott och herresäten.
Bortom blått blod och fina anor.
Dopet är berättelsen om Guds tanke.
Med oss. Guds omtanke.
Och mening med hela sin skapelse.
Om hur Gud älskade. Och aldrig slutar att älska.
Om hur Gud räddar och omfamnar.
Hur Gud alltid finns med. Oavsett.
Hur Gud ger förutsättningen för livet.
Den som är och bär.
Och tar emot.
Först och sist.
Barnet är heligt.
Och dopet är heligt.
Därför.
RÄTT SÄTT - den 21 april 2012, kl 07:59
I min ungdom fick jag oväntat en bok i min hand.
Den kom med posten och var särskilt tillägnad mig.
På vägen in till vuxenlivet ville min gamla faster
- lägga till en fostran - som mina föräldrar förbisett.
Boken handlade om vett och etikett. Boken heter " Rätt sätt "
Raderna jag särskilt skulle minnas var kraftigt understrukna med gult.
För hur och när, vad och var.
Alla upptänkliga situationer.
Så att jag aldrig skulle gå bet.
Eller göra bort mig.
Eller sticka ut.
I onödan.
' Av kärlek' , skrev hon.
Men jag vet inte...
GLÄDJEDAGAR - den 8 april 2012, kl 19:47
GLÄDJEDAGAR
Tacksam för en ljuvlig påskdag !
Och påsken har bara börjat!
Påsktiden fortsätter nu i fyrtio dagar fram till Kristi himmelsfärd.
Dessa fyrtio dagar kallas GLÄDJEDAGAR.
På fyrtionde dagen infaller Kristi himmelfärdsdag.
50 dagar efter påsk är det pingst.
Glädjedagarna karaktäriseras av hoppfullhet och tillförsikt.
Glädje är ett känslotillstånd av tillfredsställdhet. Hur får man den?
Det sägs att det är möjligt att välja glädjen.
Att söka efter den - och göra den till sin - och ge den vidare.
Imorgon är en annan dag;
Den handlar om människors möte med Jesus efter uppståndelsen.
Annandagen är en annan dag.
På väg härifrån kanske?
Hoppas inte.
De flesta hinner tex inte stanna till vid pingsten, nu för tiden
- när dess annandag så hastigt 'rationaliserades bort'
De flesta jag känner saknar den.
Oavsett om man firar den kyrkligt eller inte.
Inte heller människor med annan religion
låter sig provoceras ...
Stora högtider behöver större utrymme.
För att uppleva dem på djupet - behövs tiden att stanna upp.
Påskdagen - den 7 april 2012, kl 20:52
Påskdagen
Så stark och skön och solig.
Kan inte hålla känslorna tillbaka
Överväldigad av vårens och livets krafter.
Ja påskens glädje påverkar hela vår varelse!
Det har den alltid gjort - år efter år- ända sen barndomen
Påsken ger en djup tillfredsställelse som är svår att förklara
Dess kontraster tar med oss på en resa bortom all sans.
Och alla känslorna kommer på en och samma gång.
Tänk att leva i påskens drama och ha en egen roll.
Men nu går hon väl på tok för långt, tänker du.
Har kvinnan drabbats av storhetsvansinne?
Nej, jag har inte fått hybris, jag känner bara..
..att påsken också har med mitt liv att göra.
Detta att frälsningen finns inom räckhåll.
'Har hon problem?' Behöver hon hjälp?'
..tänker du... Nej, jag är inte ensam ..
'Vem ska frälsa mig arma människa?'
Så ropade reformatorn Luther.
Han borde ju ha vetat.
Men han sökte ..
..efter en nådig Gud.
Som ville förbarma sig
Och Luther
..blev funnen av Gud
Och fick frid över sitt liv
O Crux Ave Spes Unica!
Var hälsad kors, du mitt enda hopp!
Också Strindberg kände dragningen ..
Påsken drabbar oss alla - från tid till tid.
Den säger att döden inte är slutet -utan början.
Att vi får del av livets starkaste krafter här och nu.
Den säger att livet är mer än dagarna mellan födelse och död.
Känner att vi behöver bejaka dessa krafter för att gå vidare
I det stycke liv som vi har kvar, och i alla dess uppgifter
Låt oss ta emot påsken med tillförsikt och glädje
Vi öppnar oss för det som ligger framför.
Tror att livet har en djupare mening.
Och människan , ett ärende.
Här överlåter vi oss
I Guds omsorg
Överväldigas
...över livet
RUSIGA RYSSAR! - den 7 april 2012, kl 09:15
RUSIGA RYSSAR!
Svenskar fascineras över folk
som kan leva ut livet riktigt hängivet!
Som om vi själva saknade en viktig komponent.
Festa och fira; äta och dricka och jubla!
Utan att skämmas.
Ryssarna kan konsten...
Vi söker oss österut
för att få uppleva hur Ortodoxerna firar påsk.
Där står påsken i centrum.
Och där sparas minsann inte på krutet!
Mysteriet med Kristi död och uppståndelse ,
blandas samman med det egna,
ibland torftiga och kämpande livet!
Glädjen går som en röd tråd i kyrkans liv
Detta präglar den enskilde kristnes sätt att uppleva tillvaron.
Den som firat rysk påsk beskrivet en förväntan i folkdjupet.
En lovsång, segerkänsla och yra- som verkligen kommer till uttryck.
Den ortodoxa kyrkan låter färgerna spraka;
Från död till liv. Från mörker till ljus.
Frälsning är en befrielse till liv, till nytt liv och till evigt liv!
Inte konstigt att påsken har en särställning.
Jag vill känna att jag lever!
Absolut.
Kom igen!
Vi svenskar är inte av sämre virke.
Vi låter inte rädslan, sekularismen
eller rationaliteten ta ifrån oss glädjen.
Vi vill också uppleva frälsning på djupet!
Absolut.
Och sen;
Ta med en kaffekopp och sätt dig på farstu bron.
Låt vårsolen värma din kind.
Gläds att du än en gång har överlevt den bittraste vintern.
Ungefär så , beskriver Karin våren, påsken och uppståndelsen.
Allt hör ihop.
Mänskligt och gudomligt.
Dåtid och nutid.
Ögonblick och evighet.
SKAM - den 6 april 2012, kl 06:58
SKAM
En gång fick jag stå i skamvrån.
Jag var väl fyra eller fem år.
Jag hade klättrat upp och satt mig på köksbordet.
Det var tydligen förbjudet.
Sömmerskan som satt och sydde vid bordet blev rasande.
Hon ställde mig i skamvrån.
Jag stod och tittade in i väggen.
Och förstod ingenting.
"Skamvrå är en uppfostringsmetod där ett barn med oönskat beteende placeras i ett hörn under en tidsperiod. Metoden har varit spridd i både hem- och skolmiljö, men har åtminstone i Sverige blivit mindre vanlig.."
Jag har inte stått i skamvrån sedan sextiotalet.
Men däremot har jag känt skam, som så många andra.
Och förstås blivit 'skammad' under årens lopp.
Skamkänslor är jobbiga. Man vet inte var man ska ta vägen.
Långfredagen är sorgens och skammens dag.
Den firas i den kristna världen till minne av Jesus korsfästelse och död.
Jesus var föraktad; - ingen ville se på honom eller kännas vid honom.
Man skämdes över honom.
Hans vänner svek. En efter en...
De orkade inte stå upp för honom.
Eller stanna kvar vid hans sida.
De var rädda att de skulle gå samma öde till mötes.
Jesus dödskamp beskrivs väldigt ingående, på alla plan;
- fysiska, psykiska och andliga.
Han var övergiven av både Gud och människor.
Och Jesus undrar varför.
Han spikades upp på ett kors för att dö.
Korset är skammens symbol.
Jesus skammades av en hel värld.
Men inte förgäves.
Jesus fortsätter att älska - även de som sviker honom.
Han säger: Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör...
Det sägs att hans död försonar allt.
Att förlåtelsen finns och öppnar vägen.
Och att människan blir hel - genom hans sår.