Jag har fått en hel del klagomål på att de var högljutt i strumpfabriken då jag sa att de hade bra arbetsvillkor och framförallt för att arbetarna inte hade hörselskydd. Videokameran överdriver ljudet en hel del, det låter inte så illa som det verkligen verkar. Däremot hade jag ändå rekommenderat att man har hörselskydd men jag har inte sett i någon fabrik att en arbetare har hörselskydd. Jämfört med andra fabriker låter det väldigt lite i den så det är bra här ändå. Sen är det även väldigt mycket renare här och arbetarna har ofta pauser.

På tisdag börjar något väldigt roligt i Luleå som jag tycker ni borde besöka. Istället för ett vanligt feriejobb för kommunen så får vissa chansen att driva ett företag under tre veckor. På tisdag börjar de sälja på köpmantorget och jag tycker verkligen ni borde gå dit och stödja dessa ungdomar. Du hittar allt från tygpåsar, en skön stol till altanen och läskande drycker som behövs när det väl blir varmt i Luleå. På onsdag 12.30 är invigningen av detta, men ni som vill ligga steget före kan gå dit redan på tisdag.

Idag är sista dagen jag bloggar så jag vill tacka för mig och hoppas at ni har lärt er något kul om strumpor. Jag stannar här till den 19 juli för att lära mig ännu mera och träffa företag som tillverkar annat än strumpor. Ni som ville fortsätta läsa ännu mera om mig och mina äventyr hittar ni på http://SvenIBulgarien.blogg.se.

Simma lugnt i sommar!

Lördagen i Ruse har varit lite problematiskt. Det var 40 grader i skuggan och oväntat nog slår alla på sin luftkonditionering hemma när det är så varmt. Problemet blir då att det blir överhettning på elnätet så halva staden hade ingen elektricitet. Jag saknade därför internet så istället kommer lördagens blogginlägg nu. Som tur är funkade elektriciteten på hotellrummet så jag slapp dö av värmen.

Idag var jag och vandrade i staden. En kilometer från hotellet låg en park så jag bestämde mig för att gå dit. Parken var ju inte direkt som stadsparken i Luleå. Det tog 20 minuter för mig att gå igenom parken och det var riktigt fint där. Det fanns fontäner och rosor i massor och det var även fullt med folk.

Till middagen tänkte jag äta något mer bulgariskt, men det slutade med att jag beställde pizza. Däremot så beställde jag en pizza med lite bulgariskt inslag. De har en vit ost här som de är väldigt förtjusta i. Först trodde jag att det var vanlig fetaost, men enligt Deian så är det något speciellt med den som han inte kunde förklara. Den är i alla fall vit, påminner starkt om fetaost och de gör den här i Bulgarien.

På kvällen var det karneval i Ruse. Alla var utklädda och väldigt många var utklädda till Pippi Långstrump. Tydligen var hon lite av en barnidol här i Ruse. Bland killarna var det däremot Zorro som dominerade totalt. När karnevalen var över vid halv elva så eldade man upp en gubbe som någon stackare hade byggt. Man gjorde det för att man skulle önska alla människor i Ruse lycka för framtiden. Jag stod nära så nu borde jag ha en massa tur med mig till nästa karneval här i Ruse.

När jag kom hem från karnevalen hade jag köpt en öl som Deian hade tipsat om. Den var en av de mest populära ölsorterna i Bulgarien enligt honom. Ölen bestod av 60% öl och 40% lemonad. Det var det konstigaste jag har druckit. För er som har druckit lemonad och framförallt brämhults lemonad så var det som att blanda det med öl. Köp den om ni får chansen, inte för att den är det minsta god utan bara för att ha fått testa den. Den går inte att missa på utseendet då det är citroner över hela flaskan. För övrigt så var det en 50 cl som kostade 5 kronor så det är ingen stor förlust i plånboken.

Parken i Ruse.

Dockan som de eldade upp.

Varmaste dagen för mig i Ruse än så länge. Redan klockan tio var det 33 grader i skuggan och när jag skulle hem från jobbet vid femtiden så var det 38 grader. Det är olidligt varmt även om jag sitter en meter ifrån en fläkt och jobbar.

Idag kom en gammal barndomsvän till Deians pappa och sökte jobb i fabriken. Hon hade tidigare jobbat på två andra strumpfabriker, en under sovjetsledning och en som tyvärr stängdes ned för ett år sedan. Arbetsförsäkringen fungerar i Bulgarien så att du får 50% i ersättning av din tidigare lön i ett år. Får du inget jobb efter ett år kan man säga att du är rätt körd. Hur det gick med hennes anställning fick jag aldrig reda på då Deians pappa sköter vilka personer som ska anställas.

Idag tänkte jag var lite ekonomisk och köpa plastskedar så jag kan äta flingor, fil och banan till lite enklare luncher. Problemet uppstod då att det minsta förpackningen skedar man kunde köpa var 100 st. Nu sitter jag här på hotellrummet med 100 stycken skedar för 10 kronor. Tur att det var billigt i alla fall.

Det blir ett lite kortare inlägg idag då jag istället bjuder på en video! Glad midsommar, simma lugnt!

Idag var andra dagen på frukosten och jag började förstå hur systemet fungerar här. För att ge lite bakgrundsfakta så är det här är ett lite finare hotell för att vara i Bulgarien. Hotellet ligger nära operan, stadshuset, domstolar och andra bra yrken här i Bulgarien. Detta var något jag fick lära mig idag, trodde det var ett vanligt hotell i Bulgarien. Jämfört med Scandic håller däremot det här hotellet ingen hög kvalité. När man går in i restaurangen där frukosten serveras står det bara framme väldigt få saker. Jag tänkte första dagen att det bara fanns det utbudet så jag lastade på det som fanns att erbjuda. Idag märkte jag hur fel jag hade. Direkt man går in ska man bara ta en tallrik som är iordningställd och därefter sätter man sig ned och beställer. Man kan beställa lite vad man känner för såsom vattenmelon, omelett, korv, äggröra och toast. Salen där frukosten serveras är ganska liten så det är en gammal tant som springer runt och tar upp beställningar och lagar allt själv. Det låter stressigt men när jag har gått tid har det inte varit mer än tre personer som äter på samma gång.  

Börjar bli rädd för att min ena arm ska bli mycket brunare än den andra. Jag och Deian åker på ärendet ibland och alltid med nedvevade rutor eftersom bilen saknar AC. Solen träffar dock bara ena armen så sitter här på hotellet och försöker se jag kan se någon färgskillnad mellan mina armar. Tur nog kan jag inte se någon skillnad, än.

Många undrar hur jag lyckats få fara hit. Sanningen är att jag inte har gjort så mycket. Det finns ett projekt som heter Erasmus for young entrepreneurs som Norrbottens Handelskammare ansvarar för. Jag sökte via det och fick bestämma vad jag ville utveckla och jag bestämde mig för att besöka en fabrik och lära mig så mycket som möjligt om strumpor. Jag är långt ifrån galen i strumpor men det är faktiskt en rolig bransch och framförallt klädindustrin. Anledningen till att jag har börjat med strumpor är att jag tror strumporna är på väg i en ny riktning där mer och mer färgglada kommer ut på marknaden och det är alltid kul att vara med på något nytt.

Deian visade enligt honom den nya strumpan. Den saknar tå och jag förstår verkligen inte när man ska ha den eller i vad för skor man ska ha den i. Problemet är att Deian inte heller vet det, men det är den nya strumpan. Han hävdar ändå att denna är den kommande storsäljaren. Jag är väldigt skeptisk och nedan ser ni en bild på den. Vad tror ni? Är det något för den som vill ha det i sandaler och ändå visa sina tår?

Jag har med mig en videokamera hit så idag kollade jag med Deian om jag fick filma i fabriken imorgon och han sa att det var lugnt. Imorgon kan ni alltså förvänta er en liten film om hur man producerar strumpor, något ni alltid velat veta!

Den "nya" strumpan. Har jättesvårt att se vad som är rätt väg, tyvärr...

Måste börja med att säga yoghurten som jag åt igår var ändå bra. Den hade en viss sur smak i sig men jag antar om man är van vid det så tänker man inte ens på det. Yoghurten var inte heller rinnig utan helst fast. För er som har ätit risifrutti kan jag säga att den hade samma konsistens som det.

Idag var jag på fabriken hela dagen och är faktiskt imponerad över hur bra de anställda hade det på fabriken. Deian som äger fabriken sa att de som ansvarar för maskinerna som producerar strumporna jobbar i skift mellan 05-13, 13-21 och 21-05. Produktionen av själva strumporna är alltså igång dygnet runt medan sakerna som sker runt omkring jobbar bara mellan 09-17. Förutom att de jobbar åtta timmar per dag så är det väldigt fint och tyst i fabriken. Jag har varit på några andra fabriker tidigare och sett betydligt värre ställen. Något som är lite tråkigt på fabriken är att Deian är den enda som talar engelska så jag kan tyvärr bara tala med honom och min vänkrets här i Ruse är inte särskilt stor.

Jag åkte med Deian på ett ärende för att träffa de som trycker ”labels”. Har fortfarande inte lärt mig ordet på svenska men det är förpackningen som gör att strumpan sitter ihop i butiken. Det är förpackning som strumpan är i där loggan är tryckt på. Hoppas ni förstår för jag är minst lika dålig att förklara ordet. I den fabriken såg jag att de även trycker saker åt IKEA såsom dessa hopplösa instruktionsböcker och annat informationsmaterial.

I tidigare inlägget skrev jag om att det kändes som att färdas 20 år bakåt i tiden. Jag skulle ha sagt 26 år. Deian frågade om jag kände till Windows 3:11 och jag började tänka till men funderade om jag hade missat något. Men, så fel man kan ha, Windows 3:11 släpptes tydligen ungefär 1986. Några av deras datorer har alltså kanske inte den senaste programvaran. Deians dator var den enda som hade Windows 7, några hade en nyare Windowsprogramvara medan de andra hade Windows 98. Fast det kanske värsta av allt är att de fortfarande använder disketter och inte usb. Kan inte ens minnas senaste gången jag såg en diskett, förutom idag.

Deians flickvän sa idag att det som kommer nu är de två varmaste veckorna i Ruse så jag hade tajmat det perfekt för mitt besök. Helt fel om du frågar mig, det är för varmt för att kunna leva. Jag svettas ihjäl i t-shirt och shorts medan jag ser folk på stan i långarmade tröjor och jeans.

Nedan ser ni lite bilder från dagen. Har upptäckt att bulgarer har någon för att sätta ut exakta vikten av vad maten väger. Det spelar ingen roll om det är en hamburgare, färskpressad juice eller en kula glass.

Disketter och en dator som visar upp en ganska enkel "main menu"

En leva är nästan fem kronor så maten är rätt så billig här.

Oj, vet inte ens var jag ska börja.

På planet mellan Köpenhamn och Bukarrest satt jag bredvid en kille som visade vara från Rumänien. Det var första gången hade han lämnat Rumänien och anledningen var för att hälsa på sin bror som numera bodde i Sverige. Han jobbade som brandband och tjänade bra generellt sett enligt honom själv, hela 400 euro i månaden. Några saker som han tyckte som var en stor skillnad var att svenskar var mer tillbakadragna och verkade nästintill blyga. Han reagerade även på hur många lekplatser, fotbollsplaner och basketplaner det fanns i Sverige. Så jag frågade hur det var i Rumänien och han svarade att för att få spela fotboll på en plan måste man betala 2 euro i timmen per person. Med tanke på att en bra lön ligger på 400 euro och ett barn vill åtminstone spela tio timmar i veckan under sommaren kostar det 80 euro i månaden. 20% av din lön går då åt för att ett barn ska få spela fotboll och har du flera barn är det ju bara att plussa på. Ibland tror jag vi glömmer bort hur bra vi egentligen har det, för i Sverige får alla spela fotboll. Allt du behöver är en billig fotboll och ett par skor.

Chauffören som hämtade mig på flygplatsen var inte särskilt lång eller vältränad så som jag hade tänkt mig honom. Han var rättare sagt lite rund. Efter att ha försökt få igång någon konversation insåg jag att han inte kunde engelska. Det blev en skön två timmars resa med att titta ut över Bukarrest och känslan av att ha färdats 20 år bakåt i tiden.

Nu på kvällen har jag träffat Deian, han som jag ska praktisera hos. Jag gav honom en bok över hur Luleå var som stad och såg ut. Han hade lite svårt att verkligen förstå hur mycket snö det kom på en vinter. Men vem kan klandra honom, det är 32 grader varmt i skuggan och klockan är nästan tio här i Ruse.

Var och handlade på en affär och har hört rykten om att deras yoghurt i Bulgarien ska vara fantastisk. Så frågade en som jobbade där vilken man skulle välja, problemet var att ingen kunde engelska. Däremot förstod han vad yoghurt och ”best” betydde så han pekade på en. Ser däremot ut som att jag har inhandlat en stor gräddfil och ni ser ju själva hur skeptisk den ser ut på bilden nedan.

Nu ska jag äta chips och se Sverige – Frankrike!

Fortfarande hemma i kära Luleå.

Jag kommer ihåg att min gamla chef Jonny på Ung Företagsamhet Norrbotten sa en gång: ”Tänk alla som tjänar pengar på att blogga. Om någon sa för tio år sedan att du skulle tjäna pengar på att skriva dagbok på nätet skulle de inte tro på dig.” Samhället utvecklas, helt enkelt. Samma sak är det väl lite med våra strumpor, förutom att vi är lite i en uppgångsfas. Många ser det fortfarande som något konstigt med färgglada strumpor och vill hålla kvar vid sina vita och svarta strumpor.

Jag har alltid drivits av utmaningar och under tiden då jag drev Bruno Design UF i trean på gymnasiet var det väldigt få som trodde på oss. (Under tvåan eller trean på gymnasiet får man testa på att driva ett företag som projektarbete. Det kallas för ett UF-företag). Mamma frågade en gång om hon var tvungen att stödköpa våra strumpor men jag sa att det löser sig och det löste sig ordentligt. Vi sålde 1148 par strumpor under UF-tiden och blev Norrbottens bästa UF-företag.

Jag och Sebastian Norrsken som driver LÅ Socks tror att vi kommer lyckas och så länge vi tror på oss själva tror jag att vi har en god chans. Vi har försökt att få strumpan att bli så skön som möjligt. Tanken är att det knappt ska kännas att man har en strumpa på sig när man använder dem. De kommer ut i butik och på vår hemsida snart och då tycker jag du borde unna dina fossingar lite sköna strumpor.

Imorgon 06.00 går planet till Stockholm som till slut ska ta mig till Ruse, Bulgarien. I en månad ska jag praktisera på en strumpfabrik. Resvägen är lite tjorvig, speciellt om man inte är universums största fan av att vara i större städer eller större platser. Antar att det är därför jag gillar Luleå så mycket. Allt är lagomt stort och jag hittar nästan överallt här.

Efter en mellanlandning i Danmark så landar jag tillslut i Bukarrest, Rumänien. Ruse som jag ska till ligger precis vid gränsen så det är enklast att landa i Bukarrest för att sedan ta taxi därifrån. Jag pratade med Deian, som äger företaget jag ska praktisera på och han bokat taxin åt mig och beskrev chauffören lite enkelt: ” The driver is high strong men named Venci Vuzelov”. Låter tryggt.

Nu har ni fått en liten uppdatering om vem jag är och imorgon berättar jag om hur tryggt allt egentligen var.

För er som funderar om ni har glömt något i resväskan måste jag bara rekommendera sidan: www.packlista.com. Man fyller i vad syftet är med resan, hur länge man blir borta och vart man ska åka. Den skapar då en packlista och det är lätt att se om man har missat något på sin packlista!

Är lite smånöjd över min packlista!

Veckans bloggare heter Sven Dahlin och är en ung företagare från Luleå. Jag överlåter åt honom att presentera sig själv och sin blogg närmare. Bloggen kommer att pågå över midsommarhelgen.
Mycken nöje!
Mikael Leijon,
Kuriren.nu