Skidbloggen

Charlotte Kalla, Marcus Hellner, Sofia Henriksson, Jennie Öberg, Ylva Stålnacke, Kristoffer Jakobsen, Gustav Lundbäck, Hannes Grym, Hanna Öberg, Anna Magnusson, Ingela Andersson med flera. Ja, som ni ser så finns det få län som motsvarar Norrbotten i antalet elitåkare. Jag som ska följa deras framfart lite extra noga heter Håkan Svensson, som med penna i hand stått längs skidspåren i fem decennier. Jag kommer att följa mästerskap, världscuptävlingar och allt där emellan på längdsidan, men även rapportera och reflektera över länsåkare i andra sporter med skidor på fötterna. Tipsa gärna eller kom med synpunkter. Då mejlar ni till hakan.svensson@kuriren.com.

Nu ger teamsatsningen full utdelning

Luleå Kalla team. Foto: Håkan Svensson

Team Kalla levererar. Här ses mästarinnan på läger i Sollefteå tillsammans med sin syster och fysioterapeut Cecilia Kalla, tränaren Magnus Ingesson, fystränaren Stefan Thomson. Till teamet hör också i hög grad mentale coachen Tomas Nilsson i Piteå som betytt mycket. Foto: Håkan Svensson

Charlotte Kalla fortsätter imponera. Den magkänsla jag haft, och torgfört redan före säsongen, nämligen att Tärendös stolthet är starkare än någonsin denna olympiska vinter förstärks ytterligare efter hennes skiathlon-uppvisning, och nya segerryck i norska Lillehammer.

Andra raka världscupsegern visar vilken kraft och styrka hon har, och jag gläds också över det starka självförtroende och den harmoni hon utstrålar.

Förklaringen är naturligtvis att det träningsarbete, och den satsning på egen hand som hon bedrivit tillsammans med sitt eget Kalla-team , nu börjat bära frukt på allvar.

Den satsningen, som jag för övrigt var först av alla att berätta om i mediavärlden, har jag trott på från första stund. Betydelsen av att hon fått träna och tävla nära sin tränare Magnus Ingesson var kärnan i satsningen från början, och den möjligheten kändes så värdefull.

Efter det har Charlotte Kalla, 30, byggt ut sitt team med andra viktiga kuggar som gör satsningen komplett. Det handlar om mentale cochen Tomas Nilsson som betytt väldigt mycket , fystränaren Stefan Thomson och inte minst systern och fysioteurapeuten Cecilia Kalla som håller hennes muskler i trim.

Under VM-året, där hon radade upp medaljer i finska Lahtis, gjorde Kalla-teamet erfarenheter som det byggts vidare på i träningen inför detta OS-år, och redan nu ser alla att Charlotte är rappare i steget och mer offensiv i sin åkning, samtidigt som det ökade självförtroendet lyfter henne ytterligare.

Med den utvecklingen som bakgrund känns det förstås lite unket att inte Svenska Skidförbundet kunnat hitta en lösning i frågan om bonuspengar för tävlingsframgångar med sin största stjärna, och rekllampelare.

Det handlar inte om stora pengar, utan mest principer. Givetvis förstår jag att det hela bottnar i en rädsla hos förbundet att fler åkare än Kalla skulle kunna komma på tanken att ställa sig utanför landslaget, men jag tror inte risken är särskilt stor.

Det är bara superstjärnor som varit med länge, och vill prova något nytt, när karriären stannat av en aning, som kan komma på den tanken, och de är inte många.

Just nu är det är bara vad jag vet Charlotte Kalla i Sverige och Petter Northug i Norge som, här i Norden i alla fall, valt det upplägget för sin satsning.

Därför tycker jag att förbundet snabbt bör hitta en lösning i bonusfrågan, vilket jag tror alla parter vinner på i längden.

För att återgå till tävlandet så blir det spännande att följa Charlotte Kallas fortsatt äventyr i världscupen, och senare i OS.

Visst finns risken att hon nu kan ha kommit väl tidigt i form, men risken känns inte överhängande.

Närmast, till helgen, får vi se Charlottes framfart på de tuffa banorna på hög höjd i schweiziska Davos,och då handlar det om hennes favoritdistans 10 km , fri stil. Norskorna med Björgen och Weng i spetsen är säkert revanschhungriga, men mycket talar för den tredje raka viktorian för Kalla , i dagens fina form.

I Lillehammer visade också vårt andra stora OS-hopp Marcus Hellner goda takter, efter lite motigare körning i premiären i Ruka. Marcus hängde med strålande i den klassiska delen, men fick släppa på skejten med ett par varv kvar. Han höll dock ihop loppet väl och slutade elva som bäste svensk. Som jag skrev efter Ruka känner jag ingen oro för Hellners kapacitet inför Tour de Ski och framförallt OS i februari.

Den stora höjdaren på herrsidan i Lillehammer var annars det nya mästarstycket av unga fyndet Johannes Hösflot Kläbo som på de sista 500 metrarna i loppet gjorde en makalös upphämtning och tog sig förbi till synes givne vinnaren Martin Johnsrud Sundby. Hur ska Kläbo kunna stoppas..?. Han vinner både sprint och distans på ett imponerande sätt just nu.

Det om länets internationella ess. På hemmaplan lyfter jag på luvan för några uppåtgående åkare som gjort starka insatser i helgen. Jag tänker på sprintkanonen Johan Häggström, Piteå Elit som vann nationella cupen i Idre. Plus i kanten också för klubbkompisen Björn Sandtröm i dagens klassiska distanslopp där han kom tvåa.

I Idre fick också landslagsåkaren Sofia Henriksson, Piteå Elit, besked om att formen kan vara på väg när hon kom trea, 22 sekunder efter segrande och comebackande framtidshoppet Ebba Andersson. Den glädjande överraskningen i det loppet var Lovisa Modig, Sävast på fjärde plats, nära pallen. Den framgången känns som ett genombrott för hennes del.

Håkan Svensson

Styrkan uppför gör mig trygg

Luleå marcus hellner  Foto: Håkan Svensson

Marcus Hellner var urstark i backarna i Davos: Foto: Håkan Svensson

Ingen pallplats i helgen, men goda insatser av OS-hoppen Charlotte Kalla och Marcus Hellner nere i schweiziska Davos.

Särskilt glädjer jag mig åt Marcus Hellners stigande form. Trots några bleka insatser i inledningen av säsongen har jag aldrig varit orolig för hans möjligheter att komma i toppform till OS i Sydkorea i februari. Men dagens 15 fritt på hög höjd i Davos, där han kom sexa, stärker mig ytterligare i den känslan.

Marcus är tjugo sekunder från pallen, men det som kändes speciellt bra när jag tittade på tävlingen framför teve-rutan var hans styrka i de tunga backarna. Där skejtade han kraftfullt på treans växel, till synes oberörd. Jag har själv åkt banorna i Davos för ett antal år sedan, och de ser likadana ut ännu idag. De första 2,5 kilometrarna av femkilometersslingan är i princip ren uppförskörning, de följande 2,5 km nästan bara utför till varvningen. En tuff bana, speciellt på den höga höjden ( upp till 1600 meter).

I dagens lopp körde Marcus Hellner urstarkt uppför, medan han tappade i det lättåkta partiet på hemvägen, och just att vara stark i backarna ger mig trygghet inför fortsättningen av OS-säsongen. Sedan kan man ju undra varför han tappade utför..? Jag håller inte för otroligt att vallningen/strukturer inte var på topp för dagen, vilket möjligen också Charlotte Kallas lopp , som gav henne en åttondeplats, signalerar. Det svenska vallateamet är duktiga, men det går inte att lyckas hundraprocentigt varje gång.

När det gäller Charlotte Kalla så har hon redan den här säsongen visat vad hon kan, även om hon missade den tredje raka världscupsegern. Hon leder världscupen och var ”bara” 26 sekunder efter segrande norskan Ingvild Flugstad Östberg, som stortrivs i Davos och även vann där ifjol. Charlotte kan vara tillbaka på pallen redan nästa helg i Toblach.

För att återgå till herrloppet så var det trevligt med många nationer på tio i topp i 15 kilometersloppet, och kul att franske kämpen Maurice Manificat fick kliva allra högst upp på pallen. Han var min favorit i loppet, och är ofta det i skejtlopp nere i Mellaneuropa. Trivs dessutom i Davos, där han vann även 2013. Många gånger har dock Manificat gjort hela dragjobbet i loppen, men missat pallplatser på grund av sämre spurtförmåga.Nu var det individuell start och då var han en värdig vinnare, före ryssarna Ustiugov och Bolshunov. Den senare en ung kille som för övrigt  startat säsongen på ett imponerande sätt.

Norska fenomenet Kläbo startade inte i Davos, och det hade varit intressant att se om han klarat att vinna även där. Nu meddelas dock att Kläbo ändrat sina planer att åka hem, och finns på startlinjen i Toblach till helgen igen.

Från skidfronterna i övrigt i helgens noterar jag starka insatser av André Myhrer ( trea efter Hirscher och Kristoffersen) i snöyran i Val ´d Isere där Mattias Hargin också slutade åtta.

Storstilat var också det svenska skidskyttelget Peppe Femling, Jesper Nelin, Sebastian Samuelsson och Fredrik Lindström fjärdeplats i världscupen i Hochfilzen. De klarade därmed SOK:s kvalgräns till OS och en pallplats var inte långt bort. Men ett tappat skott för Fredrik Lindström i stående brände chansen. Speciellt unge Samuelsson gjorde en stark sträcka i stafetten.

Svenska damlaget, där Hanna Öberg, Piteå glädjande var tillbaka i spåret efter sjukdom slutade åtta, och Hanna gjorde en stark insats på andra sträckan där hon förde upp Sverige till tredje plats i stafetten efter strålande skytte. Hanna var inte riktigt nöjd med sin åkning, men gladdes åt ett skytte utan bommar. Hennes klubbkompis Anna Magnusson åkte sista sträckan och hade lite trubbel i skyttet, men gjorde en god insats åkmässigt. De svenska damlaget är redan klara för deltagande i OS i PyeongChang 2018, och får nu alltså sällskap av herrlaget.

Håkan Svensson

Visst är hon ett häftigt OS-hopp

Luleå stina nilsson foto Håkan Svensson

Stort svenskt OS-hopp.Sprintstjärnan  Stina Nilsson imponerade på hög höjd i Davos: Foto:Håkan Svensson

Kort och gott. Visst har Sverige ett häftigt OS-hopp i Stina Nilsson när det drar ihop sig till sprint borta i Korea i februari. Med stor säkerhet handlar det då, precis som idag i Davos, om en fight om guldet mellan henne och eviga antagonisten,norskan Maiken Caspersen Falla.

På höga höjden i Davos (1500 meter) i dag var dock Stina den starkaste, även om det handlade om hundradelar över mållinjen. Dalkullan gjorde ett felskär i ingången till upploppet och tappade balansen för en sekund. Det bjöd in Falla, som hon dessförinnan ryckt ifrån i finalen, till matchen, men Stina var ändå starkast i finishen och sträckte tån till en imponerande seger. Trea blev amerikanskan Kickkan Randall.

På OS avgörs sprinten i klassisk teknik, medan det i Davos handlade om skejt. Det tror jag dock inte betyder sämre guldmöjligheter för Stina. Hon är en komplett åkare rent tekniskt. Men en häftig kamp mellan de två sprintgiganterna lär det garanterat bli, även i OS.

Apropå superstjärnor så kan ingen undgå att häpna över 21-årige norrmannen Johannes Hösflot Kläbo just nu. Han är grym i sprint och en vinnare även på distans. Kläbo tog nu sin sjätte seger i världscupen, och gav inte konkurrenterna minsta chans att hota.

Klok verkar grabben också vara. Efter dagens seger väljer han inte att tävla en längre tid, för att istället träna bra och bygga ännu bättre form fram till OS. När har ”ungtuppar” tänkt på det sättet i längdsporten..?

I Davos såg det också länge ut som om Teodor Peterson skulle göra något riktigt fint när han tyvärr föll i sista kurvan. I det läget hade han semifinalplatsen som i en liten ask. Det var riktigt tråkigt, och för ovanlighets skull fanns ingen svensk åkare med i semifinal och final på herrsidan.

I morgon fortsätter världscupen i Davos med distanslopp, 10 km fritt och 15 km fritt, och då kliver länets båda ess Charlotte Kalla och Marcus Hellner in på arenan.

Mycket spännande. Ser framför mig en tuff kamp inte minst på damsidan, där norska esset Marit Björgen valde bort sprinten i dag, för att kunna matcha en formstark Charlotte Kalla i morgon…

Håkan Svensson

Nödvändigt att skjuta fullt

Piteå Har kollat tevesändnngen från skidskyttevärldscupen i Östersund, där det i afton handlade om distansloppet för damer. I tävlingen deltog länshoppen Hanna Öberg och Anna Magnusson från Piteå Skidskytte. Speciellt Öberg åkte bra,  men hade inte dagen med sig på skjutvallen..

Båda hade tre bommar i de fyra skjutningarna, och det håller inte om man vill ha en framskjuten placering. Speciellt inte i dag när en rad åkare sköt fullt, samtidigt som de åkte bra. Hanna Öberg tog dock världscuppoäng på en 25:e plats,2,30 från täten, medan Anna Magnusson slutade 54:a.

Förra säsongen debuterade Hanna Öberg i världscupen med en sensationell åttondeplats i distansloppet i Östersund. Tyvärr gjorde tre missade skott att det inte blev riktigt samma succé i år – och skyttet var också aningen långsammare än vanligt. Men däremot var Hanna klart snabbast i spåret av svenskorna med så bra som 12:e åktid, 1.44 efter Denise Herrman, men före snabba tjejer som Veronika Vitkova, Mari Laukkanen och Marie Dorin Habert. 25:e plats är klart godkänt och med fullt skytte hade hon faktiskt vunnit! 

Förra säsongen var också Anna Magnusson Sveriges klart bästa poängplockare i världscupen, men idag var det tungt både i spåret och på skjutvallen och det blev en 54: e plats i mål. Precis som i mixedstafetten saknades den riktiga farten och hon var bara tredje snabbast av svenskorna, 3.07 efter bästa tid och 1.23 efter Hanna. Vanligtvis är Anna säkerheten själv i skyttet men nu blev det hela tre bom – alla i liggande. Hon får ta med sig det fina nollskyttet i stående och ladda om för revansch i sprinten på fredag, då jag tror att vi får se en helt annan Anna Magnusson..

Det stora svenska glädjeämnet i dag var Mona Brorsson som sköt strålande, 20 skott utan bommar och hon såg länge ut att ta en pallplats. Hon ledde ett tag efter målgången, men föll sedan ner till sjätte plats när fler åkare sköt bra och åkte fort. Sjätteplatsen av dock tangerat personbästa för Brorsson, som tidigare har en sjätteplats i sprint från Oslo 2016.

-- Otroligt viktigt för sjävförtroendet , tykte Mona med all rätt.

LInn Persson sköt också fullt och landade på en finfin sextondedeplats, som är hennes bästa placering i världscupsammanhang.

Vann gjorde vitryskan Nadezhda Skardino, två sekunder före skrällnorskan Synnöve Solemdal.

Håkan Svensson

Tronskifte i damskidvärlden

Luleå Jag förväntade mig stor dramatik när minitouren i Ruka som inleder årets världscup nådde sitt avgörande.

Och visst blev det dramatiskt efter hårddragning tillsammans på de inledande varven, och sedan lite taktikspel.

Ett underbart drama med huvudfigurerna Marit Björgen, Norge och Charlotte Kalla, Tärendö, Piteå och Sverige i huvudrollen.

Ett drama då  jäntan från Tärendö, Charlotte Kalla, visade sig ha kraften, snabbheten, skejttekniken och styrkan att vinna en man-man duell mot världens bästa damskidåkare i många år, som vunnit 111 världscupsegrar, 6 OS-guld och 18 VM-guld...

Jag trodde före loppet att hon hade en hyfsad chans att vinna, men i ärlighetens namn ska jag erkänna att jag aldrig trodde att hon skulle bärga segern på det sätt som hon gjorde.

Jag trodde snarare på ett vinnande ryck i slutet på den allra sista backen eller en spurtseger på upploppet i dagens fina form.

Men Charlotte slog till tidigt, ökade plötsligt farten, fick en lucka och drog helt sonika ifrån Marit i den långa tunga backen.

Det var mäktigt att skåda. 

Tidigt i karriären har Charlotte visserligen slagit Marit på ett liknade sätt borta i norska Beitostölen , men under många år har hon varit den som dragit det kortaste strået i dylika strider.

Nu har Charlotte brutit den bistra trenden, vilket lovar lovar nya glädjestunder framöver under den kommande OS-vintern,

Mentalt måste det vara oerhört skönt för henne att ta Björgen på det banavsnitt där norskan brukar vara som allra starkast, nämligen i de långa, tunga backarna.

Det kändes faktiskt som ett tronskifte i världens damskidåkning.

Möjligen är det kanske att dra lite för stora växlar av en premiärtävling i världscupen, men min magkänsla är att det inte är någon överdrift.

En fantastisk uppvisning av Charlotte var det , som befäster min uppfattning sedan tidigt den här hösten att hon går mot sin bästa säsong någosin i karriären, och det vill inte säga lite med alla hennes framgångar.

Ni såg väl själva den sköna tevebilden när hon jublande glad sträckte armarna i luften över mållinjen.

Vilken underbar uppvisning!

Norskan Ragnhild Haga som var snabbast av alla på fristilsmilen i dag var trea, 33 sekunder efter dagens stora vinnare, Charlotte Kalla.

Vårt andra OS-hopp Marcus Hellner letar däremot formen. Inte ens på sin favoritdistans 15 km fritt lyckades han göra sig själv rättvisa.

Men ingen fara där, tror jag.

Som vanligt lär den gode Marcus varva upp lagom till Tour de Ski, och sedan pricka formen till OS i Sydkorea.

Det är min spådom, grundad på tidigare erfarenheter. Jag tror nämligen fortfarande att Hellner har vinnaraptiten kvar.

Och rätt som det är kan han kvickna till formmässigt redan i Beito till helgen, eller Davos lite längre fram.

Han är oberäknelig den karln!

Håkan Svensson

 

 

Redaktionella bloggar

Läsarbloggar