Logga in
Logga ut

Skidbloggen

Charlotte Kalla, Marcus Hellner, Sofia Henriksson, Jennie Öberg, Ylva Stålnacke, Kristoffer Jakobsen, Gustav Lundbäck, Hannes Grym, Hanna Öberg, Anna Magnusson, Ingela Andersson med flera. Ja, som ni ser så finns det få län som motsvarar Norrbotten i antalet elitåkare. Jag som ska följa deras framfart lite extra noga heter Håkan Svensson, som med penna i hand stått längs skidspåren i fem decennier. Jag kommer att följa OS och VM, världscuptävlingar och allt där emellan på längdsidan, men även rapportera och reflektera över länsåkare i andra sporter med skidor på fötterna. Tipsa gärna eller kom med synpunkter. Då mejlar ni till hakan.svensson@kuriren.com.

Trettonde blir en lyckodag

Alpensia, Sydkorea stina

Nytt guld idag genom Stina Nilsson? Foto: Håkan Svenson

Tillbaka i Alpensia Olympic Park efter en liten sovmorgon, och en skön promenad längs havet utanför vårt boende i Sokcho där jag mötte glada, vänliga, och hårt arbetande fiskemän och kvinnor.

OS är en svensk succé så här långt med guld för Charlotte Kalla i skiathlon, och ett skrällsilver av unge Sebastian Samuelsson i skidskyttejaktstarten.

Och vet ni vad: Jag känner mig tämligen säker på att det dags för nya svenska medaljer  i dag igen..! Framgång föder som bekant framgång och de ädla svenska medaljerna för Kalla och Samuelsson hittills inspirerar garanterat hela den övriga svenska truppen.

Idag handlar det om den chansartade grenen sprint i klassisk stil. Där finns alltid risk för vurpor och annat som kan kullkasta de ljuvaste av drömmar, så osvuret är bäst.

Men jag tror att den här tisdagen 13 februari kommer att bli en riktig lyckodag för den stora svenska sprintstjärnan Stina Nilsson. Hon har erfarenhet från att krascha bort sig som hon gjorde i sista kurvan i Lahtis-VM förra året, men hon lärde sig mycket av det om kommer nog att vara lite mera vaksam för sådana händelser.

Stina har laddat för den här dagen lång tid. Det är hennes största chans att ta ett individuellt OS-guld, och det är fyra år till nästa gång chansen dyker upp.

Jag tror att Stina får klättra högst upp på pallen i dag i tuff kamp med sin evige antagonist Maiken Caspersen Falla och några norskor till och kanske finskan Krista Pärmäkoski, som imponerade i kvalet.

Stina skaffade sig ett mentalt övertag genom att i en inspirerad körning vinna kvalet för en stund sedan på den tuffa banan, vilket åktiden 3,08 skvallrar om.  Värsta rivalen norska Falla var tvåa 0,39 sekunder efter.

Även övriga svenskor ´, Hanna Falk (kvalfyra), Anna Dyvik ( 14) och Ida Ingemarsdotter ( 8) kan vara med och kriga högt upp.

När jag skriver detta har inte herrkvalet kommit igång, men givetvis är unge norrmannen Johannes Hösflot Kläbo en superfavorit och där får de svenska herrarna finna sig i att vara outsiders. Jag hoppas att Calle Halfvarsson har kommit över den smäll han fick i skiathlontävlingen och kan prestera sitt bästa. Även för honom är sprinten hans största chans att ta en individuell medalj. Teodor Petersson, Oskar Svensson och Viktor Thorn är övriga svenskar. Umeå-Teodor har optimistiskt sagt att han går för guld, och jag högaktar honom för den tuffa  målsättningen.

Ryssen Alexander Bolshunov, och kanske även finländaren Livo Niskanen kan blir farlig på den krävande banan. Italienaren Frederico Pellegrino får man aldrig räkna bort, men har är inte lika vass i klassiskt som i skejt. Däremot het i kamp man mot man.

Det är bäddat för raffel och dramatik när finalomgångarna drar igång här i Alpensia där det fortsatt blåser iskalla vindar. Den välklädda publiken hoppar och dansar på läktarna i stadion för att hålla värmen.

Uppdaterat: Finländaren Ristomatti Hakola var rasande stark i herrkvalet och snabbare än tvåan Johannses Hösflot Kläbo. Bra svenska kval: 5. Teodor Peterson, 7. Oskar Svensson, 8. Viktor Thorn, 10. Calle Halfvarsson.

Håkan Svensson

Samboparets häftiga utmaning

PyeongChang  

Guld Hanna Foto: Håkan Svensson

Guld-Hanna Öberg ( i gult) kör i morgon för en ny medalj i skidskytte, och nu tillsammans med sin sambo, Jesper Nelin, för första gången i ett mästerskap. Foto: Håkan Svensson

Olympiaden går vidare ytterligare en vecka, men nu lämnar jag och mitt trevliga resesällskap  från Tornedalen mästerskapet. Just nu har vi tagit in på ett hotell nära jätteflygplatsen Incheon utanför Seoul, som är en av världens största.

Därifrån flyger vi hem hemåt via Helsingfors. Vi åkte ett modernt snabbtåg tvärs över Korea idag ,  från OS-området till Seoul där flygplatsen ligger och det var ett mycket bekvämt och snabbt sätt att förflytta sig. Givetvis har den nya järnvägssatsningen, KTX, tillkommit tack vare OS.

Självklart kommer jag att fortsätta följa det som händer i OS via teve och radio,när jag kommer hem och skriva här på Skidbloggen.

Jag ser samtidigt fram emot att parallellt med den rapporteringen även föra vidare en rad av de fantastiska upplevelser och intryck, på gott och ont, som jag fått vara med om mina två veckor i OS-staden PyeongChang 2018, men som jag ännu inte hunnit torgföra ännu på bloggen.

I korthet kan jag konstatera att jag glädjer mig ofantligt åt de fantastiska guld och silverframgångar jag varit med om hittills, och jag är helt övertygad om att det kommer att bli många fler svenska medaljer även den sista OS-veckan.

SOK:s medaljmål på sju medaljer är redan i hamn, men det skulle faktiskt inte förvåna mig om slutresultatet medaljmässigt blir i nivå med det storsuccén i Sotji-OS 2014 då Sverige tog 15 medaljer, varav 11 i längdåkningen. Men mer om detta när det är dags att sammanfatta OS:et nästa helg.

Samtidigt som curlingen fortsätter med två starka svenska lag på herr och damsidan, som dock båda något oväntat förlorande matcher i dag, så avgörs i morgon en skidskyttegren med goda förutsättningar att ge en ny svensk medalj.

Det handlar om skidskyttets mixedstafett som går till på följande vis: I varje lag ingår fyra åkare, två herrar och två damer. Alla lag startar samtidigt och varje åkare har två skjutningar , en i liggande och en i stående. På skjutvallen har man åtta skott på sig för fem träffar, men de tre sista skotten måste laddas om ett och ett , annars blir det straffrundor.

I det svenska laget finns förstås Piteås guldtjej på distansen Hanna Öberg som så här långt gjort ett fenomenalt OS med placeringserien 7-5-1-5 i de fyra lopp hon hittills åkt. I laget finns också hennes sambo Jesper Nelin samt Mona Brorsson och Sebastian Samuelsson, som tagit silver tidigare i OS och varit nära pallen i ett par lopp.

Hanna Öberg och Jesper Nelin får nu för första gången i mästerskap chansen att tävla om medalj tillsammans, och det är förstås en speciell känsla för paret. Jesper åker skidor rasande fort, men har tidigare haft problem med skyttet. Nu har han dock skärpt till den delen, och var i går nia och bäste svensk i masstarten. På distansen hade han också ett klart medaljläge men sprack i sista skjutmomenten.

Övriga i svenska laget är alltså unge Sebastian Samuelsson som redan har ett silver och flera lopp nära medalj. Dessutom Mona Brorsson som är en duktig skytt och varit topp-10.

Sverige vann faktiskt VM-guld 2007 vid mixstafetten i Antholtz, och nu nämns det svenska laget åter med stor respekt. Flera andra nationer laddar dock hårt för medalj och det är bäddat för en jämn och spännande tävling i Alpensia Biathlon Centre. Dit hör förstås stora skidskyttenationer som Tyskland, Frankrike, Norge, Ryssland och Österrike. I det norska laget kör Marte Olsbu, Tiril Eckhoff, Johannes Thingnes Bö och Emil Hegle Svendsen.

Notabelt i det svenska laget är att Fredrik Lindström inte platsar. Helt klart stormar en ny generation svenska skidskyttar in med stormsteg,

Håkan Svensson

Länsessen sköter sig bra

Gangneung Linus Omark . Foto: Håkan Svensson

Linus Omark spelar fram Anton Lander till Tre Kronors 1-0 mot Finland. Foto: Håkan Svensson

Johan Fransson Foto Håkan Svensson

Skridskoskicklige Johan Fransson imponerar i Tre Kronor och assisterade Patrik Zakrisson till 2-1 mot Finland. Foto: Håkan Svensson

Tre Kronor storspelar inte i OS, men har nu vunnit sin grupp och får ett ”lättare” motstånd i kvartsfinalen, läs segraren i mötet Schweiz – Tyskland.

Ett hårt arbetande lag. och en bra målvakt i Viktor Fasth, bäddar för en spännande fortsättning av OS-turneringen där många hoppas att Tre Kronor till och med ska vinna guld.

Jag åkte till Kwandong Hockey Centre efter herrstafetten på skidor för att titta på gruppfinalen mot arvfienden Finland i kväll, och efter att ha sett den matchen, och en tidigare match mot Tyskland så ökar min optimism inför fortsättningen.

Laget är defensivt starka och har bara ett insläppt mål på de tre inledande matcherna, och det är bra. Att vinna uddamålssegrar inledningsvis i en turnering brukar också vara en lovande lovande upptakt.

Men laget måste bli vassare i avslutningarna i finalspelet, skjuta mer och kanske vara lite mera kreativa i attackerna framåt. Klarar laget av att förbättra den delen är Tre Kronor ett troligt finallag i mina ögon, sannolikt mot Ryssland.

I kvällens match mot Suomi så var det finländarna som hade publikens stöd, inte minst tack vare många tillresta finnar, men det var ändå Tre Kronor som drog det längsta strået och vann med 2-1.

Givetvis var jag mest nyfiken på norrbottningarna Linus Omark och Johan Franssons insatser i Tre Kronor, och i den delen blev jag glad.

Både Omark och backen Johan Fransson tillhörde laget bästa spelare. Fransson var den som åkte längst (!). Jodå man mäter sådant numera också med gps-teknik. Johan fick också stort förtroende av Grönborg och mycket istid.

Han jobbade stabilt framför suveräne målvakten Viktor Fasth och svarade för ett antal patenterade uppåkning och fina pass. Han fick också assist till 2-1-målet.

Övertorneåsonen Linus Omark har alltid var en kreativ och spännande spelare, som nu är bättre än någonsin skulle jag vilja säga. I matchen mot Finland jobbade han hårt i varje byte, och gick till med ner och täckte skott i några viktiga lägen. Det är något som vi förr om åren inte såg från hans sida. Helt klart kommer Linus Omark att spela en nyckelroll i Tre Kronors olympiska framgångssaga. Kan han visa sitt bästa i varje match höjer det landslagets nivå rejält. Linus spelade elegant fram till det första svenska målet som Anton Lander gjorde, och Johan Fransson assisterade Patrik Zakrisson på 2-1-målet , så visst skötte norrbottningarna bra. Omark fick också assist på Oscar Möllers 3-1 i öppen kasse sedan hänsynslöst skottäckt ett finländskt avslut. Där visade han sin stora spelintelligens.

Tidigare Luleå Hockeyspelare hade för övrigt assist till alla mål i matchen. Förutom Linus Omark och Johan Fransson assisterade också Julius Junttila till det finska målet.

Personligen välkomnar jag både Omark och Fransson tillbaka till Luleå Hockey när deras kontrakt med utländska klubbar går ut. Vilket lyft för Luleå det skulle bli!

Håkan Svensson

Norrbottningar Foto:Håkan Svenson

Norrbottningar som gladdes åt den svenska segern över Finland var Leif Pekkari, Tärendö och Ulf och Barbro Zakrisson, Pajala. Foto: Håkan Svensson

Norrbottning i skamvrån

PyeongChang Urban Nilsson, vallachef. Foto: Håkan Svensson

Bad om ursäkt . Vallachefen Urban Nilsson beklagade den svåra vallamissen i herrstafetten. Foto: Håkan Svensson

Norrbottniska åkare som Charlotte Kalla och skidskytten Hanna Öberg har fått stå i rampljuset efter sina fantastiska guldlopp.

I dag var scenen en annan.

Då tvingades vallachefen Urban Nilsson från Sävast kliva fram som syndabock sedan det svenska stafettlaget vallat bort sig totalt.

­-- Det är jag som är loket i det här tåget som får ta ansvaret. Vi har missat totalt med fästet för de klassiska åkarna, och det får aldrig ske på ett OS. Vi ska ge åkarna konkurrenkraftiga skidor, men det misslyckades vi med i dag, och då vill jag som ytterst ansvarig be våra åkare om ursäkt, sa en nedslagen och hårt pressad vallachef omringad av ett stort mediauppbåd.

De åkare som i första hand drabbades var Jens Burman på startsträckan som började bra, men sedan tappade rejält och växlade som sexa , 36 sekunder efter täten.

Ännu sämre gick för en normalt så säker åkare som Daniel Rickardsson, som tappade hela 1,20 på sin sträcka och det syntes hela vägen att han hade det svårt.

Kort och gott har jag aldrig sett Daniel åka så dåligt, och då förstod man att något var fel. Efter målgången kröp sanningen också fram, vilket Rickardsson inte hymlade om.

­-- De gör ett fantastiskt jobb i vallabodarna men i dag var det inte bra. Jag kände direkt i backen att det inte skulle gå bra, konstaterade Rickardsson som menade att det var fel på både fäste och glid.

Urban Nilsson menade att det var svårt att hitta rätt vallning denna lite mildare dag i OS-stadion, men det är sådant som vallateamet ändå ska behärska med tanke på att man lagt ner stora resurser under lång tid för att förbereda sig på bästa stätt

Så är det och i grunden har jag stort förtroende för det vallateam som Sverige nu har sedan rätt många år, och som tillhör de bästa och stabilaste i världen.

Tyvärr händer de någon gång under varenda mästerskap att vi drabbas av ett vallafiasko. 

Jag har varit med många gånger när vallachefer fått träda fram och be om ursäkt. Minns inte minst när en annan norrbottning, Larry Poromaa, var vallachef vid  VM i Oslo och då kom i skottgluggen i början av det mästerskapet.

Marcus Hellner Foto Håkan Svensson

Marcus Hellner hade en otacksam uppgift på tredjesträckan, men gjode ett okej lopp. Foto: Håkan Svensson

Tunga steg Foto: Håkan Svensson

Tunga steg. Marcus Hellner hade hoppats på en roligare OS-dag. Foto: Håkan Svensson

Efter två raka OS-guld för Sverige blev det nu en tröttsam femteplats. Jag hade inga förhoppningar i förväg om att Sverige skulle vara med och kriga om guldet detta år, därtill var Norge en alltför given vinnare. Men en bronsblecka eller något trodde jag på...

Det är verkligen inte herrarnas år här vid OS i Korea, och jag tycker också lite synd om Marcus Hellner som inte fick chansen att visa det han kanske gillar bäst, nämligen kamp man mot man i stafetter. Nu hade han inget att kriga för men åkte ändå ganska bra och var trea på sin sträcka. Givetvis kände han inte av vallaproblematiken, eftersom han åkte skejt. Godkänt även till Calle Halfvarsson som också han var trea på sin avslutande skejtsträcka.

Helt i sin ordning tog Norge guldet efter att Johannes Hösflot Kläbo ryckt ifrån Denis Spitsov i OAR( Ryssland) på slutet. Ryssen hade inte en chans att haka på när Kläbo satte in turbon.

På upploppet högg han också en norsk flagga för att profilera den sköna guldmedaljen.

Kläbo. Foto: Håkan Svensson

Fenomenale avslutaren Johannes Hösflot Kläbo frälste Norge genom att avgöra spurten mot Ryssland, och var så här glad. Foto: Håkan Svensson

Sverige har tagit medalj på alla mästerskap sedan 2010, och senast Sverige misslyckades med att ta medalj i OS-stafett var 2002.

Sammanfattningsvis så tycker jag den här stafetten var oerhört märklig eftersom det blev så stora utslag redan på första sträckan som oftast handlar om följa John. Jag tror aldrig jag sett något liknande..

Det var alltså fler länder än Sverige som kanske missat i vallningen. Möjligen var det också orsaken till att Norges startman Didrik Tönseth tappade  18 sekunder på täten på startsträckan.

Det svenska vallateamet måste nu analysera missen, och blicka framåt mot de kommande OS-loppen om det ska bli några fler olympiska skidmedaljer.

Håkan Svensson

Sverige på medaljjakt

PyeongChang Marcus Hellner

Marcus Hellner visade gryende form på 15 km fritt , och brukar åka bra i stafetter. Foto: Håkan Svensson

Sådärja.  Efter en för dagen glädjande rekordsnabb (!) bussfärd är jag uppe i olympiastadion i Alpensia, och laddad inför dagens godbit , herrstafetten.

Sverige är  titelförsvarare från OS i Sotji ( Lars Nelson, Daniel Rickardsson, Johan Olsson, Marcus Hellner), men det blir svårt, för att inte säga omöjligt att försvara det guldet i dag för kvartetten Jens Burman, Daniel Rickardsson, Marcus Hellner och Calle Halfvarsson i tur och ordning.

Dels beroende på sviktande form /kapacitet under hela säsongen för de svenska herrarna, men framförallt för att Norge mönstrar ett grymt bra lag, Didrik Tönseth, Martin Johnsrud Sundby, Simen Hegstad Krueger, Johannes Hösflot Kläbo.

De två senare som kör skejtsträckorna har redan vunnit OS-guld här i PyeongChang, och herrarna på de två inledande klassiska sträckorna är två riktiga hårdingar, Didrik Tönseth och Martin Johnsrud Sundby.

För mig är det ett givet guldlag, och det enda som skulle kunna förändra den bilden är en genomklappning av någon i laget.

Och ni vet ju: Stafett är alltid stafett, plötsligt kan det oväntade hända, men allt lutar åt en promenadseger för norrmännen, som också har en laddad spurtraket på slutsträckan om det mot förmodan skulle bli flera lag inblandade i avgörandet.

Den enda i norska laget som känns lite osäker är Didrik Tönseth på starsträckan. Han har inte åkt tidigare i OS, men är normalt en stabil åkare. Det var dock lite överraskande när norrmännen ställde över OS-trean i skiathlon, Hans Christer Holund till förmån för Didrik Tönseth.

Sverige då..?

Ja, de får ta sikte på en pallplats, och det kan bli nog så svårt att klara den.

Alla åkare måste ha sin bästa dag. Jens Burman bör överträffa sig själv för att hänga med på första, Daniel Rickardsson ställs mot en rad starka namn i flera lag Martin Johnsrud Sundby, Alexader Bolshunov, OAR/Ryssland, Dario Cologna, Schweiz, Livo Niskanen, Finland, Maurice Manificat, Frankrike för att nämna några. Den andra sträckan i klassiskt är alltid en nyckelsträcka i de stora stafetterna där fältet vanligen spricker upp.

På tredjesträckan i skejt tror jag att Marcus Hellner, sannolikt med en uppgående form kan göra en bra sträcka för blågult och ge Calle Halfvarsson ett bra läge på slutsträckan.

Jag tippar att Sverige tar en bronspeng i dag, efter Norge och OAR (Olympic Athlete from Russia), men Hellner och kompani kan också bli utan medalj.

Det skulle var trevligt om de svenska herrarna nu får till det och kniper en medalj. De svenska medaljerna har hittills kommit på damsidan. Förhoppningsvis kan stafetten ge de svenska längdherrarna en liten OS-revansch.

Finland spåddes vissa möjligheter men drabbades i sista stund av en svår jobspost när formstarke Ristomatti Hakola blev sjuk, och Pertti Hyvärinen får kliva in på startsträckan. Det är en avsevärd försvagning av det blåvita laget.

Spännande blir det garanterat, och snart börjar fartfesten.

Håkan Svensson

Monstersträcka av Kalla

Pyeongchang Sveriges glada silvertjejer

Sveriiges glada silvertjejer. Foto: Håkan Svensson

Monstersträcka av Kalla Foto Håkan Svenson

Monstersträcka av Charlotte Kalla förde in Sverige i stafetten på allvar. Foto: Håkan Svensson

Trött Stina Nilsson Foto Håkan Svenson

En trött Stina Nilsson tvingades vika ner sig i spurten mot Marit Björgen. Foto: Håkan Svensson

 

Sveriges sjunde OS-medalj är i hamn. Det blev silver sedan Stina Nilsson lite överraskande fick vika ner sig för urstarka fenomenet Marit Björgen på upploppet.

Jag tyckte att Stina fick den utveckling på loppet som hon ville ha när hon kunde ligga i rygg på dragloket Björgen, och sedan ladda för att  försöka knäcka henne i spurten.

Men Marit Björgen ville annat. 37 år gammal  är Björgen fortfarande en grym skidåkare, och det visade hon verkligen det i den här stafetten på koreansk mark.

Norskan körde rutinerat Stina Nilsson riktig mör i kroppen med högsta fart hela vägen och vann guldet ( hennes sjunde !) åt Norge, även i sitt sista OS. Bara att buga för hennes storhet.

Sverige missade därmed chansen att försvara OS-guldet från Sotji, men silver duger gott det också, även om det aldrig är roligt att förlora mot Norge i en stafett.

Det scenario jag skissade upp inför stafetten i mitt tidigare blogginlägg stämde hyfsat, men inte fullt ut.

Anna Haag på startsträckan tappade mer än väntat och det var jag också orolig för med tanke på hennes osäkra form på sistone.

Tack och lov fanns Charlotte Kalla efter henne, och hon gjorde en formidabel monstersträcka och tog in 24 sekunder på sin andra sträcka i klassisk åkning. Samtidigt tappade Norges Astrid Jacobsen hela 50 sekunder på Kalla på fem kilometer(!), och hon tyckte efteråt att hon inte var värd ett OS-guld efter sin insats.

Apropå grymma skidåkare. Charlotte Kalla är en helt fantastisk åkare i stafetter och gör alltid fenomenala lopp när hon kopplar in turbon, och får jaga konkurrenter som hon ser.

Med dagens silver är Tärendötjejen nu uppe i häftiga åtta medaljer från OS, och det betyder att hon bara är en medalj från Sixten Jernbergs svenska rekord.

På tredje sträckan i skejt gjorde också unga Ebba Andersson en suverän körning. Norska guldtjejen på milen Ragnhild Haga tog dock in lite för mycket på sträckan och i ett huj var också Marit Björgen ikapp Stina Nilsson på slutsträckan. Stina hade nog behövt ett försprång på 10-15 sekunder när hon gick ut för att ha en chans på svenskt guld.

Sedan drog Marit hela vägen. Stina Nilsson såg ut ha det ganska bekvämt där, men det kanske var en synvilla.

På sista kilometern skruvade Marit Björgen upp tempot ytterligare. och det sög nog musten ur den plågade svenska guldsprintern.

Men som sagt. Sverige bjöd upp till härlig kamp, och den svenska kvartetten var sprudlande glada efteråt

Det var roligt att se, och ska de också vara.

x x x

Hanna Öberg -Foto Håkan Svensson

Hanna Öberg radar upp toppresultat i skidskytte på OS. Foto: Håkan Svensson

När jag följt damstafetten i mål, och skrivit det ni kan läsa här ovan sprang jag över till skidskyttestadion där masstarten för damer kommit igång.

Där blev det ingen medalj i dag, men återigen en strålande insats av Svensbyns stolthet Hanna Öberg, som bara missade ett skott och slutade femma. Hon var 46 sekunder efter segrande slovakiskan Anastasia Kuzmina,  som åker skidor rasande fort och skjuter stabilt.

Hanna radar upp toppresultat. Tänk på att OS-debutanten från Piteå nu kan visa den här fina, som obegripliga, resultatserien : 7-5-1-5 i sina fyra olympiska starter.

De är både fantastiskt och sensationellt.

Hanna Öberg har kommit till världseliten för att stanna, och bli en av sportens förgrundsfigurer för många år framåt.

Trots att nu redan vunnit den titel som all världens idrottare drömmer om att vinna någon gång talar allt för att det här bara är början.

Jag tror att Hanna har ytterligare medaljchans här i Alpensia, och med självförtroendet hon fått i OS här i Sydkorea kommer hon också att rada upp upp framgångar i världscupen och i kommande VM-tävlingar.

Naturligtvis är hon också en stjärna för svenskt skidskytte att bygga intresse kring inför nästa OS i Peking om fyra år.

Det var ju där det var tänkt att hon skulle vara mogen för OS-guld

Nu kom guldet fyra år för tidigt , till lycka för alla oss som gillar de här sporten.

Håkan Svensson

Redaktionella bloggar

Läsarbloggar