Supporterbloggen

Det här är Luleå Hockey-supportrarnas egna blogg. Under säsongen kommer olika skribenter att skriva i med- och motgång å i strid.

Stålmannen är Luleå Hockeys identitet

LULEÅ  

”Utvecklingskraft och identitet”, så lyder Luleå Hockeys motto sedan ett drygt halvår tillbaka. Det ska också fungera som ledord för den nya strategi Luleå Hockey inför pågående säsong presenterat. En strategi ordförande Anders Olofsson genom ett blogginlägg, publicerat på klubbens hemsida i april detta år, beskriver som: ”utvecklingskraft genom en stark organisation, med bra daglig verksamhet, som är baserad i vår egen identitet”. Men, vad är det då som utgör Luleå Hockeys identitet?

När säsongsinledning nu övergått till serielunk är det också på tiden att utvärdera den strategi Luleå Hockey följer. Yngre spelare har tagit kliv framåt, spelare som dessutom tillhört organisationens junior- och ungdomslag. Värvningarna har i de flesta fall varit lyckade, och den trubbiga offensiv vi supportrar blivit vana att se har bytts mot trogna poänggörare. Huvudtränare för herrarnas representationslag är nu också en Luleåikon, som på ett enligt mig ypperligt sätt speglar klubben så som jag ser den. Känslor som att Luleå Hockey är ett uppstickarlag från norr, som hittar egna vägar för framgång, börjar åter infinna sig. På just det avseendet har det inte gått att känna igen klubben de senaste åren.

Luleå Hockey känns för stunden som en stabil organisation, med bra resultat på yttersta elitnivå och en ständig tillväxt från leden underifrån. Och att det är en bra daglig verksamhet, som Anders Olofsson uttrycker det, vill jag tack vare den ledning vi har också tro på. Så långt följer klubben sitt egenmyntade motto och nämnda strategi fullt ut. Men samtidigt som att klubben till stora delar följer den utstakade planen även vid grundbulten identitet, känner jag att det mest fundamentala i detta område fortfarande saknas. Ifall klubben fullt ut ska vara baserad i sin egen identitet, ska givetvis det emblem klubben hade vid skapandet 1977 och som förädlades två år senare, återtas i bruk.

Att återgå till ”stålmannen” som representationsemblem hade varit rätt av tradition, då det är det emblem klubben grundats med. Det har under alla år gett känslan av kraft, samhörighet och, just det, en säregen identitet. Ett sådant drag skulle vara att på riktigt återgå till klubbens sanna ”jag”, och än tydligare förmedla de känslor kring klubben som byggts upp under dessa 40 år.

Det har också, främst under detta decennium, arbetats hårt på många håll för att ett byte av klubbemblem ska ske. Största delen av detta arbete har pådrivits av klubbens officiella supporterförening LuleåFans, som bland annat vägrar att använda andra emblem än just stålmannen på souvenirer. Detta ända sedan det att ”björnen” kom till. Vidare använder ultrasgrupperingen Luleå Ultras enbart stålmannen på tifon de skapar, vilket också varit gällande sedan tifon började arrangeras på Ishallen Delfinens läktare under 90-talet. Det ger en tvetydlig bild av Luleå Hockey då de organiserade supportergrupperingarna ständigt arbetar för att stålmannen ska bli gällande klubbemblem, samtidigt som klubben fortsatt väljer att använda björnen. Att återgå till stålmannen hade gett en starkare och mer enad bild av klubben med dess supportrar, eller Luleå Hockey som varumärke för de som vill.

Jag klandrar dock inte Luleå Hockey för att ha slopat stålmannen där vid 90-talets mitt. Under en tid då NHL-influenser sköljde över svensk hockey, var det också många andra klubbar som följde samma spår som vår. Anrika Brynäs IF, med rötter över 100 år tillbaka i tiden, blev plötsligt ”Brynäs Tigers”. Likaså Göteborgs hockeystolthet Frölunda var nu indianer, och Hv71 ”Blue Bulls”. Men vad många av de klubbar i svensk hockey efter denna NHL-influens gjort, det har inte Luleå Hockey. Till exempel är Brynäs IF återigen, just det, Brynäs IF. Med sitt traditionsenliga klubbemblem och en historia de bevisligen värnar om. Det tycker jag också att Luleå Hockey ska göra.

Vissa medsupportrar lär dock inte hålla med mig. På samma sätt som att det finns de som hellre ser stålmannen pryda spelarnas bröst, finns de också de som vill se björnen. Även om jag skulle offra någon lem för att se Luleå Hockey återgå till stålmannen, vill jag inte att björnen glöms bort. Det är trots allt det klubbmärke klubben haft sina allra mest framgångsrika år under. Björnen kan gott få fortsätta användas i diverse sammanhang, även om stålmannen blir officiellt klubbemblem. Till exempel kan den pryda axeln på matchtröjorna, björngapet kan vara kvar och likaså souvenirer med björnen kan fortsätta säljas. Barnens favorit Isidor behöver inte heller ha sett tunnelns ljus, bara för stålmannens skull.

Men stålmannen var, är och kommer för evigt att vara det emblem jag förknippar med mitt hjärtas lag. Därför vill jag att Luleå Hockey återgår till stålmannen som representationsemblem. För vår historia, vår framtid och vår identitets skull.

Tack för ordet.

/Tobias Wahlroos, ledamot LuleåFans.


Supporterprofilen Mattias "Zelo" Sehlberg, iförd t-shirt med stålmannentryck.

Bortaplan

Luleå Idag tänkte jag skriva några ord om bortamatcher, eller awaydays som en del väljer att kalla dom.

Att sjunga fram Luleå till segrar i Delfinen känns alltid bra. Att kliva in på bortastå i en annan ishall någonstans i landet för att sjunga fram Luleå till en seger är en ännu mäktigare känsla. På hemmaplan vet man att man alltid kommer vara i överläge, det blir lätt att man slappnar av lite. På bortaplan vet man att man kommer behöva ge det där lilla extra när man har hela hallen emot sig. 

Det är även på resorna som jag har lärt känna några av mina bästa vänner. I bussarna till Skellefteå, tåget till Gävle, minibussar till Karlstad och flyget till Växjö. Alla dessa timmar vi spenderat tillsammans efter vägarna för att se Luleå lira lite hockey har fått oss att gå från läktarbekanta till familj. Det kanske är svårt att förstå för dom som aldrig har varit med på en resa, men ni som åker regelbundet vet precis vad jag pratar om. 

Nästa vecka möter vi Skellefteå borta. Åk med dit. Antingen åker ni med LuleåFans bussar, kostar ynka 200kr inklusive matchbiljett, eller så drar ni ihop några polare, tar bilen ner och köper sittplats bredvid bortastå. Visst, det är en torsdag och ni kanske ska upp dagen efter men det är värt det. Det spelar ingen roll om du är kille eller tjej, ung eller gammal, står på H eller sitter på sittplats. Vi är alla där för att sjunga fram Luleå till 3 poäng.

Så vad väntar ni på? In och boka resan på http://luleafans.tictail.com/product/resa-till-skellefte%C3%A5-23-november

/ Manne, LÅ Ultras

Supporterskap

Luleå  

Vilka är våra kunder?

Hur ser vår kärnmålgrupp ut?

Vilken är vår största tillväxtmålgrupp?

Frågor som formuleras vid de flesta strategimöten på företag för att hitta vägar att öka resultatet och påskynda tillväxten.

Men när idrottsklubbar börjar benämna sina fans som kunder och 20 åriga tjejer som tillväxtmålgrupp så rasar vi supportrar.

 

Varför?

För att det är viktigare än så.

Att vara inbiten supporter till ett lag är mycket större än att jag borde bli kallad för kund.

Jag handlar min mat på Kvantum, jag är deras kund. Jag drömmer om en bil, kanske tillhör jag BMW:s potentiella tillväxtmålgrupp.

Men. För Luleå Hockey är jag supporter.

 

Jag vill berätta en historia om min pappa, Mats.

Han har haft säsongskort på Luleå Hockey i 33 år och under dessa år missade han cirka en handfull hemmamatcher varav en var när jag föddes och barnmorskan ska ha sagt “kan pappan sänka volymen på radion så jag hör vad mamman säger?” under förlossningen.

Pappa drabbades under 2015 av en svår cancer som han fightades mot allt vad han kunde, som den stålman han är.

Även om han, minst sagt, inte mådde bra så såg han till att ta sig till Delfinen och vandra de 16 raderna upp till sin plats; sektion O, plats 16, rad 1. Samma plats sedan 1983.

När semifinal sex mot Frölunda var över och Luleås säsong 2015/16 var slut så grät Pappa hela vägen ut från ishallen. Han visste inte om han någonsin skulle få komma tillbaka.

När hans tillstånd försämrades och han låg och kämpade för sitt liv så kostade han på sig att ge en tummen upp och ett litet kort leende när jag berättade att Osten skrivit avtal med två lovande transatlanter inför säsongen 16/17.

Och det är precis det som supporterskapet handlar om! Han slapp tänka på sin cancer under fem sekunder och fick fly, om än bara för en kort sekund, för att han var en supporter.

 

För mig handlar supporterskap om delaktighet; vänskap och om den gemensamma passionen. Där den kollektiva lidelsen på något sätt är vackrare än alla vinster.

För mig handlar supporterskap om flykt; från verkligheten, ett andningshål när livet är jobbigt.

För mig handlar supporterskap om frihet; från krav, från jobbmöten, från allt det där som egentligen bara är trist.

För mig handlar supporterskap om livet.

 

Pappa fick aldrig komma tillbaka till Delfinen och uppleva allt det där fina igen.

Så till alla er som tvekar på att spendera tid och pengar för att bli supportrar till era lag;

Ni vet inte vad ni går miste om!

Mvh

Viktor Johansson

Mats och Viktor
Mats och Viktor tillsammans före en match

Det här är Luleå Hockey-supportrarnas egna blogg. Under säsongen kommer olika skribenter att skriva i med- och motgång å i strid.

Redaktionella bloggar

Läsarbloggar