På lördagseftermiddagen spelade de i Stadsparken.
Då blåste det kallt. Och inte gick det att få något snyggt ljud.
Bandets andra spelning på Kulturnatten i Luleå är i lilla salen i Kulturens hus. Här är ljudet perfekt och spelningen får ljus i rött och lila.
Filip Lundgren och barnen spelar poplåtar om kärlek och stjärnhimlar. En poesi som känns helt rätt när sångaren inte är mer än 16 år. Och charmigt värre är det när Lukas Backeström slänger gitarren bakom nacken och spelar solot upp och ned i en av de sista låtarna.
Kompisarna är där, mamma och pappa, flickvänner och pojkvänner. De trogna, som Lovisa Lekfalk kallar dem.
- Än har vi ju inga fans som kommer på alla spelningar, fyller Filip Lundgren i.
Utanför i restaurangen spelar Kulturnattens säkra kort. Coverband och bluesgubbar som alltid drar publik. Och några ur den äldre publiken verkar också ha hittat in till det unga popbandet.
Färre har hittat hela vägen bort till Lillan.
Tack för applåder
I entrén står en låda gratis öronproppar och att inte ta för sig vore dumt. Till Lillan har den tyngre musiken förpassats. Och lite synd är det. En sådan här kväll hade enkelt kunnat användas till att utmana både vana och smak.
Bandet Beneath a darkened sky spelar metal-core med snabba solon och dubbeltramp på baskaggen. Det är dramatisk och kul livemusik. Vokalisten Markus Kristoffersson växlar mellan sång och avgrundsvrål.
- Tack för de fina applåderna, säger han artigt när låten Breakdown tvärbromsat.
Även om musiken låter minst sagt skitsur så är det ingen som offrar oskulder till mörka makter på scenen. I ett år har de fem Bodenpojkarna jobbat hårt i replokalen. Skrivit låtar och spelat ihop sig.
Konserten är en urladdning och efteråt har de lite bråttom att plocka ihop sina saker. Bandet ska iväg på fest.
Mjuk avslutning
Själv promenerar jag iväg till EFS lilla trälåda på Stationsgatan. Strax efter nio står Ludvig Svartholm framme i koret. Kyrkbänkarna är välfyllda och publiken uppmärksam.
Det är lugn och vacker folkpop framförd av en säker gitarrist. De flesta låtarna är ännu inte släppta på skiva men har prövats live tidigare. Inför extranumret kommer Ludvig Svartholm på sig själv. Han var nära att fråga om publiken ville höra en lugn låt:
- Sen kom jag på att jag bara har lugna låtar.
Med sin spelning skruvar Ludvig Svartholm ner volymen för kvällen. Stämningen mjuknar och det känns som en lämplig avslutning på årets kulturnatt.
Anton Åström