Bäste Per-Ola Eriksson, ordförande i Laponiaprocessen och landshövding i Norrbotten

 

 

Nyligen visade SVT en film om björnhona Rapa som nu efter mer än 20 år försvann från sina hemtrakter i hjärtat av Sarek. Den mycket värdefulla björnen var den första i Europa som märktes och gav forskare fantastiska kunskaper om ett björnliv ute i det vilda.

 

Nu finns alltså Rapa inte längre och ingen vet vad som har hänt med henne. Filmen Till
minne av Rapa kan tolkas som en kritik mot illegal jakt samt myndigheternas oförmåga att stoppa verksamheten. Du var snabb att skriva ett pressmeddelande där du försvarar läns-
styrelsens arbete gällande skydd av rovdjur.Hela pressmeddelandet är ett patetiskt försök att ur en människocentrerad utgångspunkt minska betydelsen av värdefulla naturområden, nationalparker och de djur som lever där.

 

 

För att samer ska kunna samexistera med
djur och natur så måste de gå tillbaka till sina rötter och leva det liv som deras förfäder levt
under tusentals år. Moderniseringen av renskötseln har inneburit att många viktiga kunskaper har gått förlorade. Gamla samer vaktade sina renar, pojkarna hade redan som 13-åringar börjat lära sig jobbet, och även de flickor som inte hade någon storebror var tvungna att lära sig att vakta sina renar. Man satt natt efter natt nära sin hjord i sträng kyla, och det var ingen mening att ta med sig lagad mat eller vatten
eftersom allt frös och därför inte gick att äta. Det enda man kunde ta med sig var torkat renkött som man skar i tunna skivor och tuggade för att trösta sig i de kalla arktiska nätterna.

 

Gamla samer kunde allt om varg, björn och järv. Man visste precis vilken tid på året (eller dygnet) man kan förvänta sig rovdjur i
närheten av renarna. Man tolkade vargens yl och visste om det betydde att vargarna gav sig av eller kom närmare.

 

 

Klart att en och annan ren fallit offer för rovdjur, men även dessa tog man vara på (om man hittade dem innan de blev uppätna) och såg det hela som en naturlig del av det hårda livet ute i markerna.

 

De flesta av dagens samer använder
helikoptrar, motocross, fyrhjulingar och bilar. De har tappat kunskaperna om rovdjur. De åker runt på fjället och snackar i sina mobiltelefoner. De vill precis som alla andra köttuppfödare att
jobbet ska vara så lättvindigt som möjligt, allt ska gå fort och stora pengar ska tjänas på
snabbast möjliga sätt.

 

Men nu är det så att samer har alla sina
förmåner för att de är ett ursprungligt naturfolk! De har fått rätten att utnyttja nästan 40 procent av Sveriges yta, miljoner i bidrag och det förekommer ingen extern granskning av deras verksamhet överhuvudtaget!

 

 

Det pågår en anarki utan dess like på de lappländska vidderna där det högsta priset betalas av våra rovdjur. Det är inte rovdjuren som behöver dödas, det är inte naturen som ska tuktas, det är samer som måste tillbaka till sina rötter om de nu vill leva som ett ursprungsfolk!

 

Bäste Per-Ola, vi skickar en bok som handlar om ett riktigt samiskt liv. Lägg den inte på
hyllan nu! Läs den. Du kommer att ha stor nytta av att förstå att samexistens med rovdjur
faktiskt är ganska lätt att uppnå. Men samer som vill vara högeffektiva köttproducenter, ja de borde söka jobb på Scan i stället!

 

Vi hoppas att det budskap som boken ger kommer att prägla ditt sätt att se på samer och på våra rovdjur i fortsättningen!