Svar på landstingsrådet Kent Ögrens debattartikel Diskutera sakskälen den 20 november.

 

 

Visst vi kan diskutera norrbottningarnas inställning till en storregion och de befintliga enkäterna och deras tillförlitlighet. Vår och
moderaternas enkät pekade på att cirka 88 procent av norrbottningarna inte vill ha en storregion. Den följdes upp av enkäter i såväl Kuriren som Norrländska Socialdemokraten som båda visade på liknande resultat.

 

Norrstyrelsens beställda enkät är, det medger jag, mer "vetenskapligt" upplagd. Projektets trovärdighet hade dock varit bättre om inte forskningsrapportens ledare varit före detta aktiv socialdemokrat och att en norrbottnisk medförfattare till rapporten tidigt i NSD den 29 januari gick ut med sin ståndpunkt i
regionfrågan. Han redovisade där okritiskt sin positiva syn på en storregion. Tala om ett icke professionellt handlande av en professor.

 

Nu har forskningsrapporten färdigställts och kommit i bokform med titeln Kan norra Sverige regionaliseras ?

 

 

Jag har under helgen läst rapporten och
de siffror Kent Ögren (bilden snett ovan) hänvisar till finns på sidan 60. Om Kent Ögren dock sänkt blicken en aning ned till sista stycket på samma sida hade han läst: "Förslaget om att bilda en region av alla de fyra nordligaste länen får stöd av mellan fem (5) och tolv (12) procent i de olika länen". Det framgår också att för de fem (5) procenten står norrbottningarnas inställning. Således saknas stöd från 95 procent av norrbottningarna för en stor-
region. Ganska likt och 7 procent mer än i vår och moderaternas enkät som Kent Ögren kritiserar.

 

Rapporten i övrigt diskuterar en mängd frågor som jag inte här kan kommentera utan jag ska uppehålla mig vid det demokratiska underskottet i hanteringen av regionfrågan. Detta var också min huvudinvändning i landstingsfullmäktiges debatt i frågan i maj 2008. Majoriteten hade en annan uppfattning och drev igenom en ansökan om att få bilda storregion. Vad säger då rapporten i denna fråga?

 

 

Jag ska redovisa två citat: "Det är av yttersta vikt att demokratifrågan beaktas i regionbildningsprocessen och man från politiskt håll vinnlägger sig om att förankra och diskutera regionfrågan i partierna och bland medborgarna i norra Sverige" (sidan 80). "Vår undersökning visar att demokratiaspekten är central för förutsättningarna att forma nya regioner" (sidan 193).

 

Rapporten visar också klart att en stor
majoritet av medborgarna verkligen vill tycka till i regionfrågan antingen genom en folkomröstning eller i samband med ett allmänt val i frågan (sidan 62). Detta står i bjärt kontrast till Norrstyrelsens inställning att varken kommuner eller medborgare behöver tillfrågas i förväg.

 

Den "mandatmodell"som storregionkramarna står för, alltså att den politiska majoriteten i förra valet har mandat att köra över medborgarviljan i denna principiella fråga före ett mellanliggande val är irrelevant enligt min mening. Varför? Jo, därför att landstingets majoritet bygger på att Norrbottens väljare i föregående
val 2006 valde dem för deras sjukvårdspolitik (96 procent av landstingets verksamhet) och definitivt inte för att föra in Norrbotten i en storregion.

 

 

Slutligen en reflexion över en annan grundläggande demokratisk förutsättning som rapporten trycker på - nämligen förankringsprocessen. Först nu i december 2009 om några veckor ska Norrstyrelsen i öppna möten informera norrbottningarna i regionfrågan. Således 18 månader (ja ni läste rätt) efter det att en ansökan om att få bilda storregion överlämnades till regeringen. Tala om dålig timing.

 

Ordet förankring har avgjort fått en ny dimension. Förfarandet vittnar därutöver om en närmast nedlåtande syn på demokratiska grundbultar och borde få de partier som hyser storregionkramare att generat be om ursäkt vid de kommande öppna mötena. Om dom nu vågar sig dit. Det har hittills varit glest i leden av storregionkramare vid motsvarande möten i Västernorrland och Västerbotten.