Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Försvarsminister Sten Tolgfors skrev för en tid sedan i en debattartikel att "regeringen delar upp den territoriella ledningen av försvaret i fyra regioner i stället för att den är koncentrerad till Högkvarteret i Stockholm. Anledningen är att Högkvarteret riskerar att bli en flaskhals om Sverige behöver göra mer en insats samtidigt" Jag tolkar försvarsministerns kryptiska formulering ovan som att varje region får en egen mindre stab med uppgift att planera och leda försvaret av regionen. Sedan kan man undra varför man då för ett antal år sedan övergav den befintliga militärområdesorganisationen för att nu införa den igen. Gott om långsiktigt tänkande är det tydligen ont om i regeringskansliet." Anta att försvarsministern med "Sverige behöver kunna göra mer än en insats samtidigt" menar en militärstrategisk situation där vi utsätts för ett militärt angrepp från annan stat riktad mot två regioner samtidigt. I ett sådant läge förväntas respektive regionstab kunna skapa förutsättningar att verka över en yta stor som en fjärdedel eller mer av landets, inom den ytan slå angriparens luftburna enheter, hejda eller slå hans markbundna och amfibiska enheter. Om, vilket förväntas i 2009 års försvarsbeslut, vi får militär hjälp från andra EU-stater förväntas staben dessutom kunna skydda område i vilket hjälpen tas in i regionen. Enligt försvarsbeslutet kommer försvaret 2014 disponera följande antal stridande arméförband: tio bataljonsstridsgrupper och två artilleribataljoner om totalt runt 20.000 man. I skissad situation kan Högkvarteret som mest tilldela drabbade regionstaber fyra bataljonstridsgrupper och en artilleribataljon vardera. Återstående två bataljonsstridsgrupper behålls i exemplet som Högkvarterets reserv eller är bundna på FN-uppdrag. Välkommet är att försvarsministern kommit till insikten att vi kan komma att hamna i liknande situationer i territorialförsvaret. Välkommet vore om han också kom till insikten att regionstaberna i exemplet med stor sannolikhet inte trovärdigt kan försvara sina regioner om de inte tilldelas fler förband än ovan. Sten Tolgfors och Karin Enström, tidigare ordförande i senaste försvarsberedningen, har upprepat försäkrat att hela Sverige ska försvaras. Det utan att förklara hur. Hedersamt vore om de principiellt kunde förklara hur och med vilka övergripande målsättningar de menar att territorialförsvaret kan försvara hela landet med de få arméförband som vi får 2014. Det mot bakgrund av en militärstrategisk situation liknande den ovan.
