Häromveckan blev jag dock minst sagt lite trött. Jag snubblade nämligen på en tweet om att en viss herrspelare skrivit på ett tvåårskontrakt för HV71 värt 280 000 kronor i månaden. Visst, tweeten var skämtsam och visst, summan var i detta fall fiktiv.

Men faktum kvarstår. Lönerna i SHL ligger i många fall på dessa nivåer. En herrspelare med en sådan lön drar på ett halvår in mer än många lag i SDHL har i årlig budget. Vidare är det mer än undertecknad drar in på ett helt år, båda mina jobb inräknade. Det är en slitsam vardag och inte speciellt märkligt att vår lagkapten Emma Eliasson, väljer att tacka för sig efter ett och ett halvt decennium på elitnivå.

Då jag läste tweeten kunde jag inte låta bli att komma med en kontring. Till svar fick jag kommentarer som “marknaden bestämmer lönerna, du kan inte ha läst så mycket ekonomi i skolan”, “ert publiksnitt ligger på 300 åskådare”, och “varför lägger du till ordet jämställdhet?” Lika lön för lika arbete heter det i många fall i dagens Sverige och de flesta är nog ense om att det åtminstone är ett eftersträvansvärt mål. Intressant nog verkar det inte gälla inom idrotten. Givetvis är jag inte dummare än att jag förstår att pengarna måste komma någonstans ifrån, och jag förväntar mig inga 280 000 kronor. Herridrotten drar in ofantliga summor på tv-avtal och har en längre tradition i samhället. Och ja, vi har långt lägre publiksnitt än SHL. Ändå anser jag att detta resonemang är förlegat.

Artikelbild

Man kan välja att börja i andra änden istället, nämligen att satsa på damhockeyn och därmed skapa ett intresse. Om man som många föreningar i Sverige lägger damernas matcher i B-hallar på konstiga tider så visar man att kvinnor och deras idrottande inte är lika mycket värt eller lika intressant som männens. Anordnar och marknadsför man däremot ett bra arrangemang så skapar man en intressant produkt, för att man som förening visar att det är ett arrangemang värt att gå på. Chansen finns då att locka fler tjejer och kvinnor till att utöva och älska sporten, något även herrhockeyn skulle tjäna på. Vi utgör ju trots allt 50 procent av befolkningen, ganska korkat att exkludera så många potentiella betalande fans?

Jag kommer att sluta dra parallellen med taxichauffören och astronauten. Astronauten har ju trots allt i de allra allra flesta fall en längre utbildning bakom sig än taxichauffören. Vad skiljer oss damspelare och herrspelare på den fronten? Väldigt lite. Emma Eliasson hade säkerligen fler hockeyår i kroppen, men varken tiden eller orken räckte längre till. Och jag förstår henne. Hockeysverige, vi kan bättre.