Ååååh, låter det när julbelysningen tänds i Funchal om kvällarna. Början av advent och mer jul än så här har aldrig svävat över ens huvud.
Mot katedralen flyger änglar spelande harpa, ja, nya lysande symboler över varje gata. Där till exempel, pepparkaksgubbar på rad och längs nästa jultomtar på slädar, dragna av renar. Över kanalen korsas stjärnor med hängande band av ljus. I ett snabbköp brer en jättelik plastgran ut sig med mycket av allt och lampor som blinkar över krubban med Jesusbarnet. Ute är det sommarvarmt.
- Vi hyr bil i tre dar, föreslår mannen sen han studerat kartan.
- Tre dar i bil? Nää. EN dag möjligen.
Ensam var jag motionär. Efter nära sjutton månader som sambo blev jag en morgon stående i hallen, drabbad av en obekant rörelse. Vader som börjat fladdra! Ha, ha, tur att det inte blåser, sa mannen, böjd över världsnyheterna.
- Om man ska hinna runt behöver man tre, argumenterar han.
- Men jag vill gå, vara nära naturen, inte bara svischa förbi. Andas blomdoft, grönska. Så syrerikt!
- Man kan stanna här och där, ta en paus.
- Okey, max två.
Mer än meterhöga står julstjärnor längs vägarna och bougainvillean hänger med, papegojblommorna, Afrikas blå lilja, vita och blå hortensior, bananträd med klasar plus allt man inte vet, bara ser.
Vår svarta Polo stånkar sig uppåt mot utsikten över Nunnornas dal, byn ligger som en diamant på botten. Åt andra hållet syns sytrådssmala stigar leda till sockerbitshus, klamrande sig fast intill terrassodlingar. Där fladdrar inga vader.
Regnbågarna svingar sig ner, jag håller i mig. Hela ön är berg och dal men vägarna bättre än i guiden och nästa dag bär det iväg igen.
- 1818 m ö h, ska vi verkligen?
- Pico do Arieiro, därifrån kan man se Atlanten från båda håll!
- Fast nu blev det moln och dimma.
- Vi kör upp och kollar!
Står snart med huvudet i det blå och med molnen under oss och bara andas. Andra toppar sticker upp ur det fluffiga och i gliporna visar sig havet.
Nere i Funchal om kvällen slinker vi in i en kyrka. Prästen vänder sig mot krubban och alla jublar. Från läktaren klämmer kören i med Obrigado! Obrigado! Det är portugisiska och betyder Tack! Tack!
God Jul kära läsare önskar Anita, som firar den här hemma.
Anita Nilsson anitab.nilsson@spray.se