Man får köra extra försiktigt i dessa tider, det gäller att se upp! Livet är ömtåligt. På ett ställe satt ett par kråkungar och lyfte först när jag tutade, på ett annat pilade pyttesmå sädesärlor åt sidan. Och på väg till favoritbyn klev två älgkalvar över vägbanan, de minsta vi sett av den sorten. Den ene fortsatte åt det håll den var på väg, den andre ångrade sig och vände halvvägs om, tillbaka till mamma.
Redan tidigt blir de små sina egna karaktärer. En som rusar rakt fram som planerat, den andre som hastigt ändrar riktning när fara hotar.
Håller mig inom hastighetsgränserna, tittar framåt och i backspegeln och utåt dikeskanterna, vad som helst kan rusa fram. Du ska köra så att det inte märks att det är du som kör, sa läraren då jag var nitton. Efter nio och en halv timme var körkortet mitt. Ett halvår efter hjärnblödningen 2008 blev det en rad tester, skulle kortet börja gälla igen? Bra, sa testaren, klarar du ett extra kan du bli pilot.
Efter allt bilkörande den här sommarn cyklar jag in till stan, hittar en fotograf. Minns inte när det blev bestämt att man skulle byta körkort vart tionde år, men i sommar var det så dags igen. Visa hur man ser ut nuförtiden och plita dit en ny namnteckning. För tio år sen skulle örat synas men nu ska man bara titta rakt fram och se neutral ut, det är inte det lättaste.
Senast det hände, det var en sommar då livet förändrades. Att bli farmor var ungefär som när man blev mamma. En enda blick och en stark kärlek uppstod. Men nu utan nattvak och blöjbyten och osäkerhet ifall man gjorde rätt. Och det fanns till och med tid att leka.
Tio år är en lång tid, särskilt i början av livet och efter femtio. I början av juli klev barnbarnspojken ner i sin optimist och seglade iväg som en pil. Inte så långt! ropade barnbarnsflickan från bryggan, då ännu inte fyra. Vände sig sen mot oss vuxna och undrade: Hur kommer han tillbaka? Själva stod vi förstummade inför seglingskonsten. När sonen min klev i för att kolla om han själv mindes, ropade grabben: Se upp pappa! Sten föröver!
Hämtar ut det nya körkortet och legitimerar mig med det gamla. När jag tittar mig i spegeln ser jag mamma, säger kvinnan bakom disken. Själv vete sjutton, sa jag, man får se upp.
Anita Nilsson anitab.nilsson@spray.se