Hur intressant är din arbetsplats? Har ni nio säsonger reality-tv i er?

Det har ni säkert.

För nu verkar det gå att göra tv av vad som helst. Åtskilliga äro programmen som snurrar på tv-kanalerna just nu och har så gjort i många år. Yrkessåpor, kallas de. “Working place reality" .

Man kommer liksom inte undan. Mitt vad det är så sitter man där i ett stormigt hav och ser hur några sura gubbar drar upp krabburar, mästrade av en ännu surare chef.

Jag pratar om yrkessåpan Farlig fångst. Det har dragits upp många burar under nio år och vinnarkonceptet är enkelt. Vi fick krabba - hurra. Vi fick inte krabba - katastrof. Det konceptet har alltså hållit i nio säsonger.

Min personliga favorit, som jag har lite hatkärlek till, är Ice road truckers. Här får vi följa lastbilschaffisar som kuskar runt i Kanada och Alaska. Tunga laster fraktas runt på hala vägar och ve och fasa - på isvägar. Det känns ju ... dramatiskt.

Jojo. Kom till oss på mediahuset så ska ni få en rejäl dos “working place reality". Här är det dramatiskt också.

Varje yrkessåpa av klass måste ha ett lockande namn. Som Ice road truckers - dödens väg, eller Ax-men eller Deadliest catch som är originaltiteln på Farlig fångst.

Härmed döper jag mediahusets yrkessåpa till Gnällspikarna - ska vi ta en kaffe?

Jag vet, jag vet. Ni hade också velat ha det namnet på er yrkessåpa men först till kva..., kopieringsmaskinen får skriva ut. Inte för att det gnälls speciellt mycket hos oss men ni vet hur det är, alltid är det någon som knorrar lite och det är oftast de som hörs mest.

Nyligen var det extra dramatiskt här i huset. Det blev stopp i toaletterna. Det hade blivit ett höjdaravsnitt
i Gnällspikarna. Några få toaletter fungerade vilket givetvis skapade ett ökat tryck på dessa. Oj, oj, vad spännande. Upplagt för bra tv. Får vi en säsong till?

För det är ju något alldeles extra med jobbtoaletter. Jag känner personer som knappt vågar besöka dem.

Att göra “nummer två" är h-e-l-t uteslutet för dessa personer. Men sedan känner jag personer som visslandes tar en tidning under armen och med stolta steg travar iväg mot toaletterna och gör high-five med alla han möter.

Det är att känna sig hemma, det.

Det är “working place reality".

Men jobbtoaletter ÄR vanskliga.

För vi ärver ju miljön på toaletten från den som varit där innan. Att gå på tolatten är därför ett risktagande av stora mått.

Om du inte passar dig finns det risk att du precis klivit in på en brottsplats och så fort du tagit steget in på toaletten så är
den brottsplatsen din.

Du är skurken. Alla försök till förklaringar klassas som en
dåres försvarstal.

Ibland hinner man parera i dörröppningen och i stället kasta sig in på en annan toalett men tyvärr är det alltför ofta som man sätter sig själv i skiten.

Det är slarvigt, jag borde veta bättre, men likväl händer det titt som tätt och jag ångrar mig bittert varje gång.

Jag vill inte i detalj gå in på hur långt jag gått i min strävan att undvika att det ska börja snackas skit bakom min rygg - men det är långt. Jag kan säga att jag tar ansvar där andra före mig brustit - för min egen skull. Skam är en oerhörd drivkraft.

Att sätta upp en kamera utanför toaletterna hade blivit fantastisk tv. Det låter ju inte helt lagligt men det lär ju i alla fall inte bli sämre än krabbor och lastbilar.

Men som alltid hänger det på människorna. Utan spännande personer så blir det inte bra tv, miljön är nog egentligen av mindre vikt.

Har ni några original som smyger runt i korridorerna och bara väntar på att få sitt stora genombrott? Då får ni passa er, mitt vad det är har ni en kamera som följer er till fikarummet.

I nio säsonger.