Jag har inga siffror att presentera för er men jag vågar påstå att vi köar bort en orimligt stor del av våra liv. Vi pratar månader här, kanske år. Tanken svindlar när jag tänker på detta tidsslöseri. Tänk så många fotbollsmatcher jag hade kunnat se på tv
under all denna tid.

Värst av dem alla är nog ändå kön på matvaruaffären. Den går ju liksom inte att komma runt heller.

Men jag försöker.

Det är många faktorer som man måste ta i beaktning för att komma ut ur affären så fort som möjligt.

¤ Köbyte

Nästan varje gång jag byter kö känner jag mig som en förlorare. Därför tog jag beslutet att nej, jag står kvar och ignorerar allt som händer kring mig. Om det så flyter på i vårflodstakt i kön bredvid och min kö består av sköldpaddor och sniglar som samtliga gör den årliga storhandlingen, så står jag kvar.

Om det funkar? Om jag känner mig nöjd?

Absolut inte. Men jag står fan kvar.

¤ Kökompisarna

Logiken säger ju att man ska ta den kortaste kön men se så enkelt är det inte. Tre personer med små korgar och några få varor kan gå snabbare än en enda gigantisk och fullproppad vagn med en massa småprylar. Exempelvis.

Man måste alltså spana in deltagarna i kön noga och vad de inhandlat innan ett korrekt köval kan göras.

Men jag vill här höja ett varningens finger för Gamla Damen. Gamla Damen har sällan en stor matkorg, och det är det som är så bedrägligt, så lömskt, men Gamla Damen kan vara en ordentlig bromskloss.

Betalningsproceduren borde rimligen inte vara något nytt för Gamla Damen men ändå verkar det komma som en total överraskning när kassören vill ha pengar. Obegripligt. Förberedande aktiviteter är således inget som Gamla Damen använder sig av. Däremot kuponger som fylls i på plats.

När man sedan tror att ens tur är kommen, så gör Gamla Damen comeback. Gamla Damen jobbar nämligen med omedelbar kvittokontroll. Gamla Damen anar att ett kassafel är begånget och det måste redas ut
o-me-del-bart.

Kassören måste ringa en chef. Chefen svarar inte. Kassören måste därför ge sig i väg till hyllan och se med egna ögon.

Nä, det var inte fel. Allt är i sin ordning. Ja, allt men inte alla - för jag är på intet sätt i ordning vid det här laget.

¤ Kassören

Håll utkik efter vad som verkar vara en rutinerad kassör. Denna person kan göra hela skillnaden. Här vill jag varna för personer med en liten "Ny på jobbet" skylt på tröjan.

Det är personen som garanterat måste ringa land och rike runt för att få rätt pris på dina kravmärkta bananer. Och inte lyckas.

Se också upp för den tidsslukande och pratsamma varianten. " Jaha, det blir tacos i kväll. Va mysigt! Ja, det är ju som gott. Och så lite glass till efterätt här, ja..."

Det. Ska. Du. Skita. I.

¤ Den gyllne chansen

Så plötsligt blir det dramatik i kösamhället.

- Anita till kassa fem, Anita till kassa fem. Tack.

Grattis, du har chansen att vinna högsta vinsten i kölotteriet. Plötsligt ges möjligheten att förskansa sig en tätposition - bara så där.

Blickarna flackar i de två närmaste köerna. Ingen vill vara så fräck att ta tätplatsen innan Anita ens är installerad. Tänk om hon inte hört meddelandet? Ska man då ge upp sin plats och stå där som ett fån? Det är ju helt otänkbart, vilken skam. Ingen överlever det.

Därför väntar alla på Anita men det är inte förrän hon sitter på plats och säger “Det går bra här också" som startskottet går.

Då gäller det att agera snabbt och fräckt. Snälla pojkar får inte slå in koden först hos Anita. Tyvärr ingår jag i den kategorin.

Nä, att köa är ingen höjdare.

Då har jag inte ens försökt reda ut vems ansvar det är att lägga upp stoppklossen på matbandet.

Men vi tar det en annan gång.

Nu ställer mig sist i krönikörkön igen.