Varför stressar vi oss fördärvade vid jul?

Första advent är här. För många är julen Stressens högtid, snarare än barnens eller familjens. Kerstin Anttila önskar att årets jul blir en där fokus i all sin enkelhet blir ett nära och varmt umgänge med nära och kära, och kanske någon ny bekanskap kan välkomnas in i julefriden.

"Sök er ut i naturen någon ledig julkväll med klart väder och beskåda månen och stjärnorna på himlavalvet", föreslår krönikör Anttila.

"Sök er ut i naturen någon ledig julkväll med klart väder och beskåda månen och stjärnorna på himlavalvet", föreslår krönikör Anttila.

Foto: Fredrik Sandberg / TT

Krönika2019-11-30 09:54
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag älskar vinterns stjärnhimmel. I den lilla Tornedalsbyn mitt i skogen där jag växte upp framträdde den så tydligt. Stjärnorna och månen lyste upp promenaderna till min kompis August som bodde granne med oss. 

Åldersmässigt kunde han ha varit min farfar eller morfar men han var min bästis. Till min närmaste jämngamla kompis, fina Lena, var det nästan en mil att gå fram och tillbaka. Ibland använde jag sparken som tog mig fram snabbare men där under stjärnorna gjorde det inget om det tog lite tid. När en stjärna någon gång föll så önskade jag att jag skulle bli författare. Jag har tänkt på det många gånger under alla år som jag jobbat som journalist. Författare av böcker blev jag inte men väl av tidningstexter och det är vackert så. Jag kunde knappast ha varit nöjdare med det som blev.

Nu tillbaka till stjärnorna och till advent som knackar på dörren. Vi hänger upp stjärnor och ställer fram adventsljusstakar i vilka vi tänder det första ljuset av fyra imorgon. Vi ställer fram tomtar och gran och väntar på julen. Men många tycks ha glömt eller, när det gäller yngre generationer, kanske aldrig hört talas om varför vi egentligen firar advent och jul.

Advent betyder ankomst och är en kristen högtid. Advent är en tid av förberedelser och väntan på Jesu födelse vid jul. Adventsstjärnan symboliserar Betlehemsstjärnan, den stjärna som visade vägen för de österländska stjärntydarna (de tre vise männen) till det nyfödda Jesusbarnet i krubban i ett stall i Betlehem.

Jag tror att vi alla, oavsett religiös tillhörighet eller avsaknad av tro, skulle må väldigt bra av att stanna upp och tänka på julens ursprung. Vi borde stilla oss och begrunda varför vi stressar oss fördärvade med att laga mat och baka i överflöd, bunkra med drycker och inte minst varför vi jagar julklappar som galningar så att julhandeln slår nya rekord varje år.

Vi borde fokusera på enkelt men varmt och nära umgänge och öppna upp vårt firande också för andra än våra egna familjer. Vi som råkar ha vår stund på jorden just nu utgör alla en enda stor världsomspännande familj.

Jag älskar ”Karl-Bertil Jonssons julafton”, en saga av geniet Tage Danielsson, som visas på teve just varje julafton. Karl-Bertil har tillfälligt jobb på Posten och omfördelar julpaket så att fattiga och bortglömda får ta emot dessa istället för de rika som har allt de behöver och som knappast ens vill ha det som paketen innehåller.

Jag beundrar storligen de människor som arrangerar alla alternativa julfiranden som innebär att många som annars skulle sitta ensamma och isolerade också får känna av julens gemenskap och äta sig mätta på julens godsaker.

Till alla vill jag önska God Jul och Gott Nytt År. Och en sak till:

Sök er ut i naturen någon ledig julkväll med klart väder och beskåda månen och stjärnorna på himlavalvet. Det kan bli julens bästa stund.

Viktor Rydbergs dikt ”Tomten” beskriver en härlig julstämning. Det här är första versen:

”Midvinternattens köld är hård

stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård

djupt under midnattstimma.

Månen vandrar sin tysta ban,

snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken.

Endast tomten är vaken.”