Lars Husum, dansk dramaturg och manusförfattare bland annat för Lars von Trier, gjorde en uppmärksammad skönlitterär debut 2008 med romanen Min vänskap med Jesus Kristus. Romanen såldes till många länder, och den finns nu också på svenska, förtjänstfullt översatt av Urban Andersson.

Titeln kan få en att tro att det rör sig om en stillsam religiös betraktelse, men det är det inte alls frågan om. Om Gud nämns just ingenting och den Jesus som uppträder, är en bjässe i sandaler som tål hårda smällar och inte har något emot att ta en öl på krogen. Men han är precis den frälsare som värstingen Nikolaj behöver, Nikolaj som är bokens huvudperson, och som har en mycket märklig historia att berätta.

Nikolaj har mist sina föräldrar i en bilolycka och lever tillsammans med sin älskade äldre syster. Han är ekonomiskt oberoende eftersom han ärvt en förmögenhet efter sin mor, en dyrkad sångerska som sålt kopiösa mängder skivor. Men Nikolaj lever ett klandervärt liv, super och slåss tillsammans med sin kompis Satan (!) och utvecklar psykopatiska drag. Allt verkar gå käpprätt åt helvete. Men så dyker Jesus upp och sedan börjar Nikolaj sin mödosamma vandring mot försoning och ett anständigt liv.

Mer om handlingen tänker jag inte avslöja. Boken är en riktig bladvändare, full av humor, spänning och överraskningar med kryddstarka beskrivningar av fylleri, våld, sex och övernaturliga händelser. Dessutom får läsaren fundera över vad författaren kan ha haft för avsikter med berättelsen. Vill Husum visa vad vänskap, vidsynthet och en tolerant kristendom kan åstadkomma i vår hårda värld? Eller är han en durkdriven författare som en aning cyniskt döljer sig bakom sina gestalter, mera intresserad av att skriva en bra skröna än att tydliggöra religiösa budskap?

Hur som helst, du som tröttnat på alla påskekrimer, pröva i stället Min vänskap med Jesus, jag tror inte att du blir besviken.