Leker med medial bild

Filmen "Återträffen", som får biopremiär på fredag, är gjord i två delar där den första är ett fiktivt "tänk om"-scenario. Anna Odell spelar själv "Anna Odell", som kommer till sin klassåterträff och håller tal om hur hon uppfattade sin skoltid. Dålig stämning är bara början på vad som händer efter det.

Egentligen är den oroväckande handlingen av den typen att ju mindre man vet om den desto bättre. Men i grund och botten är filmen en klassisk berättelse om upprättelse, om än gjord i en spännande och nyskapande form, som är full av igenkänning för alla som någonsin satt sin fot i en skola. Förutom att regissera och skriva manus debuterar Anna Odell också som skådespelare.

Gjorde hierarkikarta

Lika mycket som filmen handlar om ren mobbning handlar den om hierarkier och hur vi beter oss i grupp.

Från början var det inte tänkt att filmen skulle vara en spelfilm rakt igenom men det dokumentära spåret, där de gamla klasskamraterna skulle få se en grovklippning av den första delen och bidra till filmens andra del, övergavs efterhand. Mötena var inte lätta att få till. I "Återträffens" andra del visas just detta, fast återgivet av skådespelare.

Hur klasskamraterna kommer att reagera på dessa metamöten återstår att se men för Anna Odells del är deras reaktioner inte viktiga.

TT: Vad hoppas du att publiken ska ta med sig efter att ha sett filmen?