- Svårt fråga faktiskt. Jag är väl både det ena OCH det andra, säger Johanna Lindbäck, som i dagarna kommit ut med sin tredje ungdomsroman, Tänk om det där är jag.

 

Den första, En liten chock, kom för två år sedan. Lagom till debuten blev hon och de andra Bokhororna uppmärksammade för sin populära blogg med det uppseendeväckande namnet. När det var dags för roman nummer två, Min typ brorsa, hade Johanna Lindbäck redan ett namn i litteraturkretsar, både som författare och som skrivande bokslukare.

 

Dela upplevelser
Historien bakom Bokhora - namnet kom till en kväll efter många flaskor vin - är inte en berättelse om fem väninnor som slog sina påsar ihop. I själva verket var det bara en som kände fyra andra, som alla hade sina privata bloggar där de skrev om allt möjligt, men ofta om böcker. När idén om en gruppblogg kom på tal, tanken var väl mest att dela läsupplevelser med varandra och en och annan intresserad utanför gänget, satte de bara igång. Först efter en månads gemensamt skrivande träffades de.

 

Efter ett halvår hade deras webbplats uppmärksammats av många fler än de någonsin kunnat drömma om, tidningarna skrev och förlagen började skicka recensionsexemplar och bjöd in till författarintervjuer.

 

- Då förstod vi att vi blivit en del av bokbranschen, säger Johanna Lindbäck, som tillsammans med bloggkollegorna Helena Dahlgren, Jessica Björkäng, Johanna Karlsson och Johanna Ögren nu också gått från nätet till tryckt papper i boken Album.

 

Tips och listor
- Det var nästan en utomjordisk upplevelse. Vi blev inbjudna till Norstedts förlag för ett, som de sa, prestigelöst samtal om eventuella samarbeten. Vi fick fria händer och bestämde att vi skulle ge ut en bok som till formatet liknade ett Rocky-album. Inte en bloggbok, kanske inte ens en bok, men ungefär som en antologi, fast ändå inte.

 

Resultatet blev det första numret av Album, en ny litterär tidskrift som Norstedts planerar att ge ut en gång om året med hjälp av olika gästredaktörer. I händerna på redaktörerna i Bokhora fick Album en inbjudande grafisk form, rikt illustrerad med teckningar och med ett mycket personligt innehåll som håller vad omslaget lovar - 100 procent läsglädje.

 

Album har bloggens tilltal, med texterna är längre. Där finns artiklar om allt ifrån hur man får ekvationen tvillingmamma och hopplös bokmal att gå ihop, till diskussioner om ungdomsböcker och författarporträtt. Dessutom gott om listor. Listor över böcker "med tuggmotstånd", skräckböcker "med finess", musikbiografier, noveller, böcker från Norrbotten - Johanna Lindbäck kommer från Luleå och Johanna Ögren från Vittangi. Men också listor över manliga litterära gnällspikar och likgiltiga hjältinnor.

 

Står fria
- Vi står ju fria, både i vår blogg och i Album. Därför kan vi göra det vi gör helt på vårt eget sätt. På vår blogg pågår alltid samtal, vi har många mycket initierade läsare som själva bidrar med intressanta tankar. Och vår egen läsning är luststyrd, säger Johanna Lindbäck.

 

Den analyserande kritikens roll och framtid har diskuterats mycket på sistone, bland annat i en ny bok av Thomas Anderberg. Att förlagen gillar glada boksajter är inte förvånande och Johanna Lindbäck och hennes bloggkollegor har ofta kritiserats för att de bara skriver om böcker de gillar.

 

- Vi är inga kritiker, vår utgångspunkt är en annan. Däremot skriver vi definitivt om böcker vi inte gillar. Men vi är aldrig elaka, gör inga totalsågningar. Jag vill påstå att vi överhuvud taget är väldigt tydliga.

 

Trots framgångarna - 15.000 unika besökare i veckan och stor publicitet - har Bokhoreredaktionen svårt att få till en fungerande ekonomi, även om de har en del annonsintäkter. Den första lönen tog de ut i form av en gemensam resa i våras och drömmen om att kunna avlöna någon för att sköta den vid det här laget omfattande administrationen verkar fjärran.

 

Författare på loven
Författaren Johanna Lindbäck skriver sina böcker på de lov hon som heltidsarbetande språklärare har från sitt gymnasium. Bloggandet och läsandet ägnas stunder i en ganska späckad vardag.

 

- Om jag skulle bli tvungen att välja skulle jag alltid välja mitt eget skrivande. Det är det jag lever i och längtar till. Men jobbet som lärare berikar mitt skrivande på många sätt, säger Johanna Lindbäck som i sina romaner alltid skrivit om ungdomar som socialt sett har det väldigt bra.

 

- Jag brukar tänka att jag skriver om dem som är i mitten, de vanliga eleverna i en vanlig klass. Hittills har mina romaner alltid utspelat sig i Umeå, men i min nästa har jag bytt stad. Där skriver jag om en kille från Björsbyn.