De båda blir i ”Råskinn” omgående läsarens intima vänner. Kerstin skriver: Lars, du har något livsviktigt att lära mig, en sorts istadig uthållighet med livet som det är.

Lars: Tack goda Kerstin för fina och sorgsna brev från hemmet. (---) Om man inte känner sorg är man väl inte riktigt klok? Det är ju så hemskt tragiskt hela livet, att mötas och skiljas, att dö lite grand varje dag.

Vartenda brev andas uppriktighet, närhet, sorg och glädje. Ingenting är för smått eller för stort, allt får plats. Kuverten, eller brevomslagen snarare, är en egen konstart. Här blandas foton och teckningar med annonsklipp: (Kl. 18:00 lättgympa utan hopp.)

I breven möter vi också Junior för första gången. Lars Lerin besöker honom i Brasilien. När Junior är på plats i Sverige infinner sig ambivalensen, vad har han gett sig in i?! Kerstin Högstrand, som trots att hon är inne i en depressiv period och inte orkar träffa folk, inte ens sin brevvän, ser att Junior har precis de egenskaper – barnslig lekfullhet och tillit - som hennes vän behöver.

Vänskapen mellan Lars Lerin och Kerstin Högstrand är så naken och villkorslös. Vi får möta två människor på riktigt, ända in i hjärtats spröda ljus och när Buddha citeras: ”Livet är ett sår som ska läkas” hinner hela livet ikapp även läsaren.

Kerstin tecknar dagarna på hemmet i grått och ibland en blomma som glöder. Lars kvitterar med drastisk humor och självutlämnande kval inför det nya livet med Junior. ”Kerstin”, skriver han, ”tål inga diktaturer. Inte heller ångestens diktatur som styr mig nu”.

Man kommer osökt att tänka på alla maktspel i världen som totalt saknar uppriktighet .

Lars Lerin är Nordens främsta akvarellmålare och har sedan 1983 publicerat mer än 50 verk i bokform. Kerstin Högstrand, bildkonstnär, grafiker och författare har arbetat som lärare på Kyrkeruds estetiska folkhögskola.