En av de fyra konstnärerna är Malena Karlsson. Hennes utställning går under namnet Tillfälligheter. De flesta av hennes verk, bestående av textiler och broderier, är just tillfälligheter.

– Det har börjat som ett sökande efter något som inte är en ny form utan en tillfällighet. På en hel utställning bad jag besökarna att ge mig deras fulla personnummer. Sedan hade jag hittat på ett matematiskt system, ett koordinatsystem, då jag till exempel plussade de fyra första siffrorna och fick ett nummer och massa punkter, drog en linje från det, fick en form och tecknade utifrån det, säger hon.

Hon gör en liknelse med filmen Närkontakt av tredje graden. Kort sammanfattat: ett UFO landar på jorden, en man får upp en inre bild av något som han utan att veta exakt varför, eller vad det är, skapar upprepade gånger i bland annat lera.

Artikelbild

| Träd. Några av de träd som Håkan Bengtsson avbildat.

– Jag kan tycka att det är en bra bild för jag vet inte vad det är jag vill berätta. Jag bara försöker om och om igen. Det är det som driver processen framåt, lite grann som i Närkontakt av tredje graden.

Det finns tre större verk på Tillfälligheter som Malena Karlsson baserat på tre mindre handgjorda brodyrverk. Hon tog hjälp av en fotograf som ljussatte och fotade verken. Sedan trycktes de för att gå upp i skala och påverka betraktarnas synintryck mer. Just de mindre textilverkens form påverkas mycket av ljus och från vilken vinkel betraktaren ser dem.

– I de här kan jag styra precis hur jag vill att ljuset ska falla, det kan jag inte i de mindre.

På Malena Karlssons hemsida står det att hon låter materialet möta funderingar kring människans sinnen.

Artikelbild

| Vardag. I Ida-Lovisa Rudolfssons broderier är vardagen återkommande.

– Det handlar om vårt sätt att varsebli och vad som är sant och inte. Vad är lika i vad du och jag upplever i världen? säger hon.

Ida-Lovisa Rudolfsson ställer ut vad som beskrivits som Roy Andersson i bildform och just vardagen är central i hennes Mitt i skogen finns ett vardagsrum. Genom sina textilbroderier försöker hon berätta något – varje verk kan ses som en novell.

Artikelbild

| Perception. Mikael Fagerlunds verk ändrar skepnad beroende på hur man kollar på dem.

– Det bottnar hela tiden i var jag befinner mig själv, i småbarnsvillalivet på något sätt. Det är där jag börjar berättelserna. Sedan tar det sig vidare därifrån. Det är det som intresserar mig, det jag har omkring mig, säger hon.

Det är en stor blandning i utställningen, vissa verk utstrålar sorg, vissa inger glädje och vissa är surrealistiska.

Artikelbild

| Text. En del av de ord som Håkan Bengtsson samlat på sig.

– Det är väl precis så livet är. Vissa saker är skithemska, vissa är jättetrevliga och vissa skruvade – det är verkligen en salig blandning, säger Ida-Lovisa Rudolfsson.

Mikael Fagerlunds verk handlar tar upp perception. Beroende på från vilken vinkel man betraktar hans verk och hur ljuset faller visar sig färger på olika sätt. Rakt framifrån kan ett verk se nästintill färglöst ut – betraktat ur en annan vinkel kan det vara fyllt av färg.

Artikelbild

| Ett av Mikael Fagerlunds verk.

Vad hoppas du människor ska få i utbyte av att kolla på dina verk?

– Någon slags glädje, en upptäckarglädje helt enkelt. Och börja fundera på hur det kommer sig att vi ser och tvådimensionellt media i förhållande till tredimensionellt media, säger han.

Artikelbild

| En av Malena Karlssons tillfälligheter. De görs för hand och är tidskrävande – denna tog ungefär en månad att skapa.

Håkan Bengtsson har under ett och ett halvt år arbetat med gamla träd i närheten av hans ateljé i Lund.

– Jag tittade på de i flera år och ville göra något projekt med träden. Jag har tagit delar från träden, tryckt det på duk och papper och tecknat samt gjort om träden som jag vill ha dem.

Under en del av projektet som pågick i ett och ett halvt år skrev han varje dag ner några ord som han sammanfört till en text som ska ställas ut nästintill träden. På hans utställning kommer också tidigare skulpturer och målningar visas upp.

– På det sättet jag jobbar annars är det jätteviktigt med balans, komposition och en känsla för bilden. Jag brukar kalla det för en puls, att alla verken arbetar med betraktaren.

Utställningarna pågår till början av juni månad.