Han rimmar losec med otäck, klämmer in ett "Grabben med choklad i" och har hört jämförelser med storheter som både Povel Ramel och Karl Gerhard för sitt välartikulerade artisteri med många fyndigheter i texterna.
– Det är ju problematiskt att jämföras med såna giganter (skratt). Man vill vara sin egen grej, för att undvika sådana ofördelaktiga jämförelser.
Han har alltid en ambition att det alltid ska finnas ett litet stråk av allvar i låtarna. Ibland känns det frustrerande när folk bara ser den skojiga sidan.
– Även om det är fyndigt och vitsigt ibland så är det mer en yta ovanpå. Att det ska finnas en känslomässig klangbotten. Det blir allra bäst när man lyckas hitta balansen mellan roligt och allvarligt. Det är det jag hela tiden efterstävar.
Helt klart är det en artist vars uttryck andas gammal hederlig estradörtradition. Han har alltid gillat låtar som berättar en historia, som i musikaler.
– Jag har en som heter Bertil har gjort det igen som handlar om en vaktmästare som drömmer om de stora scenerna. Den kommer från musikalen "De kommunalanställda" som inte finns. Än. Den kanske kommer att finnas en vacker dag.
Bo Selinder är gärna specifik i namn och orter när han skriver. Titlar som "Hur länge ska jag sakna dig Birgitta" och Hej hallå Sollefteå" säger en del.
– Jag kan se en tjej i illgröna strumpor på stan och tänker att det borde vara en låt; "Dina gröna strumpor". Inte sällan är det en textrad som hänger ihop med en melodifras och så bygger man en hel låt på det.
Den tydliga artikulationen och den fysiska inlevelsen är också viktiga bitar i framförandet.
– Jag tycker det är jättetråkigt när man inte hör vad folk sjunger. Man accentuerar texten ännu mer med små rörelser. Alla är inte motiverade, men det har blivit en del av helheten.
I sju år levde han i Piteåexil, gick på Framnäs och Musikhögskolan, där han i det senare fallet blev representerade Piteå i riksfinalen – och vann – med låten "Rosa kalsonger". I Piteå bildades även gruppen Bältornas män som kompar honom på turnén.
I övrigt har han blivit födelsestaden Luleå trogen. Han berättar om hur han upptäckte Galenskaparna när han gick på lågstadiet och hur deras låt "Rotums paradmarsch" bokstavligen sköljde bort oro och rädsla hos honom när han gruvade sig inför träslöjdslektionerna.
– Jag känner tacksamhet för den glädje Galenskaparna ger mig. Det var känslomässigt starkt.
Dagen efter turnépremiären släpps ep:n "Sången från balkongen ovanför". Titeln är hämtad från radhuslängornas ironi, att rent fysiskt bo så väldigt nära varandra, men samtidigt väldigt långt ifrån.
Bo Selinder säger sig vara för konflikträdd för att slå sig på mer politiska texter. Han skrattar gott när han säger att han vill att folk ska tycka om honom.
Låtarna på ep:n är vardagsbetraktelser kring personer och platser och ibland en längtan efter medelsvenssonliv med villa, Volvo och vovve som upphovsmannen ännu inte uppnått.
– Det livet kan verka grått, alldagligt och trist. Samtidigt kan det vara någonting man åtrår och längtar efter.
Gör du det?
– Det kan jag göra. Absolut. Det är väl det en sån låt som "Medelsvensson" kommer ur.
Utöver ep:n och en kommande video till sistnämnda låt ger Bo Selinder även ut en bok med låttexter i slutet av oktober, "I min blommiga ballong".
– Framför allt är det för min egen skull. Jag räknar inte med att folk kommer att läsa den. Det är mest för att ha en cool souvenir i bokhyllan (skratt).
– Jag vet inte om jag vill bli mer känd än vad jag är. Det är lite motsägelsefullt. Med tanke på vad vi håller på med just nu. Men vi småsatsar försiktigt och så får vi se vad som händer.
Fotnot: Fredagens ep-släpp firas med spelning på Kulturens hus i Luleå.
