Lindbäck skriver vidare om Luleå

Som uppvuxen i en småstad i Norrbotten är det inget underligt att de flesta filmer, böcker och låtar utspelar sig på andra platser än där man själv bor.
Men i Johanna Lindbäcks ungdomsromaner går karaktärerna Storgatan upp och ner, åker längdskidor på Ormberget och fikar på Roasters. 

– När jag läste Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi och även Katarina Kieris böcker kände jag ”Jahaa, man kan skriva böcker om Norrbotten”. Det låter kanske dumt nu, men det var då det gick uppför mig att det faktiskt var möjligt. Jag hade nästan bara läst böcker om Stockholm innan dess.
Återvänder till Luleå
Johanna Lindbäck kommer direkt från simhallen till konditoriet där vi stämt träff.
– Jag tar nog en läsk. Jag eftersvettas fortfarande, säger hon och drar lite i tröjan för att svalka sig. Johanna har skrivit i hela sitt liv, men bokdebuterade för bara fyra år sedan.
– Sen har det gått så här, säger hon och knäpper med fingrarna.
Hennes femte och senaste roman Välkommen hem, utspelar sig precis som den förra boken, i Luleå. Huvudpersonen Sara kommer hem efter ett utbytesår i London och väntar sig att återuppta sitt gamla liv. Inget är dock som innan hon reste. Hon slits mellan grannkillarna. Välbekanta tidigare pojkvännen Mattias och nya, spännande Adrian.
– Jag gillar artisten Robyn väldigt mycket. När hon skriver nya låtar brukar jag tänka, det här ska jag skriva om. Robyns Call your girlfriend är nästan plagiat, säger Johanna och skrattar.
– Den är fantastisk. Det är ju min bok på tre minuter, exakt beskrivet.
Feel good
I förlagets pressutskick kallar de dig för feel good-mästarinna. Vad tycker du om det epitetet?
– Ja, jag tycker det är okej. Ungdomsböcker i Sverige är traditionellt väldigt problemorienterade. Det är en mamma som super eller någon som skär sig och mår så dåligt att de funderar på självmord. I den jämförelsen skriver jag feel good. Problemen i mina böcker är det som alla råkar ut för i livet.
Johanna Lindbäck är född och uppvuxen i Luleå och har precis som huvudpersonen Sara upplevt tristessen i att återvända till en hemstad där inget nytt finns att upptäcka.
– Jag lämnade Luleå och var au pair i USA ett år. Jag förberedde mig mycket inför resan, inför att få hemlängtan och allt möjligt. Att komma hem; big deal! men det ÄR annorlunda att komma hem efter så länge. Den erfarenheten har jag använt i boken.
Typiskt norrländskt språk
Kommer du skriva en bok som utspelar sig i Stockholm?
– Jag skrev om en tjej som bor i Stockholm men flyttar upp till Umeå i boken Tänk om det där var jag. Det borde jag klara av tänkte jag. Jag hade bott i Stockholm i flera år. Jag jobbade med ungdomar och visste hur ungdomar pratar, även i Stockholm. Men jag fick tvätta texten extremt mycket, stryka allt det typiskt norrländska som jag inte ens visste att jag hade i mitt språk. Då kände jag att det här gör jag aldrig om.
Fotar sina miljöer
När Johanna Lindbäck gör research för sina böcker så går hon ut med sin kamera och fotar miljöerna hon vill skriva om. Det är viktigt att det blir rätt.
– Jag hade till exempel ingen aning om att Bergnäsbron hade graffiti innan jag tog en promenad förbi där. I somras upptäckte jag att det finns ett sakfel i boken. De går förbi McDonalds på Storgatan och det finns inte kvar längre... men det kanske fanns där 2009?
Nja, tyvärr, det stängde nog tidigare ...
– Äsch, vi får låtsas att det var där då.
Varför bor karaktärerna just på Gültzauudden?
– När jag på senare tid varit i Luleå har jag ofta gått runt där. Jag tycker att området är fint. Det är också spännande med kontrasten mellan de feta miljonvillorna och de mer slitna hyreshusen, som ligger nästan vägg i vägg. I boken reser Mattias föräldrar till Frankrike och har en dyr villa medan Saras familj som bor i hyreshusen bredvid tillbringar semestern i stugan.
Blir det fler böcker om Luleå?
– Ja, jag håller på med en tredje Luleåbok nu, den utspelar sig på Björkskatan. Den här gången går karaktärerna på högstadiet och huvudpersonen är en kille. Jag gillar att skriva om killar. Det blir mer fantasi då. Jag får sträcka mig själv lite längre.

 
  • Senaste nytt
  • TT
  • Mest kommenterade
  • Läs också:

Kultur

  • Lokalt