På sin dödsbädd är det få som ångrar att de inte arbetade mer, och tillbringade mindre tid med maka eller make, barn och barnbarn. Ändå är det mesta i samhället inriktat på arbete, ja mycket arbete.

För 15 år sedan fick Nya Moderaterna genomslag för begreppet arbetslinjen. I en socialdemokratisk variant heter det nu: Alla som kan jobba ska jobba.

Men teknisk utveckling och rationaliseringar går ut på att minska det mänskliga arbetet, minska personalstyrkan.

Artikelbild

Länge togs också de tekniska landvinningarna och effektiviseringar ut i form av minskad arbetstid snarare än högre lön: åtta timmars arbetsdag, fem dagars arbetsvecka, en tredje, fjärde, femte, sjätte semestervecka.

Hur går teknikens onödiggörande av arbete ihop med att det nu fastnat i en naturlag att alla ska jobba åtta timmar fem dagar i veckan och högre upp i åldern än 65 år?

Om de frågorna, med fokus på arbetstidsförkortning och medborgarlön, resonerar Rutger Bregman i boken Utopia för realister - Hur medborgarlön, öppna gränser och 15 timmars arbetsvecka kan bli verklighet (Natur & Kultur).

Författaren går igenom historik, forskning och exempel som stöder hans tes, om kortad arbetstid och basinkomst. Exemplen är övertygande.

Med minskad arbetstid och varianter av basinkomst har hälsan för folk förbättrats och många kunnat göra saker de hellre vill och är bättre på än i deras lönejobb.

Stress, förslitnings- och arbetsskador och vissa sjukdomar har kunnat minskas med mindre arbetstid. Den offentligt finansierade sjukvården har kunnat spara in vårkostnader i och med det.

Nationalekonomer, exempelvis John Maynard Keynes, har sett minskad arbetstid som en naturlig utveckling och att livet därmed skulle kunna fyllas med annat, som förkovran, rekreation och det som ger livskvalitet.

En rad krafter som motarbetar idéer om basinkomst och kortad arbetstid, ofta från högerhåll som politiker och ekonomer, redogör Bregman också för. Och de krafterna har haft framgångar de senaste 45 åren.

I dag är det glömt att en högerpolitiker som USAs president Richard Nixon 1970 var nära att genomföra en reform om basinkomst, bland annat för att minska behovsprövade bidrags byråkrati.

Bregman har även ett resonemang om öppna gränser som i dagens läge med Trumpmurar och kontroversiell invandring är tankeväckande, men kanske svårgenomförbart.

Bregmans bok är utopisk och tankeväckande om arbetstidens omfattning. Hur är det bäst att använda sin tid och är arbete ett mål eller medel?

Kanske är det bra att även fundera över om man arbetar tillräckligt mycket tidigare än på dödsbädden.