Den samiska jojken i sin ursprungliga form med ensam röst, ofta skrovlig och klämd, kan vara nog så påfrestande för ett icke-samiskt öra. Men för åtskilliga decennier sedan förvandlade Mari Boine uttrycket till något annat, drog in i konsertsalarna och fångade också en publik utan kännedom om samiskt språk och kultur. Jag minns ännu med glädje den lust och förvåning jag upplevde vid en konsert i Hermelinsskolans aula – det är inte riktigt hundra år sedan, men länge sen, det vet alla lulebor.

Denna nya tradition förvaltas starkt och medryckande av Anja Storelv och hennes band, bestående av fyra musiker. Före konserten frågade jag en vän hur jag skulle klara av att skriva om det här, föga bevandrad som jag är såväl i folkmusik som i skilda former av förstärkt samtidsmusik. Det räcker att du lyssnar på Lars Paulin vid trummorna, blev svaret. Och visst var han fenomenal! Men det var ju hela konserten med ytterligare tre musiker och så sångerskan och kompositören och textförfattaren Anja Storelv själv i centrum.

Vilken röst och vilken självklar scennärvaro! Mitt på scenen stod hon, med ett slags varm auktoritet, nästan statuarisk men med en mycket personlig och vacker gestik (så långt från Eurovisions sprattel man kan komma).

Artikelbild

Jag blev betagen. Och berörd! Sången och musiken innehöll fjällvidder, drömmar, magi och mystik, ibland rusigt, ibland meditativt, transartat. Sångernas innehåll sammanfattades av Christina Aasa Bygdell. Hennes tornedalsklingande recitation bidrog också till att förflytta oss till det samernas land och kultur som måste försvaras och älskas.

Med all respekt för de fantastiska musikerna i Anja Storelv Band: Det allra bästa kom sist, som spontant extra extranummer och inte med på den nya skivan. Ensam på scenen (alltså a cappella – på traditionellt vis) jojkade Anja ”Ailohaas”, en porträtthyllning till den mångsidige samiske konstnären Nils Aslak Valkeapää. Osannolikt vackert och berörande. Att Anjas stämma och rika röstbehandling kom så till sin rätt här, liksom under hela konserten, skall vi tacka den ypperlige ljudteknikern Bjarne Johansson för. Till vardags finns han på P4 Norrbotten.

Håll ögon och öron öppna, inom en inte alltför avlägsen framtid kommer Anja Storelv band på nytt att höras i Luleå. Och de skall också lysa upp den årliga mörkerfestivalen i Korpilombolo.