Skådespelaren, dramatikern och regissören Frej Lindqvist har under några veckor återvänt till sin barndoms Luleå för att undervisa Teaterhögskolans avgångselever i fars. De senaste tio åren har han periodvis jobbat som gästlärare i Luleå, med fokus på den klassiska formteatern. I år har han tillsammans med eleverna arbetat med klassisk komedi av Georges Feydeau och Molière, vilket nu redovisas i en för allmänheten öppen lektionsföreställning.

– Klassisk formteater som Feydeau och Moliére innehåller själva essensen av teater. Shakespeare och liknande är väldigt känslosamt, men detta kräver mer teknik, säger han.

Undervisningen syftar till att ge Teaterhögskolans elever verktyg för att förstå och hantera komiken som uttrycksmedel. Med repliker på alexandriner och blankvers är det klassisk humor som övats in.

Artikelbild

| "Mycket av min syn på humaniora baseras på att man har historisk kunskap, något unga i dag inte har på samma sätt. Jag försöker sätta historielösheten i perspektiv genom att tillföra historia." Frej Lindqvist om det klassiska arvet.

– Det här är så långt från Norén och psykologisk realism som man kan komma. Men det är en magisk känsla att kunna spela Feydeau när allt verkligen sitter, säger Frej Lindqvist.

Han förklarar att den föreställning man nu sätter upp är en scenisk sammanslagning av två klassiska pjäser, På pottan av Feydeau och Tartuffe av Molière.

– Det blir en blandning av den stränga formen hos Feydeau parat med Molières djupa människoskildring.

Trots att pjäserna har lång tid på nacken tycker Frej Lindqvist att de äger ett stort värde av att spelas än i dag, och betonar lusten och skrattet som en viktig faktor för insikt.

Artikelbild

| Rita Hjelm och Philip Lithner i en scen ur Molières "Tartuffe". Under fyra veckor har de undervisats i fars av Frej Lindqvist.

– Lustmomentet är så starkt i den här formen av teater. Skrattet kan vara den rakaste vägen till en sanning. Jag tycker det är roligt när publiken garvar samtidigt som de får en djupare insikt, säger han.

Med erfarenhet av såväl skådespeleri, manusförfattande samt regi har Frej Lindqvist erfarenhet av många olika nivåer inom teatern. Han beskriver elevernas möte med den klassiska farsen som krävande men givande.

Artikelbild

| I stundens hetta. Frej Lindqvist säger att fars är själva essensen av teater, men att det också är krävande att spela.

– När eleverna kommer hit och är mogna för formteater uppskattar de det väldigt mycket. Jag pratar mycket med dem om publikreaktioner, varför folk skrattar och varför de inte skrattar. Det krävs hårt jobb för att göra detta bra, säger han.

Med sina bundna versmått och med rötter flera hundra år tillbaka i teater-historien kan formteatern av vissa upplevas som utdaterad, men Frej Lindqvist påpekar att den är ett kulturellt arv som bör läras ut.

Artikelbild

| Dramatiskt möte där den lömska prästen Tartuffe med synd i sinne deklarerar sin åtrå gentemot sin gifta värd. Philip Lithner och Rita Hjelm agerar.

– Ibland känner jag mig lite stenålder, men det är detta som är mitt arv, något jag tycker måste föras vidare.

– Mycket av min syn på humaniora baseras på att man har historisk kunskap, något unga i dag inte har på samma sätt. Sedan jag upptäckte det har jag försökt lära ut denna kunskap, och eleverna tar emot den med öppna armar. Jag försöker sätta historielösheten i perspektiv genom att tillföra historia, säger han.

Studenten Rita Hjelm tycker att veckorna med Frej Lindqvist varit inspirerande.

– Det är kul att få verktyg för att spela fars, att förstå hur pjäser hittar formen i manuset. Man lär sig hur man ska dramatisera en text, säger hon.

– Det har varit kul att jobba med Frej, han är verkligen bäst på fars. Han är inspirerande.

Arbetet tillsammans med eleverna har pågått under fyra veckor och Frej Lindqvist tycker att det är roligt att vara tillbaka. Samtidigt ser han utmaningarna i och med snäva resurser för kulturen och utbildningen i Luleå.

– Det är en utmaning att jobba här uppe, just för att resurserna är små. Det känns som att man gör ett pionjärarbete varje gång. Skådespelarprogrammen naggas i kanterna i dag, framåtrörelsen finns inte på samma sätt som förut, säger han.

Han påpekar nödvändigheten i en diskussion kring skådespelarutbildningens konstnärliga fokus för att skapa en bra utbildning för eleverna.

– Det behövs en diskussion kring de konstnärliga förutsättningarna för skådespelarutbildningen. Det krävs för att man ska kunna åstadkomma kvalitet, och i slutet är det kvalitet det handlar om, säger han.

Den öppna föreställningen hålls på Teaterhögskolan klockan 13 i dag.