– Det är stort och jag är nervös, säger hon.

Annars verkar det inte var mycket i tillvaron som kan rubba Fia Kaddik. Detta är en kvinna som redan som barn fick lära sig att boxas av sin far (förövrigt Norrlandsmästare i boxning när det begav sig) och har genom åren haft sin beskärda andel av slagsmål både mentalt och rent fysiskt.

– Jag växte upp i Ammarnäs, men fick bo på internat under skoltiden från jag var 12 år. Det var mycket rasism och jag kunde boxas. Dessutom har jag alltid försvarat de svagare mot mobbare. De fanns några stycken i min klass, säger hon.

Artikelbild

| Senaste alstret. Denna saltskål färdigställde Fia Kaddik så sent som i veckan. "Rotslöjd är tålamodsprövande. Det tar timmar att göra några varv.

Nej, backat har hon aldrig. Uppfostrad som en pojkflicka var hennes hela värld en gång i tiden slalomliften i Ammarnäs som ägdes av hennes farbror. Där skötte hon pistmaskinen när hon inte störtade ned för backen på skidor. För visst hon har tävlat i slalom också. Och vunnit Same-SM i lassokass. Något hon förklarar är mycket ärofullt. En titel med prestige.

– Jag är en tävlingsmänniska och har alltid haft vad man kallar manligt, tunga jobb, säger hon.

Slaktare, styckare, traktorförare och kock är bara några av de yrken hon avverkat innan hon började som lärare i rotslöjd på Samernas folkhögskola i Jokkmokk. En ärofylld uppgift även det, menar hon. Hon tog över efter att den legendariska rotslöjdaren och läraren Ellen Kitok Andersson dött. Och brinner för sin uppgift.

– Kunskapsöverföring mellan generationer har blivit än viktigare för mig sedan jag fick barnbarn. Och rotslöjden för en ganska tynande tillvaro. Återväxten är skral, säger hon.

Artikelbild

| Livsstilsförändring. Som en del av sin livsstilsförändring ska Fia Kaddik åka Tjejvasan, Vasaloppet och Dundret runt i vår. I sommar ställer hon upp i flera grenar under Same-SM.

Det är ju faktiskt med anledning av hennes rotslöjd vi träffas och hennes förestående vernissage som fjolårets Åsa Kitok-stipendiat, även om samtalet har en tendens att beröra inte bara hennes stora idrottsintresse utan också hennes gigantiska livsstilsförändring som under samtalets gång även får existentiell karaktär.

Rotslöjden fick hon så att säga redan med modersmjölken. Både Fia Kaddiks farmor och mamma var rotslöjdare.

– De var mina första läromästare. Sedan var det Ellen Kitok Andersson som jag studerade för på Samernas folkhögskola.

I utställningen ”Sjáragärrge” får besökaren se alster Fia Kaddik tillverkat genom åren – allt från den lilla korg hon tillverkade tillsammans med sin farmor när hon var sex år till en saltskål hon färdigställde så sent som denna vecka.

– Jag är en ganska traditionell rotslöjdare – tillverkar mest skålar och ostformar. Men jag har också börjat samarbeta med två unga samiska slöjdare som bidrar med trädetaljer till min nya design.

Fia Kaddik understryker vikten av att synliggöra de unga slöjdarna.

– Det finns så många slöjdare som aldrig fått något erkännande, kanske aldrig eftersträvat det heller. Därför vill jag inte ta ordet ”Storslöjdare” i min mun. Det hämmar ungdomen. Jag menar, vad är perfekt?

Förutom att vara lärare på Samernas folkhögskola håller Fia Kaddik också kurser för samer som så önskar. Bland annat i tekniken som kallas ”Samesticket”.

– Det är en speciellt teknik som gör ostformen helt tät. Samma teknik användes senare när saltflaskorna kom.

Det är nu Fia Kaddik förklarar att rotslöjden har sin början i skapandet av ostformar.

– Den skapades för att kunna göra ost i kåtan av renmjölk. Det var först senare som förvaringskärl började tillverkas av rötter. Efter ostformen kom saltflaskan, sedan mjölkistan som var päronformad. Den tillverkades nämligen för att ligga längst fram i akkjan.

En traditionell ostform har också hedersplatsen i hennes utställning tillsammans med en fiktiv kåta till viss del bestående av naturliga björkar.

– Det är så många idag som inte vet något om naturen. Därför ville jag ha björkar i utställningen.

Och så bjuder hon på en informativ föreläsning om björkar. Bland annat att fjällbjörkar är odugliga till rotslöjd. Deras rötter är tydligen lika krokiga som trädet ovanför marken. Det är vide som används till rotslöjd när man vistas på fjället. Men också att en rotbjörk kräver 800 liter vatten i timmen under sommaren.

– Därför ska man behålla björkar vid sitt hus. De drar fukten ur väggarna. Därför kräver också rotslöjd att man ska fukta dem två gånger per år. Jag gör det i grönsåpavatten så att fettet behålls.

Och det fungerar fint, menar Fia Kaddik. Beviset är den ostform från år 1824 hon så sent som för två år sedan tillverkade ost i till jul. En ostform hon också stolt visar i en av sina montrar.

Det är på sommaren som Fia Kaddik samlar rötter till sin slöjd.

– Man kan aldrig få för många rötter. Däremot måste jag alltid fråga trädet om lov innan jag gräver upp rötterna, precis som jag är lärd. Och ja, träden svarar, mer som en känsla att detta träd ska jag inte röra. För mig är det ett svar, säger hon.

För människan lånar av Moder Jord. Ett ansvar för människan att bära som samerna alltid respekterat, menar Fia Kaddik.

– Jag är egentligen ingen miljökämpe, men tar ansvar när jag är ute i naturen. Vi måste stanna upp och fundera över vad som är viktigt.

Själv fick hon sitt uppvaknande för två år sedan när hon ställde sig på vågen som visade 97 kilo.

– Du kan tänka dig med min längd – 145 centimeter. Jag var tvungen att börja träna och när sedan mina barn bad mig att sluta röka, om inte för mig så för att mina barnbarn skulle få behålla sin Akka lite längre. Min mamma dog i kol.

Att sluta röka beskriver hon som den tuffaste resan i livet, förutom dödsfall som drabbat henne.

– Båda mina föräldrar är döda. Jag är kunskapsbäraren till kommande generationer. Det är ett ansvar jag värnar, säger Fia Kaddik.