Det är problem för Piteås gigantiska vindkraftspark. 170 vindkraftverk stoppas av försvaret och 59 verk vill Piteås miljönämnd ha bort. Det är säkert ett hårt slag för många, men jag tycker det känns som en befrielse.

Länge har jag varit tveksam till vindkraften. Vindkraften som energikälla är överskattad och helt beroende av stora subventioner.

Ännu mer tveksam blir jag när regering och riksdag i ren euforin sätter vindkraften främst för att 2020 nå en andel av 49 procent förnybar energi. Regeringen har ett mål att förnybarenergi ska utgöra 50 procent av den totala energianvändningen och oppositionen vill att den ska utgöra 53 procent.

Det är bara tröttsamt och resultatet av en ogenomtänkt politik där den ideologiska trätan om vem som är bäst på miljö ligger i vågskålen.

Flera instanser bland annat Iva (Ingenjörsvetenskapsakademin) har visat att det inte finns några starka klimatskäl för Sverige att öka andelen förnybar energi. Med de investeringar som är planerade och redan gjorda kommer med hög sannolikhet den svenska elproduktionen vara koldioxidneutral om några år. Regeringen eftersträvar trygghet i elproduktionen och mer oberoende av fossila bränslen. Frågan som måste ställas när nu målen ska nås, är hur mycket den tryggheten får kosta?

Vindkraften har utvecklats till något av en helig ko. Allt är godtagbart bara vi bygger många. Att vindkraften innebär stora konflikter med olika miljömål kan politiker ofta dagtinga med. Djurlivet påverkas av dessa vindkraftparker som förstör naturen och river upp stora sår. Det är gigantiska betongklossar som ger skogen ett nytt utseende. Placeringen i närheten av bebyggelse bör ifrågasättas, buller och iskastning från vingarna tillhör problemen. Vindkraften skapar stor skadegörelse för livsmiljön.

Dessutom, om inte läget perfekt, är vindkraften inte lönsam. Den kan inte köras om det blåser för mycket eftersom den inte kan lagra energi. Finns inga perfekta lägen måste nya stora subventioner till. Vindkraften är också extremt dyr i jämförelse med vattenkraften. Den är bara lönsam för exploaterande företag och ett fåtal markägare och detta tack vare statsfinansiering och elcertifikatsystemet.

Markbygdens Vind AB, MVAB, ville bygga på 450 kvadratkilometer. I början blev jag också exalterad. Vad kul tänkte jag att Norrbotten är först med gigantiska satsningar. Nu tycker jag inte att det är så kul längre. Jag ser ett mönster upprepas, nämligen exploateringen av länet. Där statsmakten och enskilda näringsidkare ser en möjlighet att utnyttja länets naturtillgångar. Ingenting, absolut ingenting får norrbottningarna tillbaka.

Vattenkraften ger staten enorma vinster och Norrbotten fattiga kommuner. Gruvdriften är en mjölkko för staten och utländska bolag och ger kommunerna en oljeplattformekonomi. Vindkraften upprepar mönstret. Hurra, vad pengar till MVAB! Vad bedrövligt för människor att leva nära dessa skräckparker. För att inte tala om oss elkunder, vi får betala ett mycket högt pris. Vi står för subventionerna.

Iva konstaterar att om vindkraften byggs ut för omfattande export krävs generella höjningar av stödnivåerna som konsumenterna får betala. Den årliga kostnadsökningen vi drabbas av överstiger den kostnad som importörerna betalar för elleveransen. På så sätt blir vindkraften ett negativt bidrag till Sveriges ekonomi.