Svar till Krister Hammarberg och Henrik von Sydow, båda (M), som skrev om den sänkta bolagsskatten i Kuriren den 6 oktober.

Hammarberg och Sydow skriver om regeringens provocerande sänkning av bolagsskatten och att den leder till ökad sysselsättning och investeringar. Verkligheten är en annan. Sverige glider allt mer isär under den borgerliga politiken.

Arbetslösheten har ökat från 6,6 procent när regeringen tillträdde i oktober 2006 till 7,8 procent i augusti i år, enligt SCB. Långtidsarbetslösheten har, enligt Arbetsförmedlingen, ökat med 70 procent för de som saknat arbete i mer än sex månader. För de som saknat arbete i mer än två år är ökningen hela 188 procent, alltså nästan en tredubbling av de verkligt långtidsarbetslösa.

Hammarberg och Sydow försvarar den stora sänkningen av bolagsskatten med de skärpta reglerna för interna räntor. De skärpta reglerna är ett steg i rätt riktning. Riskkapitalbolagens aggressiva skatteplanering, inte minst inom välfärdssektorn, måste stoppas.

Men detta är inte argument för radikalt sänkt bolagsskatt. Det ska inte löna sig att försöka gå runt regelverket. Sverige har redan en internationellt sett konkurrenskraftig bolagsskatt. Våra tio största handelspartner har i genomsnitt drygt 29 procent i bolagsskatt. De två största, Tyskland och Norge har 30 respektive 28 procent i bolagsskatt.

Vänsterpartiets budgetförslag ger cirka 100.000 nya jobb och 60.000 utbildningsplatser. Vi investerar i välfärd, infrastruktur med mera. Det skapar tusentals övergångsjobb och lärlingsanställningar samt avskaffar det förnedrande Fas 3.

Vi har också råd att satsa på rättvisa med exempelvis höjt tak i a-kassan. I dag får nästan inga arbetslösa ut en anständig ersättning vid arbetslöshet. Regeringen har råd att sänka bolagsskatten med 16 miljarder men inte att höja a-kassan. En talande prioritering. Storbolagen, bankerna och aktieägarna som ska få sitt först, sedan blir det inte ens smulor kvar till de arbetslösa.