Nyss intog vänsterpartiet Norrköping, med sin kongress. Nu är det kristdemokraternas tur. Årets riksting pågår torsdag till lördag denna vecka, och de ombud som samlas ska ta ställning till drygt 100 olika förslag från partistyrelsen.

 

Det blir ett parti på defensiven som går till ting. Enligt senaste Sifo-mätningen skulle bara 4,4 procent av svenskarna kunna tänka sig att rösta kristdemokratiskt om det hölls val idag. DN/Synovates senaste opinionsundersökning ger samma siffra. Och resultatet är ändå något av en uppryckning. Partiet har hamnat under riksdagsspärren i flera mätningar sedan valet 2006.

 

 

Så lite oroligt är det nog i de kristdemokratiska leden. Av de fyra allianspartierna är det antagligen kristdemokraterna som förlorat mest på den borgerliga familjebildningen. Kd:s traditionella ess i rockärmen har ju varit att skilja ut sig. Genom att prata etik och moral, familj, tradition och ansvar, i ett politiskt klimat där det mesta brukar handlar om individens rätt till olika offentliga ersättningar och insatser, har man kunnat ruta in sitt eget politiska territorium.

 

Risken har dock varit att ibland framstå som en udda fågel. De flesta svenskar har en med internationella mått mätt mycket "modern" syn i frågor som rör äktenskap, samlevnad, homosexualitet, abort med mera. "Konservativ" är i Sverige ungefär detsamma som mossig.

 

 

En partiledare för kd har därför alltid en svår balans att gå mellan att hålla kärnväljarna glada och vinna mer uppskattning från fler.

 

Göran Hägglund fick ta emot hård intern kritik då lagen om rätt för utländska kvinnor att få göra abort i Sverige drevs igenom förra hösten. När det gäller homosexuellas rätt att ingå äktenskap har Göran Hägglund dock stretat emot den övriga alliansen.

 

Men en kompromissuppgörelse kommer så småningom, och då finns risken att Hägglund i alla fall bland sina egna framstår som en förlorare, alternativt svikare.

 

Göran Hägglund har stött på fler svårigheter sedan regeringstillträdet 2006. Av en utlovad sänkning av bensinskatten blev en höjning. Fastighetsskatten schabblades bort bland finansminister Borgs (m) olika modeller. Och finansmarknadsminister Mats Odells (kd) "utförsäljningar" har inte blivit någon opinionsmässig succé. Förtroendet för Hägglund har också dalat på senare tid, både bland de egna och bland befolkningen i stort.

 

 

Men det är mer än två år kvar till nästa val, och 2010 siktar kd enligt partisekreteraren Lennart Sjögren på att få över 10 procent. Kanske lite väl optimistiskt att sikta så högt, men något annat vore väl inte att vänta från ett parti som står på kristen grund. Gör väljarna ändå tummen ned, så kan ju partiet alltid trösta sig med vad man på sin hemsida hävdar är en av kd:s grundpelare; insikten om "människans ofullkomlighet".