Meteorologer har som bekant inte alltid vädrets makter med sig. Det blev ingen morgonföreläsning på torsdagen för klimataktivisten Pär Holmgren. Meteorologen satt enligt uppgift fast på ett tåg. Han hade valt det klimatvänliga alternativet till Luleå och 24-timmarskonferensen om "sysselsättning, klimat och framtidstro".

Kanske hade flyget varit ett bättre alternativ? Flyget drabbas också av vädret, men har ändå sina klara fördelar framför tåg: man kan snabbt ta sig långt. Det gör flyget populärt; just nu ser det ut att bli rusning efter flygbiljetter under sportlovsveckorna, bort från snöstorm och vargavinter. Klimatförändringarna har inte fått svenskarna att uppskatta värmen mindre.

 

 

En annan sak som vintern får oss att uppskatta är stabila energikällor. Kärnkraften har haft lite knackigt kapacitetsutnyttjande men ligger ändå långt över vindkraften. Förutom att blåsten fäller träd som lägger sig över elledningar och orsakar strömavbrott är den opålitlig som kraftkälla.

 

En ytterligare sak att vara tacksam över när energibehovet är stort och tillgången knapp är el-kablarna till omvärlden. Mona Sahlin (S) och de rödgröna har ju varit inne på att svensk elmarknad inte ska integreras mer med europeisk. Förutom att konkurrensen då blir sämre riskerar vi att få elbrist när köldknäpparna kommer. Då är importerad europeisk el, klimatvänlig eller inte, ett betydligt bättre alternativ

 

 

Elmarknaden har annars fått ta mycket stryk sedan avregleringen. Denna vinters höga elpriser har lett till stor irritation. Många skyller på elbolagen. Konkurrensverket har en annan förklaring. Sedan 1996 har skatten på el stigit med över med 200 procent. Sedan har vi också kostnaden för elcertifikaten, som i praktiken innebär en subvention av det som brukar kallas förnybara, alternativa eller klimatvänliga energislag. Som vanligt är det mer rätt att skylla på staten än på marknaden.

 

Men när fixa idéer och överdrifter slår rot kan de vara svåra att få bort. Särskilt när känslorna tar över. Det märks i klimatdebatten som - på båda sidor - är full av svepande formuleringar, aggressiva påhopp, konspirationsteorier och "experter" som uttalar sig vitt och brett om sådant som torde ligga utanför deras specialområde.

 

 

Meteorologen Pär Holmgren skulle till exempel till Luleå för att prata mat. Han drar sig inte heller för politiska eller ekonomiska analyser. Det står honom fritt. Men det intressanta är att de med en åsikt som avviker från huvudlinjen i klimatfrågan ofta avvisas med att de saknar tillräcklig kunskap och vetenskaplig trovärdighet på området.

 

Nu visar det sig att fler kan ifrågasättas på den punkten. FN:s klimatpanel har tvingats erkänna ett siffermisstag gällande avsmältningen av Himalayas glaciärer. Pinsamt. Men det absurda är att källan till den alarmistiska siffran var en rapport från intresseorganisationen Världsnaturfonden. Och tilltaget försvaras med att det här är ett vedertaget arbetssätt för klimatpanelen. Att använda lösryckta siffror från intresseorganisationer!

 

 

Det talar för att fler konstigheter kommer fram när politiker och journalister börjar läsa det finstilta i klimatrapporterna, och inte nöjer sig med sammanfattningar.

 

Medan man upprörs över detta kan man trösta sig med att det åtminstone finns någon att ta ut frustrationen över ovädret på.